För(S)varstal i corona-tid.

 Anne-Marie Lindgren, skribent på socialdemokraternas egen tidning Aktuellt i Politiken, skriver vackert och ömsint på sin facebook-sida om våra ministrars rättigheter att semestra och uträtta akuta ärenden i corona-restriktionernas tid.

Hon ”är inte ett dugg upprörd, och känner mig inte ett dugg sviken, och tycker inte att Stefan Löfven är dubbelmoralisk och har brutit mot sina egna rekommendationer när han med iakttagande av reglerna om att undvika trängsel och rusningstid, uträttade några vardagsärenden i en av Stockholms gallerior”.

Nej det är klart, det förstår ju var och en att en inlämnad klocka måste hämtas och reservdelar till rakapparaten måste inhandlas – det tillhör ju de absolut nödvändiga ärendena, även om det pågår en pandemi. ”Om de faktiska omständigheterna tydligt framgått redan från början”, hade det inte blivit några upprörda reaktioner, tror Anne-Marie Lindgren.

”Vi har, som bekant, varken utegångsförbud eller lockdown i Sverige. Affärerna får vara öppna. Vi får gå ut om vi är symptomfria och vi får sköta våra vardagliga ärenden inom ramen för de allmänna rekommendationerna om att undvika trängsel” .. skriver Anne-Marie Lindgren, och hon har fullständigt rätt.

Vi – ALLA – får vistas var vi vill, göra vad vi vill, ta vilka risker som vi vill, men rekommenderas att solidariskt avstå från det som kan innebära risk för både oss själva och andra.

Vi behöver inte tänka på den omänskliga situation sjukvårdspersonalen befinner sig i och det finns ingen lag som reglerar vad vi upplever som akut och oumbärligt.

Vid närmare eftertanke så inser jag att det inte heller finns någon lag som hindrar oss från att röra oss fritt i samhället och besöka vilken galleria som helst, även om vi har symptom och i övrigt "känner" oss friska.

Anne-Marie Lindgren tror att upprördheten över Stefan Löfvens och Morgan Johanssons besök i stora gallerior, Dan Eliassons semesterresa till Kanarieöaren och Magdalena Anderssons skidresa till Sälen handlar om missunnsamhet och ”att göra hela hönsgårdar av en enda fjäder”.

Det gör det inte. Hela regeringen och alla myndighetsföreträdare får, när de vill, handla var de vill och hur de vill och resa vart de vill, precis som alla andra.

Men det handlar om Solidaritet, något som förr var viktigare än Makt för Socialdemokraterna.

Det handlar om Rättigheter och Skyldigheter, något som Stefan Löfven älskar att påpeka i sina tal – kräv din rätt, gör din plikt.

Det handlar om Trygghet, Tillit och Förtroende som är grundstenarna och förutsättningen för ett framgångsrikt Ledarskap. Att leva som man lär och begär av andra, vilket förr var ”typiskt svenskt” men som inte längre har någon betydelse inom politiken.

Det handlar också om att skörda det man sår. Vi vanliga minns varje hyttande finger som pekat mot var och en som inte följer rekommendationerna som regeringen utfärdat. Inga undanflykter, inga onödiga ärenden, lev begränsat och med få människor och ”Håll ut”!!

Vi minns också alla varje fördömande och förminskande, hånfullt ord som kom från regeringens företrädare när Ebba Busch deltog i en väns 40-årsfirande,”med iakttagande av reglerna om att undvika trängsel”. Jag kan inte minnas att någon försvarade hennes rättigheter att vistas i ett begränsat sällskap under några timmar? Av den ”lilla fjädern” skapade Anne-Marie Lindgrens indignerade partikamrater ”hela hönsgårdar” och jag vill minnas att det var åtskilliga s-märkta högdjur som började ”tala om förtroendekris och dåligt ledarskap och att vara förebild och leva-som-man-lär.”

Och eftersom Anne-Marie Lindgren verkar vara förtjust i metaforer så avslutar jag med rekommendationen – man ska vara försiktig när man kastar sten i glashus.

2020 – detta förskräckliga år ..

 .. då landet styrdes av små människor i för stora kostymer som inte behövde bära samma ansvarsbörda eller leva efter samma regler som alla andra. Makten var deras, ansvaret var vårt. Det är något som vi fick lära oss under år 2020.

Vi har också fått tugga i oss att ..

.. människovärdet sjunker med åren. Hjärta är mer hyllat än hjärna och att arvet av den politiska makten regleras på nästan samma sätt som inom monarkin.

.. Sverige betalar försörjningsbidrag till andra länders ministrar, studiebidrag till IS-krigare som hellre avrättar otrogna än ägnar sig åt studier som kan skapa egenförsörjning, pensioner till pensionärer som återvänt till sina hemländer och semesterresor till flyktingar som vill besöka släkt och vänner i landet som de lämnade för att rädda sina liv.

.. människor som inte lever upp till de krav som ställs på Nisse i Hökarängen eller begår grova brott, som enligt svensk lag bör bestraffas med fängelse eller utvisning, ska betraktas som offer för svåra omständigheter och därmed inte är fullt ansvariga för sina handlingar om de är födda och uppvuxna i en annan kultur i ett annat land som de dessutom flytt från? Personligen upplever jag det förhållningssättet som djupt nedvärderande och rasistiskt, men jag har också fått lära mig att bara tanken gör att det är jag som är den verkliga rasisten?

.. våra Myndigheter styr när Regeringen vill ha något utfört som ändå skulle hamna hos Myndigheten som dessutom ansvarar för att genomförandet av regeringens löften och önskade beslut läggs på landets Regioner som är ansvariga för att ansvaret för genomförandet av dessa löften och beslut hamnar hos landets Kommuner, som är så djupt skuldsatta att alla ekonomiska tillskott som ska gå till att åtgärda det som Regeringen gett Myndigheten i uppdrag att åtgärda hamnar i kommunens svarta underskottshål.

