Hur står det till med Alex Schulmans människosyn?

På twitter kan du följa en polis på Södermalm – YB Södermalm. För några dagar sedan berättade han om hur han försökt åstadkomma lite fysisk distansering mellan en grupp kända missbrukare i en park.

 Det vill säga – han bemötte dem på samma sätt som han förmodligen även gör med vinsippande hipsters som tränger ihop sig på söders gatuserveringar. Som skyddsvärda medmänniskor, helt enkelt.

Expressens corona-krönikör som placerat sig själv och familjen på Gotland, så långt borta från storstadens parker och gatuserveringar som möjligt, läser tweeten, rubricerar det hela som ”skvaller”(!?), blir ställföreträdande kränkt och skriver på sin coronablogg – ”Här görs de utslagnas hopplöshet och dumhet till humor. Titta på missbrukarna! De är så borta i huvudet att de inte ens förstår sig på grunderna i smittspridning!”

Den här ordväxlingen säger tyvärr mer om Alex Schulman än om polisen.

Ögonblicksskildringen handlar om en polis som visar omtanke när han möter medmänniskor som tar onödiga risker. Den visade omsorgen uppskattas, men berättelsen visar också på den uppgivenhet och utsatthet som vem som helst av oss kan drabbas av om livet tar en oplanerad vändning.

Det är nog bara Alex Schulman och hans likar som läser YB Södermalms tweet som ”humor” eller ”skvaller”.

Jag personligen måste säga att jag varken känner eller någonsin har träffat någon som drar ett likhetstecken mellan ”utslagna” människor och dumhet! Än mindre har jag hört eller hört talas om någon som nedvärderat eller hänvisat till missbrukare som ”så borta i huvudet att de inte ens förstår sig på” .. något, oavsett vilket.

Alex Schulman kanske inte vet det - trots att han berättat att hans egen mamma var alkoholist – men missbrukare och hemlösa är precis lika vanliga och tänkande människor som alla andra.

Det som Alex Schulman publicerade på Expressen är rent klassförakt och ett sorgligt exempel på en elitistisk människosyn.

Alex Schulman är en vuxen man som fyllde 44 år i februari, socialdemokrat med vidhängande s-märkt värdegrund, men ser medmänskliga skildringar från samhällets avigsidor som ”skvaller”? Det är sorgligt och beklagligt att han till och med får betalt för att göra det.

Kolla ..

.. en DÖDLA!! .. utbrister jag och bryter nästan samman i en okontrollerbar skrattattack.

Maken skakar på huvudet, suckar och säger .. du är verkligen sjukligt understimulerad.

Något som jag uppfattar som förskräckligt roligt - du menar kanske att jag är i starkt behov av ett STIMULANS-PAKET!!

Och så skrattar jag så jag nästan kissar på mig och tänker på Tage Danielsson och Gösta Ekman och deras stimulanspaket i det revyinslag som inte längre finns tillgängligt pga av det olämpliga innehållet.

Bolla bolla?

Det heter inte längre stimulanspaket – säger Maken pedagogiskt. Numera kallas det för STIMULANSÅTGÄRD som bara är till för dem som har råd att betala tillbaka med drygt 6 procents ränta. Under förutsättning att de redan har gjort slut på den årsbuffert som de inte har haft råd att skaffa sig på grund av statens behov av den vinst som de behövt för att kunna krisberedskapsspara.

Menar du KATTASTROFBEREDSKAPSSPARANDE? – kvider jag, och bryter ihop totalt, skrattar så tårarna rinner och blir raskt förpassad till osynligheten inomhus.

Men jag undrar vad för slags människa jag kommer att vara om jag fortfarande lever när den här karantäntillvaron är över?

Spänning och social samvaro i karantäntider.

I våra nya karantänrutiner ingår ett oerhört nervpåfrestande besök på ortens livsmedelstempel exakt klockan 7 på söndagsmorgonen.

Det är inte bara smittorisken som skapar problem. Tidpunkten är inte den bästa heller. Att gå upp redan klockan sex är så onormalt för mig att jag upplever det som att jag varit i farten i minst två dygn, när jag till slut får landa i sängen på kvällen.

Sedan blir det hela inte bättre av att de flesta varorna är slut eller har ett onödigt kort sista-datum på söndagar, men det är förmodligen också förklaringen till att det bara är några få ”redan dödförklarade åldringar” som smyger som skuggor mellan varumontrarna?

Jag känner mig som pånyttfödd på måndagsmorgnarna när det är en hel vecka kvar till nästa farofyllda expedition.

Men vår andra nya rutin sker på lördagen. Vårt hela sociala liv!

Då tar vi med oss vår Rackarkott och åker hem till dottern för att ta en timslång promenad runt en sjö i hennes närområde. Vi avstår från kramande och närhet .. suck! .. men pratar och skrattar desto mer, och så åker vi hem igen.

Jahaja det var det .. och inte syns det någon förändring hur vi än försöker tänka positivt och framåt.

Men när livet står på paus och friheten blivit märkbart begränsad, då betyder även små äventyr och händelser väldigt mycket.

I lördags mötte vi till exempel DORIS! Det var en oförglömlig bekantskap.

Vår promenad är ju inte helt och hållet vår egen. Vi möter andra hundägare, vandrare och joggare också och särskilt Rackarkotten uppskattar dessa möten, eftersom hon är en vänlig själ som gärna vill hälsa på eller värdera allt och alla hon möter. Även om det sker på 2 meters avstånd.

Så plötsligt så ser vi två bastanta damer i den nya riskgruppen som kommer gående med inte mindre än fyra hundar, två golden retriever, en liten tuss av obestämd härkomst och en minst lika bastant och storvuxen rottweiler-variant.

Det hela såg liiite komplicerat och okontrollerat ut, särskilt på en så smal grusväg, så vi klev tjänstvilligt ner i diket för att släppa fram gruppen.

Den första damen, med tre hundar, kom inte längre än jämsides med oss. Den andra kvinnan vrålade - PASSERA! -  FORT! - samtidigt som hon med alla krafter försökte hålla fast sin hund som dräglande, morrande och våldsamt försökte få närkontakt med vår Rackarkott. Och även fast hon är en vänlig själ, så är hon inte en mesig hund som tackar nej till ett rejält slagsmål även om det, som i det här fallet, knappast kunde ha slutat till hennes fördel.

Vi kom ingenstans, den första kvinnan och hennes tre hundar stod i vägen och kom inte heller någonstans eftersom hennes hundar tyckte att vi var ett kul gäng därnere i diket.

Kvinnan med rottweilern skrek DORIS!!

Doris vägrade att lyssna och gjorde sitt bästa för att befria sig från det onödiga bihanget.

Doris var INTE glad och Doris var inte välvilligt inställd.

Det var bortom allt tvivel att Doris inte uppskattade vår närvaro och damen i andra änden av hennes koppel kasade desperat runt i gruset och ropade DET ÄR INTE MIN HUND!!

???

Och?

Den informationen hade vi kunnat klara oss utan.

Till slut uppenbarade sig en liten öppning mellan de två mötande hundrastarna och vi mer eller mindre bar vår egen hund förbi den vid det här laget vrålförbannade Doris vars andedräkt nästan kändes mot benen.

Jag tror att det kanske är bra med lite spänning ibland? Liiite förhöjt blodtryck och ett starkt stresspåslag kan väl aldrig vara fel när livet i övrigt är så stillastående att man nästan möglar av ren tristess?

Men, trots att det gav lite spänning åt tillvaron, vill jag inte påstå att någon av oss ser fram emot att möta Doris igen.

Varning för högerextrema krafter och 30-talet!

Socialstyrelsen har publicerat en lista för ”Identifiering av riskgrupper som löper störst risk att drabbas av ett särskilt allvarligt sjukdomsförlopp vid insjuknande i covid-19”.

Jag är med på den listan. Det är på sätt och vis en ”dödslista”, för blir du rejält sjuk så kan du nog inte räkna med att få mycket hjälp att överleva.

Risk för allvarlig sjukdomsutveckling vid infektion med Sars-CoV-2-virus.

Förhöjd risk för att få en mer allvarlig form av sjukdomen har individer som tillhör någon eller flera av de grupper som finns i listan nedan. Kombination av en

eller flera faktorer från mer än en grupp ökar risken ytterligare för allvarlig sjukdomsutveckling vid covid-19.

• Ålder 70 år och däröver

• Aktiv cancersjukdom

• Pågående eller nyligen avslutad behandling för cancersjukdom (utom hormonell adjuvant* behandling)

• Samtidig förekomst av mer än en av diagnoserna hjärt-kärlsjukdom (kärlkramp, hjärtsvikt, stroke), hypertoni, diabetes med komplikationer, kronisk

njursjukdom och njursvikt, kronisk lungsjukdom (annan än astma) eller

kronisk leversjukdom

• Fetma (BMI 40 och däröver)

SOCIALSTYRELSEN 2020-04-17 Dnr 5.7-13632/2020 4(10)

• Neuromuskulär sjukdom (ex. Parkinson, MS, ALS)

• Intellektuell funktionsnedsättning och rörelsenedsättning (flerfunktionsnedsättning)

• Annat allvarligt hälsotillstånd som innebär ökad mottaglighet för Sars-CoV-2

och risk för allvarligt sjukdomsförlopp vid covid-19

Person som bor tillsammans med någon som har förhöjd risk enligt listan ovan

bör i syfte att skydda den som löper störst risk att drabbas av ett särskilt allvarligt sjukdomsförlopp vid insjuknande i covid-19 ur ett smittskyddsperspektiv

tillfälligt avstå arbete utanför hemmet om arbetssituationen är sådan att Folkhälsomyndighetens råd för smittskydd inte kan följas.

