onsdag 15 april 2015

Att ta från de gamla och ge till de gamla ..

.. är det en helt ny variant i en regeringsbudget? Eller är det så vanligt förekommande att det nästan är att se som normalt?

Så långt det var möjligt följde jag budgetdebatten på radio och det lär ta ett tag innan intrycken sorterat upp sig i begripliga delar. Men sett ur min egen synvinkel så var Ulf Kristersson den ende som faktiskt uttryckte sig med något som verkade vara ett genuint intresse och på ett sätt som jag förstod. Ungefär på samma sätt som Anders Borg, faktiskt.

Jag kan till exempel hålla med om att den rödgröna budgeten verkar sakna både långsiktig strategi och idéer och att den väg som regeringen slagit in på inte går mot avskaffad arbetslöshet.

Annars var förmodligen den största överraskningen, den generösa miljard som skänktes till de äldre från de varmhjärtade, rödgröna samarbetspartierna.

Så ädelt, så omtänksamt och så solidariskt? Äntligen en regering som tänker på de GAMLA!

Och så visade det sig att finansministern skrotat ALLA andra riktade insatser i äldreomsorgen .. bl.a specialistsatsningen på demensvården .. vilka tillsammans uppgick till 940 miljoner och sedan i sin godhet skjutit till 60 miljoner .. vilket då blev en miljard i en "personalförstärkande" satsning.

Vilka som räknas som personalförstärkare berättade inte Magdalena Andersson när hon talade om personal och extra händer. Det kan väl knappast vara de sjuksköterskor som redan nu inte går att få tag på? Kanske är det trainees .. eller snabbutbildad hemtjänstpersonal? Eller en nyuppfunnen vårdkatapult? När det gäller den särskilda omsorgen om de dementa som förra regeringen satsade på, så får de från och med nu nöja sig med att få vara med och betala finansministerns enormt generösa satsning.

Det är märkligt .. när det gäller, så är det alltid de svagaste och mest utsatta som får betala? De som inte ens kan tvingas till valurnorna vart fjärde år .. de offras alltid först.

Magdalena Andersson "omfördelar" .. hon tar från de gamla och ger till de gamla.Ur hennes ymnighetshorn rinner inte den påstådda miljarden över landets äldre, hjälpbehövande skara .. utan bara samma 940 miljoner som de redan fått från förra regeringen .. plus en liten rännil på 60 miljoner. Vilket faktiskt är mindre än vad regeringskansliet fick ut av guldregnet.



Uttalandet .. "Vi satsar 1 miljard på landets äldre" .. fick en helt annan tyngd, eller hur?

Men jag kanske har missuppfattat det hela? Jag har så svårt med det där med vård och omsorg och inbillar mig lätt att det är en kommunal angelägenhet som regeringen egentligen inte kan styra?

Det ska bli spännande att få ta del av den mer lössläppta höstbudgeten, när finansministerns kreativa förmåga inte behöver begränsas av alliansbudgetens mindre kreativa ramar.


3 kommentarer:

  1. Det den nuvarande regeringen nu ska sjösätta gör mig bara så deprimerad. Mitt humör matchar det skvalande regnet utanför fönstret...

    SvaraRadera
  2. Detta är glädjen med att ha en massa riktade bidrag. Man kan byta namn på dem, och genast ser det ut som det regnar pengar över väljarkåren.

    SvaraRadera
  3. Du skriver:
    ”Men sett ur min egen synvinkel så var Ulf Kristersson den ende som faktiskt uttryckte sig med något som verkade vara ett genuint intresse och på ett sätt som jag förstod.”
    Jag håller (till min förvåning) med.

    Det var så länge sen jag hörde en politiker tala engagerat om vikten av om långsiktighet och erkänna att det finns riktigt svåra problem som man faktiskt inte ser några enkla lösningar på. Och framför allt inte heller påstå att enbart en viss konstellation av partier kan vara de som kommer med lösningen.

    Vanligtvis är det lika säkert som amen i kyrkan att jag blir arg av att lyssna till politiska debatter. Det handlar inte om att jag har andra åsikter än de som talar – det är väl själva vitsen med debatter - men att så konsekvent bli intellektuellt underskattad som lyssnare/tittare får ilskan att koka i mig.

    Dagens budgetdebatt följde det vanliga mönstret, d.v.s. det blev aldrig någon debatt.
    Först kommer ett anförande som möts av ett antal frågor som överhuvudtaget inte berörs vidare i det lilla minianförande som följer där talaren istället väljer att kritisera frågeställarens parti. Varpå frågorna ställs igen och än en gång ignoreras och möts av mer kritik som ofta också är helt irrelevant för den så kallade diskussionen.

    Höj nivån på debatten! Tala klarspråk som om ni verkligen tror att vuxna, normallintelligenta människor klarar av att höra att vi har utmaningar och problem som inte alltid kan lösas genom några snabba omflyttningar av olika budgetposter. Erkänn att tiden är förbi när Sverige helt och hållet kunde styra vårt eget öde och våga tala om att somliga problem inte ens är möjliga att lösa enbart med hjälp av pengar.

    Det finns ingen Quick fix - det begriper nog de flesta väljare också. Men visa då att ni vill åstadkomma ett bättre Sverige. Sluta locka olika väljargrupper genom att vifta med hundralappar eller så ogenerat som idag helt utelämna eller förvanska verkliga fakta för att de stör den förenklade och svartvita världsbild ni så gärna målar upp.

    Jag saknar politiker som vågar lita på att vi väljare kan tänka alldeles själva. Politiker med visioner och en stark övertygelse. Kanske är det en utdöd art, men det glimmade i alla fall till en stund idag.

    tyckte Gunnie

    SvaraRadera