Vi ska alla dö, Jennifer Wegerup ..

 .. frågan är bara när och hur.

”Är det rätt att vaccinera en svårt sjuk 103-åring? Eller är det slöseri? Borde dosen hellre gå till en frisk 71-åring med troligen betydligt fler år kvar att leva? Svåra frågor – men vi måste våga diskutera dem”, skriver Jennifer Wegerup i dagens Expressen.

Och då förtjänar hon väl ett svar antar jag.

Eller en motfråga - var drar vi gränsen? 100 år? 99 år? 90 år?

Makens mormor var synnerligen levande när hon bjöd in till sitt 100-årskalas och dog en naturlig död vid 104. Vi har en man i vår bekantskapskrets som ännu inte uppnått pensionsåldern men som är i både fysiskt och psykiskt betydligt sämre skick. Min egen mamma var svårt dement redan i 70-års åldern och ville bara dö vid sina klara stunder. Många i vårt land är både fysiskt och psykiskt funktionshindrade och klarar inte av att leva utan hjälp, andra lider så svårt av KOL att de ständigt behöver hjälp med andningen. Men de vill och har glädje av att leva ändå.

Vilka behöver vaccin och vilka är så nära döden att de lika gärna kan kvävas till döds i Covid?

Jennifer Wegerup berättar om ”en pigg 69-åring granne som jag möter på gatan, över varsin snöskovel, skräder däremot inte orden; hon är upprörd och många i hennes ålder med henne. De har statistiskt sett många fler år kvar än en 97-åring, de vill leva, resa, vara med barnbarnen. De är rädda att den tid som nu går innan det blir deras tur kommer att skörda många offer i gruppen 60 till 80 år”.

Men den pigga 69-åriga grannen kan falla död ner i en hjärtinfarkt/hjärnblödning i morgon medan 107-åriga Dagny Carlsson fortfarande gjorde utlandsresor, framträdde på scenen när Malmö Stad firade den Internationella dagen för äldre i oktober 2019 och lät sig intervjuas av Expressen i april förra året.

Vem behöver vaccinet bäst? En svår fråga. Men om ”vi måste våga diskutera den” bör vi nog undvika att blanda in statiska sannolikheter, ”enorma samhällskostnader – och dito förtjänster för läkemedelsbolagen”?

För hur högt värderar du ditt eget liv i kronor och ören, sett ur ett samhällsviktigt perspektiv, Jennifer Wegerup?

Eller mitt?

Nyamko Sabuni har inget att förlora.

 Liberalernas partiledare är bara partiledare för ett halvt parti, den andra halvan drömmer fortfarande om drömprinsen som förvandlades till en groda. Eller bara försvann?

Hennes företrädare tyckte att fyra års samvaro i en tvångströja tillsammans med Stefan Löfven, Isabella Lövin och Annie Lööf var en trevlig avskedspresent till sin efterträdare, men jag antar att Nyamko Sabuni är ungefär lika road som jag skulle ha varit i hennes situation.

Jag kan liksom inte tänka mig något värre.

Nu sätter hon ner foten och det gör hon rätt i. Vad har hon att förlora? Ledarskapet över ett döende parti? De bittra s-märkta Ullenhagisterna? Tvånget att vara delaktig i beslut som varken hon eller väljarna tror på?

Det är kanske möjligt att gå ner i politisk spagat om det finns något att vinna, men att befinna sig i denna omöjliga position år ut och år in bara för att Annie Lööf tyckte det var en bra ställning att inta för att stänga ute Jimmie Åkesson från ett umgänge han inte efterfrågat. Särskilt som det ser så löjeväckande ut att andelen möjliga väljare försvinner för varje opinionsmätning.

Jag håller tummarna för att Nyamko Sabuni står på sig och tvingar Löven att backa från sitt desperata försök att linda in afghanamnestin och alla andra utvisningsdömda i en värmande filt av ömmande skäl.

Lyckas hon kanske det återvänder tillräckligt med förlorade väljare för att hålla Liberalerna kvar i riksdagen. Misslyckas hon vinner partiet högsta vinsten i form av kapten Erik Ullenhag, om han fortfarande vill ta befälet över det sjunkande skeppet, där Stefan Löfven sitter stadigt placerad på styråran.

