Det
var skillnad mellan Sveriges Television och simpla, reklamfinansierade
tv-kanaler. Förr.
På
den gamla goda tiden när medborgarna köpte och läste våra största dags- och
kvällstidningar och faktiskt trodde på det de läste. För
många år sedan, alltså.
Då,
när Socialdemokraterna ansågs vara ett regeringsdugligt parti som värnade om de
svagaste och mest utsatta i samhället. Det vill säga de utarbetade som nu nekas
sjukpenning, de äldre som nu får välja mellan att bo och äta, de psykiskt sjuka
som inte längre ens kan hoppas på stöd och hjälp och de funktionshindrade som nu
verkar sorteras ut ur samhället fortare än när de fick tillträde osv.
Det
var ett tag sedan, eller hur?
På
den gamla goda tiden stod SVT för kvalitetsprogram ledda av personer som, för
det mesta, visste vad de talade om, debattprogram med deltagare som
representerade alla åsiktsinriktningar och med programledare som åtminstone
försökte vara opartiska.
Och
i de fall de misslyckades blockerades växeln av upprörda licensbetalare
Sveriges
Television representerade Folket och inte Makten. Något som kanske är svårt att
förstå för den som för första gången låter bli att betala tv-licensen.
I
dag är det nästan skambelagt att bli ertappad med att se något annat än
importerade program på statstelevisionen.
Det
egenproducerade programutbudet är så till den milda grad anpassat till NORMEN,
VÄRDEGRUNDEN och den Svenska Modellen att innehållet nästan helt glöms bort.
Eller
inte får plats?
Varje
program är omsorgsfullt anpassat till MÅLGRUPPEN. Det är nästan pinsamt
uppenbart vem eller vilka som programmen riktar sig till eller avser att
uppfostra. Lika andelar kvinnor och män .. med en aning övervikt för kvinnor.
Lika delar inrikes- och utrikesfödda.. med en aning övervikt för utrikesfödda. Allt
för att utjämna tidigare ojämlikheter. Och .. naturligtvis ett jämlikt utrymme
för hbtq-personer och något litet program om, eller med, en funktionshindrad, en
döende, en överviktig, en anorektiker, en åldrande, en utvisningshotad, några
personer som tvingas leva i någon form av UTANFÖRSKAP, någon representant för
ursprungsbefolkningen och .. kanske .. ett humorprogram om lågbegåvade lantisar
som lever "på landsbygden", 10 mil eller mer från storstäderna.
Syftet
med programmen är så plågsamt uppenbara. Svenska folket ska uppfostras. Inse
att de inget begriper och fösas in på den RÄTTA VÄGEN.
För
den del av befolkningen som anses vara obildbar, produceras diverse lekprogram
utan varken innehåll eller mål. Men, naturligtvis, med lika andel män och kvinnor,
inrikes- och utrikesfödda, och som en extra bonus kan de få rösta och finansiera
sina egna innehållslösa program med egna medel.
Sveriges
Television har aftonbladifierats! Även om ordet inte finns .. än.
SVT/SR ska informera om vad som händer, inte om de anställdas UPPLEVELSE av
händelsen och framför allt inte skapa en nyhet som de sedan värderar eller tar
ställning för eller mot.
Men..
nästa gång jag ser en demonstration skildrad med statstelevisionens kameror
eller mikrofoner, kommer jag förmodligen att misstänka att delar av rekvisitan
är egentillverkad och att en andel av de mest aktiva deltagarna har anknytning
eller släktband med SVT.
Att
bygga ett respekterat och trovärdigt varumärke är en långsiktig process, att
förstöra samma varumärke går på nolltid.
Våra
politiker, mediebolag och myndigheter har länge surfat på varumärken - byggda
av tidigare generationer - som ansetts vara odödliga. Utan förtroende .. som
är själva grunden för ett starkt varumärke .. har det varit en omöjlig uppgift.
Men
om avsikten var att utplåna det gamla och skapa något nytt och sämre .. då har
de i sanning lyckats med något som jag trodde var helt omöjligt att göra på så
kort tid.