.. många av våra Myndigheter styrs av politiker som inte får plats i riksdag eller regering utan måste ha annan försörjning eftersom de inte är anställningsbara inom andra yrkesområden som kan erbjuda samma generösa anställningsvillkor. Det vill säga, den lite finare varianten av Enkla Jobb fast anpassade till Goda Medarbetare. Jag tror också bestämt att många Myndigheter skapats enbart för detta syfte. För vad har vi annars till exempel Myndigheterna för Samhällsskydd och Beredskap, Jämlikhet, Stöd till Trossamfund och den planerade livsnödvändiga Myndigheten för Mänskliga Rättigheter till?

.. Enkla Jobb är ett socialdemokratiskt uttryck för det som också kallas för Sysselsättning och utförs av dem som saknar meriter för att få ett annat avlönat arbete. De enklaste jobben som finns verkar vara att sysselsätta sig med de sköraste, mest vård- och omsorgsbehövande och utsatta i samhället. Den som är sysselsatt är alltså inte arbetslös och belastar därmed inte statistiken negativt även om personen i fråga bara är sysselsatt någon eller några timmar i veckan. Något som är förmånligt för kommunerna som genom att sysselsätta personer med försörjningsstöd i stället kan ”stärka” vård och omsorgstjänster med outbildad ”enkel” personal, med sysselsättningsersättning, några timmar varje vecka. I min enkla och enfaldiga begreppsvärld kan jag faktiskt se ett samband mellan de enkla jobben och den stora smittspridningen bland invandrare och äldre, men det är förmodligen bara ytterligare ett bevis för mitt olämpliga rasistiska tänkesätt även om det drabbat båda grupperna lika hårt?

.. antalet arbetslösa som verkligen inte går att sysselsätta på något sätt någonstans har nu döpts om av Magdalena Andersson och kallas numera för Arbetskraftsutbud, vilket vi då ska se som en tillgång för landet. Det kan vara bra att veta för alla som inte har ett arbete att gå till när det egna företaget gått i konkurs.

.. yttrande- och åsiktsfrihet är något vi har och bör vara stolta över men inte får använda hur som helst. Särskilt inte om vi har för avsikt att yttra något som kan uppfattas som olämplig eller kränkande eller uttrycker en olämplig åsikt som är varken acceptabel eller okey.

.. skolans huvuduppgift handlar tydligen inte längre om att förmedla kunskap utan verkar i första hand handla om mångfald genom att nå en rättvis blandning av elever utifrån kön, socioekonomiska och sociala faktorer samt nå en jämlik fördelning av elever genom integrationspositiva åtgärder i landets alla skolor och det fria skolvalet, som kan erbjuda alternativ för dem som inte passar in i det socialistiska systemet, bör helt förbjudas. Att rätt värdegrund är viktigare än kunskap är något som vi måste lära oss.

Jag har lärt mig mycket under 2020 trots att jag levt på en begränsad yta hela året och inte ens satt min fot i en affär efter 07.30 på söndagar och inte alls på vardagar. Jag ser inte ens fram emot att ”allt ska bli som vanligt igen” eftersom det inte ens var ”som vanligt” innan corona-pandemin drabbade världen.

Den enda frågan som jag önskar att jag kunde få svar på är varför så många som en dryg fjärdedel av befolkningen vill ha kvar den regering som bär ansvaret för allt som hänt sedan 2014?

Varför?

Och varför är det mest kvinnor som längtar efter fortsatt umgänge med Stefan Löfven och hans vapendragare även efter 2022?

Men, trots allt – och särskilt med tanke på det förslag på tillfällig pandemilag för covid-19 som regeringen skickat in till lagrådet som, om det godtas av riksdagen, ytterligare kan begränsa våra medborgerliga fri- och rättigheter på ett sätt som kanske inte ens är förenligt med grundlagen – så vill jag i alla fall önska er alla, medan jag fortfarande kan det, ..

Ett riktigt

GOTT NYTT ÅR

Detta skrev någon olycklig stackare vid nyår 2016 i förhoppning om en förändring efter valet 2018. Jag gjorde en skärmdump, glömde anteckna avsändaren, men vem du än är - jag kände och känner samma frustration som du, både då och nu!

”Pandemin har hällt ut gröt i min hjärna” .. skriver Jonas Gardell,

 .. och jag vet precis hur det känns eftersom jag också lider av en ”helt uppfuckad tidsuppfattning”, en hjärna som fungerar som ett gammaldags modem uppkopplat till den fasta telefonen, en förlamande trötthet och en begynnande afasi.

Jag är understimulerad, uttråkad och oinspirerad. Och förmodligen på väg att bli fullständigt hjärndöd.

Men något som inte förändrats nämnvärt under det senaste året är mängden skräpmail som måste rensas bort och av någon anledning är de flesta tips om hur jag ska förbättra mitt sexliv?

Så då var det väl inte så konstigt att jag nästan förpassade ”Institutet för Åkommor av Lemmen” direkt i papperskorgen.

Men det öppnade sig tjänstvilligt innan jag begick det misstaget och jag exploderade i en okontrollerad skrattattack av samma typ som fick mig utvisad ur lektionssalen på den tid det begav sig.

Maken fattade ingenting och tyckte inte det som jag kved fram mellan skrattsalvorna var det minsta roligt, så förmodligen kommer ni som läser detta att tänka att jag slutligen förlorat förståndet ..

.. men det här är det roligaste jag läst under hela 2020.

Nu stänger jag dörren, ..

 

.. låser in oss i vår egen familjebubbla och låtsas att omvärlden inte finns.

Gamla traditioner, lugna välkända rutiner, levande ljus, julmat och en, som vanligt, överpyntad gran får fungera som en värmande och skyddande filt över det gångna årets tristess.