Men Nyamko Sabuni har inget att förlora men mycket att vinna, för VEM mer än Nooshi Dadgostar vill frivilligt bli tystad och osynliggjord i ytterligare drygt 1,5 år medan Stefan, Annie, Per och hans okända par-rör pekar ut färdriktningen?

För vad det kan vara värt .. jag håller verkligen tummarna för att Nyamko Sabuni står fast nu när det blåser upp till storm i partiet.

In Sweden we have a system!

 ”Sverige är ett litet land, här ryms bara en åsikt i taget”. Gunnar Myrdals citat är lika aktuellt som för 80-90 år sedan. Det märktes inte minst i dagens partiledardebatt, som jag använde som ljudkuliss medan jag rensade bort onödigt julpynt som jag borde ha slängt för mer än 20 år sedan.

Den största frågan i Sverige, som befinner sig mitt i en pandemi med 10 000 döda och drygt en halv miljon smittade verkar vara … DONALD TRUMP och det amerikanska presidentvalet.

Statsminister Löfven inledde med att uppmana Sverige och EU att ”dra lärdomar” och varna för ”människor som vill stänga våra öppna samhällen”. Han sa inget om twitter, Instagram, YouTube eller andra sociala medier, men jag misstänker att han inte riktigt än har förstått när, hur eller varför de fungerar, används eller stängs ner?

MEN .. ”det finns krafter som vill undergräva demokratin.” Underförstått - oppositionen kommer att räknas till dessa demokratifientliga ”krafter” om de samarbetar med Sverigedemokraterna. ”Vi (dvs Socialdemokraterna) är inte immuna mot splittring trots stark förankring i demokrati och folkrörelser”.

Det är i sanning hemska tider vi lever i. Nästan lika skrämmande som 1976 när Socialdemokraterna, enligt Marita Ulvskog, utsattes för en ”statskupp” och förlorade makten.

Ulf Kristersson var mer orolig för att det destruktiva samhällsklimatet i USA skulle fäste i Sverige, vilket får mig att undra vilken verklighet han lever i. Det svenska samhällsklimatet är definitivt inte friskt och vänligt sinnat och regeringsföreträdarnas twittrande gör det i sanning inte sundare. Något som kanske ligger till grund för Liberalernas Johan Pehrsons oro för demokratins överlevnad och önskan att Sverige ska dra lärdomar av det som hänt i USA, även om jag hade uppskattat om han varit lite mer tydlig på det området. För det är ju en absolut sanning att utan Liberalerna och Centern hade vi haft en helt annan regering, en äldreomsorgsutredning som förmodligen hade varit till hjälp och stöd för Folkhälsomyndighetens inställning till situationen inom äldreomsorgen och en krisberedskap som vilade direkt under statsministern.

Men man kan ju inte få allt.

Det visste paret Myrdal redan är 1934 när de publicerade klassikern ”Kris i befolkningsfrågan” där de slog fast att ”barnen kunde socialiseras till framtidens produktiva, högkvalitativa människomaterial - om de inte tillhörde det biologiskt-sociala bottenslammet”. Åldringarna, däremot, "äro färdiga" och "enligt naturens ordning skola dö".

Något som kanske kan vara en förklaring till vår nuvarande regerings inställning till de omfattande dödstalen bland äldre och den invandrade befolkningen som enlig paret Myrdal kunde räknas in under beteckningen ”det biologiskt-sociala bottenslammet”.

Men för att ha en chans att vinna valet MÅSTE Stefan Löfven framstå som äldreomsorgens räddare. En riktig mysfarbror som ÄLSKAR de överlevande årsrika medborgarna.

Ett äldreomsorgslyft med vidhängande utredning är på gång och har vi riktig tur så kommer Dan Eliasson att återigen få agera räddande ängel med ansvar för LYFTET av vår äldreomsorg.

För i Sverige har vi ett system som går ut på att ANSVARET ska läggas så långt från MAKTEN som möjligt, och vem är väl mer lämpad för det uppdraget än fd Generaldirektören Eliasson?

För ytterst handlar det ju om vilket land vi vill vara och vilka vi vill ska vägleda oss, och då är det ju förargligt om någon skugga skulle falla över dem som lovat det som NÅGON ANNAN inte förmår, kan eller vill uppfylla.

Det är synd om Dan Eliasson ...

