fredag 17 augusti 2018

Lite socker i botten, så går medicinen ner ..


På något sätt känns det som om sossarna mer och mer beter sig som Mary Poppins på ett modernt och disneyfierat sätt. ALLT ordnar sig på något magiskt sätt, om budskapet bara framförs tillräckligt glättigt och positivt.


Ytterligare 30 miljarder till välfärden.

Gratis arbetskläder till personal i välfärdsyrken.

Fasta omsorgskontakter för äldre.

Ursäkta en okunnig, men jag kan inte låta bli att haka upp mig på det här med det kommunala självstyret.

I varje jobb som finns till hands
Finns ett russin gömt nånstans
Och när vi hittat det,
Blir allt en lek.

Om nu 290 kommuner och 20 landsting/regioner ska få dela på 30 välfärdsmiljarder är det då möjligt för regeringen att villkora vad de används till?

Gratis arbetskläder i vården till exempel? Är inte det en budgetkostnad som respektive kommun/landsting måste ta ställning till själva?

Vad än det är som ska bli gjort
Så går det liksom smort
Så lätt, så glatt
Ja, det är tydligt att ..

Lite socker i botten
så går medicinen ner
går medicinen ner
går medicinen ner
Lite socker i botten
så går medicinen ner
Och den smakar bara mer

Fasta omsorgskontakter för äldre kanske inte är så angeläget för en kommun som inte ens kan tillhandahålla en människovärdig hemtjänst eller ett äldreboende som fungerar som något annat än en förvaringsplats i väntan på döden?

Bara för att det är val om ca 3 veckor kan väl inte regeringen gå ut med vallöften som kommuner och landsting sedan ska tvingas infria – oavsett om de har råd eller inte?

För vad ska vi med landstingen till om det i alla fall är staten/regeringen som styr?

En fink som sätter bo
Får ingen rast och ingen ro
Från arla och till särla får han gno
Men fast hans möda räcker till
Ger han sig tid att slå sin drill

Han vet att sång
Gör dagen mindre lång ..

Vi kommer att kämpa hårt under nästa mandatperiod för att begränsa vinsterna inom äldreomsorgen, sa Ardalan Shekarabi och lägger vi sedan till budskapet från Socialdemokraterna att de vill ge kommuner rätt att lägga in sitt veto mot nya, privata aktörer inom hemtjänsten, så ser det mörkt ut för dem som själva vill välja vem och vilka de vill släppa in i sina hem när de behöver stöd och hjälp.

Lite socker i botten
så går medicinen ner
går medicinen ner
går medicinen ner
Lite socker i botten
så går medicinen ner
Och den smakar bara mer

torsdag 16 augusti 2018

(S)uper-opti-mopsiskt-topp-i-pang-fenomenaliskt!


Regeringens egen Mary Poppins, finansminister Magdalena Andersson, tindrade och log när hon presenterade läget i svensk ekonomi på Harpsund.

Läget var verkligen superoptimopsiskttoppipangfenomenaliskt och finansministern hade till och med ett samlat reformutrymme i nästa års budget på mellan 25 och 26 miljarder! Av det har redan 20 miljarder intecknats. Kvar blir 5-6 miljarder kronor till smaskigt valfläsk som kan presenteras några dagar före valet.

Oj, vad spännande det ska bli att se vad vi har betalat för de senaste fyra åren!

Men, jag saknade en sak i finansministerns svada. I och för sig behövde hon bara redovisa statens budget, men med tanke på att den här regeringen verkligen bemödat sig om att vältra över statliga kostnader på kommunerna och med tanke på att 51 av landets 290 kommunerna har så stora pensionsskulder att de skulle vara konkursmässiga om de hade varit vanliga företag, så borde hon väl ha sagt något lite om kommunernas situation?

Sveriges kommuner är tillsammans skyldiga svindlande 232 miljarder kronor, vilket gör att jag antar att de övriga inte heller är några vinstmaskiner?

Vi har kommunalt självstyre, men när kommunens pengar tar slut måste staten hjälpa till. Antar jag i alla fall? För i annat fall blir det ju ingen skola, vård eller omsorg – eller något annat heller?

