fredag 17 januari 2020

Här står de, …




… en sorglig liten kvartett som vet att de inte har något roligt att förvänta sig de kommande elva månaderna.

Det är samma separationsångest varje år. Jag får så fruktansvärt dåligt samvete när jag kommer till insikt om att julen oåterkalleligt är slut och att de här fyra figurerna kommer att befinna sig i totalt mörker i nästan ett helt år innan vi träffas igen.

Men varför?

Den gamla torra julbocken som funnits i familjen så länge jag kan minnas, symboliserar inte den en tid som inte längre finns? Finns det överhuvudtaget en efterfrågan på julbockar nu för tiden?

Den vindögde Tomten Sven som köptes på rea i en lågprisbutik ser så uppgiven ut. Han verkar vara fullt medveten om att hans tomtesäck är bedrövligt tom, har inget mer att erbjuda än floskler som .. hoho .. eller finns det några snälla barn här .. som han inte ens kan säga själv utan hjälp från någon av oss. Det är inte mycket att komma med verkar han själv tycka nu när han som huvudperson är obetydligt större än julbocken.

Den oproportionerligt store men rödnäste Rudolf ser inte mer begåvad ut, även om man med fog kan påstå att han är en modern företrädare för julen eftersom han lyser upp vägen för tomten med sin klimatsmarta, självlysande fossilfria(?) näsa. Men räcker det när hela han är en produkt av människans slöseri med jordens resurser för att framställa miljöskadliga produkter som inte är mer värda än det onödiga pappret på presentkartongen de levererats i?

Så har vi då Flamingon? Hur i hela fridens namn hamnade den här? Hade någon sagt att jag skulle ha en tomteflamingo bredvid granen hade jag skrattat ut den personen. Men nu har jag en i alla fall, vilket får mig att fundera över vad det är med mig, som får en person som känner mig väl att välja en sådan julklapp?

Se till att få upp det där gänget på vinden – säger Maken. Det ser inte klokt ut när de står där.

Men, det är ju SYND OM dem – försöker jag. En enda liten vecka till?

SER du verkligen inte vad det är som står där – säger Maken irriterat. Det är ju en hel J***A regering som står där! Se till att bli av med dem!!

Och då ser jag det han ser!

Han har rätt! Det ÄR faktiskt en hel regering som står där. Var och en i den sorgliga kvartetten representerar varsin JÖK-spelare, det är inte något som helst tvivel om saken.

Eller hur?


fredag 10 januari 2020

Hur är det möjligt? – 4


Jag börjar alltid dagen med att läsa de nyheter som serveras på nätet. Sedan är jag tillräckligt deprimerad för att kunna öppna dörren och ta bort resterna efter den Makalöse Maurice andra frukost från dörrmattan. Det vill säga, allt det som han anser vara oätligt på den eller de möss han satt i sig efter den ordinarie frukosten han väcker oss i gryningen för att få serverad så fort som möjligt.

Förr fanns det en viss igenkänningsgrad i de ledarkrönikor som de gamla pappersredaktionerna publicerade, i dag blir jag mest trött och undrande. Är det verkligen INGEN som lever i samma verklighet som jag? Men om jag orkar läsa samma nyhet i både traditionell press och alternativa nättidningar och sedan ids söka bekräftelse genom ett idogt sökande på nätet, så händer det att resultatet blir något som jag kan känna igen mig i .. men som tydligen är olämpligt eller skadligt för mig att få veta.

Ibland hittar jag till och med intressanta nyheter om Sverige som inte alls verkar vara intressanta nyheter i Sverige?

Som till exempel den här artikeln i den danska alternativtidningen 24NYT som hävdar att ”Indvandringen er katastrofal for Sverige: Kommuner skylder nu 1000 milliarder kroner”.

Möjligen är 24NYT en sådan sida jag bör skambeläggas för att överhuvudtaget ha läst, men siffrorna kommer från SCB och blir förmodligen varken bättre eller sämre oavsett var jag hittar dem?

Även om våra svenska journalister stryker biten om den katastrofala invandringen så borde kommunernas gemensamma skuld på nästan 1000 MILJARDER kronor vara en rubrik som är angelägnare än att prins Harry och hans Meghan vill försörja sig själva?

Hur är det möjligt att den nyheten har kunnat passera utan att ha hamnat på förstasidorna och löpsedeln?

Finns det verkligen inte en enda journalist värd namnet som är intresserad av hur stor del av kommunernas budget som är räntor på enorma lån?

Den fackliga tidningen Kommunalarbetaren och Lotta Gröning har visserligen varnat för följderna av kommunernas underskott i budgeten, men själva budgeten handlar ju om utgifter och tillgångar och vad som finns kvar. Men vad blir kvar när räntorna på tidigare utgifter börjar äta upp tillgångarna innan de ens är i närheten av de verksamhetsområden där de är själva förutsättningen?

