torsdag 3 augusti 2017

Socialdemokraternas Tro och Solidaritet visar vägen?


 Prideveckan är slut och i år var det Adam Davidsson från KD:s förbundsstyrelse som lyckades trampa i HBTQ-klaveret med ett illa formulerat tweet.

Detta gjorde att den nuvarande ordföranden för Socialdemokrater för tro och solidaritet Ulf Bjereld .. tidigare Sveriges kristna socialdemokraters förbund/Broderskapsrörelsen och också adjungerad ledamot av Socialdemokraternas verkställande utskott .. blev väldigt, väldig ledsen, vilket kanske är förståeligt eftersom orden "pervers" var väldigt illa valt.

Däremot har jag personligen inga svårigheter att förstå andemeningen med Adam Davidssons tweet. Sverige är ett öppet land när det gäller HBTQ-frågor och det är väl få av oss som inte har samkönade par eller homosexuella singlar i bekantskapskretsen och/eller arbetslivet.

Men Pride? Pride betyder stolthet och Pride-rörelsen ska sprida ett kärleksbudskap sägs det. I mina ögon har det mer och mer börjat handla om Politik och Kinkykvarter än om stolthet och vardagskärlek och vad jag förstår så känner därför inte alla homosexuella stolthet när Pride-veckan drar igång. Men var och en blir lycklig på sitt sätt och jag missunnar ingen möjligheten att visa upp sig och sina sexuella preferenser i ett Pride-tåg.

Tvärtom .. ingen skulle bli gladare än jag om vi övermogna kvinnor, som passerat bäst-före-datum .. också skulle få en möjlighet att visa upp våra inre divor i ett till större delen skattefinansierat Pridetåg en gång om året.

Men Adam Davidssons tweet gjorde mig .. genom ett svar från TV4:s Helena Gissén .. uppmärksam på något jag helt missat, nämligen att "muslimsk vänster" har ett alldeles eget socialdemokratiskt manifest, eftersom de muslimska medlemmarna hos Socialdemokraterna "inte är färdiga med HBT-frågan" .. och några andra punkter(?).

Tro och Solidaritet strök alltså stadgan om lika värde oavsett sexuell läggning för att blidka Islamiska förbundet?

För att de inte var färdiga med HBT-frågor??

Jag hittar en länk till en debattartikel från januari 2011, där Peter Weiderud .. ordförande för det som då kallades den socialdemokratiska broderskapsrörelsen, men nu heter Tro och Solidaritet ..  skriver att "S-muslimer kan inte förväntas ha samma förståelse för HBT-personer".

Huvudbudskapet i artikeln är att en grupp aktiva socialdemokratiska muslimer önskade formulera ett politiskt dokument .. ett manifest för muslimska socialdemokrater i valrörelsen 2010 .. där man gav uttryck för de prioriteringar man såg som viktiga. Det mest trängande handlar om rätten till jobb, bra bostäder, frihet till religionsutövning, men självklart också solidaritet med andra, i Sverige och världen.

"Inspiration för arbetet var det manifest för en kristen vänster som Broderskapsrörelsen antog vid kongressen 2009". Det fanns dock en del punkter som "vållade en del debatt vilket gjorde att rörelsens normalt starka skrivningar om att inte diskrimineras på grund av sexuell läggning saknas i Manifest för muslimska socialdemokrater".

Peter Weiderud förklarar att .. "Skälet att HBT-rättigheterna inte lyftes fram är inte att muslimer i Broderskap har en annan hållning" utan att "muslimer som grupp inte haft samma möjligheter att arbeta med frågan. [ ... ]. "I Afrika, Asien, Mellanöstern och Östeuropa har dessa frågor bara börjat diskuteras. Det innebär att nya svenskar – både kristna och muslimer – på kort tid behöver processa denna och många andra frågor".

Han fortsätter .. "Självklart måste det finnas gränser för de gamla svenskarnas tålamod. Människor som söker sig till Sverige har ett eget intresse att förstå det svenska sammanhanget. Men det måste också finnas gränser för den etnocentriska arrogansens otålighet.

"HBT-personer och praktiserande muslimer hör, tillsammans med samer, romer och papperslösa invandrare, till de grupper i Sverige som är i mest akut behov att få sina rättigheter sedda, erkända och tillgodosedda. Därför behöver dessa grupper också se varandras behov och söka bära varandras behov av rättigheter".

Det här får mig att börja ana varför socialdemokraterna beter sig så motsägelsefullt när det gäller de invandringsrelaterade "utmaningarna" som "folket" påstår sig se men som de själva förnekar.

De muslimska männens syn på och förhållande till kvinnor och kvinnors rätt till sina egna kroppar till exempel. Att inte det är en större fråga för vår feministiska regering har faktiskt förbryllat mig? Men nu förstår jag förhållningssättet .. de muslimska männen är helt enkelt inte färdiga med kvinnofrågorna!

