onsdag 3 juni 2015

Föräldrafri ..

 Ibland händer det att en halvvuxen tonåring lyckas övertala sina föräldrar att h*n uppnått den mognad som krävs för att ansvara för familjens gemensamma hem och slipper att följa med på resor eller andra aktiviteter som kräver övernattning på annan ort.

När väl dörren stängts bakom hemmets väktare är .. låt oss kalla honom Stefan för att slippa ordet hen .. äntligen hemmets nye härskare ensam beslutsfattare och kan leva ut sina drömmar på ett sätt de tidigare makthavarna, med sitt eviga tjat om pengar, ordning och reda, hindrat honom från .

Han kontaktar genast sitt kompisgäng .. Ylva, Åsa, Gustav, Micke, Margot, Anders, Ibbe, Maggan, Morgan och allt vad de heter .. och drar upp riktlinjerna för framtida aktiviteter. De i sin tur kontaktar sina kompisar och allt medan planeringen framskrider tillkommer fler kompisars kompisar som också vill delta och bidra med idéer, förfriskningar, roliga svampar och andra uppiggande tillbehör för att skapa goda förutsättningar för den ultimata samvaron 

Och det börjar så bra. Utan de tidigare ansvarstagarna är allt är precis så enkelt och njutbart som det borde ha varit hela tiden. Det äts och dricks, förråden töms, glädjen står högt i tak och morgondagen är precis så avlägsen som den kan vara när någon helt oförberedd får makt över och tillgång till någon annans tillgångar.

Livet är till för att levas, mina svampar är dina svampar, vem bryr sig om vem som drar sig undan med vem för stunden och alla är lika, delar allt och blir lika berusade av makten och friheten .. och allt vad den för med sig för stunden.

Så ringer det på dörren och där står Jonas och Ulla och deras kompisar och en kasse med rödvin och öl och vem törs säga nej när de hotar med att upplösa festen om de inte får komma in med alla sina vänner .. och deras vänner .. och alla andra som letar efter ett bra sammanhang. Ett öppet hus är ju ändå ett öppet hus, eller hur?

Och det delas ännu mer lika och de frånvarande bostadsansvarigas ägodelar synas, används och förbrukas i allt högre takt allteftersom maktberusningen tilltar. Grannarna hör av sig och beklagar sig .. men vem bryr sig? Men släng er i väggen .. vem är det egentligen som bestämmer och har makten bakom stängda dörrar? Det är ju NU livet börjar och vad vet väl andra om hur det ska levas?

Dagen efter kvällen före är kvittot på att mognaden och ansvarsförmågan inte motsvarade den egna förväntan.

Den tillförordnade ansvarige har så att säga brutit en överenskommelse som ingåtts på heder och samvete.

Någon annan ska betala och han anar att det inte kommer att ske med glädje.

Det städas, repareras, ursäkter planeras, syndabockar utses och ångesten stiger i väntan på vad som komma skall. Hur kommer reaktionerna att bli, vilka blir konsekvenserna .. hur ser framtiden ut och vad kommer det att kosta?

Finns det någon enda liten chans att återupprätta ett förlorat förtroende och få chansen igen?

Vad som händer när tillvaron blir föräldrafri kan vi läsa om flera gånger varje år. Och trots det finns det tillräckligt många som vill ge någon, helt oerfaren och oprövad, tillgång till familjens hem och ägodelar för att det ska bli nya nyheter i lokal- och rikspress.


Att vi aldrig lär oss.


2 kommentarer:

  1. Påminner mig starkt om min egen första tur med egna vingar, första och sista vill jag påstå!
    Vettesjutton om ens sambon låter mig flyga efter alla historier.

    Men.. jag lärde mig och är en erfarenhet rikare och kommer troligtvis nyttja min lärdom genom att vingklippa mina påtänkta barn ;)

    SvaraRadera
  2. När min son fyllde 20 år så fick han ett födelsedagskort ifrån mig där jag skrev " ÄNTLIGEN HAR JAG SLUT PÅ TONÅRINGAR" och jag menade det.

    SvaraRadera