Mördande enögdhet plus en levande landsbygd är en ..

... kombination som lätt skulle kunna ruinera mig.

Med tanke på det enögda och hårt vinklade debattklimatet som verkar ha kommit för att stanna så är det nästan som att jag har blivit berövad något som jag alltid tagit för givet. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det .. frihet? delaktighet? respekt? .. men jag varken vill läsa eller tror på det som jag tidigare var så villig att ta del av.

När jag läser Peter Wolodarskis ledarkrönika och Peter Forsmans bloggpost på Internet Sweden samt en del av reaktionerna, så känner jag bara en enorm trötthet och en lika stor tacksamhet över att jag valde att inte publicera min egen bloggpost i ämnet.

Men i likhet med många andra så skapar min känsla av att ha förlorat något, ett behov av att kompensera mig med något annat. Det spelar ingen roll med vad .. huvudsaken är att jag får något som kan tjäna som belöning och bekräftelse av mitt eget värde.

Då är det rent av katastrofalt att den känslan infinner sig en dag då de kreativa människorna i min lilla verklighet drar igång en "gemensam runda" av något slag. Ibland är det "Kulturrundan" eller "Konstrundan" eller "Ortens julrunda" eller så är det som i dag .. "Ortsrundan - en kul tur i bygden".

I verkligheten är det en tur mellan skolor, församlingshus, hembygdsgårdar, gårdsbutiker, folkets hus och små butiker i hemmiljö. Lite av varje alltså .. och vid första stoppet klarade vi oss helskinnade utan att köpa något alls .. vilket är en prestation när det gäller mig som nästan tycker det känns oartigt att gå ut ur lokalen tomhänt.

Men vid nästa stopp så möttes vi av en fiolspelande geting som var drygt en meter hög och då blev jag så lycklig att jag helt tappade kontrollen. Denna underbara smidesskulptur var dessutom till salu .. men tyvärr så saknade jag de hundratusen som den skulle ha kostat mig.

Men nu sitter jag här och känner mig bekräftad, sedd och belönad i alla fall.

Och lätt stressad!!

För ett av inköpen var inte direkt genomtänkt även om det var absolut nödvändigt eftersom jag inte kunde tänka mig att låta någon annan få möjlighet att köpa denna dyrgrip.

En röd plyschsoffa från den tid då de verkligen visste hur glamour såg ut! Nu har jag en vecka på mig att åstadkomma ett tillräckligt stort utrymme i det rum som med lite tur ska bli glamourens hemvist i mitt hem. Min egen walk in closet!!

Så blev det också lite kläder från den tiden då socialdemokrater var "riktiga" socialdemokrater och svenska folket inte var kränkt, sjukt, stressat, utbränt eller missnöjt. Och så blev det en liten jacka från Odd Molly som jag glömde fotografera men som jag kanske kan lägga in i morgon?

Från den gamla goda tiden alltså .. när det som publicerades i tidningen aldrig ifrågasattes och politikerna sågs som kompetenta och kunniga. Inte som nu när väljarna ska köpas med hjälp av svartmålning av motståndarna utförd av utvalda journalister och orealistiska och otidsenliga löften som färre elever i klassrum som inte finns, undervisade av lärare som inte heller finns och högre pensioner till pensionärer som kan rösta NU på bekostnad av pensionerna till de yngre som ändå inte bryr sig .. förrän det är för sent?

Samt högre sjukpenning i stället för mer individuellt anpassade bedömningsgrunder än den kollektivt fastställda fysiska arbetsförmågan.

Den här blå urnan/vasen har jag ingen aning om varför jag köpte?? Men kanske symboliserar färgen hopp eller längtan??

Om nu någon tar sig för pannan och undrar om jag inte har den minsta lilla ordning på ekonomi så kan jag berätta att hela kalaset landade ordentligt under 2000 kr. Vilket i och för sig var rätt oplanerat!

AB, Expr., Expr., SVT, SVT, SVT,
Johan Westerholm