.. tycker jag.
Som exempel kan jag ta mig själv när jag
tog steget in i sambolivet.
Maken sa, självklart
. fixar du en matlåda till mig i
morgon. Jag sa, spontant .. varför då?
Och därmed var ribban lagd .. han kunde inte hitta något rimligt skäl till
varför inte han kunde göra det själv och jag kunde inte se varför ansvaret för
hans måltider var mitt?
Samma sak hände när det gällde städning och tvätt. Tvättar du mina det eller det?, eller ..
det var som f*n vad det ser ut här hemma ..
möttes med samma förvånade, varför just
jag? eller vems ansvar är det?
En värkande armbåge hos läkaren gav följande konversation
..
Du har en golf/tennisarbåge och jag kommer att ge dig en kortisonspruta.
Varför då? Blir jag bra då?
Nej, men du har inte längre ont. Själva läkningen tar X månader om du tar
det lugnt.
Och om jag inte tar sprutan? Hur lång tid tar läkningen
då?
Samma tid .. om du tar det lugnt.
Men är inte risken stor att jag överbelastar armbågen om
smärtsignalerna tas bort?
Jo, det får du naturligtvis tänka lite extra på.
Varför är ett viktigt ord.
Tack vare att jag använde det i
tid så lever jag i ett förhållande där det inte ens märks om jag reser bort i
ett par veckor .. alla inblandade klarar alla förekommande uppgifter i
hushållet precis lika bra som jag. Dessutom så har jag aldrig mer drabbats av
armbågsbesvär .. trots att jag avstod från kortisonsprutan och stoiskt härdade
ut i X månader.
Varför är ett ord som vi kan använda just nu när det
rapporteras om att vårt land är pestsmittat av fullskalig rasism som tar sig
samma uttryck som apartheid i Sydafrika eller den amerikanska södern bland sk
"obildat white trash".
VARFÖR skulle två av varandra oberoende anställda
busschaufförer riskera jobbet genom att samtidigt(?) införa ett slags
hemsnickrat, arbets- och kostnadskrävande diskrimineringssystem som sorterar
invandrare och svenskar inför transporten till en båt som de gemensamt ska
färdas med?
Jag kan inte hitta ett enda vettigt svar på den frågan?
Varför anmäler man det då, om det är så orimligt?
Jag kan
faktiskt tänka mig att en människa som är frustrerad och arg över åratals upplevd
särbehandling av myndigheter och samhället i stort, lättare än andra ser
orättvisor som bara är tillfälligheter, att en människa i sin frustration över
att aldrig bli sedd tar alla chanser till att bli det och att det faktiskt
finns ersättning att få om man blir utsatt för diskriminering.
Men det är kanske rasistiska tankegångar även om jag själv
kan reagera likadant när det gäller mina hjärtefrågor inom handikappomsorgen
och äldrevården?
En kvinna begär en svensk taxichaufför när hon ska åka hem
från sjukhuset.
Varför då?
Ja, det vet vi inte och det vet inte AB heller .. men
väldigt många blir väldigt upprörda utan att veta det.
Kanske har den här kvinnan skyddad identitet efter att ha
skilt sig från en man som har många landsmän inom taxibranschen och därför vill
skydda sin nya adress? Kanske har hon dåliga erfarenheter av män från andra
länder eller från andra taxiresor? Kanske är hon mycket gammal och uppväxt i en tid då
kvinnor var rädda och aktade sig för "utländska" män? Kanske har
hon något annat skäl som vi möjligen skulle förstå om vi fick veta det?
Men vad jag vet, så har ingen frågat henne?
I utkanten till min vardag finns det många föräldrar till
funktionshindrade flickor och unga kvinnor. De önskar, utan undantag, att taxiresorna
till skolan eller dagcenter helst ska utföras av en kvinnlig chaufför eller en
chaufför som är känd i vårt lilla samhälle och att den som inte känns tillförlitlig,
begriplig eller den som öppet betraktar de funktionshindrade som mindre värda
omedelbart ska fråntas uppdraget.
Även om det gäller en man med utländsk härkomst. Är det
rasism? Diskriminering? Eller föräldrars grundläggande instinkt att skydda det
barn som inte kan skydda sig själv?
AB:s Daniel Swedin skriver i dag .. "Det finns ett samband mellan politiker som
testar gränserna för vad man kan säga om människor och vårt sätt att agera mot
våra medmänniskor. Om vi tycker det är okej att alla med blont hår sitter i en
buss och alla med svart hår i en annan så har något definitivt hänt.
Både i samhället och i våra hjärnor."
Om jag skriver .. Det finns ett
samband mellan journalister som testar gränserna för vad man kan skriva om
människor och vårt sätt att agera mot våra medmänniskor. Om vi gör det till en
sanning att någon tycker att det är okej att alla med blont hår sitter i en
buss och alla med svart hår i en annan, bara för att en journalist påstår det,
så har något definitivt hänt.
Både i samhället och i våra hjärnor.
Så är det nästan samma text, men en helt annan betydelse. Men vilka är det
som piskar fram de rasistiska stämningarna? Politikerna, journalisterna eller
det svenska folket?
Eller är det en liten priviligierad, twittrande, självutnämnd elit som med
hjälp av lösa påstående och moraliska pekpinnar, gräver en vallgrav mellan invandrare
som ständigt utpekas som offer och påstått rasistiska, fördomsfulla svenskar?
En elit som stänger dörrar som tidigare stått öppna och bygger murar bakom
vilka misstänksamhet, rädsla och försiktighet frodas på båda sidor? Något som skadar oss alla utanför den "inre cirkeln", oavsett vilket ursprung vi har.
Varför???
Vad är målet?
Jag vet inte varför AB och DN är så angelägna att skapa fler problem än de som redan finns genom att piska upp debatten om
svenskarnas rasism och illvilja mot invandrare just nu, och kanske har jag en
foliehatt när jag misstänker att det har samband med sossarnas kongress om
någon vecka?
Men det skulle inte förvåna mig om detta är det röda skynke som ska dölja
bristen på innehåll, ekonomisk trovärdighet och avsaknaden av de förväntade
satsningarna på välfärdsinsatser som gör att "allt blir som det var förr
.. på den gamla goda tiden?"
Eller så är den en förberedelse för ett framtida samarbete med Miljöpartiet som då måste få ett hållbart skäl till att bryta sin överenskommelse med regeringen?
Kanske kan vi förvänta oss krigsrubriker om en ny
"rasistskandal" under nästa vecka?
AB, AB, Expr., Expr., Expr., DN, DN, DN, DN, DN,