Hur är det möjligt att regeringen får full panik när Ivar Arpi och Hanif Bali uttalar sig på twitter eller när Ebba Busch Thor och Ulf Kristersson samtalar med Jimmie Åkesson, men ignorerar kommunernas växande skuldberg samtidigt som Stefan Löfven talar om att bygga ”ett starkare Sverige” därför att: ”Vi socialdemokrater kommer alltid sätta välfärden, i hela landet, främst. Därför kommer vi Socialdemokrater alltid att prioritera ökade resurserna till välfärden, i hela landet”?

torsdag 9 januari 2020

Hur är det möjligt? -3


Det är inte bara Morgan Johansson som vet vilken väg en framgångsrik regering bör vandra.

Ex-ministern Annika Strandhäll stretar också vidare med sitt twitterkonto, utan ministerpost men som riksdagsledamot och företrädare för Sveriges mest feministiska parti drar hon nu en lans för Alla Kvinnors Rätt till Promiskuös Sex. När de vill, hur mycket de vill och oavsett om de vill det eller inte.

Föremålet för hennes glödgande vrede är moderaternas Hanif Bali som i samband med diskussionen om sk incels, män som inga kvinnor vill ligga med,  tyckte tillfället var väl valt att skriva några rader på twitter om att ”män är mer promiskuösa än kvinnor och mindre sexuellt selektiva än kvinnor”.

Det vill säga .. män fokuserar på kvantitet medan kvinnor föredrar kvalitet, typ.

Detta påstående får ex-ministern att gå i taket. Hon ryter till .. Att du nedvärderar samtliga kvinnors sexualitet och rätt till den på det sättet du gör är HÄPNADSVÄCKANDE! Hanif Bali borde skämmas! Det hela är faktiskt otroligt pinsamt.

Den otroliga pinsamheten kan jag hålla med om, eftersom ex-ministern till och med antyder att Hanif Bali haft negativa erfarenheter på området under julhelgen.

Nu känner jag inte Annika Strandhäll, jag är ingen specialist på området heller men eftersom jag i alla fall ÄR kvinna så kan jag väl säga att jag har samma krav på sex som på en gemensam middag. Jag vill alltså inte vara själva middagen eller nöjer mig med att äta ur kastrullen vid spisen för att stilla en hastigt påkommen hunger, utan föredrar att bli serverad, konverserad och sedd i samband med måltiden.

Så jag känner mig inte det minsta stigmatiserad av Hanif Balifs ”pinsamma” tweet men faktiskt en aning nedvärderad av Annika Strandhälls försvar.






https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/vad-sager-ilskan-mot-hanif-bali-om-lofvens-regering/

https://www.expressen.se/nyheter/brak-mellan-politikerna-fruktansvarda-saker/

https://nyheteridag.se/strandhall-rasande-efter-sexbrak-med-bali-bara-skitsnack-pa-ren-svenska/

Hur är det möjligt? - 2


Det verkar vara helt omöjligt att komma till rätta med den ökande kriminaliteten, våldsbrotten och våldtäkterna och efter att ha läst justitieminister Morgan Johanssons djupsinniga analyser på twitter börjar jag förstå varför.

Det är som att kliva in i en mycket ung aftonbladdret-skribents pojkrum, under en förfest tillsammans med polarna vid datorn en nyårskväll, där resultatet blir en förvirrande blandning av påstådda fakta (grundade på kändiskrönikor eller regeringstrogna ledarskribenters personliga upplevelser och känslor), utlovade politiska verktyg och RIKTIGA politiska frågor som i sig inte leder till någon form av faktiska fakta, fungerande verktyg eller handlingskraftiga politiska beslut, men som ändå är bättre för folket än högerpopulismens post-sanning där symboler och känslor är viktigare än vetenskap. 

Morgan Johansson ägnar sig därför inte alls åt ”känslor och symboler” när han påstår att det ”är ett oerhört uttalande” som visar bristande på ”respekt för demokratinnär Ivar Arpi säger att han tycker att regeringen är ”en styggelse på alla sätt”.

Att ens ifrågasätta om regeringen verkligen är sammansatt enligt Folkviljan i det allmänna valet, förvandlar tydligen vem som helst till en fruktansvärt dålig person, som påstår att den demokratiskt valda regeringen inte bara är odemokratisk utan också illegitim. Vilket den då inte är eftersom den är demokratiskt vald och om någon tycker att den är en styggelse på alla sätt kan ingen skylla på regeringen eftersom Folkets VAL visade att de ville ha just den här regeringen i det senaste valet.

