Oj, oj, oj .. nu hamnar han direkt i hetluften ..

.. Göran Hägglund!

Än en gång går han ut och vänder sig mot kvoteringen av Föräldraförsäkringen .. den heliga kon, det yttersta beviset för jämställdhet och hjärtefrågan för alla som anser sig veta bättre än det obildade folket.

Föräldraförsäkring .. vad är det, egentligen?? En försäkring som ger föräldrar rätt att få vara tillsammans med sina barn under den första viktiga tiden i barnets liv? Något som vi betalar för via skattsedeln??

Eller är det en ynnest som tilldelas oss av Staten, som vi ska vara tacksamma över och anpassa oss till?? En GÅVA eller en TILLSTÅND??

Och handlar det verkligen BARA om föräldrarna?? Mamma eller pappa??

Jag kan inte låta bli att tycka att det talas alldeles för lite om BARNET i de här diskussionerna. Men barnet kanske är helt ointressant, även om det är förutsättningen för en FÖRÄLDRA-försäkring? Det är BARNET som blir förloraren om föräldrarna väljer att inte utnyttja föräldraförsäkringen helt ut om den blir kvoterad.

Visst .. det kostar att vara hemma med barnen .. ju längre man är det desto kostsammare blir det på sikt. Man riskerar att hamna på efterkälken lönemässigt och ekonomiskt och får i förlängningen också sämre pension .. men är det verkligen barnets verklighet som ska lösa det problemet .. ska inte barnets behov vägas in på samma sätt som jämställdheten mellan föräldrarna?

Och vem ska avgöra barnets behov?? Föräldrarna? Staten?

Jag kan inte låta bli att tycka att Göran Hägglund är på rätt väg när han anser att facken och arbetsgivarna kunde göra en hel del när det gäller den här frågan.

Föräldraförsäkringen borde egentligen handla om barnet i första hand och om familjen som helhet. Göran Hägglund talar om kommunal-kvinnorna .. det är de kvinnorna som arbetar med lägst lön, tunga arbetsvillkor, låg personaltäthet och det är också de kvinnorna som oftast blir utslitna .. fysiskt och psykiskt .. i förtid.

Arbetsgivaren är Kommunen .. i förlängningen Staten .. som också är den som vill ta ifrån dem valfriheten inte bara i jobbet utan också i familjen. För barnledigheten är ofta den enda tiden i livet som tillåter närvaro, samvaro i familjen och det närmaste "egentid" som en kommunalt lågavlönad kvinna kan komma.

Är Staten verkligen en del av Familjen och en av Föräldrarna i Föräldraförsäkringen??

Eller är det vi som gett Staten/Regeringen uppdraget att administrera det här landet så att vi kan välja att leva våra liv efter våra egna val?