För kostnaderna för den välfärd som Stefan Löfven anser att valet handlar om, kommer väl till stor del att hamna hos kommunerna? Rätta mig gärna om jag har fel.

Det senaste året har ju alla kostnader för 2015 års stora flyktingström landat på landets kommuner. 

Redan vid regeringsbildandet gav finansministern order om nedskärningar på assistansersättningen, vilket gjorde att kostnaderna - för dem som inte längre var Försäkringskassans ansvar – landade på kommunerna och alla som nekats sjukpenning eller sjukbidrag, trots att de saknar arbetsförmåga, har också blivit kommunernas ansvar. 

Den åldrande befolkningen som Magdalena Andersson ägnade några beklagande ord för att beskriva som en kostnad för staten är förmodligen en förhållandevis ännu större kostnad för kommunerna.

Dessutom saknas det bostäder till alla som behöver, både hyresrätter till unga och nyanlända, äldreboenden, gruppboenden och anpassade boenden till funktionshindrade. Ska kommunerna ta den kostnaden också??

Så även en liten gräsrot kan i det här läget börja fundera .. har finansministern tagit höjd för kommunernas hjälpbehov i den lågkonjunktur som kommer?  

Eller ska hela ”9:e september-trumfesset” på ca 5-6 miljarder användas till att rädda Partiet den 9:e september?

Men, annars, så var det hela ..

(S)uper-opti-mopsiskt-topp-i-pang-fenomenaliskt!
Själva ordet låter kanske rätt så infernaliskt,
men säg ut det  högt och klart så lyser det bengaliskt
Super-opti-mopsiskt-topp-i-pang-fenomenaliskt.


tisdag 14 augusti 2018

En organiserad massattack av STOR politisk betydelse??


Det har brunnit en jädrans massa bilar på flera olika ställen i landet och med tanke på den panik det har förorsakat, så kommer det förmodligen att brinna fler.

Det är visserligen inte första gången det händer, men om oroligheterna fortsätter kan det hota Socialdemokraternas valplanering!!

Statsminister Löfven blir så frustrerad att han tar till kraftord - "Vad fan håller ni på med?" – och då vet vi att gårdagens händelserna har en högre angelägenhetsgrad än ”helt oacceptabelt” eller ”inte ok”.

De röda, de som brinner för att hjälpa de hjälplösa, värnlösa, frustrerade och sysslolösa stackarna som tvingas leva i landets utanförskapsområden, måste helt enkelt hitta en konspiration som tar fokus från regeringens passivitet och lägger ansvaret på den livsfarliga GSD-rörelsen*.

Nattens händelser med maskerade män som brände ett stort antal bilar med 1 månad kvar till valet var välorganiserat. Skulle inte förvåna mig om extremhögern var inblandade på något sätt”, skriver riksdagsledamoten Daniel Riazat(V) på Twitter.

Aftonbladets Anders Lindberg varnar ..

.. Märkliga händelser som kan få stor politisk betydelse nära val bör myndigheter och media vara vaksamma mot. Det visar erfarenheten.

.. Väldigt märklig tidpunkt för en organiserad massattack mot bilar på detta sätt. Nästan som om syftet var att påverka valet. Hoppas polisen jobbar snabbt.

.. Politisk extremism bakom bilbränder i Berlin!!

Centerpartiets rättspolitiske talesperson Johan Hedin blir också förbannad ansluter sig till samma konspirationsteori .. ”Det kan bara finnas en agenda för detta beteende: de vill att valet ska handla om bilbränder. De vill underblåsa avsky och rädsla. De måste rimligen önska sprida bilden av ett laglöst Sverige i upplösning. I vilket syfte det görs kan man bara spekulera i. Jag hoppas på att det hela inte är orkestrerat av de mörkerkrafter som hotar vår demokrati och vårt oberoende, men det är inte mycket till hopp: effekten är ju densamma oavsett vilket.”

