onsdag 12 januari 2022

Här(S)karteknik.

Socialdemokraterna ligger på en klar andraplats när det gäller att tillskansa sig makt och fördelar med hjälp av sk härskartekniker. Den okrönte mästaren av härskarteknik var Göran Persson som också var den som släppte fram dagens ministrar genom att trycka ut alla kunniga partibröder/systrar som kunde hota hans eget maktinnehav.

Annie Lööf skapade sin maktposition på samma sätt och med känt resultat.

Men guldmedaljören och den främste spelaren inom grenen Härskarteknik är ändå vår egen katt, den Makalöse Maurice.

När vi kom hem med Gnurglan, en helt ny familjemedlem som aldrig någonsin mött en katt, var vi lite oroliga över vilket mottagande hon skulle få av vår egen variant på Göran Persson.

Vi får ta det lite varligt - sa vi till varandra när vi vred om nyckeln i ytterdörren. Men när vi öppnade var det inget alternativ, för på tröskeln stod en missnöjd Siames beredd på att försvara både sig själv, oss och hemmet mot inkräktare.

Ingen rörde sig under ett antal laddade minuter, men så böjde Gnurglan ner huvudet och slank in vid sidan av husets Herre och därmed var ordningen fastställd.

Vi kompenserade henne med en hundsäng de Luxe.

Vi borde ha vetat bättre.

 


Men när katten var ute kunde faktiskt hunden också få ligga i den.

Det har gått några månader nu och vid särskilt utvalda tillfällen kan vi till och med se att den också går att använda som dubbelsäng.

Det är väl det som kallas för kompromiss eller samarbete?

Något som sällan förekommer i politiken när det gäller frågor som är angelägna för gemene man, men inte i politikernas egen skyddade tillvaro.

I dag hörde jag Magdalena Andersson attackera Ulf Kristersson med en alldeles egen hemsnickrad ”Funkis-skatt”. Den kommer vi förmodligen få höra talas om till leda innan valrörelsen är över.

Men sanningen är väl att den budget som Magdalena Andersson inte vill ha innehöll sänkt skatt för dem som betalar eller har betalat för sjuk- och aktivitetsersättningen till dem som av olika orsaker behöver samhällets stöd för att få en inkomst.

En ny skattesänkning med 1 800 kronor per år för löntagare som jobbar heltid leder till att det skapas en ny straffskatt för de som på grund av en livslång funktionsnedsättning inte kan förvärvsarbeta, menar FUB.

Så vad Magdalena Andersson egentligen säger är att det är orättvist att pensionärer som arbetat hela livet och betalat för dagens välfärdssystem får mer i plånboken när de som av olika orsaker inte kan förvärvsarbeta alls inte får samma skattesänkning.

Det är ”Funkis-skatten”. Rättvist eller inte, det kan man tycka vad man vill om, men någon ”skattehöjning” eller "straff-skatt" riktad mot funktionshindrade är det inte.

Jag tror att den Makalöse Maurice hade hanterat det här bättre, men å andra sidan, vad skulle statsministern egentligen kunnat sagt till oppositionsledaren utan att behöva rikta strålkastarljuset på allt som hennes egen regering misslyckats med under de nästan 8 åren som de haft makten över Sverige.

Så för att rädda sitt eget parti klamrar sig Magdalena Andersson fast vid en livboj märkt ”Funkis-skatt” i stället för att berätta om vad hon tänker göra åt det hon hittar under de stenar hon påstår hon har börjat vända på.

tisdag 11 januari 2022

Konstiga drömmar?

Den senaste tiden har jag drömt så konstiga drömmar.

För undvikande av missförstånd och allvarliga kränkningar av människor som minsann drömmer både högt och vackert i vaket tillstånd vill jag klargöra att jag menar att de konstiga drömmarna alltså är de som jag drömmer när jag sover.

I natt till exempel köade jag för att gå ombord på en buss som skulle föra mig, mina grannar, mina bekanta och ett antal släktingar (som jag inte har så mycket kontakt med) till en okänd plats.