 Äntligen får han bemöta den fullständigt vettlösa kritik som blev följden av hans ”fullständigt nödvändiga” julfirande på Kanarieöarna. Jag kan verkligen känna hans indignation när han säger .. ”Jag har gjort bedömningen att resan är nödvändig. Jag har en dotter som vistas här och som jobbar här. Och jag firade jul med henne och min familj”. Jag har avstått väldigt många resor under den här pandemin, men den här tyckte jag var nödvändig”.

Dessutom så har han ”varit i kontakt med jobbet varje dag under min frånvaro. Och jag har lett möten, både interna och externa härifrån!

Och om andra människor gjort andra val eller avstått från det mesta så kan väl ingen skylla det på HONOM!

Det är uppenbart att Dan Eliasson ser sig som ett offer för ett drev. HAN är i sin fulla rätt att fira jul tillsammans med sin familj var, när och hur han vill. Det angår ingen annan. Han har ju dessutom funnits tillgänglig för MSB på videolänk om det hade funnits något behov av honom. Herregud, vad begär folk!

Ja, vad begär vi egentligen av våra välavlönade makthavare och vad är rimligt att begära?

Henrik Jönsson gör som vanligt en klockren sammanfattning av Myndigheternas Pandemi-hyckleri och den svenska förvaltningens sönderfall. Jag är tacksam för den eftersom den bekräftar allt jag själv funderar över och därmed räddar mig från att tro att jag fullständigt förlorat förståndet.

Det ÄR verkligen så här illa.

Men det är alltid lika synd om Dan Eliasson. Aldrig blir han uppskattad efter förtjänst, oavsett var han placeras. Alltid ifrågasatt och förföljd av negativa, obegåvade och okunniga människor.

Den ständigt missförstådde Dan Eliasson brinner för att det japanska management-konceptet LEAN från bilindustrin, även kallat management by stress, ska tillämpas på offentlig förvaltning. LEAN kallas även för Fiskmåsmanagement - Flyg in, för en massa oväsen, skit ner stället och flyg ut igen - något som Dan Eliasson verkar ha lyckats väl med under sin karriär.

Redan som statssekreterare vid Justitiedepartementet, där han utförde sitt uppdrag på ett minst sagt personligt sätt, kritiserades han, samband med Pirate Bay-målet 2006, för sin korrespondens med de amerikanska filmbolagens intresseorganisation.

Efter regeringsskiftet 2006 tjänstgjorde Eliasson som tillförordnad biträdande chef vid Säkerhetspolisen, där han ansvarade för analys– och underrättelseverksamhet och 2007 slog den tidigare justitiekanslern Göran Lambertz larm om att Dan Eliasson försökt få honom att sluta kritisera brister inom det svenska rättsväsendet. Svek och misstroende förföljer den arme Eliasson.

Men den alltid lika populäre Eliasson vandrar vidare i karriären och blir generaldirektör för Migrationsverket. (2007-2011). Vid Migrationsverket fick han goda omdömen från personalen i medarbetarundersökningarna som utfördes, förmodligen på order av generaldirektören själv.

Men det fanns ju anställda som hade en helt annan uppfattning och Ivar Arpi beskrev träffande hur det fungerade på ”Migränverket” under Dan Eliassons tid.

Det finns åtskilligt att säga om Dan Eliassons tid på Migrationsverket, men varför inte nöja sig med att han lyckades imponera så till den milda grad att han år 2011 utnämndes till Generaldirektör till Försäkringskassan, där han inte bara införde effektivitetssystemet LEAN,utan också använde Försäkringskassans officiella twitter till att "kräkas på Jimmy Åkesson" samt lyckades med konststycket att radera miljontals mejl som skickats till och från de 13 000 medarbetarna - vilket innebar att myndighetens internutredare inte längre kunde avslöja brott och missförhållanden med hjälp av myndighetens mejlsystem.

Den orättvisa kritiken som följde fick den ständigt otursförföljde Eliasson att acceptera tjänsten som Rikspolischef, med mandat att skapa den Nya Polismyndigheten i en tid då polisen är viktigare än någonsin. ”Han är en modern ledare med både juridisk erfarenhet och erfarenhet av att leda stora myndigheter”, sa den dåvarande inrikesministern Anders Ygeman, när han skulle förklara varför Eliasson är en bra chef för den nya Polismyndigheten.

Hur det gick kommer väl de flesta av oss ihåg.