Andra, mer anonyma, sprider rykten om att ”någon” betalat för denna samordnade attack eftersom ”ortens ungdomar” är alldeles för korkade och helt saknar förmåga att samordna några som helst samordnade attacker. Något som jag personligen skulle uppleva som lite kränkande om jag tillhörde den gruppen.

Till och med jag och mina jämnåriga pantertanter skulle kunna samordna ”attacker med militär precision” över en ganska stor yta enbart med hjälp av vanliga SMS.

På twitter köper Teodor Koistinen inte det resonemanget .. Men alltså tror ni på allvar inte att folk som kan administrera knarkhandel över flera länder för miljoner ned till sista grammet inte klarar av att tutta eld på flera bilar samtidigt? Bara för att man saknar moral behöver man inte vara lågintelligent.

Förmodligen har han missat hela grejen med knarkhandeln ur ett vänsterperspektiv. Det är ju de RIKA som administrerar världens knarkhandel genom att köpa knarket av dem som avlönas av de VERKLIGT RIKA knarkhandlarna som skrattar hela vägen till banken samtidigt som de umgås med de RIKA som tydligen är förutsättningen för deras egen rikedom. Hur det nu går ihop sig?

Men enligt den logiken är det ju busenkelt att sätta stopp för knarkhandeln och missbruket. Rösta på Vänstern, befria de RIKA från deras förmögenheter eller drogtesta, tvångsinternera och avgifta ALLA RIKA på trevliga anstalter och .. vips .. så blir knarkbaronerna luspanka och drogfria. Utan knarkhandel blir det dessutom ingen gängkriminalitet och därmed inga utanförskapsområden och dessutom inga bilbränder!!

Tjolahopp!!

Herregud vad jag är trött på den här valrörelsen. Finns det verkligen inget sätt att få valet överstökat lite tidigare så vi slipper alla konspirationsteorier, lögner, beskyllningar, demonstrationer/motdemonstrationer, vandaliseringar och våldsamheter som kommer att tvingas på oss oskyldiga väljare fram till den 9:e september??


*GynnaSverigeDemokraterna


måndag 13 augusti 2018

Mindre än fyra veckor kvar.


Det har väl aldrig någonsin slutat så många poliser, sjuksköterskor, barnmorskor och andra anställda inom välfärdssektorn som under Stefan Löfvens rödgröna regeringsperiod?

Men trots det lovar han fasta anställningar för 90 procent av dem som är anställda inom kommuner och landsting och att alla som utbildar sig till särskilt utvalda yrken inom välfärdssektorn ska garanteras heltidsjobb.

Han lovar också att hemtjänstpersonalen ska få rimliga arbetsvillkor eftersom han dessutom lovar att avskaffa de minutscheman som finns i kommunernas hemtjänstuppdrag.

I och för sig tycker väl jag att han borde ha vädjat och bett alla som flytt från välfärdsjobben att komma tillbaka. Men bortsett från det – vi har väl fortfarande kommunalt självstyre?

Staten – eller statsministern – har väl inte rätt att besluta vilka arbetsvillkor som kommunerna erbjuder sina anställda, eller vilka och hur många de anser sig ha råd att anställa?

Anställnings- och arbetsvillkor och löner förresten? Är inte det en fråga mellan facket och arbetsgivaren? Det har väl inte staten – eller statsministern – rätt att fatta beslut om?

Så låter det i alla fall när Stefan Löfven talar om polisernas löner och arbetsvillkor som staten inte har något som helst ansvar för.

Men nu när opinionssiffrorna pekar brant nedåt kanske Stefan Löfven satsar på kommunvalet för att vinna reträttplatser för kamraterna som förlorar sina riksdagsplatser?

Det låter konstigt när sossarna vill styra kommunernas ekonomi, men ännu konstigare var det när Socialdemokraterna kallade till presskonferens för att gå igenom Sverigedemokraternas(?) ekonomiska politik?

Alltså, Sveriges hittills största parti som under fyra år ansvarat för landets ekonomi går igenom den ekonomiska politiken hos det parti som har absolut MINST möjligheter att genomföra sin egen ekonomiska politik under de kommande fyra åren??

Varför?