Det var väldigt besvärligt. Det var trångt, sent, mörkt, kallt och slaskigt och av någon anledning tvingades alla blotta vänsterarmen för att bevisa att de var vaccinerade innan påstigningen? Övriga fördes till det plåtskjul som hade den handskrivna skylten ”Busshållplats”.

Bara det borde ha fått mig att ana ugglor i mossen.

Väl på plats kom en statlig kontrollant i uniform för att kontrollera att alla bälten var ordentligt fästa och ytterligare en kontrollerade att de rosafärgade luddiga mattorna låg tight mot väggarna? På ett ställe upptäcktes en glipa och ”personalen” fick panik och tillkallade en ”specialist” som på något märkligt sätt och med ett lika märkligt verktyg täckte det oönskade mellanrummet.

Vi fick varsin vattenflaska och order om att absolut inte öppna dem utan tillstånd.

Där och då började jag undra vart jag var på väg? Varför? Hur långt bort? Kommer jag ens hem igen?

Vad händer då med Gnurglan och den Förskräcklige!!

Jag bestämde mig för att avstå från den påtvingade resan.

Men när jag försökte resa mig märkte jag att bältet inte gick att öppna och att dörrarna var stängda. Bussen började rulla och jag fick panik och ramlade nästan ur sängen när jag med vilt klappande hjärta och skyhög puls försökte hitta en utväg.

Jag undrar om min hjärna försöker säga mig något?

Men när jag googlar på konstiga drömmar finner jag att de har ökat de senaste åren. Människor över hela världen plågas av mardrömmar och enligt forskarna beror det hela på vår hjälplöshet inför hanteringen av coronapandemin.

Jag har inget forskningsunderlag att luta mig mot men om jag jämför med de oförglömliga drömmar jag minns så kanske de har rätt?

För det var helt annorlunda när jag drömde att jag var bjuden till en verklig kändistillställning i Saltsjöbaden(?) för att inviga ett ultramodernt bygge med parkeringen på toppen av alla otaliga våningarna.

Jag hade en fantastisk klänning och kände mig som drottningen av folket där jag minglade med människor som jag nästan inte trodde var verkliga. Dans, musik, strålkastarljus, snittar och champagne, vin och skaldjur, jag tog för mig av allt som bjöds bara för att plötsligt upptäcka att alla hade gått hem.

Jag var ensam kvar och ljusen släcktes ett efter ett och det återstod bara att ta hissen upp till bilparkeringen.

DÅ först insåg jag att jag var tvungen att köra för att komma hem.

Och jag lovar att jag hade precis den promillehalt jag förtjänade när jag navigerade mig hemåt mitt i natten utan att se varken vägkanter eller medtrafikanter.

Till och med efter att jag vaknat var jag tacksam över att inte ha mött någon polis.

Men i den här drömmen hade jag i alla fall roligt så länge den varade och fick stå för konsekvenserna själv.

Vad är det hjärnan försöker förmedla när vi drömmer?

Att du förtjänar att ha lite roligt men inte bör dricka mer sprit än du kan hantera?

Att du bör tänka dig för innan du går med på något som du inte riktigt förstår?

Varnar den kanske för att det finns uppenbara risker som du inte ser, men ändå omedvetet registrerar?

Eller är det bara ett bevis på att jag håller på att förlora förståndet?  

måndag 10 januari 2022

”Upp flyga orden, tanken stilla står.”

Den 18 JUNI 2011 citerade jag ett stycke ur en gammal MAD från 1972. Det handlade om variationsmöjligheterna av 28 bokstäver. Med 28 bokstäver i vår makt är vi i stånd att uttrycka absolut ingenting var slutsatsen:

28 bokstäver, det är inte mycket, och i dag har tanken legat och nött medan jag läst tidningar, bloggar och kommentarer.

Med bara 28 bokstäver till hands kan vi överta någon annans identitet på Facebook och det behövs tillgång till samma antal för att få den tillbaka eller borttagen. 