En stor del av min bekantskapskrets finns också här. Alldeles för många och i alla åldrar och jag inser också vad den här ”riskgruppslistan” innebär. Vi som finns med är ”De försumbara” och ”De olönsamma” om vårdens resurser inte räcker till för alla.

När vården inte räcker till så är det ”individer som tillhör någon eller flera av de grupper som finns i listan” som kommer att bli utan. Först offras de som har en ”kombination av en eller flera faktorer från mer än en grupp”, sedan de andra.

Det är inget som jag hittar på, det står där även om det är dolt bakom andra ord. Men jag ska inte klaga, jag tillhör dem som ändå ges en rimlig chans att överleva om jag bara isolerar mig, stannar hemma och undviker ALLA sociala kontakter under det närmaste året.

Det är inte bara vården som inte klarar av ”riskgrupperna”, samhällsekonomin är också i behov av att skära ner på onödiga utgifter. Både nu och de kommande åren. Det är inte mycket att säga om det, jag skulle själv resonera likadant om det bara handlade om ett räkneproblem och jag slapp se varje siffra som en levnadsglad individ.

Ska sanningen fram så påminner den här listan mig om mitt eget resonemang, veckorna/månaderna innan jag förmått mig att tillkalla veterinären för att hjälpa någon av mina högt älskade katter eller hundar över till en, förhoppningsvis, ny och bättre tillvaro.

Hela listan över riskgrupper är ett enda räkneexempel på vilka som kostar mest – äldre, svårt sjuka, missbrukare (mat, sprit och tobak) och funktionshindrade. Grupper som under de senaste åren behandlats sämre och sämre av regeringar som varit så förblindade av risken för utbredd rasism, högerextrema krafter och en återgång till 30-talets folkmord, att de inte sett konsekvenserna av sitt eget handlande.

Eller, rättare sagt, inte ser sprickorna i sin egen värdegrund och motsägelserna i det politiskt korrekta budskapet.

De högerextrema grupperna vill förstöra vår demokrati och skapa ett vi- och dom-samhälle varnas det oupphörligen för. Svenska kyrkan, de folkvalda politikerna med sina öppna hjärtan, media med alla sina engagerade rättänkande journalister, kulturarbetarna med sin generösa människosyn, sluter solidariskt och gemensamt upp och bildar en mur för att värna dem vars demokratiska rättigheter och lika värde hotas av högerextremismen.

Men ingen har varit intresserad av att värna och skydda de verkligt svaga grupperna, trots att det, under de senaste åren, inte saknats rop på hjälp från svårt sjuka, äldre och funktionshindrade som plötsligt blivit de ointressanta försumbara och olönsamma i ett socialistiskt vi- och dom-samhälle med en minst sagt tveksam värdegrund.

https://detgodasamhallet.com/2020/04/19/patrik-engellau-den-svenska-modellen/

Därför är det ingen som verkar ha några problem med att svenska myndigheter publicerar en lista på vilka som kommer att komma sist i kön till livsuppehållande insatser när samhällets skydd och beredskap visat sig vara allt annat än god för dem som behöver det mest.

De förväntas stänga dörren och ta hand om sig själva så länge och så gott det går.

*Adjuvant behandling ges för att motverka återfall av sjukdom. Synonymt är "tilläggsbehandling". Vanlig efter till exempel operation för bröst- eller tjocktarmscancer, särskilt i de fall när cancertumören är aggressivt växande.Folkhälsomyndighetens råd för smittskydd inte kan följas.

https://detgodasamhallet.com/2020/04/18/gunnar-sandelin-pk-ism-vacker-logn-och-amper-sanning/

https://detgodasamhallet.com/2020/04/18/gastskribent-nemo-stultus-politisk-korrekthet-och-vad-det-leder-till/

https://anybodys-place.blogspot.com/2018/04/sveket-svalten-och-doden.html

https://anybodys-place.blogspot.com/2016/09/assa-kor-vi-ett-varv-till-pa-trainee.html

https://anybodys-place.blogspot.com/2015/04/att-ta-fran-de-gamla-och-ge-till-de.html

https://anybodys-place.blogspot.com/2015/08/do-gott.html

https://anybodys-place.blogspot.com/2015/04/om-vi-nu-ska-oppna-vara-hjartan.html

https://anybodys-place.blogspot.com/2016/02/det-ar-viktigt-for-oss-att-visa-att-vi.html

En lattjo liten Corona-Pryl eller en Makalös Manick för ”utfaddade”?

När hela livet plötsligt blir begränsat till den egna bostaden med omgivande växtlighet är det lätt hänt att du blir helt handlingsförlamad av tristess och frustration.