Det blir ingen vanlig jul, det kan jag läsa både här och där. Men det BLIR en jul och det räcker för mig.

Under en enda helg kan vi försöka njuta av stunden och använda den till att samla krafter och nytt mod inför nästa år och jag önskar er alla ….

EN RIKTIGT GOD JUL

Årets julklapp – Bulletin.nu.

 

Som jag har längtat, letat och önskat att hitta en plats där det är möjligt för en helt vanlig tant, från landet utanför storstaden, att uttrycka åsikter, funderingar, besvikelse eller upprymdhet utan att vara rädd för hat-drev från oliktänkande som är enögt övertygade om att de äger Sanningen, den Rena Sanningen och inget annat än den Verkliga Sanningen, amen.

Så sent som 2008/2009 var det faktiskt möjligt att ha det utrymmet i kommenterarsfältet på diverse frispråkiga bloggar utan politisk hemhörighet. Sedan blev SD ett parti att räkna med, vanliga människor potentiella SD-väljare och därefter gick det raskt nedåt och nu för tiden är det ytterst få som ens kommenterar.

I och för sig kan det sistnämnda bero på att det jag skriver har blivit mindre intressant och läsvärt, men ändå. Det är ju inte direkt samtal i kommentarsfälten eller på twitter nu förtiden, utan mer bekräftelse eller bekännelse till skribentens uttryckta åsikt. Men samma ängslan som jag själv känner när jag redigerar mina egna bloggposter till menlöshetens gräns ser jag ju också på många ledarsidor och i krönikor i våra stora statsbidragsberoende dagstidningar.

När Peter Wolodarski tillträdde som chefredaktör för DN deklarerade han att han tänkte driva en agendasättande journalistik. Dvs driva läsarna i ”rätt” riktning. Jag kan nästan tycka att vi numera har en agendasättande yttrandefrihet som ständigt bevakas av en arme av åsiktspoliser från den "rätt-tänkande" åsiktsbubblan.

Det är inte roligt. Framför allt är det otroligt hämmande när det gäller humoristiska rapporter från en vanlig människas vanliga liv. Det finns snart inte ett enda område där inte ett oövertänkt ord kan kränka en hel hatisk grupp som vigt sina liv åt att söka efter just denna kränkning, oavsett hur, när eller av vem det uttalats.

Nu har sådana som jag fått en ny nättidning.

TACK!!

Att läsa de allra första artiklarna var som att öppna fönstret och andas frisk luft och det var nog fler än jag som kände samma befrielse eftersom den statsunderstödda journalistkåren uttalade besvikelse över innehållet.

Jag kommer att prenumerera så fort jag listat ut hur och hur mycket. Jag kommer att lyssna och prenumerera på Ivar Arpi i Radio Bullelin och jag kommer att hålla tummarna för att den här satsningen kommer att ge den utdelning som grundarna förväntar sig.

Men det beror förstås på hur många som tänker som jag? Hur många som vill ha ett öppet samtal om hur samhället har förändrats de senaste 10 åren och om hur vi bör agera för att det ska bli bättre, och framför allt tolerantare.

Och då menar jag verkligen öppnare och tolerantare för alla och inte bara för ”särskilt utsatta” eller ”offerförklarade” grupper som till 100% är ekonomiskt beroende av statens generositet med skattebetalarnas pengar.

LÄS BULLETIN.nu. Prenumerera eller ge stöd till tidningen, för är det något som vi verkligen behöver så är det orädda röster i den samhällsdebatt som snart ingen vanlig människa törs delta i.

KL 15:20 .. Jag verkar ha underskattat de regeringstrognas rädsla för oliktänkande och okontrollerad åsikts- och yttrandefrihet:

.. och eftersom jag inte vill göra några maskeringar i tiggartweeten så måste jag ju i anständighetens namn komplettera med: 

Och det tog inte lång tid innan jag hittade original-budskapet och svaret från Bulletin som tillsammans bekräftar behovet av en oberoende nättidning för den som vill se med båda ögonen.

Regeringen letar i papper(S)korgen och hittar ..

 .. Alliansens oavslutade äldreomsorgsutredning, som de knölade ihop och slängde vid valvinsten 2014.

Ja, ja, bättre sent än aldrig och sent ska syndaren vakna och allt det där … men är det inte lite väl magstarkt att låta generaldirektören för Socialstyrelsen, Olivia Wigzell, ensam stå som utredare? Socialstyrelsen och dess generaldirektör har ju varit högst medansvarig för regeringens totala misslyckande inom äldreomsorgen, som corona-kommissionen redogjorde för?

I dag har vi också informerats om att regeringen vill ha en ny ”katastrof”-lag med ändringar i grundlagen som ger regeringen fria händer att agera utanför riksdagen i framtida kriser.

Jag måste erkänna att bara tanken på att släppa den här regeringen, eller någon liknande, fri att agera och lagstifta ”efter bästa förstånd” ger mig en känsla av en begynnande panikångest.

Det här året har varit det värsta som jag kan minnas. Det har avslöjat handlingsförlamning, kompetensbrist och brister i välfärdssystemen som inte ens den mest övertygade socialist kunde föreställa sig, så låt oss för guds skull inte kratta manegen för något ännu värre i framtiden.

Kommer ni ihåg Framtidsfullmakten och Framtidskontraktet?

 I går kunde vi läsa om att Coronakommissionen riktar kritik mot regeringens åtgärder för att skydda de äldre inom äldreomsorgen under pandemin.

ALLA blev, med all rätt, oerhört upprörda.

I dag är det gamla nyheter som inte längre får plats på förstasidorna.

I går hade statsminister Löfven inte läst rapporten eller talat med kommissionen, och därför ville han vänta med att dra allt för bestämda slutsatser av den och i dag har han förmodligen delegerat ut det hela till någon som har ett rum särskilt avsatt för att begrava obehagliga sanningar i.