Det okunniga folket klagade IGEN! Polisen insåg inte sitt eget bästa! Den stackars missförstådde Eliasson fick åter söka sig nya jaktmarker och hamnade som generaldirektör på MSB och inte heller här får han den bekräftelse och förståelse som han förtjänar.

Inte ens ett privat julfirande och en välförtjänt ledighet från coronapandemins opinionsundersökningar är heligt i drevet som ständigt följer Dan Eliasson. Vid det här laget har han förtjänat ett lugnare och mindre ansvarstagande uppdrag. Vad tror ni, är det kanske Socialdemokraternas nästa statsministerkandidat som laddar upp på Kanarieöarna?

Statsministern publicerar en debattartikel i Aftonbladet?

 En DEBATTARTIKEL?

I Aftonbladet??

Eftersom jag inte gärna läser AB var det ju en ren slump att jag ens fick veta det.

Men vem eller vilka är det han vänder sig till? Aftonbladets prenumeranter?

Och varför en ”debattartikel”? Vem eller vilka debatterar han med? Vilka är det som bara kan nås på Aftonbladets hemsida?

Vi som hellre läser våra nyheter på andra sidor, är vi helt uteslutna från det publika ”samtalet” med statsministern? Räknas inte vi?

Varför kommunicerar statsministern enbart med Aftonbladets Läsare? Kan det vara så illa att ingen annan tidning VILL publicera Stefan Löfvens ”debatt”-inlägg? Eller vill statsministern höja Aftonbladets svikande läsarsiffror?

Jag blir förvirrad. Så många frågor och inga svar.

Hur var då ”Debatt-artikeln”?

Suck - som debattartikel var den inte mycket att hänga i julgranen, och som tal till väljarna innehåller det ungefär samma budskap som Stefan Löfvens talskrivare har skrivit åt honom sedan 2014.

Allt som blivit sämre under hans tid som landsfader är Någon Annans fel och ska nu bli bättre. MYCKET bättre! Kanske bättre än någonsin! Äldre är bra, ju äldre desto bättre och därmed ska mycket göras så mycket bättre och Kriminella är dåliga och ska få det sämre, väldigt mycket sämre – på något oklart sätt och helst utan att blanda ihop begreppen.

Jag antar att det är så det ska vara för att han ska kunna komma ihåg vad han tycker? Träning ger färdighet, sägs det?

Nästa vecka ska riksdagen rösta om en ny pandemilag som ska ge regeringen utökade befogenheter att, utan stöd i riksdagen och ”efter bästa förstånd”, fatta beslut som kan inskränka medborgarnas fri- och rättigheter.

Jag måste erkänna att bara tanken på en sådan maktförskjutning till regeringens fördel ger mig olustrysningar över hela kroppen.

För(S)varstal i corona-tid.

 Anne-Marie Lindgren, skribent på socialdemokraternas egen tidning Aktuellt i Politiken, skriver vackert och ömsint på sin facebook-sida om våra ministrars rättigheter att semestra och uträtta akuta ärenden i corona-restriktionernas tid.

Hon ”är inte ett dugg upprörd, och känner mig inte ett dugg sviken, och tycker inte att Stefan Löfven är dubbelmoralisk och har brutit mot sina egna rekommendationer när han med iakttagande av reglerna om att undvika trängsel och rusningstid, uträttade några vardagsärenden i en av Stockholms gallerior”.

Nej det är klart, det förstår ju var och en att en inlämnad klocka måste hämtas och reservdelar till rakapparaten måste inhandlas – det tillhör ju de absolut nödvändiga ärendena, även om det pågår en pandemi. ”Om de faktiska omständigheterna tydligt framgått redan från början”, hade det inte blivit några upprörda reaktioner, tror Anne-Marie Lindgren.

”Vi har, som bekant, varken utegångsförbud eller lockdown i Sverige. Affärerna får vara öppna. Vi får gå ut om vi är symptomfria och vi får sköta våra vardagliga ärenden inom ramen för de allmänna rekommendationerna om att undvika trängsel” .. skriver Anne-Marie Lindgren, och hon har fullständigt rätt.

Vi – ALLA – får vistas var vi vill, göra vad vi vill, ta vilka risker som vi vill, men rekommenderas att solidariskt avstå från det som kan innebära risk för både oss själva och andra.

