En (S)luten värld!

Jag måste ha varit synsk när jag målade de här glasen någon månad före förra julen? För då hade varken ni eller jag en aning om hur det kommande året skulle se ut ur ett  socialdemokratiskt perspektiv.

Jag hade inte ens en aning om att Håkan Juholt överhuvudtaget fanns?? Och när hela den farsartade valprocessen som förde honom till makten startade så bekräftades alla föreställningar jag haft om det Socialdemokratiska Arbetarpartiet.

Ett parti där man helst håller sig på mils avstånd från arbetande människor med vanliga människors livserfarenhet. Åtminstone inom de hermetiskt stängda dörrarna där de ”riktiga” socialdemokraterna föds, växer upp och delar ut inkomstbringande tjänster till varandra.

Och eftersom jag en stor del av livet arbetat med ekonomi och redovisning på ett eller annat sätt, så har jag också hållit mig på mils avstånd från det parti som verkar tycka att hela det området är ointressant i förhållande till givna vallöften och vacker retorik.

Men efter att ha upplevt den nästan tungomålstalande och sektliknande yra som födde fram och krönte Håkan Juholt, drabbades jag nästan av ett socialt demokratiskt beroende av att försöka förstå sossarnas inre liv?

Jag tvångsläser s-bloggar .. en källa till tidigare oanad underhållning. En bloggportal för de invigda och godkända. Jag kan inte kommentera där eftersom jag bloggar anonymt och därmed ses som en fiende utsänd från de onda högermakterna, men det kan inte heller de sossar som ifrågasätter Ledarens åsikter, göranden och låtanden .. så jag är i gott sällskap.

Det är en märklig värld: (S)tängd, (S)luten och (U)teslutande. Den omtalade solidariteten lyser verkligen med sin frånvaro, Jämlikheten inom partiet har städats bort för länge sedan och den mångordade Empatin gäller bara de utförsäkrade cancersjuka, vanvårdade äldre, fattiga och vräkta barnen och de som får för lite försörjningsstöd eller a-kassa .. så länge som ingen kommer med ovidkommande frågor om ekonomi och trovärdighet?

Grupper som har mycket lite eller nästan inget utrymme alls i själva det realiserbara politiska budskapet eller i budgeten .. (vi har inte råd, säger Leif Pagrotski som ser över intäktssidan i form av skatter) .. trots att de står för minst 80% av innehållet av alla vackra tal. Den livsnödvändiga Kulturen ges mer ekonomiskt utrymme faktiskt?

Bortsett från pensionärsskatten, förstås! De miljarder som ska falla som ett guldregn över såväl fattiga som rika pensionärer i jämlikhetens namn! ”Glöm julklapp i kväll, morfar" .. skrev Martin Aagård i går när han skrev om den giriga generationen 40-talister. Något av det mest tillrättalagda, klumpigaste och dummaste jag läst på mycket länge .. men eftersom det var på kultursidan så har jag säkert fel i all min folkliga okunnighet. Men vad säger Håkan Juholt när han nu står med ena foten hos Kulturen och den andra hos Pensionärerna?

 Socialdemokraterna ska bli ett öppet parti med högt i tak, sa Carin Jämtin, och då förstår jag att hon sällan läser partikamraterna på s-bloggar .. för där är det så lågt i tak att den ena ”kamraten” ber den andre lämna partiet om orden från Ledaren ifrågasätts. Och om någon dristar sig till att försöka kommunicera med Väljarna så blir reaktionerna inte nådiga. Väljaren ska VÄLJA .. inte delta eller lägga sig i det politiska samtalet.

Nu skulle jag vilja ge de här glasen i julklapp till 4 av de bloggande sossar som jag läst och som trots allt verkligen försöker få kontakt med väljarna utanför det (S)taket som partiet byggt upp och försvarar så ihärdigt. Men eftersom de har siktet ställt mot verkligheten och framtiden så betraktas de inte som RIKTIGA socialdemokrater och för därmed en rätt hopplös kamp.

Men som Maken brukar säga .. Ingenting är omöjligt! Det omöjliga tar bara mycket längre tid!

Nu skulle jag kunna göra paket, leta reda på adresser och skicka iväg presenter som ingen egentligen vill ha, bara för att jag tycker det är kul. Men eftersom jag har en hälsosam respekt för alla som bloggar om politik ”på riktigt” och eftersom det är lika sällsynt att hitta en kommentar från en partiansluten politikerbloggare på en ”vanlig” blogg som att vinna högsta vinsten på triss .. så känns det som om jag inte hör hemma i sammanhanget.

Inte är välkommen så att säga.

Bortsett från hösten 2014 då förstås .. då gillar ALLA mig!! Men inte i kommentarsfältet till min blogg, det finns ju gränser för hur lågt man kan sänka sig, även om man är politiker?

Så här är min julklapp till er .. Peter Strobl, Peter Högberg, Erik Laakso och Johanna Graaf. Skål på er och hoppas att nästa år blir ett bra år som öppnar dörrar som varit stängda alldeles för länge och släpper in lite dagsljus i mörkret.

Jag är rätt övertygad om att jag skämmer ut er, blottar er för de röda foliehattarnas vrede och huggtänder genom att göra det .. men å andra sidan, vad har ni att förlora? Ni är ju inga riktigt RIKTIGA sossar i alla fall.

Själv fortsätter jag att tycka och tänka vad jag vill, helt okontrollerat och oorganiserat .. utan Ledare, råd, styrning, färdigtuggade åsikter och utan längtan efter makt, pengar eller politisk karriär.

AB, Expr., DN, SvD, 

.