Att vara tillsammans ..

.. när världen plötsligt spricker sönder runt en ny liten familj borde vara en rättighet, men så är det inte alltid.

När jag nu läser om Alliansens förslag till samtida uttag av föräldrapenningen under 30 dagar + de nuvarande 10 pappadagarna, går inte mina tankar i första hand till trevliga utflyktsdagar på Kolmården som Sanna Rayman lyckligt tänker på i SvD idag.

Nej, jag tänker på alla de förväntansfulla föräldrapar som får ett barn som kräver speciell vård och tillsyn. Barn som föds med handikapp, funktionshinder eller en livshotande eller vårdkrävande sjukdom.

När det gäller de här barnen faller ofta hela världen samman för de nyblivna föräldrarna. Kärleken är densamma .. men omgivningen tar ett steg tillbaka och vet inte hur de ska förhålla sig och då är det extra viktigt att ha någon att hålla i handen och möta det nya .. annorlunda .. livet tillsammans med.

De verkligt stora svårigheterna uppstår när det finns ett syskon .. hur klarar en ensam människa av att ge ett hjälplöst barn 100% stöd och hjälp medan ett kärleks- och hjälptörstande syskon står och tittar på. Jag ser dagligen prov på föräldrar som töjer sig till det yttersta, uträttar underverk och med glädje offrar varje sekund av sitt eget liv .. men en människa är alltid bara EN människa även om behoven kräver fler.

Och .. tänk på alla som måste räcka till för barn som kräver mycket och lång sjukhusvård, krävande hemvård OCH syskon som också vill vara tillsammans med sina föräldrar.

Det här är SÅ stort för föräldrar med barn som har särskilda behov så det kan ni inte ana!