Hade det inte varit mer logiskt att Socialdemokraterna granskade Miljöpartiets ekonomiska politik nu när de, under de kommande 4 åren, vill satsa 50 miljarder svenska kronor på att lösa den globala klimatkrisen? I alla fall lokalt över Sverige??

Eller om de förklarade Vänsterns ekonomiska politik som ingen annan än en övertygad vänsterpartist kan förstå?

Eller vad som hände med de egna löftena förra valet. Ni vet – när sossarna lovade att inte höja skatterna för vanligt folk, men i stället höjde dem med 60 miljarder.


Eller när de lovade att korta vårdköerna som trots det fördubblades.

Men det jag undrar över är väl helt oviktigt, antar jag.

Det allra, allra viktigaste för statsministern verkar vara att ingen, ingen någonsin, ska drabbas av något så fördärvligt som en skattesänkning.



fredag 10 augusti 2018

Annie Lööf som statsminister!!!


Hahahaha!!

Eller??

Expressen har skickat ut en webbenkät till samtliga riksdagsledamöter och 82 stycken har svarat på vem de tror blir statsminister efter valet.

De flesta har naturligtvis namngett sin egen statsministerkandidat, men en S-riksdagsledamot tror att det blir Annie Lööf om det inte blir Stefan Löfven.

En M-riksdagsledamot tror rakt av på Annie Lööf.

Två svar av 82 är ju inte särskilt mycket att bygga rubriken - Moderaten: Annie Lööf blir nästa statsminister” – på, kan man tycka.

Men så läser jag några kommentarer på twitter:

Ja, det är ju så Bilderberggruppen* har bestämt. Ett år innan han blev statsminister var Reinfeldt inbjuden till deras möte. Ett år innan han blev statsminister blev Löfven inbjuden. Och vem bjöds in förra året om inte Annie Lööf .. och .. Bilderbergbesökare brukar som av en händelse slinka fram på poster de annars inte skulle fått, och börjar fundera.

Det Maken och jag är mest oense om när det gäller årets val är regeringsbildningen. Han är bergfast övertygad om att det blir en S+M-regering och jag är lika bergfast övertygad om att det blir det INTE.

Sossarna skulle hellre DÖ än bilda en regering med en moderat statsminister. De tar hellre stöd från SD än släpper fram Ulf Kristersson och moderaterna skulle utplåna sig själva om de kröp in i en regering ledd av Stefan Löfven. Så Är det .. säger jag.

Ha, du kommer att få se att jag har rätt .. säger han.

Men Annie Lööf?

Centern har visserligen inte mer än ca 7% av väljarnas stöd, men står stadigt med en fot hos sossarna och hävdar med bestämdhet att den andra foten är förankrad hos Alliansen. En Allians som inte längre finns, annat än som alternativ för Centern och Annie Lööf om allt annat misslyckas.

Men både Socialdemokraterna och Moderaterna vill gärna ha Centerns procent eftersom Annie Lööf verkar vara så omåttligt populär hos väljarna enligt opinionsmätningarna.

Så läser jag Lars Ströman på Hela Hälsningland och lyssnar på Tomas Ramberg i P1 och inser att välja Annie Lööf som statsminister skulle vara en gyllene kompromiss. Hälften rött och hälften blått och inget besvärande väljarstöd? 

Ja, jädrans .. säger jag. Det KAN bli så! Ingen blir förnedrad. Både Stefan Löfven och Ulf Kristersson kan utropa sig till vinnare och Annie Lööf får gå ner i spagat tillsammans med Jan Björklund (om L klarar 4%-spärren) fram till nästa val – eller nyval – och nästan alla blir glada.

Utom väljarna då, förstås.

För om de borgerliga väljarna kände sig lurade och bedragna av DÖ-överenskommelsen är det väl bara en sunnanfläkt jämfört med hur de skulle reagera på att få en statsminister som 93% av dem INTE har valt?



*Bilderberggruppen är ett årligt möte med 120–150 inbjudna deltagare som representerar den globala makteliten inom affärs- och industrivärld, media och politisk verksamhet. Mötet har hållits varje år sedan 1954. Mötena organiseras av 34 personer i styrkommittén. Ordförande för styrkommittén är Henri de Castries. I övrigt finns inga medlemmar, enbart inbjudna talare/deltagare.