All kritik mot regeringen är därför odemokratisk och alla kritiker är odemokratiska högerpopulister, eftersom vi har en regering som är ett resultat av politiska verktyg, baserad på RIKTIGA politiska frågor och socialdemokratiska fakta.

Den som påstår något annat är ute på en farlig väg, enligt landets justitieminister och vi får väl anta att den farliga vägen till och är mer odemokratisk och mer högerpopulistisk än själva åsikten som lagen om åsikts- och yttrandefriheten ger vem som helst rätten att tycka vad som helst om vilken styggelse som helst.

Morgan Johansson till exempel, tar sig ju själv rätten att fritt uttrycka sig hur som helst och om vad som helst när det handlar om andra partier och partiledare, oavsett om det är sant eller inte?

Eller har jag fel nu? Är yttrande- och åsiktsfriheten numera en förmån enbart avsedd för socialdemokrater?




onsdag 8 januari 2020

Hur är det möjligt? - 1


I vår länstidning kan jag läsa om busschauffören som av okänd anledning och mycket långsamt, lyckades lägga en linjebuss på sidan i en brant slänt straxt före en vägkorsning.

Enligt det enda vittnet verkar det som om föraren ”glömde” att bromsa innan han skulle svänga ut på den större vägen.

Lyckligtvis fanns bara en passagerare, en 14-årig pojke, och båda lyckades, med hjälp från förbipasserande, ta sig ut genom fönstret vid förarsätet. Busschauffören lämnade platsen i taxi och passageraren fick klara sig bäst han kunde. Det vill säga, han ringde sin mamma som fick komma och köra den sista milen.

En timme(!) senare kom polisen som fått rapport om att en buss ”stod tokigt” i vägkorsningen?

Vilken tur att det inte fanns ett antal äldre, lite mindre smidiga passagerare ombord på den tokigt parkerade bussen.

Men hur var det möjligt? Jag vet precis hur det ser ut på den platsen. En lång raksträcka, fri sikt, en vägkorsning som också har god sikt och en hyfsad vägren att vingla ut på om koncentrationen brister.

Men visst, kan de förarlösa Socialdemokraterna långsamt, långsamt köra i diket, trots att de borde vara fullt medvetna om förutsättningarna, så ska vi väl inte begära mer av en busschaufför på landsbygden.

Det ÄR inte lätt att ta ansvar nu för tiden, när de ansvariga helst håller sig på mils avstånd från den verklighet de delegerat ut ansvaret för till Någon Annan.




https://www.expressen.se/kronikorer/viktor-barth-kron/folk-lyssnar-inte-pa-stefan-lofven/
https://www.expressen.se/nyheter/sjostedt-okar-kraftigt-efter-misstroendehotet/

torsdag 2 januari 2020

Ett nytt årtionde och ..


.. aldrig tidigare har jag lagt märke till att det har varit så märkvärdigt och ödesmättat? Inte ens när vi gick in det nya århundradet kan jag erinra mig att det skrevs så många dystra ödesprofetior .. om vi nu bortser från att allt, verkligen allt, skulle gå ut skogen när datorerna förvirrades till vanvett av alla oprogrammerade nollor.

Nu berättar Johan Hakelius om att ”2019 var ett fruktansvärt år. Det här året, 2020, kommer att bli ännu värre” och Henrik Jönsson gör ett väldigt sevärt ”bokslut och en framtidsprognos” på Youtube.

Sedan har vi den vanliga samlingen samhällsvetare och politiker som svartmålar framtiden med klimatkatastrofer, brunmålar politiken med dystra framtidsutsikter för kulturen och media och rosafärgar det nya årtiondet med löften som inte har åldrats väl sedan de sist användes.

Men en sak har de gemensamt .. det nya 20-talet kommer att bli något i hästväg att uppleva. Oavsett vilket perspektiv du än ser det från.

Jag har funderat och funderat över vad jag själv vill minnas från det gamla årtiondet? Inte mycket, måste jag erkänna. Helst skulle jag vilja att vi fick leva om det igen, fast med facit i handen. Mycket skulle nog se annorlunda ut då? Eller kanske inte?

Det enda minnesvärda som jag tar med mig från förra året är faktiskt ett blogginlägg som var skrivet som ett svar på Expressens Anna Dahlbergs krönika ”Tack till alla invandrare som gör Sverige bättre”. Hon skriver att ”allt fler väljare gör en koppling mellan den mycket omfattande invandringen till Sverige under 2000-talet och de samhällsproblem som Sverige brottas med” och om gängskjutningar och sprängdåd, skolmisslyckanden, arbetslösheten, bostadsbristen, budgetunderskotten i utsatta kommuner, extremismen, den växande ojämlikheten och allt annat som beror på den överbelastning vårt välfärdssystem dignar under.