Jag insåg det häromdagen när jag skulle svara på ett mail som jag borde ha svarat på för nästan en vecka sedan och inte kom på något vettigare att skriva än alla synonymer på ”tråkigt” som jag kunde hitta.

Det fanns 25 stycken, om nu någon är intresserad. 26 om man lägger till sökordet ”tråkig” - trist, sorglig, beklaglig, ledsam, bedrövlig, enformig, ointressant, torr, prosaisk, träaktig, händelsefattig, träig, fadd, monoton, tröttsam, omständlig, långtråkig, långdragen, trög, glädjelös, fantasilös, enahanda, besvärlig, obehaglig, oangenäm. Lägg gärna till det som saknas.

Det mest anmärkningsvärda med detta är inte graden av tråkighet, utan att jag verkligen tyckte att det var ROLIGT! Uppiggande, rent av?

Särskilt kul tyckte jag att ordet ”fadd” var. Befinner jag mig alltså i en ”fadd” tid i mitt liv? Hur böjer man ordet fadd i bemärkelsen tråkig? Faddigt? En fadd statsminister, flera fadda statsepidemiologer och en fadd tjänsteman från den urfadda myndigheten som serverar urvattnade faddheter utan innehåll?

Herregud vad du är fadd. Jag blir totalt utfaddad .. provar jag på maken när han föredrar Blockets bilannonser i stället för att leka med mig.

Han kontrar med att visa en annons där priset landar på 2,4 miljoner.

Men när jag letar synonymer på fadd, upptäcker jag att fadd är det perfekta ordet för den som vill beskriva samtiden, nutiden och förmodligen också, framtiden.

Smaklös, jolmig, blaskig, avslagen, däven, unken; intetsägande, andefattig, ointressant, tom, färglös, tråkig, banal, menlös .. rätta mig gärna om jag har fel.

I väntan på drevet som naturligtvis kommer att drabba mig när jag skriver om statsepidemiologer i flertal i stället för att bara nämna STATSEPIDEMIOLOGEN, hjälten alla kategorier – Anders Tegnell, den ende, den störste och den ofelbare - så kan jag tipsa om en liten lattjo pryl som jag passade på att bunkra när jag ändå laddade upp med handsprit, servetter, ansiktsmasker och livsmedel .. en OXIMETER!

Det är en Makalös Manick. Helt oumbärlig i corona-tider. Med den på mitt finger kan jag dagligen kontrollera min syreupptagning och puls, något som är nästan lika roligt och uppiggande som att leka med synonymer.

Jag har 98 i syreupptagning!! Det känns rätt storslaget. Pulsen däremot är väldigt skiftande. När jag tog det här fotot höll jag på att tappa telefonen vilket genast gav ett utslag på 112. 

Väldigt spännande i en annars väldigt ospännande tillvaro.

När jag ser på tv kan jag också registrera mitt engagemang genom att samtidigt kontrollera min puls. Syreupptagningen är tack och lov densamma oavsett om det jag ser är romantiskt, erotiskt, spännande, skrämmande eller en nyhetsuppdatering från SVT.

Det tycker jag känns betryggande.

Du är inte riktigt klok .. säger Maken. Tänker du verkligen lägga ut den här smörjan på din blogg?

Och då gör jag naturligtvis det. Vem vill vara ytterligare en fadd-Måns nu när det är så gott om dem?

Karantän-kaos

Jag har alltid trott att jag skulle trivas alldeles utmärkt som eremit. En tillvaro helt befriad från störande krav eller påtvingade sociala kontakter, helt och hållet bara för mig själv, måste ju helt enkelt vara fullständigt underbar. Åtminstone under kortare och självvalda perioder?

Fel, fel, fel!

Redan efter två veckors ”frivillig” karantän, tillsammans med Maken, Hunden och Katten, började jag nästan att klättra på väggarna av ren frustration och tristess. Det finns gränser för hur roligt det är att laga nya maträtter eller baka kakor eller bullar, särskilt när man är två som nästan slåss om nöjet, och vad är det egentligen för mening att göra någonting alls när det ändå inte finns någon att visa upp det för?

I fredags var min frustrationsnivå på topp och jag gick nästan och letade efter något som kunde framkalla ett gräl eller åtminstone ge en anledning till någon form av urladdning.

Maken bestämde sig för att både jag och Hunden behövde en rejäl långpromenad i brist på annan syssselsättning. ”Har vi tur så kanske vi möter någon dum j*vel som du kan slå på k*ften”, sa han förhoppningsfullt.

Katten fick stanna hemma och ute, eftersom han var våldsamt sysselsatt med att mörda något stackars djur i ett större buskage utanför tomten.

Jag önskade, önskade att vi skulle möta NÅGON, precis vem som helst, som vi kunde byta några ord med, men förgäves. ”Varför händer det INGENTING?” .. klagade jag bittert på hemvägen.

