Rackarkotten och Border Collien!

När vi för ett år sedan for iväg för att hämta hem vår Rackarkott, så var det ytterst osäkert om det var just hon som skulle bli vår nya familjemedlem.

”Helst till ett hem utan hund” .. stod det under hennes bild på hemsidan, och eftersom Border Collien inte heller var en hund som var överdrivet förtjust i andra hundar, så var det ovisst om de skulle acceptera varandra.

Till allas förvåning klickade det direkt! Rackarkotten kastade sig mot Border Collien som ett stående stort X i fullständigt lycka .. och Border Collien lyfte på ögonbrynen och tänkte .. ”en så´n löjlig liten fjant!”

De fann alltså varandra direkt .. med våra mått mätt.

Nu vet vi att det var rena turen. Förmodligen såg vår Border Collie ut som Rackarkottens mamma, för några andra hundar gör sig inte besvär med att försöka hälsa på här. Våra damer gör gemensam sak nere vid grinden och ser till att det hålls rent inom reviret.

De är så olika, våra hundar.

Rackarkotten ÄLSKAR alla människor och kastar sig formligen över vem som helst som kliver över tröskeln. Hon tankar kärlek. Kastar sig på golvet i en enda röra av päls och sprattlande ben, för att bli klappad och kelad med, gnider sig mot benen, tigger uppmärksamhet med stora ögon och slickar tacksamt alla mjuka händer.

Border Collien står en bit ifrån och tittar misstänksamt på inkräktarna. Om någon försöker sträcka ut en hand för att klappa eller hälsa .. ryggar hon förfärat bakåt. ”Usch och hjälp!!!”

Det har hänt att jag uppfattat blickar mellan makar som säger .. ”undrar om de slår henne, stackarn?”

Det gör vi INTE!! Vi krusar, tigger och ber om att få bli uppmärksammade av revirets ägare vi med. Men hon är inte generös med sina kärleksbevis .. hon väljer själv när, var och hur.

När våra besökare bjuds på kaffe eller middag, finns Rackarkotten alltid inom synhåll dekorativt uthälld på mattan. Blicken visar att här ligger en stackars, utsvulten hund som ALDRIG får äta sig mätt!! Hon tigger inte .. men det händer att hon händelsevis går fram till den som visar intresse och lägger ett ”trött” huvud i knät och tittar med ”sorgsna” ögon på den som kanske kan ”rädda” henne från svältdöden.

Border Collien ligger i hallen!

Med jämna mellanrum går hon in rummet och tittar uppfordrande på gästerna. Suckar djupt!! 

Och går ut i hallen igen.

Meddelandet är glasklart .. ”Ska ni inte gå snart??”

När det äntligen är dags att säga farväl blir hon som en annan hund. DÅ får de klappa och kela och då är hon SÅ trevlig och social .. ”hej då, skönt att ni går!!”

Rackarkotten däremot ser ut som eländet personifierat. Allt hänger och är ledset .. ”Ska ni gå REDAN??? Tänker ni inte BO här??”

De är inte lika på en enda punkt, våra hundar. Och ändå så fann de varandra direkt och är fullständigt oskiljaktliga??

Precis som Maken och jag!