Det sker ingen rapportering från de årliga mötena officiellt, genom intervjuer med deltagare eller genom bevakande journalister, även om också företrädare för mediebranschen deltar. Hemlighetsfullheten kring gruppen har lett till att olika konspirationsteorier om gruppens inflytande på politik och näringsliv fått spridning.

måndag 6 augusti 2018


OM ..

.. 5 veckor vid den här tiden vet vi valresultatet och förmodligen är det kaos på nyhetsredaktionerna och journalisterna tävlar om de mest skrämmande krigsrubrikerna på ledarsidorna.

Men så här långt kan väl ingen påstå att det varit någon övertygande valrörelse. Det enda vi väljare har fått besked om är att sju riksdagspartier INTE kommer att samarbeta med det åttonde.

Det är faktiskt det enda vi faktiskt fått klara besked om. Men förmodligen är bästföredatumet på det löftet så kort som till 20180910.

För ingen av löftesgivarna har skuggan av en möjlighet att genomföra de fantastiska förbättringar de inte ens vågat föreslå under fyra år, men som de ,nu i elfte timmen, påstår att de är djupt engagerade i. OM de får makten de kommande fyra åren?

Under förutsättning att de får tillräcklig majoritet förstås. Vilket de är väl medvetna om att de inte kommer att få.

Så vad har vi, väljarna, att välja på?

OM Anna Kinberg Batra hade haft sitt parti bakom sig när hon hade modet att deklarera att hon tänkte förhålla sig till Sverigedemokraterna som ett parti som alla andra, eller åtminstone som sossar har förhållit sig till Mp och V – då kanske hon inte varit lika rädd för vänsterns ogillande som Ulf Kristersson, utan lämnat den scen där han ängsligt viftade med en regnbågsflagga kommenderades fram och tillbaka mellan en kaktus och en enhörning.

Då hade jag kanske röstat på Moderaterna?

Eller OM Ebba Busch-Thor hade haft stöd i Anna Kinberg Batra, då hade hon lämnat plastelefanten bakom sig med hedern i behåll, trots risken för vänsterpublikens buanden, och då hade jag förmodligen röstat på Kristdemokraterna.

Och OM inte Annie Lööf hade varit så förblindad och bländad av sin egen förträffliga självbild hade jag i alla fall inte röstat på Centern, men bönderna där jag bor kanske inte hade lämnat det parti som de och deras föräldrar nästan fötts in i.

I dag är de Sverigedemokrater allihop.

OM Jan Björklund hade haft något som helst övertygande intresse för något annat än katederundervisning, EU och euromedlemskap, så kanske Liberalerna hade varit samma urvattnade alliansnödval som förra året? Men i dag finns ingen Allians och det är nästan svårt att komma ihåg att det forna folkpartiet ens existerar – än mindre kan vara ett alternativ.

Det finns egentligen bara TVÅ partier som inte stått med ett vått finger i luften under den gångna mandatperioden. Bara två partier med starka ledare som inte vänt kappan efter vinden – en, två, tre gånger om året – utan envist bildat opposition med samma frågor och samma envishet.

Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.

Längst till vänster och längst till höger.

Så där står vi. Vi som vet att det är ett väldigt viktigt val i år.

Hur i helsike ska vi förhålla oss till ryggradslösa, enögda eller oprövade politiker som inte ens törs förhålla sig till varandra – eller några andra?

Ska vi – för att inte pekas ut som extremister - välja mellan 2 handlingsförlamade regeringspartier eller fyra partier – som Carl Rubeck så träffande beskriver i Sydsvenskan, med orden; Modet att själva ta makten med det ansvar det för med sig tycks aldrig ha föresvävat dem - och riskera en ny DÖ-överenskommelse med våra röster i potten?

Eller ska vi tvinga de rädda och försiktiga att strida för sin överlevnad genom att välja ett okänt, oprövat parti eller det parti som de sju andra till varje pris INTE tänker samarbeta med?

