.. det måste jag erkänna, även om det inte är ett vidare vackert karaktärsdrag.
En oförrätt eller ett otrevligt bemötande är något jag kan gå och vrida och vända på en hel dag om det inte kom till en direktlösning när det inträffade.
Så när jag nu går här och surar och tänker ut vassa, fruktansvärt elaka och sarkastiska repliker som jag kan använda nästa gång det inte passar med en Rackarkottnos i grinden, så kommer jag att tänka på en bekant med hundproblem.
Han hade en skyddsdresserad stor schäfer. En jättefin och väldresserad hund, hur kelig och vänlig som helst .. men den tyckte inte om andra hundar.
Vid en promenad i en park mötte de en äldre man med en liiiiten ettrig hund som kastade sig fram i kopplet och skällde, skällde, skällde.
Vår bekant höll sig på sin sida av promenadvägen .. och den andra hundägaren bytte också sida. Schäferägaren stannade för att släppa förbi .. vid det laget hade hans hund rest ragg, blottat tänderna och börjat morra, avståndet var bara några meter mellan hundarna.
"Min hund vill så gärna leka" .. sa ägaren till den lilla hunden och tog ett par lyckliga steg framåt. Tack och lov inte tillräckligt många för att den skulle ha blivit uppäten .. men nästan.
I det här läget var det inte lätt .. småhundsägaren var ju nästan på väg att stoppa in sin lilla älsklig rakt i gapet på den stora hunden som varnade och behärskade sig till bristningsgränsen.
"Ser han ut som om han vill leka??" .. sa vår bekant sammanbitet och behärskade sig.
Och tänk .. det tyckte han!!
Men det blev inget leka av den dagen, av någon outgrundlig anledning?
Och nu så surar jag vidare, kanske kommer jag på någon mer händelse med en idiotisk hundägare, som då inte handlar om mig själv och mina egna misstag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar