Jag har inte sett den nya "Sex and the City"-filmen och kommer kanske inte att göra det heller. Inte heller följde jag tv-serien, men jag har fått boxen av min man och ser ett avsnitt nu och då och jag såg första filmen.
Jag tittar ENBART för kläderna, flärden och lyxen .. inget annat.
Det är omåttligt inspirerande att se karaktären Carrie Bradshaw klä sig i de mest möjliga och omöjliga kläder och jag blir måttlöst inspirerad. I den nya filmen byter hon tydligen kläder 41 gånger och det är möjligen ett argument för att se den?
Men blir jag sugen på "märkeskläder"? På en handväska som kostar en månadslön??
Nej, knappast .. men jag studsar glatt in på diverse second-handaffärer, botaniserar och släpar hem de mest omöjliga ting som jag sedan inte törs använda annat än i sällskap med särskilt utvalda.
Jag tycker det är roligt med lite omöjligheter och lite vansinnigheter i en annars ganska likformig vardag. En blomma på axeln, en klänning som kanske är tänkt för någon yngre eller en kappa som var vansinnigt dyr när den var ny men som nu passar min plånbok ..
.. det törs jag satsa på när jag sett SATC eller Djävulen bär Prada. Då känner jag mig djärv och flärdfull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar