Laglöst Land?

I dag läser jag, under rubriken "Otrevliga arbetskamrater kan bli din död", om hur forskare vid Tel Avivs universitet har kommit fram till att dåligt stöd på jobbet ger 2,4% större risk att dö i förtid. I går läste jag om hur mobbade barn fick bära ansvaret för sin egen mobbing i skolan och skrev också om hur svaga och rädda de som var satta att ge barnen en trygg skolmiljö verkade vara.

Det kändes som det fanns någon form av samband.

I kommentarerna i går fick jag ett Youtube-klipp. Det tog ett bra tag innan jag förstod vad det var jag såg, men sedan började jag fundera över hur livet som lärare kan se ut? Hur skulle jag själv klara mig som vuxen i den världen?

Skolan verkar vara en plats som står utanför samhällets lagar och regler. Om jag som vuxen trakasserar eller rent av misshandlar mina arbetskamrater eller medmänniskor kan jag polisanmälas, dömas eller helt sonika få sparken. Om jag skulle vara så fullständigt idiotiskt dum att jag hånade, trakasserade och gjorde mig rolig över min arbetsgivare så blir jag inte bara av med jobbet, utan också min försörjning och kan knappast använda mig av den arbetsgivaren som referens i arbetslivet.

Det förstår jag .. därför lägger jag ner lite omsorg på hur jag beter mig bland folk, även om jag kanske innerst inne tänker ett och annat som inte är helt lagligt ibland.

I skolan finns inga påföljder. Det verkar vara laglöst land .. åtminstone för eleverna? För lärare är däremot lagen sträng .. vi lägger inte hand på våra minsta, barnen! I skolan innebär det bokstavligen att en lärare inte får vidröra en elev som fysiskt attackerar läraren.

Jag förespråkar INTE barnaga här om det är någon som börjar få förhöjt blodtryck nu.

Men när de som ska växa upp till ansvarsfulla vuxna inte begriper sambandet mellan skolan, lärarna och allt som medföljer och deras föräldrars arbete och skatt, då är det illa. Allt som förstörs, saboteras, kastas bort och nonchaleras .. är betalt av vuxna som avstår från delar av sin lön, på samma sätt som de själva kommer att få betala för sina egna och andras barn.

En gratis utbildning är egentligen inte gratis, den är bekostad av hela svenska folket och det är ju egentligen helt sinnessjukt att det är så många som inte tar emot den utan tvärtom försöker förstöra hela paketet. Både för sig själva och för dem som nästan inte törs visa att de vill ha ett framtida liv.

När jag ser Youtube-klippet och hittar fler där svenska skolelever dokumenterat fysiska och psykiska trakasserier och skoningslös mobbning på nätet då inser jag vilken vanmakt de måste känna .. de som vill och ska ge våra barn en god utbildning, en trygg arbetsmiljö och en framtid.

De har absolut inga fungerande verktyg eller rättigheter att använda sig av för att sätta stopp för dem som i total dumhet slänger bort alla sina chanser i livet. Det finns ingen polis som det är någon mening att anmäla till, inget straff att utmäta och ingen uppsägning att lämna över till den som inte uppfyller sin del av avtalet. Det finns blanketter, åtgärdsrekommendationer, mobbningsprogram, utbildningar, forskningsrön, sociala myndigheter som är lika rädda och hjälplösa som de själva .. men inga faktiska åtgärder .. inget regelverk .. som respekteras.

Ingen vuxen skulle acceptera en arbetsplats som fungerar som den våra barn måste stå ut med, och vi måste överlämna dem till en arbetsmiljö som vi inte skulle överleva själva i?

Det är laglöst land och då är det lättast att skylla på och flytta på de svagaste, behålla dem som inte kräver mer än en arena att leva ut sin rädsla, otrygghet och sitt osäkra ego på .. och sen ger man upp. Räddar sitt eget skinn och offrar dem som ingen vill ställa upp på.

Eller, finns det något faktiskt och verkningsfullt en utsatt lärare eller en rektor med visioner kan göra? Finns det någon fungerande gräns där vuxenvärlden säger .. hit, men inte längre?

DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr.,