Ursäkta mig, men ..

.. jag blir alltid så förbannad när jag läser debattartiklar i stil med den som Ingela Andersson har i DN i dag.

Hon tycker att vi ska ta chansen att rösta fram en kvinnlig statsminister i höst .. bara för att vi aldrig har haft någon, för att Storbritannien, Tyskland, Norge, Finland och Island har och för att det ska "hända något nytt och fräscht som piggar upp och väcker en nyfikenhet inför framtiden".

Vi har aldrig haft någon statsminister med invandrarbakgrund, ingen handikappad eller HBT-person heller om vi ska börja sätta sådana krav högst på listan över vem som ska leda landet och gör vi det är jag rädd för att vi missar hela idén med jobbet.

Jag vill ha en kompetent regering .. inte EN person .. som kan se behoven hos HELA folket och en ansvarsfull ekonomisk politik som gör att vi kan känna oss .. kanske inte nöjda .. men trygga.

Det är märkligt när det gäller kvinnlig jämställdhet .. det är alltid kvinnorna som lyckats ta sig upp i toppen som ska ha mer och gynnas??

Ingela Andersson skriver att vi bör ha en kvinnlig statsminister för att Sverige inte ska "bli betraktat som ett u-land i genusfrågor, utan även i framtiden bli omtalat som ett frigjort och modernt land".

Den dag vi lägger ner lika mycket krut på kvinnorna som bär Sverige på sina axlar .. vårdpersonalen på våra sjukhus, dagispersonalen som tar hand om våra barn, kvinnorna i äldrevården, alla som hjälper och stöder våra handikappade .. de som städar, vårdar, tröstar, hjälper och är själva förutsättningen för att samhället ska fungera ..

.. den dagen ska jag också ägna mig åt luddiga icke-frågor om kön och jämställdhet i toppen av näringsliv och politik.

Men fram till dess anser jag att jämställdhetskampen bör föras bland dem som avlönas sämst för det arbete som är viktigast i samhället. Då skulle verkligen Sverige bli betraktat som ett föregångsland, ett frigjort och modernt land och det skulle i sanning pigga upp och kännas både nytt och fräscht.

Vi talar aldrig om de "vanliga" kvinnorna .. det stora flertalet .. annat än i valtider och då lovas det ALLT ... utom höjd lön. Rätten till heltid med samma låga lön, rätten till att avstå från dagar i föräldraförsäkringen, rätten till en jämställd företagarkultur med fler kvinnor på ledande styrelseposter .. men aldrig, aldrig talas det om hur oumbärliga, ovärderliga de kvinnorna är som sköter barn, gamla, sjuka och handikappade.

Ta bort en kvinnlig styrelseledamot .. det märks inte nämnvärt. Ta bort en kvinna i vården .. och det blir kaos!!

Men naturligtvis har jag ju fel .. OM bara de priviligierade kvinnorna får de högsta posterna i samhället, DÅ kommer de att lägga märke till sina mindre lyckligt lottade medsystrar och DÅ kommer de att få det erkännande de förtjänar, eller hur??

Och landets ekonomi .. som är själva förutsättningen för att vi ska ha råd att avlöna dessa kvinnor efter förtjänst???

Äsch .. den fixar sig alltid om vi bara får en kvinna till makten!!!