Det enda vi fick veta var att - Det vore märkligt om vi efter en pandemi, efter detta, inte skulle dra slutsatser om att saker och ting behöver göras annorlunda.

Precis som att problemen inom äldreomsorgen uppkom samtidigt som pandemin?

Så var det med det. Ungefär som när jag som tonåring blev påkommen med att ha betett mig på ett olämpligt sätt – usch, det här var en tråkig historia, inte trevlig alls, men nu drar vi ett streck över det hela och fokuserar på något roligare.

Och varför ska jag alltid vara den som förstör stämningen med ovälkomna åsikter? Vill ni veta vad jag tycker om framtidsfullmakten, framtidsplattformen, äldre, äldreomsorg, äldrevård eller äldreboenden så är det sökbart i rutan till höger och går drygt 10 år tillbaka i tiden.

Men jag undrar om Stefan Löfven kommer ihåg vad han har lovat under samma tid? Minns han till exempel Framtidsplattformen och Framtidskontraktet som skulle lösa alla problem om han bara fick placera ändan på styråran och bilda en handlingskraftig regering?

Men medan jag rotade i gamla blogginlägg hittade jag faktiskt något roligare att fokusera på – min Socialdemokratiska/Vänsterpolitiska Ordlista som jag under ett antal år fyllde med diverse roande floskler och klyschor, eller tolkningar av detsamma:

Socialdemokratisk-vänsterpolitisk ordlista

Det tillhör det politiska spelet att inte alltid prata begripligt. Ett ord kan betyda något helt annat på exempelvis valaffisch eller en partikongress än i det vardagliga livet.

Eftersom The Viktor Report är en blogg i folkupplysningens tjänst – och dessutom intresserad av ord – har vi tagit på oss att översätta några av de viktigaste begreppen från den gångna helgens socialdemokratiska kongress. Bättre sent än aldrig, som det heter. /Viktor Barth Kron, DN 9 april 2013:

Kompromiss. Överenskommelse om mer dramatisk ordföljd i dokument som partiledaren i huvudsak avser strunta i.

Skattesänkningar. Något som hotar välfärden om de genomförs av borgarna, men inte om S behåller dem.

Borgerlig bolagsskattesänkning. Onödig reform som omöjliggör nödvändiga satsningar i bland annat skola, vård och omsorg.

Socialdemokratisk bolagsskattesänkning. Viktig stimulanspolitik.

Barnfamiljer. Strategiskt problematisk socialgrupp som S vill rädda från ojämställdhetens helvete, men som mot bättre vetande hotar att rösta bort S om de försöker.

Stadgar. Något som ändras om valberedningen inte kommer överens.

Arbetsbelastning. Något som kan öka om valberedningen inte kommer överens.

Verkställande utskott. Mäktig grupp som blir större om Stadgar samt Arbetsbelastning så föreskriver.

Förnyelse och representativitet. Bland annat att Morgan Johansson, minister 2002 - 2006 och i riksdagen sedan 1998, väljs in i verkställande utskottet. Eftersom han är från Skåne.

Det demokratiska samhället. Vi här i salen.

 Behändiga värdeord i diverse tal:

Värdeburen tillväxt

Responshot alt responshat

Ideologiska riktningsgivare

Kunskapsbaserad ekonomi

Social investeringspolitik

Medborgarvärdet är större än penningvärdet

Samhällsnyttan är viktigare än marknadsnyttan

Innovationskatapult ( för att skapa en katapulteffekt för innovationsföretag i en känslig del av sin utveckling. Dock är möjligheten att locka nya talanger och få dem att stanna kvar lika viktig som riskkapital. För att innovativa företag ska kunna växa behövs människor som har förmågan att utveckla dem. -- det är inte bara Staten och det Offentliga kapitalet som behövs, utan också, och ytterst enskilda personers insatser. Jobb kommer främst från människors idéer och arbete.)

Plockat här och där under 10 års tid – ingen nämnd och ingen glömd

Solidaritet" = Någon annan betalar.

"Osolidariskt" = Jag blir tvungen att betala.

"Välfärd" = Bidrag.

"Generell välfärd" = Bidrag i största allmänhet.

"Trygghet" = Förändringar är farliga.

"Rättvisa" = Alla ska ha det lika dåligt.

"Orättvisa" = Folk har det olika bra.

"Ohälsan" = Morgontröttheten.

"Utbränd" = Uttråkad.

"Förtidspension" = Fiffigt ställe att gömma arbetslösa.

"Klasskamp" = Kamp mot social rörlighet.

"Könsmaktsordningen" = Vår nya klasskamp, se ovan.

"Vård, skola och omsorg" = myndigheter, byråkrati och väntjänster.

"Riktiga jobb" = Gruvarbetare, byggarbetare, industriarbetare. Thats it.

"Pigjobb" = Nedlåtande form om "kvinnodominerade yrken".

"Imperialism" = Allt som USA gör.

"Frihetskämpar" = Folk som spränger bomber bland civila i länder utanför EU.

"Terrorister" = Folk som spränger bomber bland civila i länder inom EU

"Olaglig ockupation" = När länder har trupper på annat lands mark. Gäller ej när det gäller länder som anses ha rättigheter att befria andra länders medborgare.

"Demokrati" = När folk tycker som vi.

"Hot mot demokratin" = När folk inte tycker som vi.

"Giriga direktörer" = Folk som kan förskingra mer än vi.

"Tillsätta en utredning" = Utmärkt sätt att undvika ansvar och handling.

"Generaldirektör" = Titel Socialdemokrater som inte blev omvalda ofta får.

"Orättvis granskning" = När Socialdemokraterna eller Vänstern blir granskade. Överhuvudtaget.