Vi "gamla svenskar" har självklart gränser för vårt tålamod .. det erkänner Peter Weiderud. Det är helt naturligt att vi tycker att människor som söker sig till Sverige borde ha ett eget intresse att förstå det svenska sammanhanget. Men vi måste alltså sätta gränser för vår etnocentriska arroganta otålighet? Visa tålamod helt enkelt, och inse att det som är totalt olämpligt och helt över gränsen för oss är något som någon annan inte är helt färdig med? Inte har processat färdigt än?

Konflikter och upplevda kränkningar till exempel. Etnocentriska och arroganta, gamla svenskar som jag brukar hålla oss inom lagens råmärken när vi löser konflikter och upplevda kränkningar och går sällan till ytterligheter som våld, mord eller mordbrand. Men Socialdemokraterna har tydligen identifierat grupper som kräver extra mycket hänsyn i sådana fall, eftersom de ännu inte är färdiga med utan måste få hjälp att processa de frågorna?

Ett förklarande ljus lyser över regeringens mjuka hållning och ordval när det gäller de invandringsrelaterade utmaningar som uppstått på grund av att våra nysvenskar ännu inte har haft samma möjligheter som vi med att förstå och processa landets lagar?

Beslutet att stryka skrivningen om lika värde oavsett sexuell läggning i manifestet för muslimska socialdemokrater fattades inför valrörelsen 2010 och jag kan inte se några tecken på att den muslimska vänstern processat färdigt frågan under de senaste 7 åren?

Men någon kanske kan upplysa mig om vilka andra punkter som ströks ur Manifestet för muslimska socialdemokrater och hur lång tid det förväntas ta innan Socialdemokraterna har arbetat färdiga med de här och de andra frågorna där de muslimska medlemmarna har en annan hållning än de gamla etnocentriska och arroganta svenskarna?


3 kommentarer:

  1. Ulf Bjereld tidigare kpml(r) har inga problem med dubbelmoral. Det ingår liksom i en kommunists kärn-DNA.
    Det är tragiskt att nutidens sossar inte kan hålla lössen från fanan.

    SvaraRadera
  2. Hej.

    Pride, liksom relaterade rörelser, handlar sedan länge inte om likhet inför lagen eller frihet att leva ut sina sexuella preferenser utan repressalier, utan om hat mot och hämnd på "det heteronormativa, vita, patriarkala samhället".

    HBTQ-rörelsen inifrån är en mycket ful historia, där partnervåld, vikten av att praktisera säker sex samt det olämpliga i relationer mellan män i övre medelåldern och pojkar i övre tonåren (lagligheten åsido är det en etablerad konvenans inom manliga homosexuella kretsar att äldre man/nästan pojke är normen vad gäller tillfälliga sexuella kontakter).

    De flesta svenskar, och även de flesta europeiska invandrare, accepterar och tolererar den som har en annan läggning och med den en variant av den normala livsstilen (och de flesta homosexuella män vill inte leva varje dag som ett Pride-tåg, utan vill även de ha VVVV), men detta räcker inte för den ideologiskt radikala kärna som styr den så kallade gay-rörelsen: där gäller att ständigt komma på nya sätt att vara utmanande, att chockera och att framställa sig som diskriminerad och som offer.

    Att diskutera i termer om hur mycket gemensamt en tjugofemårig homosexuell man från Irak har med en sjuttiofemårig pensionerad plattsättare från Åmål utöver partnerpreferens rent sexuellt är man helt ovillig till, då den ideologiska bubblan av att alla homosexuella delar erfarenheten av att vara homosexuell, och att den egenskapen är universell och övertrumfar alla andra personlighetsdrag/-faktorer är ytterst skör och måste till varje pris upprätthållas.

    Få saker provocerar politiskt aktiva homosexuella så mycket som en axelryckning när de presenterar sig med sin läggning, ett oskick som tack och lov avtagit. Att inte bli vare sig upprörd, imponerad eller intresserad står de helt enkelt inte ut med. Inte helt olikt en rebellisk fjortonåring.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej.

      Det är bra att skriva fullständiga meningar...

      "HBTQ-rörelsen inifrån är en mycket ful historia, där partnervåld, vikten av att praktisera säker sex samt det olämpliga i relationer mellan män i övre medelåldern och pojkar i övre tonåren (lagligheten åsido är det en etablerad konvenans inom manliga homosexuella kretsar att äldre man/nästan pojke är normen vad gäller tillfälliga sexuella kontakter) är tabubelagda ämnen vars påtalande kan medföra utfrysning och brännmärkning. Givet hur få personer som är homosexuella medför risken för utstötning att få vågar gå mot strömmen."

      Så skulle andra stycket sett ut.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      Radera