Det finns en prislapp även om vi inte vill se den!

Min mamma blev dement. Det var förfärligt och plågsamt för henne och för hela familjen när hon försvann från oss, dag för dag, månad för månad, år efter år och blev en helt annan människa. Hon klarade till slut inte längre av att leva sitt eget liv, hamnade i äldrevården och vantrivdes varje dag fram till sin död.

I klara stunder ville hon dö .. jag vet det, eftersom jag hittade de tabletter hon spottade ut och gömde i skåp, lådor och skrymslen i sitt rum. Tyvärr så kom hon aldrig ihåg var eller varför hon gjort det och varje tablett blev därför den första på varje nytt gömställe.

Det krossade nästan mitt hjärta. Jag älskade henne till hennes sista andetag och ville ge henne ett annat, värdigare liv, en annan vård men saknade ekonomiska resurser och tillräckligt med tid.

Så jag förstår hur de känner det, den 91-åriga Gannas familj. Och naturligtvis vill jag, som alla andra att hon och alla andra gamla ska få åldras och dö i trygghet tillsammans med sina familjer. Det hade varit obarmhärtigt och brutalt att sätta en så gammal och sjuk människa på ett flygplan till en oviss framtid .. för i den åldern har man ingen framtid, åtminstone ingen som man klarar av själv.

Det finns ytterligare en äldre kvinna i samma situation .. hennes anhöriga lider oerhört, precis som du och jag skulle göra. Det behövs inte mycket fantasi för att identifiera sig med dem.

Visst vill vi att de ska få stanna, få försörjningsstöd, sjukvård, mediciner och så småningom vård inom äldreomsorgen.

Visst har vi råd med det?

Det är en ekonomisk kris i större delen av världen. Många länder håller på att gå under ekonomiskt och det drabbar främst de äldre och handikappade, som inte kan försörja sig själva och som behöver vård och omsorg. I Östeuropa är förhållandena för samma grupper mycket, mycket sämre än de vi har här .. och då har ändå vår egen äldrevård försämrats på ett sätt som vi har svårt att acceptera. Våra egna föräldrar eller mor- och farföräldrar som drabbas av demens eller funktionsnedsättningar har i dag en mycket sämre vård än min mamma fick.

Om vi ändrar på lagen och återinför ”sista länken” så kan alla åldrande anhöriga i länder där välfärden brutit samman återförenas med de familjer som finns här och tillbringa sina sista år tillsammans, med hjälp av det som återstår av svensk äldreomsorg och tillsammans med den allt ökande skara av svenska äldre som inte längre klarar av vardagen ensamma.

Om det hade handlat om min mamma eller mormor så hade jag offrat allt för att så skulle ske.

Visst har vi råd med det?

Vi har kommit halvägs när det gäller 40-talisternas pensionsavgångar. När det är klart så kommer vi att befinna oss i den situationen att det förmodligen är lika många som arbetar som nu .. men att de kommer att behöva försörja och vårda fler pensionärer än vi någonsin tidigare haft.

Många .. de pigga 40-talisterna, deras ännu äldre föräldrar och anhöriga, kommer att drabbas av ålderskrämpor, demens eller funktionsnedsättningar som kräver vård och omsorg. Det kommer att kosta och prislappen kommer att bli hög!

Så hög att det kommer att märkas i plånboken och vardagslivet om mindre än 10 år.

Men visst har vi råd?

Eller har vi det?

Tänk inte bara med hjärtat, använd hjärnan och räkna lite grand. Alla siffror gällande befolkningsprognoser, pensionärer, heltidsstuderande, sjuka och förtidspensionärer, barn i förskolor eller skolor och människor i sysselsättning och alla andra som behöver stöd från skattebetalarna samt den totala befolkningsstorleken .. de finns på nätet.

Räkna själv och se sedan vilken äldrevård vi kommer att ha råd med. Vilken välfärd vi kommer att ha råd med? Vilket samhälle vi kommer att ha råd med?

Häng sedan Tobias Billström och Fredrik Reinfeldt när de säger att vi inte kan ändra lagen och ha en ”sista länk” till alla åldrande anhöriga i alla länder där det finns en koppling till Sverige, utan att vara medvetna om hur mycket det kommer att kosta. Det vore ansvarslöst av dem att låtsas som om den prislappen inte fanns.

För den kostnaden kommer de som är gamla nu och framåt att få betala i form av försämrad äldrevård, det förstår ni väl? Eller någon annan befolkningsgrupp eller vi alla i höjda skatter på arbete, konsumtion eller ägande.

Det går inte att klämma fram hur mycket pengar som helst även om vi aldrig så gärna vill göra Sverige till ett asylland för alla åldrande anhöriga till dem som kommit till oss från andra länder.

Naturligtvis ska Ganna få stanna, och den andra kvinnan och nästa farfar, farmor, morfar, mormor, mamma eller pappa som kommit för att hälsa på, men som måste få stanna av humanitära skäl för att de inte klarar sig själva .. vi behöver inte gå längre än till våra egna familjer för att anse det.

Men ska lagen ändras?

Det är möjligt att vi har råd med det. Det empatiska utrymmet tillåter det och kanske det ekonomiska också?

Men säg inte att du inte visste vad det kostade sen .. för det finns ingen ångervecka!

Sitt inte och skriv förbannade inlägg eller debattartiklar om dem som försöker tala om för er vilka de ekonomiska konsekvenserna blir .. någon måste göra det också .. och bli inte förvånad över bristerna i äldrevården när du själv behöver hjälp och stöd när din egen mamma inte längre klarar sig själv.

Klaga aldrig över priset när du hittar sömntabletter i lådorna i det rum som din egen gamla mamma får dela med andra förvirrade åldringar som får frukost klockan 11 och nattas klockan 15.

För det finns faktiskt en prislapp, det är en väldigt tråkig sanning som inte försvinner bara för att du väljer att inte lyssna.

Så frågan är väl inte bara om vi vill öppna famnen för dem som behöver .. för det vill vi.

Frågan är också om vad vi är villiga att betala eller avstå från för att ge den empati och värme som vi anser att alla har rätt till?

Det måste vi våga prata om ..

SvD, Expr., AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB