Politiskt inkorrekt, kvinnoförnedrande/kvinnoföraktande, antifeministiskt ..

 

.. det finns mycket som talar för att jag borde ta detta gamla, trasiga papper mellan tummens och pekfingrets yttersta delar och förpassa det till närmaste soptunna.

Men varför är det inte redan gjort? Varför har jag sparat detta brev, från en helt annan tid, under alla dessa år? Hur hamnade det här? Det kan ju knappast ha adresserats till mig?

Kan det bero på att det finns ett svart hål inom mig som gör att jag faktiskt tycker att det är roligt? Mansföraktande på ett humoristiskt sätt, rent av?

Men även om så skulle vara fallet så är texten så olämplig att alla varningsklockor ringer och allt sunt förnuft ropar .. GÖR DET INTE!

Men jag känner mig själv, (och Nobelpristagaren av Dålig Humor) så jag gör det ändå, skrynklar ihop originalet, slänger det i soptunnan, varnar känsliga personer och känner mig som en rätt hyfsad person i alla fall.

 

Kedjebrev

Ärade medbroder!

Detta kedjebrev startades av en man liknande Er själv i förhoppning att det skall bringa lättnad och lycka åt trötta affärsmän. I motsats till de flesta kedjebrev kostar detta inga pengar. Sänd helt enkelt en kopia av detta brev till fem av Era affärsvänner som är lika trötta som Ni, gör så ett paket av Er fru och skicka henne till den man som står överst på listan samt sätt Ert namn underst.

När Ert namn når toppen på listan kommer Ni att få mottaga 16.487 kvinnor – en del av dem riktiga godingar.

Var förtröstansfull – bryt icke kedjan! En man som bröt kedjan fick sin gamla fru tillbaka.

Er förbundne

 

……………………………………

 

PS. En av mina vänner mottog häromdagen 83 kvinnor. Han begravdes igår och alla säger att han hade ett leende på läpparna för första gången på många år. DS

 

Och – visps, så är detta avskyvärda minne från en svunnen tid borta från mitt hem och kan inte längre solka ner mitt minne när dödsboet ska gås igenom, någon gång i en, förhoppningsvis, inte allt för nära framtid.

 

Bruksanvisningar ..

 .. till alla verktyg, köksredskap och apparater som vi har ägt under alla år, hittar jag i en låda i städskåpet. De flesta är bara minnen efter saker som för länge sedan vandrat vidare till en återvinningscentral, men en var lite oväntad och otippad.

Jag ska rama in den och hänga upp den i skafferiet över hyllan med hund- och kattmat.

HUR MAN GER SIN KATT ETT PILLER

1.    Lyft upp katten som ett spädbarn i ditt armveck. Placera pekfinger och tumme på vardera sidan om kattens mun och tryck försiktigt medan du har pillret i handflatan. När katten öppnar munnen, låt pillret rulla in och låt katten stänga munnen så den kan svälja i lugn och ro.

2.    Ta upp pillret från golvet och hämta katten bakom soffan och upprepa från punkt 1. Hämta katten från sovrummet och släng det uppblötta pillret. 

3.    Ta fram ett nytt piller, håll katten i vänster arm och håll baktassarna hårt med vänster hand. Tvinga upp käkarna och tryck in pillret längst bak i kattens mun med pekfingret och räkna till tio. 

4.    Fiska upp pirret ur akvariet och plocka ner katten från bokhyllans översta hylla. Ropa in närmaste familjemedlem. 

5.    Ställ dig på knä och håll fast katten mellan dina ben, håll hårt om fram- och bakbenen. Strunta i om katten morrar. Be din partner hålla huvudet samtidigt som du för in en linjal i kattens mun. Låt pillret glida längs linjalen och gnid kattens struphuvud kraftigt för att sätta igång sväljreflexerna.

6.    Plocka ner katten från gardinstången. Plocka ur ett nytt piller ur förpackningen. Gör en anteckning om att köpa en ny linjal och laga gardinerna. Sopa försiktigt upp skärvorna från de krossade föremålen som stod i fönstret.

7.    Vira in katten i ett badlakan och be din partner att ligga uppe på katten så att dess huvud sticker fram ur armhålan. Lägg pillret i ett sugrör, tvinga upp kattens mun och blås i sugröret.

8.    Läs på etiketten så att du försäkrar dig om att pillret inte är skadligt för människor. Drick ett glas vatten för att få bort den äckliga smaken. Sätt ett plåster på din partner arm och tvätta bort blodet från mattan med kallt vatten och såpa.

9.    Hämta katten från grannens trädgårdsskjul. Hämta ett piller. Stoppa in katten i ett köksskåp så att endast huvudet sticker ut. Tvinga upp munnen med en matsked och skjut in pillret i kattens mun med ett gummiband.

1    Hämta en skruvmejsel i garaget och sätt tillbaka skåpluckan. Sätt på ett skyddande förband på din kind. Ta reda på när du tog din senaste stelkrampsspruta. Släng din nedblodade T-shirt och hämta en ny. Ring brandkåren och be dem hämta ner katten från trädet och be grannen om ursäkt för det demolerade staketet.

11. Hämta det sista pillret i förpackningen och smula det över katten och hoppas på det bästa.

 

HUR MAN GER SIN HUND ETT PILLER

1.  Vira in pillret i en skiva bacon.

2.  Klart!

Jag hade nästan glömt bort Mona Sahlin ..

 .. men i min ohanterliga hög av skräp från förr hittar jag både urklipp och funderingar. Bland annat dessa:

Första Majtal på låg nivå ..

