Sossetoppen eller socialfestivalen??

Har ni tänkt på en sak?


Nu när Aftonbladet gett Stefan Löfven glädjebeskedet om att han leder förtroendeomröstningen mellan honom och Reinfeldt, så tänker i alla fall jag på vilka sossar som ligger i topp på Socialdemokraternas egen topplista eller socialfestival .. det kanske stämmer bättre?


Christer Björkman och Socialdemokraternas styrelse verkar nästan arbeta på samma sätt nu för tiden .. gamla bekanta är ju alltid gamla bekanta, eller hur?


Men vad har de vinnande toppsossarna gemensamt egentligen?


Har ni tänkt på det?


Margot Wallström som är alla sossars våta dröm .. hon har nästan inte synts till i landet sedan 2004 och innan dess är det väl inte många som minns några stordåd från hennes sida heller?


Eller har jag missat något där?


Jan Eliasson som lockade så många vid tiden för Håkan Juholts sista strid .. honom har vi väl inte heller hört så mycket av de senaste åren .. och Håkan Juholt själv var ett relativt oskrivet kort när han valdes förra året. (Bortsett från förslaget om alkolås på Finlandsfärjorna då .. det fick en del road uppmärksamhet på Flashback vill jag minnas.)


Stefan Löfven har väl inte heller gjort några större politiska uttalanden eller storverk under sin fackliga verksamhet .. och inte sedan han valdes till partiordförande heller?


Eller har jag missat något där också?


Ingvar Carlsson och Pär Nuder är populärare nu när de lämnat politiken än när de var verksamma och Göran Persson har nog inte långt kvar innan han når deras status som toppsosse .. om han bara kunde sluta att uttala sig i tid och otid.


Den gemensamma nämnaren .. som jag ser det .. är alltså, att ju tystare och mer osynlig en socialdemokrat är desto större chans har h*n att bli en omåttligt populär sosse och få titeln "HOT mot regering" eller "Valvinnare"?


Tänk om Håkan Juholt hade förstått det .. då hade han fortfarande varit partiledare.


"Jag skulle vara orolig om jag var Reinfeld" .. säger Lena Melin och visst har Fredrik Reinfeldt sett orolig och nedstämd ut den sista tiden. Men jag tror att Stefan Löfven och sossarnas ickepolitik är regeringens och statsministerns minsta problem just nu.


Kanske det till och med är välkommet med lite tjafs om popularitetsiffrorna så här 2,5 år före valet .. medan räddningsförsöken gällande euron och euroländernas ekonomiska sönderfall pågår.


I alla fall så skulle det vara mitt största bekymmer just nu om jag .. gud förbjude .. var statsminister.


Den politik som Carin Jämtin påstår att sossarna nu har fått tala om i en hel månad, det är ju som vanligt Alliansens egen som sossarna med stor förtjusning ägnar sig åt att kritisera i stället för att komma med något eget? Klassisk sossepolitik med andra ord.


Men det är ju gott om tid kvar. Först ska Stefan Löfven krönas på kongressen 2013, där alla får rösta och välja bara honom och ingen annan i demokratisk ordning. Sedan kommer politiken att presenteras någon gång på vårkanten 2014 så nära valet som möjligt så att ingen hinner sätta sig in i vad den egentligen kommer att innebära.


Sossarna är i sanning tillbaka till ruta ett .. innan Mona Sahlin började tala.


AB, AB, AB, Expr., DN, SvD, SvD,