Vi har en hare som under hela vintern har ätit resterna under vårt fågelmatsträd. Det är en nervös, förvirrad hare som får lättare sammanbrott om vi bara tittar ut genom fönstret så vi har börjat dra för gardinerna lite lätt på den sidan av huset.
Men eftersom han aldrig kommer förrän det skymmer så är det inte så lätt för oss att se om han är där. Oräkneliga är de gånger när jag gått ut på farstukvisten för att ta ett reklamavbrottsbloss och skrämt slag på Herr Paltman. Han stelnar till IS och hoppas att jag inte ser honom .. bara för att sekunden efter bestämma sig för att FLYYY .. för att inse att han bör kasta sig bakom en buske och ta betäckning .. och återigen bestämma sig för att hoppa iväg allt vad tygen håller.
Väldigt stressande .. för mig!
Jag började tala med honom så fort jag öppnade dörren .. det är bara JAG!! .. sa jag med förtroendeingivande röst(?) .. jag ska bara stå här .. det är ingen fara .. nu ska jag bara göra mig av med den här äckliga cigarettresten så ska jag gå in ... NU går jag in!!
Låter det löjligt?
Det är ingenting mot hur det känns!!
Men det fungerar! Nu stannar Herr Paltman i sin isposition under hela samtalet och återgår till ätandet så fort jag stänger dörren bakom mig.
Möjligen anser han att någon som är så korkad att den talar med harar på ett så fjantigt vis omöjligt kan vara en säkerhetsrisk ... och det har han ju rätt i!
Ingen säkerhetsrisk konstaterat - det var jag, i mitt andra jobb som förklädd SÄPO-agent...
SvaraRaderaATT jag inte fattade det!!! *slår mig för pannan* .. Du är en prydnad för kåren .. jag anande INGENTING!!! *rodnar och känner mig dum*
SvaraRadera