Tack, Ebba Busch Thor!

Äntligen är den en partiledare som kliver fram och säger det som jag själv, med en dåres envishet, har upprepat sedan 2010 – ALLA röster i riksdagen har samma värde och alla väljare bör bemötas på samma sätt.

När nu Ebba Busch Thor går ut och säger att KD kommer att samtala (något som för vänsterblocket obegripligt nog innebär något helt annat än att förhandla eller samarbeta) med ALLA partier för att få stöd för den politik som hennes parti driver så är det varken mer eller mindre än vad väljarna har rätt att förvänta sig.

De folkvalda politiker som hellre sviker sina löften än utnyttjar alla möjligheter för att få igenom dem på grund av att det är ”fel” riksdagsledamöter som kan möjliggöra dem, har inte förstått sitt uppdrag. Rätten till egna val är en lyx som bara kan det eller de partier som har egen majoritet för sina egen politik unna sig och i dagsläget är det inget parti som ligger ens i närheten.

Det enda hållbara, om den representativa demokratin ska kunna respekteras i breda lager i längden, är att alla röster i riksdagen betraktas som lika mycket värda. Som många utanför partipolitiken har påpekat är isolerings-strategin kontraproduktiv .. skriver Tove Lifvendahl i SvD och menar att dagens besked hedrar KD som därtill visar väljarna och parlamentet vederbörlig respekt.

Jag, som nästan förlorade hoppet när resultatet av regeringsbildningen stod klart, känner plötsligt att det går att andas igen.

Men det finns andra som mår mindre bra.

Centerledaren Annie Lööf, som inte hade något emot att använda sig av SD för att avsätta Stefan Löfven som hon sedan gav tillbaka makten till eftersom hon inte ville samarbeta med samma parti som gav henne möjligheten att avsätta honom, uttrycker sig så här - ”Jag är djupt besviken över utvecklingen inom KD och det vägval de gör idag. Detta hade varit ärligare att berätta innan valet” - och vinner därmed grenen kast med högersko i glashus eftersom hennes egna löften var helt andra än vad hennes väljare hade förväntat sig. Något som Annie Lööf förträngt nu när hon prisar sina egna val och påstår att - KD:s öppning för SD visar att det val som C gjort i regeringsfrågan var framsynt.

Annars kan man faktiskt se det som att C:s val tvingade hennes forna allianskollegor att söka andra vägar för att kunna genomföra den politik som deras gemensamma väljare förväntade sig?

Den gamle vännen Jan Björklund sörjer, den nye vännen Gustav Fridolin sörjer också -”vi som tror på ett annat Sverige sörjer att vi förlorat KD bland våra vänner” och Annies nya arbetskamrat, Annika Strandhäll åberopar Gud och det kristna budskapet samtidigt som hon beklagar att Ebba Busch Thor har förlorat sin moraliska kompass – en liten pryl som Annika Strandhäll förmodligen inte skulle känna igen om hon så fick den serverad av Gud Fader själv.

Stefan Löfven tar också fram bibeln och vänder sig till Herren - ”Jag kommer bara att tänka på ett bibelstycke som den antinazistiske redaktören Torgny Segerstedt ofta återkom till: ”Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?” – (ord som han själv borde ha funderat lite närmre över innan han använde dem till att misstänkliggöra någon annan) och Morgan Johansson, som tydligen missat turerna i Januariöverenskommelsen, häpnar över att KD ”river broarna till C och L”.

Det är alltså ett Herrans Liv bland våra folkvalda!

Jag skulle ljuga om jag inte erkänner att det känns uppiggande. För visst är det vackert med helighet och politiskt korrekta änglar, men har de dessutom lite tydlighet och djävlar anamma blir det nog lite mer uträttat.