"Politiskt medveten" = håller med oss

"Nedskärningarna"= när man låter folk själva få behålla sin lön och bestämma vad de vill konsumera.

"Samhällets ansvar" = statliga åtaganden, som finansieras via skattsedeln.

"Orättvisa" = ojämlikhet, framförallt ekonomisk sådan. Ex. "orättvisa" löner.

"Solidaritet" = ta pengar med våld från vissa individer och ge till andra

"Friår" = skattefinansierat år då man lever på andras bekostnad

"Kvinnofälla" = när en person av kvinnligt kön gör något som hon trivs med, men som inte kan förklaras av gängse socialistiska teorier.

"Värnskatt" = extra hög marginalskatt på arbete.

"Skattesubvention" = skattesänkningar eller ökade avdragsmöjligheter, exempel "subvention" av Hem-Pc

"Högerextremt parti" = ett socialistiskt parti som driver en nationalistisk och rasistisk politik.

"Pigjobb" = en hushållsnära tjänst, som är efterfrågad men som anses förnedrande av socialisterna.

"Välfärd" = skattefinansierade verksamheter som bestäms av staten.

"Gynnas" = när en grupp får höga skatter istället för tokhöga. Normaltillståndet är 100% i skatt

"Arbetsgivaravgift" = en skatt som arbetstagaren betalar men som inte får synas på lönekuvertet som arbetsgivare tillhandahåller.

"Omtanke" = statlig tvångsomfördelning av egendom. Används även i betydelsen statligt förmynderi.

"Gratis" = skattefinansierade avgifter, ex. "gratis" entré till muséer.

"Gräddfil" = när någon väljer att använda sina beskattade pengar till egenfinansierad sjukvård. Gör att vårdköerna blir för korta.

Klassfiende = alla som tycker att människor kan försörja sig själva.

"Resurser" = skattepengar

"Tillföra resurser" = löften om att slösa med skattepengar under ett valår

Ny unik strategi = vanlig sossepolitik

Kraftsamling = skattemedel

Social innovation = riktade bidrag

Företagande = subventioner

Enkla jobb = lågavlönad sysselsättning utan personligt ansvar för personer som saknar utbildning och språkförståelse inom äldreomsorgen eller högavlönad sysselsättning för outbildade medlemmar i politiska partier inom riksdag eller regering

Snabbare integration = snyggare statistik

Oss = vi i vänstern

Kraften = propagandamöjlighet

MSB:s kommunikationsdirektör Morgan Olofsson är nöjd!

 ”Fler har sökt sig till informationen om de nya råden. Vi ser en kraftig ökning av trafik på krisinformation.se – 3,5 miljoner besökare”, säger han.

Jag måste erkänna att jag står för 2 av de 3,5 miljoner (unika??) sidvisningarna som gjorde Morgan Olofsson glad.

Först ville jag med egna ögon se vad det bjöds på för nyheter som inte fanns någon annanstans och när jag konstaterat att jag redan visste allt som sms:et ville att jag akut skulle ta del av, vandrade jag vidare in till maken och tvingade honom försöka hitta något som inte jag hade hittat. Han blev ärligt talat mest irriterad och kunde inte bidra med något nytt.

Hur många sådana som jag finns det? Eller är jag kanske helt UNIK!!

DET vore ju i så fall en fantastisk upptäckt som jag fått tack vare MSB.

Men varför heter myndigheten, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap?

I närtid har vi ju drabbats av både en okontrollerad flyktingsituation, allvarliga skogsbränder och en världsomfattande pandemi där myndigheten inte bistått med vare sig samhällsskydd eller beredskap?

Flyktingsituationen ska vi inte tala om eftersom Morgan Johansson ser det som en privat fråga för moderaterna, men under skogsbränderna visade det sig att samhället fick skydda sig bäst det kunde och att det bland annat saknades beredskap i form av tillräckligt långa brandslangar och vattenbombande helikoptrar. Men det verkar i dag ha kompenserats med ”Aktiv mot brand-kampanjen, som vill både påverka privatpersoner att ha fungerande brandskyddsutrustning hemma och få fler att testa brandvarnaren regelbundet”.

När pandemin var ett faktum visade det sig att Sverige inte hade någon som helst beredskap för något så oväntat och helt saknade beredskapslager av den skyddsutrustning som var absolut livsnödvändigt för ett fungerande samhällsskydd.

Men nu har de tagit nya tag och informerar att -  ”inom ramen för den nationella informationssatsningen, som MSB gör i samarbete med Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen, går vi nu ut med budskap primärt mot målgruppen unga vuxna med huvudbudskapet: sprid inte smittan vidare. Målet med satsningen är att få alla att ta ett personligt ansvar utifrån den stora smittspridning som nu sker i hela Sverige. Informationssatsningen består av filmer som visar verkliga minnen, som människor har spelat in från tiden innan covid-19, men även printannonser och affischering i utanförskapsområden i 16 kommuner runt om i landet”.

Och det kanske biter bättre än sjukhusplatser, munskydd, handskar, skyddsrockar och andningsmasker i vården där det fortfarande verkar finnas vissa brister?

Egentligen verkar verksamheten mest handla om information om det som redan har hänt och vad som kanske kan hända nu när det helt oväntade hände, hur vi ska förhålla oss till det bristande samhällsskyddet samt marknadsföring av myndighetens arbete med bland annat jämlikhet, genusanpassning och liknande viktiga frågor som även sysselsätter Jämlikhetsmyndigheten som också anses vara till stor nytta för den okunniga befolkningen.

Är det nu någon som tvivlar på nyttan med att ha en hel myndighet för Samhällsskydd och beredskap så blir vi dessutom informerade om att även om MSB inte kan tillhandahålla utrustning och lokaler i Sverige så har de inga svårigheter att skicka ”stöd till Sudan i form av basläger med boende och kontorslösning för FN och andra hjälporganisationer”.