Jag hörde delar av Mona Sahlins första maj-tal på nyheterna i går.

KVINNOR, sa hon. DET är viktiga grejor det! DE kan minsann både ha hästsvans och bh.

.. och så kom den lilla publikfångande roligheten – och då talar jag inte om Anders Borg.

Ha, ha, ha?

Vid mitt köksbord sitter jag och undrar. VARFÖR skrattar alla? Är sossarnas sympatisörer verkligen roade av den här typen av ”skämt”? Är nivån på den politiska debatten SÅ låg?

Kvinnor kan förvisso ha både hästsvans och bh. Samt hög utbildning, kompetens, ansvarsfulla arbeten och låg lön – och då talar jag inte om Mona Sahlin.

I dag skulle detta tal ha mötts av ett ramaskri av kränkthet, eftersom rätten till hästsvans och bh är lika för alla. Tiderna förändras och det som var politiskt korrekt i går kan vara en stupstock för karriären i morgon. Men nivån på de politiska talen ligger fortfarande på samma nivå inom Monas parti.

Djupdykning i ”arkiven” pågår ..

Jag drar ett papper på måfå ur pappershögen som är ca 20 cm hög och hittar en handskriven kommentar till något som jag tydligen läst i dagstidningen ..

Svenska Kyrkan och alla andra trossamfund i landet – släng er i väggen! Det är liksom ingen riktig fart på religionsutövandet här i landet!

Men i Brasilien vet de hur man gör för att komma närmre Skaparen. En präst skickades iväg på en himmelsfärd i ett moln av ettusen (1000!) färgglada, heliumfyllda ballonger.

Ett praktfullt, initiativrikt slut som dessutom visas för hela världen.

De vet inte riktigt vart han tog vägen, men lite spill får man väl räkna med i starten på något nytt? Färdriktningen var ju i alla fall den rätta.

Både nu och då förutsatte jag att den ballongflygande prästen gjorde sin sista resa på detta fantastiska, färgsprakande och miljövänliga sätt, men när jag nu, många år senare, hittar slutet på historien visar det sig att den inte var så upplyftande som jag trodde då.

Det är nog säkrast att alla behåller de traditionella begravningsrutinerna så vi inte riskerar att religionsförkunnarna faller som höstlöv i våra trädgårdar eller på offentliga platser under färden till paradiset.

https://www.svd.se/a/f7a656f8-59ec-32bb-a292-997ae812c76b/ballongprasten-borta

https://www.svd.se/a/b19f131a-cc98-33a5-bb75-669d7a691c06/sokandet-efter-ballongprast-installt

https://www.svd.se/a/7aa5dc6d-f10a-391c-942b-01b41b3c2639/ballongprasten-hittad-dod

Döstädning.

Jag har kommit till insikt om att jag förmodligen redan hade drunknat och dött under allt jag samlat på mig under åren, om jag hade levt som singel.

Men nu när jag varken förstår eller passar in i nutiden verkar det vara dags att åtminstone rensa ut det som kan anses vara kränkande, opassande eller rent av åtalbart.

Och alla ”värdefulla” prylar som ingen annan än jag kan se någon mening med behöver faktiskt inte bo här för alltid.

Döstädning med andra ord. En förskräckligt deprimerande sysselsättning, måste jag erkänna och då har jag bara skrapat lite försiktigt på ytan.

Hittills har jag insett att jag har ca 25 ljusstakar, omkring 22 ljuslyktor och 7 fotogenlampor. Det är alltså bara de som finns synliga i bostaden, vad som döljer sig på vinden kanske jag aldrig kommer att få full insyn i.

För att inte tala om kläder. Jag köper kläder för att de är vackra, unika, nostalgiframkallande eller bara har ”rätt” färg utifrån hur jag känner mig. De behöver inte nödvändigtvis vara i rätt storlek heller. Min sista examensklänning finns kvar, diverse festkläder som bara passar en mycket ung och smal person kan jag bara med möda pressa mig in i, om jag inte behöver dra upp en dragkedja. Men jag vårdar dem ömt i deras eget rum, tillsammans med alla andra plagg, hattar, skor och handväskor från alla olika faser i mitt liv.

Förmodligen har jag någon slags diagnos.

I fönstren finns 28 pelargoner som kräver att jag snarast klipper ner dem, föryngrar dem och tar tillvara på skotten, vilket förmodligen slutar med att jag sitter där med ett 50-tal pelargoner på försommaren. Men de kan ju få leva sitt liv utomhus under sommaren, så får jag ta alla obehagliga beslut i höst.

Det är värre med alla brev, dagböcker, utkast, urklipp och funderingar som finns både här och där i lådor, skåp och kartonger. De tar plats. Det mesta har inget värde för någon annan än mig, om ens det. Redan nu har jag strimlat bort 10 års samlade dagboksblad, som fick mig att komma ihåg mycket som jag verkligen har gjort allt för att glömma.

Men pappershögarna MÅSTE ner i hanterbara volymer och jag lider svårt bara vid tanken på att det som finns där kommer att försvinna FÖR ALLTID!

Men så får jag plötsligt en sk snilleblixt. Det som fysiskt tar så stor plats kan ju faktiskt få plats HÄR!

Det blir också väldigt lätt att städa bort när den dagen kommer.

GENIALISKT .. om jag får säga det själv.

Så det här utrymmet kommer under oöverskådlig tid att vara en förvaringsplats för sådant jag ännu inte vill skiljas från. Kom gärna in och titta men förvänta er inget annat än skräp, minnen och kom-ihåg-grejor.