Vi har haft många olika sorters djur boende i vår familj, både frivilligt och ofrivilligt.
Den mest ofrivilliga gästen var en icke-flygfärdig häger som kom drivande med vinden en försommarkväll. Man har ingen aning om hur låååång en häger är när den står på marken och vilken räckvidd den har med sin långa hals och långa näbb, förrän man har den under armen och tänker bära iväg med den. Det är som att handskas med en motordriven hacka som inte går att stänga av. Dessutom så kändes det rätt löjligt att ha en fågel som såg ut som en grå, lång pinne med stirrande ögon som skulle matas med fisk med jämna mellanrum.
Hönsen höll med mig i det fallet, eftersom det var i deras hönsgård vi hyste in gästen. Vi drog ett gemensamt lättat andetag den dagen han(?) äntligen använde luften han fick under vingarna och .. förhoppningsvis .. flög hem igen.
Höns är trevliga fåglar, förstående och sociala och jag vet inte hur mycket tid jag har tillbringat tillsammans med mina höns ömsint skrockande .. kaaaakakakakaaaaa .. och fått motsvarande svar tillbaka. Väldigt avkopplande och rekommenderas varmt till småbarnsföräldrar som nått smärtgränsen.
Kalkoner däremot är de dummaste fjäderfän jag mött. Vi köpte ett gäng nykläckta kalkoner och daltade med dem från dag ett .. men trots det blev de lika livrädda varje gång vi uppenbarade oss?
Fullständigt panikslagna for de åt alla håll, våldsamt kalkonlåtande .. goobble, goooble, ungefär, fast högt och oartikulerat. Stora blev de också och förvånansvärt många var tuppar, vilket till slut kändes rent livsfarligt eftersom de attackerade alla de upplevde som främlingar .. och ALLA upplevdes som främlingar eftersom de aldrig kom ihåg någon som varit utom synhåll några minuter.
Inte kände de igen sin mat heller. Vi hade kunnat servera järnfilspån och de hade ätit upp det .. de åt ALLT, utan undantag och var alltid lika utsvultna och goooobbblande.
Vi hade inte det minsta dåligt samvete när vi gjorde processen kort med kalkonerna och förpassade dem till en mer tystlåten tillvaro i vår frys.
Jag har av någon anledning tänkt mycket på kalkoner den senaste tiden när det gått våldsamt och strategiskt till i riksdagen. Möjligen är det Håkan Juholts pingviner som spökar trots att jag aldrig haft någon relation med en pingvin, eller så är det känslan av att våra politiker upplever väljarna som kalkoner.
Lättskrämda, helt utan minne, lätta att fösa hit och dit i full panik och beredda att tugga i sig precis allt som de får serverat helt utan ifrågasättande.
Det är inte utan att jag börjar känna mig lätt förolämpad över nivån och sättet politiken förs på!!
Nog kunde de väl anstränga sig lite mer för att åtminstone ge sken av att de minns oss väljare mellan valen .. för vem vet .. annars kanske VI börjar se likheten mellan kalkoner och politiker precis i tid till den dag när de behöver oss som allra bäst.
SvD, DN, Expr., AB
Ditt utlåtande om höns känns rätt tröstande, med tanke på sonens och hans sambos planer på att skaffa just höns. Vi har sagt ifrån oss framtida hönsvakteri, men risken är naturligtvis överhängande att vi ÄNDÅ hamnar i den sitsen vid något tillfälle, och då är det ju ändå en tröst om de är trevliga varelser.
SvaraRaderaGoda ägg värper de ju i alla fall!
Äntligen någon mer som anser att kalkoner är idioter. Vi födde upp ett dussin sådana en sommar och precis som du så ansåg vi inte det vara något som helst problem den dag vi förädlade dem till mat. Mitt konstigaste midsommarminne gav dessa fåglar mig och familjen när en av döttrarna vaknade tidigt på midsommarmorgonen för att kissa och fick se tio sovande vita "gamar" i det gamla körsbärsträdet. De två återstående fåglarna satt och sov i majstången.Hur de kommit ut ur inhägnanden hade vi ingen aning om med körsbärsträdet och fågelskrällena höll på att stryka med akut den morgonen.
SvaraRaderaRoliga höns har också ingått i familjen. Yngsta dottern köpte ett gäng utvärpta nakna och bedrövliga hönor från ett hönseri med burdrift. Hönorna skulle bytas ut eftersom de vid ettårs ålder var förbrukade. "Höns 8:-/st - lämpliga till minkfoder" sa annonsen. Dottern plockade ut de mest eländiga såriga och halta hönor hon hittade till min fasa. Hon var övertygad om att det skulle löna sig och ge hönorna ett långt och lyckligt liv. Hon hade rätt och efter en månads intensivvård och handmatning började de få hull och fjädrar - sedan kom äggen.
Hönor är mysiga djur jag håller med.
Granntanten, din dotters hönsskötsel låter som ett verkligt föredöme!
SvaraRaderaUtsorteringshöns finns nog fortfarande, jag tror det var i tidningen Land som de brukade annonseras?? Eller hur, Granny??
SvaraRaderaVåra hukade sig och blev som förlamade av skräck första gången de fick gå ut. TAKET var för högt upp och inga VÄGGAR!!! Den första veckan lyfte vi ut dem på morgonen och lyfte in dem på kvällen .. :-)