Grundlurad och/eller falsk varudeklaration?

 Än en gång sitter ett antal besvikna flyktingar kvar på en buss utanför ett asylboende ute på landsbygden i Sverige.

Gruppens talesperson säger ..

I går kom vi från Märsta migrationscenter. De sa att vi skulle förflytta oss till Hedemora. De placerade oss här .. [ett av Hedemoras tre asylboenden] .. Detta är inte "full-service facility". Det finns ingen näraliggande skola, sjukhus eller ens en "supermarket"  där vi kan köpa allt vi behöver.

De sa .. om ni måste till sjukhus så måste ni antingen hyra en bil eller åka taxi, vilket skulle kosta 50 kronor. Om ni vill till "supermarket" så får ni gå på vägen i 30 minuter för att komma dit. Någon skola finns inte tillgänglig för närvarande.

Vi är familjer med barn, de flesta är sjuka på grund av vädret.

I 12 timmar har vi väntat på någon från Migrationsverket som kan berätta vad som ska hända med oss.

Vi begär inte ett 5-stjärnigt boende, vi begär bara närhet till skola, sjukhus och köpcenter.

Men om det inte finns andra valmöjligheter?

 .. frågar journalisten. Vad gör ni då?

Vi stannar tills de lovar att förflytta oss inom en snar framtid. Vi kräver en sann försäkran om att det ska göras.

Om ni inte får det?

Då stannar vi i bussen?

.. och av reportaget framgår att förflyttningen förväntas innebära en resa tillbaka till Märsta eller till ett bättre land, till exempel Tyskland.

Och plötsligt .. efter otaliga intervjuer med människor som tar sig fram genom Europa med Sverige som mål .. så förstår jag.

Detta är människor som levt samma medelklassliv som jag lever i dag. Administratörer, tjänstemän, mellanchefer eller pappersvändare inom offentlig eller privat sektor, egenföretagare, bibliotekarier eller arkivarier, underordnad ekonomipersonal eller föreståndare .. dvs den gruppen som det redan i dag finns minst arbete till i Sverige. En medelklass som levt ett bra liv fram till den dagen då förutsättningarna försvann, människor som satsat alla sina besparingar på en resa mot ett mål där de förväntade sig att kunna få en bostad i närheten av en stad med affärer, restauranger, kultur- och nöjesliv, en bra skola för barnen,en fungerande sjukvård, ett välavlönat arbete och samma sociala villkor som de hade innan katastrofen drog undan mattan under fötterna på dem.

Det vill säga .. det som blir mer och mer sällsynt till och med för dem som vuxit upp här.

De vägrar att inse att det de ser och blir erbjudna är det som finns. Inget annat. Deras besvikelse är lika stor som den Robert kände i Wilhelm Mobergs bok Utvandrarna, när han förstod att guldet inte låg på marken för att plockas av den som orkade ta sig hela vägen dit.

Det vi ser är en tragedi. Människor som förväntar sig och anser sig värda ett bättre liv betalar allt de äger och har .. ibland hundratusentals kronor för en hel familj .. för att ta sig till ett land som försetts med den falska varubeteckningen "Full-service facility" av den som sålde resan.

Så möts de av välmenande människor med T-shirts som säger .. Welcome Refugees .. erbjuds begagnade kläder som de aldrig hade satt på sig i hemlandet, får ett boende på en plats som mer liknar ett läger än en bostad och sakta, sakta kommer insikten om att detta är allt som finns inom räckhåll,  inom en oöverskådlig framtid.

Jag förstår att de känner sig grundlurade när de inser att de satsat allt på något som inte fanns.

Men oavsett hur de känner sig .. längre än hit kommer de inte. Pengarna är slut, eller nästan slut, och inget annat land vill ha dem nu när Sverige har lagt sin hand över dem.

Den insikten avundas jag dem inte.

Fnordspotting, 6mannen, Ledarsidorna, Motpol, HAX,