NU vet jag att det är farligt att uttrycka sådana önskemål.

Det första vi såg när vi kom hem var Katten som satt under bänken på verandan och såg konstig ut. Det andra var något luddigt, kladdigt, vältuggat och lååångt som han hade kräkts upp på dörrmattan.

Något senare upptäckte vi att hans ena ben var betydligt större än tidigare och insåg att det som vi städat undan var förmodligen en fd huggorm.

Så jag måste erkänna att jag blev bönhörd med råge. Det har tydligen sina nackdelar att bo så nära en kyrka som vi gör?

Att få tag i en lokal veterinär på långfredagen var inte att tänka på, vi har åtta mil till närmaste djursjukhus och när den nätveterinär som beskådade skadan varnade för att ”han kan förlora tassen”, insåg vi att nöden inte hade någon lag .. vi var tvungna att åka till Stockholm.

Pesthärdens centrum!

Det blev så att säga lite mer aktion än vad jag hade tänkt mig.

Väl där lämnade vi katt och katt-transport utanför dörren och fick sitta och bevaka den tills en djurvårdare kom och plockade in honom. Veterinärkontakten fick vi ta i bilen och efter ett drygt dygn upprepade vi det hela, fast i omvänd ordning.

Den Förskräcklige Maurice var chockad, SKADAD och förmodligen biten på flera ställen plus att han i stridens hetta också lyckats få en reva på hornhinnan på vänster öga.

Så där kom aktiviteterna slag i slag. Ögat skulle droppas, smärtstillande medicin skulle sprutas in under tungan fyra gånger om dagen och som vanligt har jag ett rivsår från varje tillfälle på höger hand. Ett är faktiskt riktigt imponerande infekterat och kräver i sin tur lite omsorg.

Den Ömklige Maurice krävde närhet och omsorg som kompensation för den förnedrande behandling han utsatts för. Att bli rakad på flera ställen på kroppen och levererad som ett paket till helt okända människor utan stöd från oss har tydligen satt sina spår.

Han envisades med att ligga eller sitta på mig dygnet runt, till och med när jag stod upp eller gick omkring, men nu anser han själv att han är fullt frisk och helt i stånd att sköta sig själv – UTOMHUS!

Problemet är bara att veterinärrekommendationerna säger att ”det är viktigt att ett huggormsbitet djur får vila i ungefär 2 veckor efter bettet och att djuret inte utsätts för hård ansträngning inom en månad. För katter är det svårare att kontrollera deras aktivitet, men man bör inte uppmuntra lek och hålla dem inomhus”.

EN MÅNAD!

Det har ännu inte gått en vecka och vi har redan problem?

Den Förskräcklige själv anser att han redan nu är fit for fight och står som limmad vid ytterdörren och skriker större delen av sin vakna tid och jag bara längtar efter långtråkighet, tystnad och tristess.

Man ska nog vara försiktig med vad man önskar?

Allt jag önskar i samband med min egen begravning är att den inte verkställs medan jag är i livet.

I en intervju med SvD medger Stefan Löfven att man har misslyckats med att skydda de äldre i samhället.

”Man” har misslyckats?

Det skulle ha varit bättre, helt klart, säger han till tidningen och fortsätter – Men vi vet däremot inte vad det beror på, är det främst anställda i äldreboenden som har bidragit, eller att man inte har upprätthållit besöksförbudet tillräckligt bra? Det kan vara en kombination av båda. Nej, det är naturligtvis inte bra eftersom de äldre är skörare, blir mer svårt sjuka, så det är inte bra.

”Vi” vet inte vad det beror på??

Jag vet inte riktigt vilka ”vi” som varit ovetande om missförhållandena på äldreboenden och inom hemtjänsten eller vilka ”man” som anser sig ha misslyckats, men det verkar inte som att Stefan Löfven tycker att det har något med honom och hans regering att göra.

Har Stefan Löfven redan glömt vad han sa 2014 när han berättade om regeringens ”Framtidsplattform” som skulle lösa allt bara han fick sitta på styråran? Då kan jag friska upp minnet med vad han lovade ..

”Framtidskontraktet” skulle ge oss jobb, utbildning och välfärd.

”Framtidsplattformen” var  trygghetssystemet som skulle fungera så att ingen kastades ut ur sjukförsäkringen till arbetslöshet.

I Framtidsplattformen var äldreomsorgen en av de allra viktigaste frågorna eftersom .. ”Nu har vi en äldreomsorg som inte fungerar. Det innebär att över 100 000 människor minskar sin arbetstid eller slutar att arbeta för att äldreomsorgen inte fungerar. Barnomsorgen fungerar inte heller tillräckligt bra. Vilka är det som blir lidande av det? Jo, kvinnorna. Det är en väldigt tydlig jämställdhetsfråga”.

Ja, hur blev det med Framtidsplattformen?