Se, där vad vi kan lära oss efter att regeringen tvingat fram ett folkbildande sms från Folkhälsomyndigheten och MSB.

Och så har jag bidragit med att höja besökssiffrorna på båda myndigheterna på köpet!

Men det är en enda fråga som jag inte kan hitta svaret på någonstans – Hur stor skulle besparingen vara om vi helt enkelt lade ner MSB?

Men tills vidare – håll i, håll ut, håll avstånd, håll er ifrån varandra, håll er hemma, håll er rena om händerna, håll er från oseriösa budbärare på nätet, köp brandvarnare och testa den regelbundet, följ MSB:s informationsfilmer på YouTube och det må gå dig väl i livet!!

Svenska folket förstår och kan handskas med SMS,

 .. men när det gäller munskydd är vi tydligen helt obildbara?

Det är i alla fall så jag tolkar dagens budskap som motvilligt sändes från MSB på uppdrag av vår ”handlingskraftiga” regering.

Det känns nästan som ett skämt? Eller ett hån? 

Landet, världen, har befunnit sig i en pandemi under så gott som ett år, ansvaret för medborgarnas liv och hälsa har i princip lagts på en enda man, som även om han gjort så gott han kan, har haft fel i så gott som alla ”modelleringar”.

NU tar Stefan Löfvens JÖK-regering över och kraftsamlar i ett nationellt SMS som i tydliga ordalag ger oss följande information - följ de nya skärpta råden för att soppa spridningen av covid-19!

Samma "skärpta råd" som meddelas på presskonferenser två gånger i veckan och finns i landets dagstidningar varje dag! Det är ju patetiskt. Sorgligt. Och förmodligen helt meningslöst.

Och jag kan inte låta bli att undra - alla som inte har en mobiltelefon, får de ett mail eller ett brev, eller är det som vanligt inte så noga med den äldre delen av befolkningen? För att inte tala om dem som bor i Sverige och inte talar svenska, får de samma sms på sitt hemspråk eller måste de begära tolkhjälp för att få tillgång till detta livsviktiga meddelande?

Finns det något hemligt register över vilka telefoner som kommunicerar på andra språk, eller räknar de kallt med att det bara är svensktalande medborgare som behöver följa ”de nya skärpta råden” – (som är till förväxling lika de råd som gavs i våras när vi inte heller kunde stoppa smittspridningen)?

”Jag har aldrig fått frågan om jag vill vara med i välfärdsstaten

 .. jag har aldrig bett om att det offentliga ska ta hand om min sjukvård och min äldreomsorg. I ett fritt samhälle kan var och en spara till sin egen välfärd”, skriver My Pohl från Centerpartiets ungdomsförbund i en debattartikel i Expressen i dag.

Hon ”välkomnar välfärdsstatens sammanbrott” eftersom det är problematiskt att ”välfärden finansieras via skattsedeln”.

Jag måste erkänna att jag har lite svårt att förstå hur hon tänker? Vem är ens My Pohl mer än en okänd person från CUF Storstockholms distriktsstyrelse?

Ett snabbt sök på Google informerar om att hon är 19 år, bosatt med sin pappa i en villa på 140 kvm i Saltsjö-Duvnäs, ett område där medelinkomsten ligger på 62.683 kr. Det förklarar kanske en del av innehållet i debattartikeln?

”I ett fritt samhälle kan var och en spara till sin egen välfärd, antingen på egen hand eller tillsammans med andra, frivilligt.”

Jag tolkar andemeningen som att hon vill avskaffa inkomstskatten? Jag undrar hur hennes pappa tänker? Lilla My har ju redan kostat välfärdssamhället avsevärda summor redan från hennes mammas första besök på mödravårdscentralen till förlossning, föräldrapenning, förskola, vård, tandvård och skola. Är det verkligen hennes övertygelse att föräldrarna skulle ha sparat ihop och bekostat allt detta och gjort en personlig vinst på köpet?

Och alla som inte har en medelinkomst på över 60.000 kr/mån, men kanske har fler barn än ett, tror My Pohl verkligen att de, förutom allt det hon redan fått, kan SPARA till all sjukhusvård och all omsorg som kan behövas både nu och senare?

Samtidigt är ju My Pohls parti oerhört angeläget om att ge amnesti åt tusentals unga, outbildade män utan asylskäl och en öppen dörr för deras familjer.

Hur går det ihop? Är det hennes fasta övertygelse att de har förmåga att SPARA ihop till boende, uppehälle, utbildning och eventuella sjukhusvård i ett ”fritt samhälle där var och en sparar till sin egen välfärd”? Är tanken att sparandet skulle ha skett innan de korsar landets gränser eller efter? Och i så fall, hur?

Välfärdssamhället ”upprätthålls med våld eller hot om våld som underliggande idé”, konstaterar My Pohl. ”Till slut kommer Kronofogden hem till dig och tar med hjälp av polis dina saker. Det är moraliskt förkastligt. I ett fritt och sunt samhälle bör grundregeln för mellanmänskliga utbyten och förhållanden vara frivillighet. Ingen ska med våld eller hot om våld tvinga någon annan att göra något som hen inte vill. Spara till din egen vård.”

Om jag hade en nettolön på 40 500 kr och fick behålla ca 22.500 i avskaffad skatt skulle jag kanske också ha råd att välfärdsspara till både privat sjukvårdsförsäkring, pension och övriga välfärdskostnader. Så sett ur den synvinkeln kan jag följa My Pohls tankar.

Men den sjuksköterska som vårdar My när hon aktiverar sin privata sjukvårdsförsäkring har inte den månadslönen. Sjuksköterskor har en medellön på 33 600 brutto och en skatt på ca 8000, vilket förmodligen ger lite mindre utrymme för sparande till skola, vård och omsorg. För att inte tala om hemtjänstpersonalen som får en bruttolön på omkring 25.000 när de kommer för att hjälpa My´s pappa på ålderns höst.

