Det är lite sorgligt med Håkan Juholt ..

.. och Socialdemokraterna. 

Inom partiet har de "riktiga" sossarna stort förtroende för partiledaren, han är omtyckt och nästan helgonförklarad för sitt fantastiska sätt att skildra den väg som de tillsammans ska vandra mot det förlovade landet. Bland väljarna utanför det stängda rummet är förtroendet minst sagt dalande.

Medan statsministern besökte och talade med misshandlade och utsatta kvinnor i landet, reste Håkan Juholt genom landet som väljarna bor i och besökte det ena varma, trygga sossedistriktet efter det andra. Entusiasmerade de redan frälsta och bad lite klädsamt om ursäkt för att han inte förstått att han inte gjort fel i det mediedrev som de borgerliga tidningarna utsatt honom för .. eller något i den stilen?

Hela den korta tid som Håkan Juholt har varit partiledare har han agerat INOM partiet. Anpassat sig efter vad partimedlemmarna vill höra och blivit hyllad för sin fantastiska retoriska förmåga.

Och .. jodå .. han vet hur man ska använda orden, Håkan Juholt!

Men det är han inte ensam om. Hela försäljningsbranschen vimlar av skickliga retoriker .. (fast då kallas det svada eller försäljarsnack) .. som kan läsa och lyssna in den de talar med och skapa ett samtal som leder till det mål de föresatt sig från början.

Det är inte svårt. Jag har själv lätt att uttrycka mig, kan lätt entusiasmera andra och jag vet precis vilken berusande känsla det är när alla närvarande är med mig, tror på det jag säger och vill precis och exakt samma sak som jag.

”Du är som en braständsticka”, säger Maken. ”Du flammar upp, brinner hett och kraftigt, men behöver gott om bränsle för att kunna hålla elden vid liv.”

Men jag vet också hur ensamt det känns efteråt.

När jag står där i tystnaden och är allas möjliggörare.  När jag är den som ska se till att vi tillsammans ska genomföra det som jag sett till att de/vi vill. Då gäller det att delegera, vara tydlig och hålla i den stora helheten utan att jobba ihjäl sig .. det vill säga; se till att andra fungerar som bränsle till den eld som jag/vi vill hålla brinnande.

Annars slocknar vi.

Därför är jag inte medlem i några föreningar mer och skulle aldrig komma på tanken att bli medlem i ett politiskt parti.

Jag är inte dummare än att jag fattar hur det skulle bli och att jag inte räcker till.

För det räcker inte med ord .. det måste finnas något mer för att skapa en ledare eller ett framgångsrikt projekt. Håkan Juholt strösslar med orden, visionerna, drömmarna och toppar med ett och annat namn eller citat från någon känd kulturpersonlighet .. men den eld han försöker tända tar bara fart hos dem som redan är indränkta med socialdemokratisk tändvätska, om ens det?

Ett förlorat förtroende går aldrig att reparera och har tomheten bakom dina vackra ord en gång blivit avslöjad, så spelar det ingen roll vad du säger .. ingen tror på vad du säger i alla fall. De vackra orden blir tomma försäljningsargument på ett plakat som saknar baksida .. alla läser men ingen tror på budskapet.

Johan Westerholm på bloggen Mitt i Steget tror på Håkan Juholt, och eftersom jag följer den här bloggen så förstår jag att de har haft många fina samtal tillsammans där partiledaren bekräftat bloggaren på ett trevligt och entusiasmerande sätt. Jag har också förstått att bloggaren inte fått fullt lika mycket bekräftelse när han har varit utom synhåll, utan bara kommunicerat per mail.

Av egen erfarenhet vet jag att det bästa sättet att vinna en människas förtroende är att bekräfta deras egen självbild, handlingar och åsikter … (regel A om man vill sälja en bil eller övertyga en myndighetsperson) .. men det är en darrig grund att bygga upp ett förtroende på. Karisma, vältalighet och en förmåga att få människor att känna sig sedda är inte detsamma som pålitlighet .. eller för den delen, vänskap.

Men sådant lär man sig så småningom .. av erfarenheter som brukar svida ordentligt i skinnet.

Johan Westerholm leker med tanken på ett ”triumvirat” som skulle bestå av ..  ”En Partiordförande med ansvar för idépolitik och ideologisk färdriktning, en Partiledare som är ansvarig för dagspolitik och en Partisekreterare som är ansvarig för organisationen."

Partiordföranden skulle då bli Håkan Juholt, med de vackra orden som inte förpliktigar till någonting alls, medan Partiledaren skulle vara statsministerkandidat och ta alla ”farliga” uppdrag som intervjuer och tv-debatter, där den nuvarande partiledaren brukar bli mobbad på ett förskräckligt vis av både programledare och andra deltagare.

Men problemet är väl större än så? De vackra orden, den fluffiga idépolitiken och den gyllene ideologiska färdriktningen .. vem/vilka tror på den längre, när budskapet levereras av Håkan Juholt?

Utanför de socialdemokratiska murarna då förstås!

”Skulle du köpa en begagnad bil av den här mannen?” .. stod det på en amerikansk valaffisch en gång i tiden, och .. NEJ, jag skulle inte vilja ha några affärer alls tillsammans med Socialdemokraternas nuvarande partiledare.

Och VEM skulle vilja bli Partiledare tillsammans med Håkan Juholt som Partiordförande och VEM skulle orka vara Partisekreterare och vara ansvarig för ytterligare en deltagare i den Juholtska cirkusen??

DN, SvD, AB, AB, AB, AB, AB,

The Viktor Report, Tokmoderaten, Mina Moderata Karameller