Vad hände med äldreomsorgen som inte fungerade, mer än att den kunde användas för att få bort människor, som ingen annan vill anställa, från arbetslöshetsstatistiken? Så kallade Enkla Jobb där det inte var så noga med kompetens, kunnande eller språkkunskaper.

Men till samma kostnad för den enskilde brukaren?

Vad som hände med den icke-fungerande äldreomsorgen var tydligt innan valet 2018, men vem tyckte den frågan var värd att lyfta i valrörelsen?

Det finns nog ingen regering någonsin som så målinriktat gått in för att göra besparingar på de äldre. Det finns nog ingen tidigare regering som så ofta pekat ut de äldre som så kostsamma och tärande att de rent av är skadliga för landet. 

”Man” har misslyckats med att skydda de äldre, säger Stefan Löfven. Sett ur hans regerings synvinkel tycker jag nog att det verkar som att de har lyckats över förväntan. I dag är det ju nästan ”bara” äldre som dör i corona-pandemin och finns det några olydiga åldringar som stretar emot så har vården satt en åldersgräns för när det är dags för medborgaren att checka ut.

Arbeta till du är 75 och dö på din 80-årsdag? Är det den nya svenska modellen?

Ett arbetstidsproblem?

Varför ville regeringen ”att riksdagen ska gå med på att regeringen efter den 18 april inte längre skall behöva få riskdagens godkännande av olika åtgärder med anledning av coronakrisen” och varför det är så nödvändigt nu, när det så att säga är smittat och klart över hela landet?

Vad tänker regeringen använda sina nya maktbefogenheter till, så här i elfte timmen, när det största problemet är bristen på vårdplatser, sjukvårdsutrustning, mediciner och personal till alla som kommer att behöva intensivvård de kommande veckorna?

Har Folkhälsoinstitutets epidemiologer, som hittills fått bära allt ansvar för alla beslut, räknat alldeles fel så är det i alla fall försent att stänga in hela svenska folket. Smittan är ju redan omöjlig att isolera eftersom ingen längre vet var den finns, eller inte finns.

Det verkar ju också vara försent för alla äldre och ”äldre-äldre” eftersom de allt tydligare bristerna i äldreomsorgen verkar vara helt omöjliga att åtgärda i nutid.

VARFÖR blev det plötsligt så angeläget att ”runda grundlagen som slår fast att riksdagen stiftar lag”? Vad är det vi inte får veta?

Svaret kommer från Morgan Johansson .. Vi kan behöva fatta ännu snabbare beslut som får direkt effekt de kommande veckorna. Utan bemyndigandelag så måste riksdagen i så fall vara beredd att under hela våren arbeta som vi redan gör i regeringen, dvs dygnet runt, veckans alla dagar, vardag som helg.

Aha, kampen mot coronaviruset har blivit ett arbetsplatsproblem! Det har blivit för jobbigt och krävande att vara folkvald riksdagsledamot?

  

För långa och obekväma arbetsdagar. Ingen tid till annat. Familjen kommer i kläm. De arma riksdagsledamöterna är utslitna, trötta och ett hinder för att regeringen ska kunna fatta hittills okända snabba beslut. Av ren godhet erbjuder sig regeringen att bära den tunga ansvarsbördan så att de 55 mest utsatta ska få minst 3 månaders vila från sitt idoga slit?

Jag förstår det inte och det finns fler som blev förvånade. Magnus Jacobsson KD skriver - Konstig kommentar med tanke på att vi som ledamöter alltid är i tjänst. Om ni bara bjuder in till möten, så kommer vi. Levererar ni propositioner, så levererar vi betänkande och skall det gå fort kan vi jobba med tillkännagivanden, så snälla Morgan skyll inte på riksdagen!

Andra uttrycker sin förvåning över att det är Lena Hallengren som, i stället för statsminister Löfven, lägger fram förslaget om ökade maktbefogenheter.

Eller så tycker regeringen att riksdagen inte längre behövs. Att alla dessa besvärliga ledamöter som Folket av någon anledning tvingat in i riksdagsarbetet, bara är i vägen för dem som Carl Tham, före detta statsråd (S), beskriver som ”regeringen och de arméer av sakkunniga, kommunikatörer och tjänstemän den omger sig med”?

Utan dem kan Morgan Johansson & Co alltså fatta ”ännu snabbare beslut som kan få direkt effekt”?

NU? När det enda partiet som presenterat en framkomlig väg framåt är Moderaterna, behöver regeringen helt plötsligt mer makt för att göra vad den vill - vad det nu är? - för att – göra vaddå?

Men vilka de ännu snabbare besluten som behöver fattas är och vilken den förväntade direkta effekten kommer att bli är hittills okänt.

Just nu förstår jag inte alls vad det är som händer?

Att ”rädda liv”?

