.. är ingen bra kombination och det är tur att man inte vet hur dagen ska sluta när man kliver ur sängen på morgonen.
Den här dagen skulle jag ägna helt åt mig själv och det som jag tycker är roligt, hade jag bestämt och det fungerade rätt bra fram till lunch. Då gick vi vår vanliga 2 km runda med hundarna och plötsligt hoppade Rackarkotten upp från dikeskanten och ruskade våldsamt på sig.
En ORM!! .. tänkte jag och spanade i gräset utan att upptäcka det minsta lilla slinger.
Äsch .. sa Maken. Hade hon blivit biten så hade hon gnällt till. Det måste göra skitont att bli ormbiten.
Och jag inspekterade hunden och såg inget och vi gick hem i rask takt den återstående kilometern och så blev jag tvungen att åka ett ärende på ett par timmar.
När jag kom hem möttes jag av en väldigt stackars Rackarkott med en groteskt uppsvälld nos och hals.
Panik!!!
Vår veterinär hade stängt och jag som alltid har Betapred hemma löste upp 10 tabletter och försökte trycka i kraken. Det var inte lätt. Det gjorde ONT. Hon darrade, skrek och försökte gömma sig och Maken ringde alla veterinärer som fanns i området och fick rådet .. stick fort som f*n till Södra Djursjukhuset.
Så det gjorde vi och där har vi tillbringat hela kvällen .. utan den middag som vi längtade efter både vi och Rackarkotten.
Betapreden gjorde sin nytta och svullnaden gick ner betydligt redan under resan, men hon fick stanna på observation över natten.
Och känner jag henne rätt så är hon i full färd med att charma in sig i sitt nya sammanhang, helt beredd på att det är där hon ska vara i fortsättningen.
Jag hoppas hon mår bra och att hon blir glad när jag hämtar henne i morgon .. men nu längtar jag efter en rejäl asfalterad väg utan växtlighet att rasta hundarna på resten av sommaren.
Hua.
SvaraRaderaOrmar och jag är ytterst o-kompatibla men så blev min storson biten av en huggis en midsommardags kväll -94, då bara två år gammal.
Utan fast telefon eller mobil tillhands och med fyra mil till närmsta vårdcentral, kan jag lova att det gick undan i svängarna.
Vi blev slussade vidare till närmsta större sjukhus, ytterligare tre mil bort, där natten fick tillbringas.
Som tur var behövdes inget mer än observation men det var inget muntert minne direkt!
Hoppas vovven mår bra imorgon och ha en fin och ormfri midsommar!
Men stackars Rackarkotten!
SvaraRaderaJag hoppas verkligen att det här innebär att resten av hennes sommar blir helt olycksfri.
Kram.
Stackars lilla Rackarkotten! Men den där asfalterade vägen utan växtlighet misstänker jag att du inte längtar efter så särskilt länge, trots risken för orm.
SvaraRaderaStackars voffsingen och stackars matte och hussen. Tur det blev ett lyckligt slut på historien. Ormar tillhör absolut inte mina favoritdjur så jag har viss förståelse för din önskan om asfaltering. Fast det blir rätt trist i längden.
SvaraRadera