Det går också att försörja sig som författare eller journalist med hjälp av bara 28 bokstäver och en del blir faktiskt rätt förmögna genom att använda dem väl.

Bara hälften av de 28 bokstäverna kan användas till att beskriva en avgående politiker som "den inkompetenta sladdkärringen" eller "suggan har lämnat in", trots att personen som det handlar om har en kompetens och ett ordförråd som vida överskrider skribenternas. Eller så kan man använda alla de 28 till att tacka för det engagemang och den tid som samma person har gett.

Genom att använda 28 bokstäver på rätt sätt kan den som vill, tolka en kriminell persons ord och försäkringar så trovärdigt att resultatet kan skaka och kladda ner ett lands monarki.

Det behövs inte mer än 28 bokstäver och en person som utnyttjar dem för att skapa panik på bostadsmarknaden eller börsen, misstänkliggöra en regering eller förvandla en lögn till en sanning. Eller tvärtom.

Med hjälp av 28 bokstäver kan du berätta om faror, missbruk och upplevelser som andra gömmer, skäms för och plågas av, och på så sätt ge den hjälp och det stöd som kan vara livsavgörande för någon annan.

28 bokstäver kan ödelägga en karriär, bilda en mobb, knäcka en medmänniska eller innebära hopp, vänskap och gemenskap. Tänker vi någonsin på det när vi öser ur oss det som känns mest angeläget för stunden?

Språket består av 28 bokstäver, har ni tänkt på det? Ta bort en eller två .. hur skulle det då bli?

Med språket och de 28 bokstäverna kan en människa roa och glädja ett helt lands befolkning och även beskriva ledan och tristessen med åldrandet, visst är det fantastiskt? Allt vi läser och skriver består av dessa 28 bokstäver som vi inte alls är rädda om utan tvärtom handskas ovarsamt och vårdslöst med, är inte det rätt märkligt?

Och inte kostar de någonting heller. Helt gratis kan vi använda dem till att håna, hota, misstänkliggöra, beundra, avguda och lovorda människor vi inte känner, eller så kan vi använda dem till att föra öppna och förutsättningslösa samtal med varandra.

Men för det mesta använder vi dem till att uttrycka absolut ingenting.”

Den 20 mars 2013 återkom jag till de stackars futtiga 28 bokstäverna och skrev bland annat:

Ett skickligt användande av de 28 bokstäverna kan ge oskickliga människor makten över ett helt land och ett oskickligt användande av samma bokstäver kan få en skicklig människa att förlora sitt arbete till någon som använder orden bättre men utför arbetet sämre?

 En del använder de 28 bokstäverna till att tala om för alla andra hur de ska leva och andra använder dem till att förakta dem som lever efter regler som de själva byggt av de 28 bokstäverna.”

 Och jag avslutade med:

För ögonblicket saknar jag en ordlista över alla ord som blivit olämpliga de senaste åren. Ord som inte får yttras, användas eller ersättas av något som kan tolkas som det ord som är förbjudet. Förbjudna ord som tillsammans bildar murar mellan människor som egentligen vill använda sina 28 bokstäver till att tala med varandra.

28 bokstäver är som sagt inte mycket och begränsar vi kombinationsmöjligheterna så blir det fattigare och meningslösare att försöka kommunicera annat än i små grupper där alla talar samma språkliga bokstavskombinationer.

Blir en sådan grupp tillräckligt stor så har vi skapat ett nytt språk och blir tillräckligt många ord förbjudna så kommer vi förmodligen inte alls att begripa vad vi säger eller menar och då kan vi säga och mena vad som helst, eftersom ingen annan ändå begriper vad vi säger eller menar?

I dag har språket förvandlats på ett sätt som jag ärligt talat inte trodde var möjligt 2011.

Särskilt i de grupper som ser sig som utvalda till att leda och upplysa hela folket – journalister, politiker och folkvalda representanter, alla jonglerar lika lättvindigt och slarvigt med de värdefulla bokstäverna som är det enda vi har för att kunna kommunicera med varandra.