My Pohl ser fram emot att åldras i en framtid där vi har ”en väl fungerande välfärd som bygger på frivillighet”. En framtid där ”människor tillåts vara fria att bestämma över sina egna liv.”

Ja, jag hade också en del ogenomtänkta och naiva idéer i 19-årsålder, men jag kan inte låta bli att tycka att Centerpartiet bytt skepnad på ett högst påtagligt sätt sedan Annie Lööf tog över. Nu verkar drömmen handla om att det är upp till var och en att prestera och överleva så gott de kan, om det är möjligt. En del är kanske värda mer och andra mindre, beroende på vad de kan spara ihop till? Det My Pohl skriver om är ju en beskrivning av klassklyftorna i det gamla fattig-Sverige där obemedlade åldringar auktionerades ut till lägstbjudande.

En del åker ut ur partiet för olämpliga åsikter andra behandlas som ömkansvärda offer vid olämpligt umgänge, andra partier som vill begränsa rätten till välfärden till svenska medborgare rasiststämplas och nu vill CUF avskaffa välfärden helt – och 7,7 % av väljarkåren verkar tycka att Centern symboliserar trygghet när det gäller riksdagsvalet?

Men en sak kan jag hålla med My Pohl om – ”välfärdskontraktet är ett kontrakt som inte kommer att kunna upprätthållas. Eftersom den ena sidans åtaganden bygger på falska löften [..] Allt färre ska försörja fler”

Men det beror på helt andra saker, som till exempel fri tillgång till alla välfärdsförmåner för alla som befinner sig inom landets gränser, onödigt trög och omfattande byråkrati och administration och ett ohanterligt antal huvudmän inom myndigheter, kommuner och regioner. Det behövs mer en upprensning än en ”frivillighet” som bara gynnar de verkligt privilegierade.

Tänk bara vilka besparingar vi skulle göra om alla välfärdsförmåner administrerades under ett och samma tak – Välfärdsmyndigheten.

Uttråkad, utled, trött, oinspirerad, ointresserad ..

 .. man kan säga vad man vill om det senaste året men ingen kan påstå att det har varit roligt, underhållande eller muntert. Om jag bortser från den grupp som fortfarande orkar förtränga pandemin och roar sig ända in på akuten och IVA.

För mig har det känts som att leva under en grå filt där inte något känts meningsfullt eller engagerande. På ett sätt har det varit nyttig eftersom en hel del ogjorda, tråkiga saker faktiskt har blivit gjorda, efter att ha varit förträngda de sista 10-15 åren eller så. Men det har verkligen inte varit något jag gjort med glädje.

Fast det finns guldkorn även i den djupaste sörjan. När jag röjde upp i högen med sparade tidningar, både våra egna och andras, så hittade jag några från sent 60-tal som jag inser aldrig skulle kunna publiceras i dag. Förmodligen skulle jag bli både steglad och hängd om den politiskt korrekta mobben kom på mig att överhuvudtaget inneha dem. Jag sparar dem till eftervärlden som otidsenliga och olämpliga tidsdokument.

Och om jag någon gång har undrat var den nya tidens lättkränkthet startade så tror jag att jag fann starten på kultursidorna i några gamla DN från 2008, där Maciej Zaremba publicerade en artikelserie om lättkränkthet på Lärarhögskolan. I dag verkar DN tycka att den var så giftig och olämplig att den inte ens får finnas kvar i arkivet och den är därmed inte längre sökbar.

Del ett har förordet .. ”Räcker det att studenten säger ”Jag är kränkt” för att läraren ska ställas i skamvrån? Det verkar så, åtminstone på Lärarhögskolan i Stockholm. Där finns de studenter som anser att det är kränkande att det krävs korrekt svenska av blivande svensklärare. Maciej Zaremba ser en lagstiftning som skulle skydda mot trakasserier vändas till sin motsats”

”Qeer-teorierna kom till som svar på sekler av förtryck. Men på Lärarhögskolan i Stockholm används de för att förtrycka oliktänkande”.. är huvudämnet i del två.

”Visst är det jobbigt när andra inte tycker som man själv. Men är det också kränkande? Och ger det rätt till skadestånd” .. undrar artikelförfattaren i del tre.

Jag läser igenom hela artikelserien och inser att den aldrig skulle hade kunnat publiceras idag. Allra minst i Dagens Nyheter. På tolv år har toleransnivån sjunkit så lågt att ämnet inte ens kan nämnas. Det är egentligen skrämmande och det är synd att jag inte kan återge artikelserien i sin helhet, det hade varit värt både tiden och besväret. Men dessa tre tidningar till hör också dem jag inte kommer att städa bort.

Men man kan ju inte ägna all sin tid åt städning. I en kartong på vinden hittade jag ett större gäng röda julgranskulor som jag av någon anledning slängde i poolen för att få en rolig bild. Jag borde ha provat om de tålde vatten innan jag gjorde det. Resultatet blev en vattenyta täckt av mikroskopiskt små röda flagor och ett större antal julgranskulor som bara fläckvis visade upp en glänsande röd färg.

Och nu helt plötsligt blev dessa sorgliga rester en källa till inspiration och förströelse. Vem hade kunnat ana detta?

Tillsammans med alla gamla nagellacksflaskor jag kunde hitta försatte jag mig i ett nästan meditativt tillstånd, samtidigt som jag skapade mina alldeles egna julgransprydnader.

Nu återstår bara att få familjens tillstånd att hänga upp dem i granen också.

Jag vill, jag vill, jag VILL!! GE mig ..

 .. du MÅSTE, SNÄLLA, snälla, snälla, jag vill, vill, VILL!! Uuuuhhuu!!