Innan du gör något tveksamt fråga dig alltid: för vems skull gör jag det här? Det är ord jag har med mig hemifrån och just nu känns de mer aktuella än när jag först hörde dem.

Den senaste tiden har rapporterna om den dödliga smittspridningen inom hemtjänsten och på landets äldreboenden duggat tätt, samtidigt som det har talats vackert om att ”värna de äldre”. Särskild de "äldre-äldre", föräldrar, far- och morföräldrar eller livskamrater sedan många, många år, vars liv är såå värda att rädda att det inte ens behövs skyddskläder eller utbildning, oavsett i vilken form ”omsorgen” än bedrivs?

I förrgår skrev jag om att rekryteringen av personal inom äldreomsorgen snarare bidrar till det motsatta, eftersom det ofta saknas kompetens, samtidigt som det inte finns några som helst begränsningar på hur lite svenska man kan för att bli anställd som ansvarig för en svag och utsatt persons liv och hälsa.

I går läste jag att Malmö stad anställer ensamkommande män, som fått besked om utvisning, inom vård och omsorg. Bland annat på ett gruppboende för personer som är minst åttio år och dementa, samhällets sköraste och största riskgrupp för covid-19.

Utan lön??

Jag är inte dummare än att jag förstår att det här handlar om den sk ”gymnasieamnestin” där tusentals afghanska man utan asylskäl har fått ett löfte att stanna i landet om de bara får jobb efter avslutade och godkända gymnasiestudier.

Ett fullständigt vansinnigt beslut fattat av verklighetsförnekande, bekräftelsetörstiga politiker som vill helgonförklara sig själva, och nu står de här, de som ”räddades” av gymnasieamnestin. Säkert hur jättegulliga och mysiga som helst – men fortfarande utan asylskäl, utan betyg, utan jobb och förmodligen också utan bostad och nu ska deras liv ”räddas” en gång till?

Det framgår inte av artikeln vem eller vilka som ligger bakom dessa ”anställningar” men jag är ganska säker på att det är medelålders kvinnor på vänsterkanten som verkligen brinner, hett och varmt, för afghanska unga mäns rätt att till varje pris stanna i Sverige.

Vår tids nya Heliga Birgittor eller Mamma Theresor. För dem spelar det ingen roll om varje uppskjutet utvisningsbeslut kostar ett eller annat människoliv i form av misstag eller smittspridning på ett grupp- eller äldreboende.

Förmodligen är det samma tanke som ligger bakom S och Mp:s giriga önskan att få oinskränkt makt att fatta corona-relaterade beslut, utan vidare inblandning de övriga folkvalda i Sveriges Riksdag.

Den som följer dessa personer på sociala medier behöver inte vara kärnfysiker för att inse att det första, största och viktigaste corona-relaterade beslut som i så fall kommer att fattas är .. ta da ! .. permanent uppehållstillstånd till ALLA som i dag har utvisningsbeslut, men inte kan lämna landet på grund av spridningen av covid-19.

Folkmord (eller, som det ibland kallas, etnisk rensning) kallas det för när någon i syfte att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös folkgrupp, dödar en medlem av folkgruppen, eller tillfogar en medlem av folkgruppen allvarlig smärta, skada eller svårt lidande, eller påtvingar medlemmar av folkgruppen levnadsvillkor som är ägnade att medföra att folkgruppen helt eller delvis förintas?

Skrämmande, oförlåtligt, förfärligt, föraktligt, oacceptabelt och verkligen inte ok, men … är det någon som vet vad det kallas för när det handlar om när medlemmar av en hel åldersgrupp påtvingas levnadsvillkor som är ägnade att medföra att folkgruppen helt eller delvis förintas?

Nej, nej, nej … NEJ!!!

”För att skyndsamt och utan fördröjning kunna fatta det beslut som krävs för att begränsa spridningen av coronaviruset i landet vill regeringen nu ha ökade maktbefogenheter”.

”I praktiken kommer det innebära en möjlighet för regeringen att genom förordning besluta om sådant som normalt skulle kräva lagstiftning från riksdagen”, skriver Moderaterna.

Jag trodde i min enfald att coronaviruset var den största, värsta och dödligaste fienden jag skulle möta i mitt liv.

Men bara tanken på att ge Socialdemokraterna och Miljöpartiet oinskränkt makt att bestämma och besluta vad som är bäst för svenska folket .. eller kanske dem själva(?) ger mig ångest och nästan panik.

Nej, nej, nej - bara tanken på att MILJÖPARTIET ska få beslutsrätt över vad som är rätt eller fel när det gäller människors vårdmöjligheter och överlevnadschanser får mig att nästan krypa ihop i fosterställning och ge upp.

Efter en dryg månad där allt ansvar, all planering, strategi och krishantering lagts i händerna på epidemiologerna på Folkhälsomyndigheten vill nu regeringen ha kraftigt utökade maktbefogenheter för att ta beslut utan riksdagens godkännande.

