Någon måtta är det tydligen inte?

När jag lämnade min blogg på Aftonbladet gjorde jag det därför att det var omöjligt att diskutera politiska frågor utan att det medförde personliga påhopp, hot, hånfulla tillmälen och ett språk som jag faktiskt inte trodde att vuxna människor använde?

Jag såg ju att det fanns politiska bloggar och diskussioner på andra bloggportaler och att de aldrig kommenterade eller läste Aftonbladetbloggarna, men jag trodde att det berodde på samtalsklimatet och var naivt hoppfull när jag började om på Blogspot.

Jag läste, kommenterade och fann att de politiska bloggarna var lika oåtkomliga för mig, som väljare och politiskt intresserad, som själva politiken. Väldigt få är intresserade av att föra ut sitt budskap till väljarna .. intresset vilar helt på att angripa varandra och varandras trovärdighet. Vi andra .. väljarna .. är helt ointressanta om vi inte är partianslutna, och i och med det lovligt byte i pajkastningen.

Jag har tydligen bara en enda uppgift .. att okritiskt köpa valfritt budskap från "politikerproffsen"och rösta. Vart fjärde år .. för övrigt ska jag inte lägga mig i den politiska debatten.

Det som följer är mitt avskedsinlägg på Aftonbladets blogg, det känns fortfarande lika aktuellt.

"I min bekantskapskrets finns nästan alla politiska åsiktsinriktningar representerade. Det är ingen som har det minsta problem med det, vi ger varandra gliringar, diskuterar utifrån våra individuella utgångslägen, håller med eller kommer med motargument .. och det tillför oss alla något och ingen känner sig kränkt.

Det är roligt med engagerade människor som verkligen brinner för något och har en åsikt. Men bara om de inte är låsta till 100% .. för då fungerar ingenting, inte ens vänskap.

Den som är 100% övertygad om något blir döv och enögd. Det är den typen av övertygelse som får stater att tro att grannlandets mark är deras att disponera över om de så önskar.

Det är den typen av människor som anser att det är deras fulla rätt att utrota vilda djur bara för att deras frihet stör och är i vägen.

De som brinner 100% i fotbollsvärlden anser att de har all rätt i världen att banka motståndarlagets anhängare sönder och samman och förstöra en idrottsupplevelse för dom som bara vill se en bra match. Demonstranter som brinner för att demonstrera genom att åsamka så mycket skadegörelse som möjligt .. brinner förmodligen 100% för en åsikt som är svår att urskilja bakom våldet.

Döva, enögda politiker som påstår sig tala för FOLKET har ofta ingen aning om hur folket lever eller vad de vill ha ..

.. och deras lika enögda och döva anhängare bildar fanatiska blogghuligan-grupperingar som tystar och skrämmer alla oliktänkande till tystnad.

Varför detta är vanligast bland de rödgröna sympatisörerna har jag ingen aning om .. men det är förmodligen inget som den alliansen är tacksam över?

Att lyssna, ompröva och försöka övertyga är en sak.

Att hota, håna och angripa är en helt annan .. och det skadar förmodligen den sak man strider för mer än det hjälper.

Politik är inte att skrika och gapa om vad man INTE vill ha eller vad NÅGON ANNAN har gjort.

Politik är att framföra ett budskap om vad man VILL göra och vad man har att ERBJUDA.

Så tycker i alla fall jag .."

Just nu sitter jag här och läser inlägg efter inlägg med rubriken "Någon måtta får det väl ändå vara" som sprider sig i "politikereliten" som effekt av Mary X Jensens reaktioner på Johan Westerholms personangrepp på dem som inte anslutit sig till samma facebook-grupp som han och därmed inte tecknat sig för en tyst minut för avlidna byggnadsarbetare?

Detta är alltså en av dem som jag inbillade mig visste hur det var, som ville kommunicera, föra en saklig debatt och inte behövde trampa på någon annan för att framföra en åsikt. Det här är människorna som jag så gärna ville få kontakt med?

Hur dum får man vara?

Möjligen är den här politikerkollisionen en följd av att socialdemokraterna just nu har brinnande, engagerade medlemmar som står i startgropar för att ... ??? Ja, vad ska de göra med allt sitt engagemang, när ingen kommer och pekar ut färdriktningen?

Jag hoppas att det är så .. för är det här vad vi har att förvänta oss under de kommande tre åren så kommer Aftonbladet att framstå som en söndagsskoletidningen innan vi är framme vid 2014.

Bloggar: Johan Westerholm, Sven-Erland (ett fynd!!), Mina Moderata Karameller, Tokmoderaten, Högbergs tankar, Kent Persson