Det är inte så konstigt om detta snabba perspektivskifte har utlöst en förtroendekris. Samma aktörer som försäkrade att allt skulle gå bra ber nu om väljarnas mandat att lösa de komplexa problem som har uppstått” . .. skriver Anna Dahlberg, och det kanske behövde skrivas i för att ge lite perspektiv på vad som är följden av dåliga politiska beslut och vad som kan skyllas på invandrare som grupp.

Men alla människor ÄR inte rasister. De flesta av oss har numera både vänner och bekanta med rötter i ett annat land. Vi VET att det finns fantastiska människor i alla länder .. de är våra grannar som vi hälsar på varje dag, deras barn leker med våra, de är våra arbetskamrater och möter oss igenkännande i affären. Det är inte där problemet ligger, men tyvärr så avslutar Anna Dahlberg sin krönika med ”det vore illa om denna misstro spiller över i intolerans och en demonisering av invandrare som grupp. Sådana tendenser syns dessvärre”.

Och där kommer Carina-Fina med svaret som avslutar 1910-talet för min del .. ”Vet du vad, Anna Dahlberg, det är inte vi som demoniserar invandrare. Det gör invandrarna så utmärkt bra alldeles själva - varje minut, dygnet runt, år efter år. De hatar och föraktar oss. Och visar det mycket påtagligt”.

Tillsammans beskriver de här två kvinnorna klyftan mellan VI och DOM. Vi här nere och de som har tolkningsföreträde när det gäller hur vi tänker och tycker.

För det Carina-Fina skriver är ju sant. Det är den mycket synliga gruppen invandrare som bygger sitt eget land i vårt land, spränger, skjuter, slåss, rånar, våldtar, misshandlar och utnyttjar våra trygghetssystem på ett kriminellt sätt som faktiskt är de som gräver en djup klyfta mellan svenskar och invandrare och skapar demonisering av invandrare som grupp.

För att inte tala om vilken björntjänst* de gör sina landsmän.

Och om inte de har för avsikt att ändra på sitt eget beteende så är det nog lite väl mycket begärt att resten av landets befolkning ska ändra på sitt beteende och bli välvilligare inställda.


* En björntjänst är en välmenad tjänst som får förödande, eller i varje fall negativa, följder för mottagaren. Uttrycket kommer från den franska fabeln om björnen och trädgårdsmästaren där en tam björn slår ihjäl en fluga på sin sovande väns ansikte med en sten. Följden blir också att slaget oavsiktligt dödar den gode vännen. Fabelns sensmoral lyder: Det är farligt att ha en obegåvad vän; det är bättre med en förståndig fiende att möta.

tisdag 31 december 2019

Gott Nytt År önskar jag ..


.. alla som läser och framför allt mig själv, eftersom jag släpat på förkylningen från Helvetet i exakt två veckor i dag.


Så det enda jag önskar mig av det nya året just nu är att få vakna upp som en ny och frisk människa i morgon. Det är väl inte för mycket begärt?

Men för att ingen ska lämna sidan lottlös så bjuder jag på två ”nyord” som i alla fall var nya för mig.

Det första ordet, ”Innanförskapsområde”, definierar ett välbeställt bostadsområde fyllt av privilegierade akademiker som gärna läxar upp människor som bor i glesbygd/förort om att de ska vara glada att de inte har det lika illa som krigsflyktingar från Mellanöstern och Nordafrika.

Ett mycket användbart ord som även går att använda på innanförskapsområdet/statsdelen Södermalm i Stockholm där kultur- och journalisteliten hukar bakom sina twitterkonton.

Det andra ordet nog bara nytt för mig, vilket avslöjar min brist på bildning, men nu när jag lärt mig det förvånar det mig att det inte har använts oftare, särskilt under 2019.

Kakistokrati. Säg att det var nytt för er också. Snälla!

Andra statsskick som till exempel Demokrati, Republik, Monarki har jag koll på. Plutokrati och ordet för skendemokrati – Demokratur - också.

Men Kakistokrati?

Ett ord som passar som handen i handsken när jag ser på dem som ansvarat för Sverige under detta förlorade år, och som, enligt Wikipedia (ja, jag veeet, det ÄR lite skämmigt att behöva googla på det), betyder ..

.. ett styre av de sämsta eller minst kvalificerade människorna, en form av regering där de värsta människorna sitter vid makten. Kännetecken för en kakistokrat kan vara dåliga politiska beslut, beslut som försämrar nationalekonomin, försämring av internationella relationer.

En sen, men väldigt välkommen julklapp som gav ett igenkännande skratt i den allmänna hopplösheten. Låt oss hoppas det blir fler av den sorten under 2020.