Ibland händer det att en halvvuxen tonåring lyckas övertala sina föräldrar
att h*n uppnått den mognad som krävs för att ansvara för familjens gemensamma
hem och slipper att följa med på resor eller andra aktiviteter som
kräver övernattning på annan ort.
När väl dörren stängts bakom hemmets väktare är .. låt oss kalla honom Stefan för att
slippa ordet hen .. äntligen hemmets nye härskare ensam
beslutsfattare och kan leva ut sina drömmar på ett sätt de tidigare makthavarna,
med sitt eviga tjat om pengar, ordning och reda, hindrat honom från .
Han kontaktar genast sitt kompisgäng .. Ylva, Åsa, Gustav, Micke, Margot,
Anders, Ibbe, Maggan, Morgan och allt vad de heter .. och drar upp riktlinjerna
för framtida aktiviteter. De i sin tur kontaktar sina kompisar och allt medan
planeringen framskrider tillkommer fler kompisars kompisar som också vill delta
och bidra med idéer, förfriskningar, roliga svampar och andra uppiggande tillbehör för att skapa
goda förutsättningar för den ultimata samvaron
Och det börjar så bra. Utan de tidigare ansvarstagarna är allt är precis
så enkelt och njutbart som det borde ha varit hela tiden. Det äts och dricks,
förråden töms, glädjen står högt i tak och morgondagen är precis så avlägsen
som den kan vara när någon helt oförberedd får makt över och tillgång till
någon annans tillgångar.
Livet är till för att levas, mina svampar är dina svampar, vem bryr sig om
vem som drar sig undan med vem för stunden och alla är lika, delar allt och
blir lika berusade av makten och friheten .. och allt vad den för med sig för
stunden.
Så ringer det på dörren och där står Jonas och Ulla och deras kompisar och
en kasse med rödvin och öl och vem törs säga nej när de hotar med att upplösa
festen om de inte får komma in med alla sina vänner .. och deras vänner .. och
alla andra som letar efter ett bra sammanhang. Ett öppet hus är ju ändå ett
öppet hus, eller hur?
Och det delas ännu mer lika och de frånvarande bostadsansvarigas ägodelar
synas, används och förbrukas i allt högre takt allteftersom maktberusningen
tilltar. Grannarna hör av sig och beklagar sig .. men vem bryr sig? Men släng
er i väggen .. vem är det egentligen som bestämmer och har makten bakom stängda
dörrar? Det är ju NU livet börjar och vad vet väl andra om hur det ska levas?
Dagen efter kvällen före är kvittot på att mognaden och ansvarsförmågan
inte motsvarade den egna förväntan.
Den tillförordnade ansvarige har så att säga brutit en överenskommelse som
ingåtts på heder och samvete.
Någon annan ska betala och han anar att det inte kommer att ske med
glädje.
Det städas, repareras, ursäkter planeras, syndabockar utses och ångesten
stiger i väntan på vad som komma skall. Hur kommer reaktionerna att bli, vilka
blir konsekvenserna .. hur ser framtiden ut och vad kommer det att kosta?
Finns det någon enda liten chans att återupprätta ett förlorat förtroende
och få chansen igen?
Vad som händer när tillvaron blir föräldrafri kan vi läsa om flera gånger
varje år. Och trots det finns det tillräckligt många som vill ge någon, helt
oerfaren och oprövad, tillgång till familjens hem och ägodelar för att det ska
bli nya nyheter i lokal- och rikspress.
Att vi aldrig lär oss.
Påminner mig starkt om min egen första tur med egna vingar, första och sista vill jag påstå!
SvaraRaderaVettesjutton om ens sambon låter mig flyga efter alla historier.
Men.. jag lärde mig och är en erfarenhet rikare och kommer troligtvis nyttja min lärdom genom att vingklippa mina påtänkta barn ;)
När min son fyllde 20 år så fick han ett födelsedagskort ifrån mig där jag skrev " ÄNTLIGEN HAR JAG SLUT PÅ TONÅRINGAR" och jag menade det.
SvaraRadera