Är det viktigt för oss att bli hyllade av Aftonbladet, DN och Expressen? Eller klarar vi av att bli betraktade som gårdagens sopor i en rännsten utanför redaktionen?

Måndagen den 10 september – om 5 veckor – vet vi hur det blev och jag längtar verkligen efter att eländet ska vara över, även om det är först då som det hela egentligen börjar.

lördag 4 augusti 2018

VI kommer ALDRIG, aldrig, aldrig, aaaaaldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna.


Det är nästan plågsamt pinsamt att se den sk 7-klöverns partiledare stå på Kulturhusets scen, viftandes med regnbågsflaggor och mässa – VI kommer ALDRIG, aldrig, aldrig, aaaaaldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna – samtidigt som opinionsmätningarna visar att tre av dessa sju partier balanserar farligt nära fyra procentsspärren och att det inte alls är otroligt att väljarna utser SD till Sveriges största parti.

Publiken jublade förmodligen. Publiken som dras till en partiledardebatt i Kulturhuset, arrangerad av RFSL under Prideveckan ÄLSKAR dem som i högljudda ordalag tar avstånd från de lågutbildade idioterna som röstar på Sverigedemokraterna.

Det är därför de blåser upp en plastelefant och placerar den på scenen i stället för SD:s partiledare.

VI kommer ALDRIG, aldrig, aldrig, aaaaaldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna .. klingade som ljuv musik i det sammanhanget, men vad hör väljarna? Hur reagerar de som ännu inte bestämt sig?

Det de sju partierna säger, och väljarna hör, är att de hellre tar ytterligare fyra år med passivitet, handlingsförlamning och ogiltigförklarande av de röster som inte passar in i deras världsbild, än anpassar sig till valresultatet.

Som bortskämda barn står de där och envisas .. om vi inte får som vi vill så får ni skylla er själva. Vi offrar hellre er än arbetar efter de förutsättningar vi påstår att ni har rätt att ge oss i ett demokratiskt val.

Men jag är övertygad om att mer än hälften av väljarna har högre intelligens, högre utbildning, större arbetslivserfarenhet och bättre verklighetsuppfattning än samtliga partiledare och nuvarande ministrar.

Väljarna VET att 25 procent är mer än 4,6 eller 6,7. Om sossarna landar på 23 procent och Moderaterna på 20 procent är det nog ingen väljare som inte förstår att de tillsammans inte ens blir lika stora som det parti som valts av en fjärdedel av väljarna – dvs 25 procent.

HUR ska detta patetiska gäng kunna bilda en ”handlingskraftig” regering? När den dagen kommer räcker det faktiskt inte med en uppblåsbar plastelefant för att dra ner applåder från väljarna.

Svaret på den frågan lär vi nog inte få varken före eller efter valet, för det finns ingen med de ledaregenskaper som krävs för att ena och regera landet i dagsläget.

Men en sak är säker – Sverigedemokraternas framgångar beror inte på deras politiska program.

När den sk-klövern ser SD som en sjukdom som ”går över om de låtsas den inte finns” misstar de sig grovt.

Sverigedemokraterna kanske är symptomet, men sjukdomen är de sju partier som så länge hållit sig bort från det som irriterar, ifrågasätter och stör. Som enbart umgåtts med likasinnade för att slippa umgås med ”vanligt folk” som tycker fel, blivit mer och mer inskränkta och okunniga och därmed ökat avståndet till de människor de är valda att representera.

Dessutom har internet för evigt tagit bort möjligheten att dölja lögner och tomhet bakom politiska klyschor och floskler.

Väljarna har förlorat förtroendet. De har ledsnat på svaga ”ledare”, okunniga ”ministrar”, politiskt tillsatta myndighetsdirektörer och lismande medlöpare.

Sverigedemokraterna är inte målet för väljarna, utan medlet för att bli av med ”de andra” - de som står på Kulturhusets scen tillsammans med en plastelefant och viftar med regnbågsflaggor och mässar … VI kommer ALDRIG, aldrig, aldrig, aaaaaldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna.

Eller några andra än varandra?