Det är halt ute. Då menar jag inte så där fläckvis och lite smånervöst utan riktigt jädrans snorHALT!!! Vår lilla väg är som en spolad isbana .. lite lätt rundad på mitten och med stenhårda snövallar på sidorna. I dag var hela härligheten också täckt med ett lätt lager pudersnö som gjorde dagens första hundpromenad extra intressant.
Vi halkar fram .. gör piruetter när hundarna hittar en intressant doft .. finner helt plötsligt att ena benet som ska gå framåt helt oväntat ger sig av bakåt och parerar och balanserar!! Vår framfart gör att de olympiska konståkarna framstår som rena amatörerna!!
Riktigt intressant blir det när det kommer en bil! Två människor och tre hundar ska ta vägen någonstans där det inte finns någonstans att ta vägen??? Värst är det om grannen med BMW:n är i farten .. då måste beslutet fattas snabbt. För inte saktar han in, inte försöker han hålla undan men släpper ratten för att vinka, det gör han .. idioten!!
Och vi .. vi klänger oss upp i snövallen för att rädda livhanken. Jag med två hundar, varav den ena är 15 år med artros och behöver hanteras varsamt.
Ska man se det positivt så betyder det att jag får fart på blodtrycket och får stretcha ut ordentligt direkt på morgonen!!
Jag har också varit på morgonpromenad i en snöpudrad äventyrvärld. Jag är otroligt tacksam att jag inte har någon oskuld att vara rädd om för den hade förolyckats då. De medicinska människorna säger att jag är stel och har en rejäl artrit men dom har fel, tvärfel. Jag gick fantastiskt smidigt ner i spagat, slog min intimare del halvt fördärvad och framkallade säkert hjärtsvikt på den stackars anden jag nära nog landade på. Med grace och elegans kröp jag sedan till en lyktstolpe som gav stöd nog för mig att ta mig upp. Jag är övertygad om att ALLA grannar såg mig
SvaraRadera