Vi behöver inte tänka på den omänskliga situation sjukvårdspersonalen befinner sig i och det finns ingen lag som reglerar vad vi upplever som akut och oumbärligt.

Vid närmare eftertanke så inser jag att det inte heller finns någon lag som hindrar oss från att röra oss fritt i samhället och besöka vilken galleria som helst, även om vi har symptom och i övrigt "känner" oss friska.

Anne-Marie Lindgren tror att upprördheten över Stefan Löfvens och Morgan Johanssons besök i stora gallerior, Dan Eliassons semesterresa till Kanarieöaren och Magdalena Anderssons skidresa till Sälen handlar om missunnsamhet och ”att göra hela hönsgårdar av en enda fjäder”.

Det gör det inte. Hela regeringen och alla myndighetsföreträdare får, när de vill, handla var de vill och hur de vill och resa vart de vill, precis som alla andra.

Men det handlar om Solidaritet, något som förr var viktigare än Makt för Socialdemokraterna.

Det handlar om Rättigheter och Skyldigheter, något som Stefan Löfven älskar att påpeka i sina tal – kräv din rätt, gör din plikt.

Det handlar om Trygghet, Tillit och Förtroende som är grundstenarna och förutsättningen för ett framgångsrikt Ledarskap. Att leva som man lär och begär av andra, vilket förr var ”typiskt svenskt” men som inte längre har någon betydelse inom politiken.

Det handlar också om att skörda det man sår. Vi vanliga minns varje hyttande finger som pekat mot var och en som inte följer rekommendationerna som regeringen utfärdat. Inga undanflykter, inga onödiga ärenden, lev begränsat och med få människor och ”Håll ut”!!

Vi minns också alla varje fördömande och förminskande, hånfullt ord som kom från regeringens företrädare när Ebba Busch deltog i en väns 40-årsfirande,”med iakttagande av reglerna om att undvika trängsel”. Jag kan inte minnas att någon försvarade hennes rättigheter att vistas i ett begränsat sällskap under några timmar? Av den ”lilla fjädern” skapade Anne-Marie Lindgrens indignerade partikamrater ”hela hönsgårdar” och jag vill minnas att det var åtskilliga s-märkta högdjur som började ”tala om förtroendekris och dåligt ledarskap och att vara förebild och leva-som-man-lär.”

Och eftersom Anne-Marie Lindgren verkar vara förtjust i metaforer så avslutar jag med rekommendationen – man ska vara försiktig när man kastar sten i glashus.

2020 – detta förskräckliga år ..

 .. då landet styrdes av små människor i för stora kostymer som inte behövde bära samma ansvarsbörda eller leva efter samma regler som alla andra. Makten var deras, ansvaret var vårt. Det är något som vi fick lära oss under år 2020.

Vi har också fått tugga i oss att ..

.. människovärdet sjunker med åren. Hjärta är mer hyllat än hjärna och att arvet av den politiska makten regleras på nästan samma sätt som inom monarkin.

.. Sverige betalar försörjningsbidrag till andra länders ministrar, studiebidrag till IS-krigare som hellre avrättar otrogna än ägnar sig åt studier som kan skapa egenförsörjning, pensioner till pensionärer som återvänt till sina hemländer och semesterresor till flyktingar som vill besöka släkt och vänner i landet som de lämnade för att rädda sina liv.

.. människor som inte lever upp till de krav som ställs på Nisse i Hökarängen eller begår grova brott, som enligt svensk lag bör bestraffas med fängelse eller utvisning, ska betraktas som offer för svåra omständigheter och därmed inte är fullt ansvariga för sina handlingar om de är födda och uppvuxna i en annan kultur i ett annat land som de dessutom flytt från? Personligen upplever jag det förhållningssättet som djupt nedvärderande och rasistiskt, men jag har också fått lära mig att bara tanken gör att det är jag som är den verkliga rasisten?

.. våra Myndigheter styr när Regeringen vill ha något utfört som ändå skulle hamna hos Myndigheten som dessutom ansvarar för att genomförandet av regeringens löften och önskade beslut läggs på landets Regioner som är ansvariga för att ansvaret för genomförandet av dessa löften och beslut hamnar hos landets Kommuner, som är så djupt skuldsatta att alla ekonomiska tillskott som ska gå till att åtgärda det som Regeringen gett Myndigheten i uppdrag att åtgärda hamnar i kommunens svarta underskottshål.

