Det är
den ökända hästen från Troja,
som
sluppit ut ur historiens stall.
I
ryttargången sig statsmännen oja –
en del
ha socker i fickorna, ifall
att
hästen skulle va´ möjlig att tämja –
det är
en högst neutral politik.
Vi
svenskar umgås med kraken i sämja,
han
går numera i reguljär trafik.
I
vissa tidningar säger man: “Nå ja,
på
rätt vi håller – men helst på rätt häst.”
Och
för den ökända hästen från Troja
står
odds i dessa dagar onekligen bäst.
Under
Gustaf Adolfs och Kung Karols dagar
stredo
svenskarna i eld och köld.
Svea
Rike styrdes efter egna lagar
och
ett lejon bar det i sin sköld.
En
igelkott bli´t symbol för vårt lann´-
men
jag vet en som är mer aktuell och sann.
Det är
den ökända hästen från Troja,
en av
demokraterna sadlad och skodd.
En
samlingskrake för slott och koja,
med
stora skygglappar, rätt att bli beglodd.
Vårt
gamla lejon blev fort pensionerat
när
“Hesa Fredrik” för första gången tjöt.
Av
Bagge blev det till får ondulerat,
det
utav Rütger fick essen, stackars nöt.
Men
har det snart ej gått upp för de loja
i hela
världen – båd´ fattig och pamp –
att
det är den ökända hästen från Troja,
som
hela tiden har kallats för MIN KAMP.
Året var 1940. Överståthållarämbetet har den 9
aug. utfärdat förbud mot vidare utförande av en scenbild kallad "Den
ökända hästen från Troja" i Karl Gerhards revy "Gullregn".
Förbudet motiveras med att scenen är
förargelseväckande.
I uruppförandet existerade fem verser. Karl
Gerhard strök själv en vers. Versen beskrev situationen i det ockuperade
Danmark. Melodin är en rysk kör men har bearbetats med bland annat tillägg av
teman av Lille Bror Söderlundh.
Aldrig mera krig, sade många efter andra världskriget.
Det kommer ALDRIG MER att bli blodiga och brutala krig, för
nu har människan lärt sig och förfinats, fastslog en mycket mer intelligent och
bildad vän när jag menade att det fanns platser och grupperingar på jorden där bildningsnivån
var betydligt lägre och risken för blodiga och brutala krig därmed var lika hög
som den alltid varit sedan hedenhös.
Men nu är vi där i alla fall och har vi otur så blir det
värre och så hemskt och långvarig att någon annan i en annan generation får
chansen att säga .. ALDRIG mera krig för NU har den nya, förfinade och bildade
mänskligheten äntligen lärt sig.
Just nu blöder mitt hjärta för alla unga människor som
tvingas offra livet och framtiden på girighetens och maktens altare. Oavsett var
de kommer ifrån, vart de tror att de är på väg och oavsett vilken religion de
har, för ett krig kommer aldrig att sluta som en vinst för dem, oavsett hur
hjältemodigt de än försvarar det de nu tror att de försvarar.
Men en sak har jag svårt att förstå när det gäller krig.
Varför förstör och ödelägger man de områden som man anser sig ”befria” eller ”ha
rätt till”? Det finns ju någon slags förvriden logik i att döda alla som
strider för den yta som man själv vill behärska, men var är logiken i att utplåna
alla förutsättningar för sina egna att överleva på den erövrade platsen?
Kostnaden för att bygga upp det förödda igen hamnar ju på ”vinnaren”.
Men som sagt, det finns de som är mer förfinade och bildade
än jag som förstår det hela.
För om jag härskade över ett land och ville lägga beslag på
ett eller flera andra länder skulle jag använda mig av en helt annan variant av
trojansk häst.
Jag skulle långsamt smuggla in en civilklädd arme, med
eller utan familjer under en längre tid. Gärna med någon form av attraktiv,
verklig eller påstådd, utbildning eller med ömkansvärda behov så att de kan
föda många barn, bygga egna samhällen, egna ”kommandocentraler” och infiltrera
landets/ländernas infrastruktur samt bli betraktade som tillgångar eller bevis
på moralisk kulturell storhet hos mottagarlandet. Och när alla är medborgare i
samma land, ”min egen arme” är lika stor, eller större än ursprungsbefolkningen, har samma makt och finns på plats i samma myndigheter tar vi över utan att
förstöra de värden som den nya härskaren, dvs jag, kan överta. Allt från absolut
makt, banker, företag, paradvåningar, enskild egendom till lukrativa
instagramkonton.
Så det kanske är tur att ingen vill föra krig utan bomber,
granater och brutala våldshandlingar som skapar enorma mängder arbetstillfällen
och effektiv decimerar befolkningsökningen i de berörda länderna?
Nu minns jag kanske fel, men blev inte Karl Gerhard i praktiken svartlistad inom svenskt "kulturliv" efter det framförandet? Känns som om jag läst det någonstans, att kultureliten och media var öppet och starkt tyskvänlig fram tills 1943 ungefär.
SvaraRaderaKan det varit i Ehrenmarks memoarer från hans tid som journalist i Stockholm, tro?
"Det är den ökända kamelen från Mekka..." rimmar inte lika bra.
Han blev förbjuden att framföra den sången. I stället ställdes en häst med munkorg på scenen.
SvaraRaderaPå mitt jobb på RPK i Säter har vi nu mer endast ca 5 % Svenska patienter,de övriga är Araber och Afrikaner. Några av dom snackade nyligen hur tokigt det är att dom måste lära sig Svenska,det vore bättre om Svenskarna lärde sig Arabiska. Där har du nog dina trojanska hästar.
SvaraRaderaOj då kära nån!
SvaraRaderaDu är tillbaka!
Herre min get, så roligt. Tack.
Fliken på paddan med dina tankar här på bloggen har legat kvar, ifall ifall du skulle börja skriva igen.
Och nu läste jag alla sju senaste texterna i ett huj.
Dina spaningar ger mig mycket. Underfundiga med en snärt som är mjuksträng som en kattsvans.
Du beskriver en social vantrivsel bland oss vanlisar, som jag känner igen. Och det blir ”fanare och fanare” för var dag. (Kan fördjupa mig i det, men då blir jag nedslagen och gråtig) Så kommer en röst av förnuft genom bruset och hjärnan får en stunds vila. Äntligen en som förstår, jag är inte själv i det här.
Fortsätt skriva, är du snäll.
/Maria