"Lägg ditt öde i mina händer ..

.. så lovar jag att det får plats där."

Visst är det en vacker mening?

Ibland hittar jag något som någon skrivit som beskriver det jag känt men aldrig satt ord på. Som nu till exempel.

"Lägg ditt öde i mina händer .. så lovar jag att det får plats där" .. visst var det så jag kände när jag såg min dotter för allra första gången?

Visst kände jag likadant med en utsvulten liten katt i famnen och för en rädd liten Rackarkott??

Och så känner jag för min man .. mitt öde får plats i hans händer, och hans i mina.

"Lägg ditt öde i mina händer .. så lovar jag att det får plats där" .. visst är det fint sagt?

Och då spelar det egentligen ingen roll att det ursprungligen är skrivet för en Lanker-Häxa, som lurar en stackars omisstänksam mamma att dricka en "stärkande dryck" som försänker henne i djup sömn, medan häxan ägnar sig åt att snoka reda på vad sonen egentligen sysslar med nere i Operans källare.

Även i verkliga livet är det många som känner så, men agerar på ett helt annat sätt. Syftet är i alla fall gott .. och meningen vacker, eller hur?