.. många av våra Myndigheter styrs av politiker som inte får plats i riksdag eller regering utan måste ha annan försörjning eftersom de inte är anställningsbara inom andra yrkesområden som kan erbjuda samma generösa anställningsvillkor. Det vill säga, den lite finare varianten av Enkla Jobb fast anpassade till Goda Medarbetare. Jag tror också bestämt att många Myndigheter skapats enbart för detta syfte. För vad har vi annars till exempel Myndigheterna för Samhällsskydd och Beredskap, Jämlikhet, Stöd till Trossamfund och den planerade livsnödvändiga Myndigheten för Mänskliga Rättigheter till?

.. Enkla Jobb är ett socialdemokratiskt uttryck för det som också kallas för Sysselsättning och utförs av dem som saknar meriter för att få ett annat avlönat arbete. De enklaste jobben som finns verkar vara att sysselsätta sig med de sköraste, mest vård- och omsorgsbehövande och utsatta i samhället. Den som är sysselsatt är alltså inte arbetslös och belastar därmed inte statistiken negativt även om personen i fråga bara är sysselsatt någon eller några timmar i veckan. Något som är förmånligt för kommunerna som genom att sysselsätta personer med försörjningsstöd i stället kan ”stärka” vård och omsorgstjänster med outbildad ”enkel” personal, med sysselsättningsersättning, några timmar varje vecka. I min enkla och enfaldiga begreppsvärld kan jag faktiskt se ett samband mellan de enkla jobben och den stora smittspridningen bland invandrare och äldre, men det är förmodligen bara ytterligare ett bevis för mitt olämpliga rasistiska tänkesätt även om det drabbat båda grupperna lika hårt?

.. antalet arbetslösa som verkligen inte går att sysselsätta på något sätt någonstans har nu döpts om av Magdalena Andersson och kallas numera för Arbetskraftsutbud, vilket vi då ska se som en tillgång för landet. Det kan vara bra att veta för alla som inte har ett arbete att gå till när det egna företaget gått i konkurs.

.. yttrande- och åsiktsfrihet är något vi har och bör vara stolta över men inte får använda hur som helst. Särskilt inte om vi har för avsikt att yttra något som kan uppfattas som olämplig eller kränkande eller uttrycker en olämplig åsikt som är varken acceptabel eller okey.

.. skolans huvuduppgift handlar tydligen inte längre om att förmedla kunskap utan verkar i första hand handla om mångfald genom att nå en rättvis blandning av elever utifrån kön, socioekonomiska och sociala faktorer samt nå en jämlik fördelning av elever genom integrationspositiva åtgärder i landets alla skolor och det fria skolvalet, som kan erbjuda alternativ för dem som inte passar in i det socialistiska systemet, bör helt förbjudas. Att rätt värdegrund är viktigare än kunskap är något som vi måste lära oss.

Jag har lärt mig mycket under 2020 trots att jag levt på en begränsad yta hela året och inte ens satt min fot i en affär efter 07.30 på söndagar och inte alls på vardagar. Jag ser inte ens fram emot att ”allt ska bli som vanligt igen” eftersom det inte ens var ”som vanligt” innan corona-pandemin drabbade världen.

Den enda frågan som jag önskar att jag kunde få svar på är varför så många som en dryg fjärdedel av befolkningen vill ha kvar den regering som bär ansvaret för allt som hänt sedan 2014?

Varför?

Och varför är det mest kvinnor som längtar efter fortsatt umgänge med Stefan Löfven och hans vapendragare även efter 2022?

Men, trots allt – och särskilt med tanke på det förslag på tillfällig pandemilag för covid-19 som regeringen skickat in till lagrådet som, om det godtas av riksdagen, ytterligare kan begränsa våra medborgerliga fri- och rättigheter på ett sätt som kanske inte ens är förenligt med grundlagen – så vill jag i alla fall önska er alla, medan jag fortfarande kan det, ..

Ett riktigt

GOTT NYTT ÅR

Detta skrev någon olycklig stackare vid nyår 2016 i förhoppning om en förändring efter valet 2018. Jag gjorde en skärmdump, glömde anteckna avsändaren, men vem du än är - jag kände och känner samma frustration som du, både då och nu!