Hur många föräldrar har inte haft ett djupt olyckligt barn i totalt upplösningstillstånd framför sig? Ett barn som önskar, önskar, önskar så hett och innerligt att livet inte ens är värt att leva om önskan inte uppfylls.

Och så säger du nej och barnet tappar det fullständigt och situationen blir helt ohanterlig. I värsta fall löser din partner det med att mumla något om att .. jamen vi kanske .. det är väl inte så farligt om .. för en gångs skull .. vi kanske kunde, eller?

Antingen vidhåller du ditt NEJ och får tårar och ett vrål .. DU ÄR DUM!! Jag HATAR dig! .. och något kastat eller en smällande dörr till svar eller så ger du dig och får ångra det senare när det är dags igen.

I det här fallet var det Miljöpartiet som ville, ville, VILLE ha en amnesti för tusentals unga män utan asylskäl, och farsan Stefan som vacklade och sa .. jamen vi kanske .. det är väl inte så farligt om .. .. för en gångs skull .. vi kanske kunde, eller?

.. och mamma Annie sa att det visserligen inte var helt ok, men .. för en gångs skull då, men det är ett UNDANTAG och får inte bli en vana.

Nu är det dags igen. Vem är förvånad?

Miljöpartiet vill, vill, VILL! Måste, måste, MÅSTE!! GE oss, ANNARS! Och Stefan vacklar och tänker .. jamen, det är väl inte så farligt ändå, och så får vi lite lugn och ro. Men då sätter Annie ner foten och säger att ett undantag är ett undantag och får inte bli en vana.

Som förväntat möts hon av totalt sammanbrott, tårar och DU ÄR DUM!! och en helt ohanterlig situation. Men Stefan tröstar och säger .. om vi smyyyger igenom en lösning som ser helt annorlunda ut, men kommer att fungera på samma sätt. Blir ni GLADA då?

Annie, som har helt andra problem med helt andra barn, kanske tycker att det är lugnast att titta åt ett helt annat håll den här gången? För husfridens skull?

Det ska bli intressant att se hur det här slutar, för barn som inte får som de vill är inte att leka med och det är alltid de eftergivna föräldrarna som får bära ansvaret för konsekvenserna.

Gud, vad jag är trött på den här regeringen.

Corona-liv – att vistas utomhus är uppiggande?

 Det är en märklig upplevelse att upptäcka att friheten att göra och upptäcka nya saker utanför hemmet har blivit kraftigt begränsad, nästan helt obefintlig. Att möjligheten att umgås spontant och oförberett med vänner och bekanta har blivit ett risktagande som i värsta fall kan kosta dig livet. Allt det där andra som vi roat oss med – marknader, mässor, loppisar, auktioner, utställningar och stadsvandringar är på samma sätt helt utom räckhåll. Det mesta existerar inte ens?

Jag lider av en enorm shoppingabstinens, men till och med näthandeln är förknippad med risker när man som vi bor på en ort med få utlämningsställen av paket. Det är trångt, minst sagt, när det är samma kassa för alla – dem som handlar dagligvaror och de som hämtar eller skickar paket.

Så vad sysselsätter man sig med? Till att börja med ägnade vi oss åt utomhusvistelser, gick i timmar på samma vägar i samma områden med samma hund som vi gjort de senaste 10 åren, men jag måste erkänna att det mer kändes som motion än som upplevelser.

Vi bestämde oss för att pigga upp oss med att gå vilse och följde ortens vandringsled, vek in på ett viltspår och traskade på. Plötsligt befann vi oss i ett område där vi aldrig tidigare satt en fot.

Den första upplevelsen var ju inte så värst uppiggande. De som någon gång bott i området verkar ha haft just det här området som soptipp.

Men det blev bättre när vi väl tagit oss uppför en rätt krävande backe och börja traska nedåt efter ett helt annat viltspår.

Ibland kan man undra varför träd växer som de gör. Just på den här platsen var det onormalt många som vid något tillfälle böjt sig och senare rätat upp sig igen?

Vi hittade svamp och jag älskar fingersvamp, väl förvälld och brynt i stekpannan, medan Maken avskyr samma svamp och ser den som en hälsofara, så den fick leva vidare på sin egen lilla plats på jorden. Det är ju ändå ett jädrans rensande och pysslande för en svampmacka bara för mig.

Det är rofyllt att vandra i en skog. Du glömmer lätt bort smitta, risker och andra obehagliga grejor medan du tankar dofter, synintryck och ljud. Vem orkar tänka på döden i en levande skog?

Men säg den lycka som är beständig. Även i en skog kan Döden vara påtagligt närvarande. Den här stackars hjorten blev inte särskilt gammal. Kanske blev den skadeskjuten eller trafikskadad och tog sin tillflykt till en trygg plats innan den föll till marken?

Resten av skogens invånare verkar i alla fall ha tagit tillvara på tillfället till ett riktigt kalas. Det fanns spridd hjort över ett förvånansvärt stort område och jag blev lite illa berörd vid tanken på hur de sista minuterna kanske hade varit.

Rackarkotten var i extas och ville släpa hem en bit alldeles egen hjort, särskilt en speciellt tilltalande underkäke (usch) men jag blev lite lagom deprimerad igen innan vi vände om hemåt samtidigt som vi ägnade oss åt lite vadslagning. VEM kunde säkrast säga exakt var vi skulle komma ut på vandringsleden igen? Den med ett omvittnad gott lokalsinne eller den som saknade det totalt?

Ingen vann, men på natten drömde jag att det var bara jag som kunde rädda hela familjen (både levande och döda?) från faror som hotade, trots att jag bara kunde släpa med mig en i taget och hela tiden tappade bort dem som blev kvar och dem som borde var räddade.

Jag undrar om jag kommer att bli som vanligt igen när det här är över, om det någonsin blir det?