 

(riksdagsledamot för V och suppleant i riksdagens utskott)

(riksdagsledamot för MP och suppleant i riksdagens utskott)


En lögn är inte längre än lögn om den döljs under ett täcke av löst sammansatta bokstäver. Bokstäver kan formas på ett sätt som inte alls för länge sedan hade fått personen i fråga att uteslutas från alla sociala sammanhang, men som i dag lätt skrivs av flera folkvalda riksdagsledamöter utan verklighetsförankring och arbetslivserfarenhet.

Lägstanivån på hur vuxna människor talar till andra har sjunkit till en plats som jag inte trodde var möjlig.

Men det ska jag väl inte anmärka på, bokstäver är ju ändå bara krumelurer som bildar ord som var och en får tolka som de vill?

Men det som är verkligt oroande är att detta bokstavsmissbruk verkar vara ett vinnande koncept när det handlar om att sälja in ett politiskt budskap till människor som tappat tron på månglarna i riksdagen eller mediehusen och inte längre lyssnar eller bryr sig om vad de egentligen säger. 


"Kära socialdemokrater"/Jens Ganman, facebook 

söndag 9 januari 2022

Begagnade bilhandlare.

 Jag har alltid tyckt det har varit roligt med bilar. Allra roligast har det varit med bilar som sett roliga eller unika ut eller som jag har kunnat få att se roliga eller unika ut.

Som tur är fick jag möjligheten att uppleva den tid då det fanns en begagnad bilhandlare i så gott som alla små garage i varje stad.

Alla drevs av män. Otroligt sympatiska män, attraktiva män eller män som framstod som ett under av kunnande och tillförlitlighet. Män som dessutom fick dig själv att känna dig så sympatisk, attraktiv, kunnig och tillförlitlig att de bara därför var villiga att ge dig ett lönande specialpris på en redan billig och rejält begagnad trotjänare (en ägare, oftast kyrkoherde/präst eller äldre kvinna som kört till och från syföreningen).

Ibland misstänker jag att det är forna tiders begagnade bilhandlare som format socialdemokraters nutida väljare? För vad är annars förklaringen till att så många villigt låter sig luras av ett sympatiskt utseende, vackra ord och uppenbart falska löften igen och igen och igen? 

Framför allt kvinnor?

Och eftersom jag är kvinna själv måste jag erkänna att jag gjort en eller annan dålig bilaffär genom åren.

Den sämsta var väl den Renault Floride Cabrolet som jag längtade så hett efter att Maken till slut gav upp och lät mig köpa den en sen höstdag när det för länge sedan var försent att cabba ner. Men den förtroendeingivande och genomsympatiske försäljaren gav mig ett bra pris på den nybesiktigade drömbilen. Bara för mig, eftersom jag sååå gärna ville ha den och dessutom var så trevlig!

Så fort vi parkerat framför ytterdörren lyfte vi av plåtcabben och jag satte mig bakom ratten för att ta en provtur med Maken.

Men ..? Dörrarna gick inte att stänga?

Det visade sig att plåtcabben och dörrarna var det enda som höll ihop hela bilen. När de var borta/öppnade vek den sig som ett korthus?

I och för sig fick vi tillbaka pengarna efter att ha hotat med att anmäla besiktningsmannen för tagandet av mutor, trots att bilhandlare inte hade en aning om hur detta kunde ha hänt. Någon Annan var ansvarig och han skulle ta tag i det. Vända på alla stenar, förmodligen.

Ett annat fynd var en Buick GS som saknade nyckel eftersom den tidigare ägaren haft av den och tappat bort extranyckeln, men det skulle bilhandlaren fixa senare så det var bara att starta med en skruvmejsel så skulle det ordna sig.

Hur naiv får man vara? När vi senare kollade med bilregistret fann vi att den var anmäld stulen och resan tillbaka till Södertälje var något av det mest nervösa jag gjort. Vi fick en bytesbil som inte var så värst rolig men i alla fall helt laglig.