NU?

NU när Stefan Löfven påstår att antalet döda kommer att räknas i 1000-tal innan det ens blir en vändning.

NU, när de som har andra sjukdomar än corona och hela generationer äldre utplånas på några veckor.

NU, när sjukvården i Stockholm är så överbelastad att människor som har förutsättningar att överleva lämnas att dö eftersom resurserna inte räcker till?

NU, när viruset har fått fäste i så gott som hela landet.

NU, vill statsminister Löfven ge sken av att ta det ansvar han så raskt befriade sig från när han tillträdde 2014?

NU, vill regeringen ha oinskränkt makt att fatta de beslut som de ansåg vara onödiga för en dryg månad sedan?

Och oavsett vad de vill göra och vad de vill besluta så tar det minst tre, fyra veckor innan vi kan se någon som helst effekt av nya åtgärder, vilket ungefär är den tid som de som i dag riskerar att hamna på en intensivvårdsavdelning har kvar att leva om de har otur under de närmaste 3-4 veckorna.

Hur gärna jag än skulle vilja tro, så är jag bergfast övertygad om att allt som kan serveras från regeringens bord redan har passerat bäst-före-datum i dagsläget. Finns det överhuvudtaget några beslut som regeringen S+Mp har fattat sedan 2014 som har gynnat den grupp som de flesta tillhör – det försumbara skattebetalande folket?

Så gott som inga, vad jag kan se och om det finns något som kan bli värre så är jag helt övertygad om att det blir det om den här regeringen får för mycket makt.

Nej, nej, nej .. det är redan så illa det kan bli, låt inte regeringen få villkorslös makt att göra det värre.

https://www.expressen.se/nyheter/coronaviruset/regeringen-begar-okad-makt-for-att-stoppa-viruset/

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/regeringen-ber-om-storre-makt

Vård, stöd, hjälp och coronavirus till ett förmånligt pris?

Så fort jag klickar in på någon av tidningarnas hemsidor möts jag av skrämmande siffror om döden i äldreomsorgen. Till och med Anders Tegnell verkar förbryllad över de ökande dödstalen och ingen verkar se ett samband med det ”kompetenslyft inom äldreomsorgen där bland annat förstärkning av extratjänster ingår” som Ylva Johansson på sin tid var så stolt över.

Extratjänster är alltså det som också kallades för Enkla Jobb. Dvs lättare uppgifter på tex äldre-, grupp- eller assistansboenden för dem som har stora svårigheter att få arbete på grund av språksvårigheter och ”kort” utbildning. Främst unga och flyktinginvandrare som saknar utbildning och erfarenhet av arbete inom vården.

Jag har otaliga gånger gett uttryck för min stora förvåning över att omsorgen och vården av de sköraste, svagaste och mest hjälplösa i samhället har klassats som ”enkla jobb”. Hur tänker våra makthavare när de ser ansvaret för en medmänniskas liv och hälsa som ett ”enkelt jobb”?

Som det ser ut nu verkar det fortfarande inte finnas några som helst krav på att anställda inom äldreomsorgen ska kunna förstå eller göra sig förstådda på svenska.  Enligt ett uttalande, hösten 2018, från Elisabeth Antfolk ordförande i Kommunals sektion för privat vård och omsorg, finns det inga som helst begränsningar på hur lite svenska man kan kunna för att anställas inom äldreomsorgen, då kommunen helt själv bestämmer kraven på svenska språkkunskaper i äldreomsorgen, och hur jag än försöker kan jag inte se att det har skett några förändringar.

Tvärtom, både Expressen, Barometern och många andra har uppmärksammat riskerna med anställda som varken kan tillgodogöra sig information eller kommunicera nöjaktigt.

Men eftersom extratjänsterna är sponsrade av staten och dessutom befriar kommunerna från försörjningsstöd för människor som annars skulle vara arbetslösa, så har de blivit så populära i resurssvaga kommuner att så gott som alla uppgifter inom hemtjänsten har klassats som "lättare uppgifter".

Något som förmodligen har gjort att ”kompetenslyftet” inte bara har skapat arbetstillfällen utan nu också bidragit med en ökad spridningsrisk av coronavirus hos den som inte själv kan lämna bostaden och utsätta sig för de risker som vi andra gör allt för att undvika.

Är det inte många som varnat för det här?

Jojomensan!

Men ingen verkar ha informerat Folkhälsoinstitutet, så därför kommer det som en fullständig överraskning att isolerade vårdtagare, sk ”äldreäldre”, riskerar att bli smittade i sina egna hem.

För att inte tala om att de också betalar för den extra förmånen! För hjälp och stöd i hemmet eller en plats på ett äldreboende är inte gratis, om nu någon tror det.

https://ka.se/2018/06/12/stora-sprakproblem-i-aldreomsorgen/