Men den begagnade bilhandlaren var trevlig, hjälpsam och hade ingen aaaning om vad som hade gått fel. Någon Annan var ansvarig och han skulle ta tag i det. Vända på alla stenar, förmodligen.

Ytterligare ett misslyckande var en Vauxhall som var så fantastiskt fin att vi åkte hem till mina föräldrar för att visa upp vårt fynd. För er som känner till Södertälje och Fornhöjden så vet ni att det är en extremt brant backe ner till vägen som leder mot Centrum och att det dessutom är ett trafikljus längst ner.

Det var i början av den backen som jag upptäckte att bromsarna inte fungerade. Bromsoljan hade vi tydligen lämnat efter oss på parkeringen och färden ner mot grönt ljus var gastkramande. Skulle vi hinna eller inte??

Vi hann, och lyckades  också, väldigt sakta, ta oss hela vägen tillbaka till bilfirman där ägaren inte hade en aning om hur det hade kunnat bli så konstigt. Någon Annan var ansvarig och han skulle ta tag i det. Vända på alla stenar, förmodligen.

Det säger en hel del om denne begagnade bilhandlares charm att vi köpte en annan bil och senare dessutom ytterligare en från samma ställe.

Men jag lärde mig något. Nu för tiden tror jag inte på vad som helst och jag känner igen en begagnad bilhandlare när jag möter en – oavsett om det är en försäljare, hantverkare, företagare eller politiker.

För när det skylls på ”Någon Annan” och lovas att ”ta tag i saker” genom att lova att ”vända på alla stenar”, då förstår jag att jag kommer att bli lurad och väljer något bättre.


fredag 31 december 2021

I dag är det den sista dagen på år 2021 …

 



 … och ärligt talat har det varit ett år som jag helst glömmer. I stället låtsas jag att världen utanför vårt eget lilla sammanhang inte finns. Varför gå och älta det som är omöjligt att ändra på när jag kan njuta av skogen, Gnurglans upptäckarglädje, den Makalöse Maurice härskartekniker och Makens olika planer och projekt som ofta bidrar till spännande sysselsättning för mig.

Men omvärlden är det svårt att helt bortse från. Maria Montelius uttrycker sin frustration över 2021 och allt det fört med sig och visst kan jag känna igen mig, men ändå inte, eftersom vi lever i helt skilda världar.

För är det någonting jag lärt mig under 2021 är att det är skillnad på vi och dem beroende på vilken värld vi lever i och att i den värld jag lever i är jag mer dem än vi.

Lars Wilderäng, som har bloggen Cornucopia, lever också i en värld som är helt olik min men när han i sin sista söndagsenkät ställer frågan - Är du beredd att ställa upp som krigsfrivillig om Sverige hamnar i krig? – reagerar jag spontant med ett – Jajamensan!

NÅGOT kan väl en sån som jag bidra med, även om det bara handlar om ren handräckning eller ärtsoppsutspisning.

Men så talar min inre röst och säger - Hallå tänk efter! Det kanske inte är så självklart ändå?

Är frågan ens rätt ställd? Borde den inte i stället vara – ställer Sverige upp för mig och de mina om vi hamnar i krig?

Och just där och då kommer jag till insikt om att jag under 2021 har förlorat förtroendet för Sverige, på våra myndigheter och våra folkvalda ledare som förmodligen kommer att lägga benen på ryggen och lämna landet, påbörja en utredning om hur ”vi” ska förhålla ”oss” eller samarbetsvilligt hänvisa till vår berömda neutralitet om någon ens viskar om invasionsstyrka.

För vad såg de komma tidigare, hur har de hanterat tidigare katastrofer eller pågående problem, bortsett från när de visar sig i ständigt återkommande pressträffar?

Kanske borde frågan i stället vara - har våra makthavare beredskap att ställa upp och försvara medborgarna om Sverige hamnar i krig?

De senaste åren har Sverige inte ens kunnat försvara landets invånare mot växande kriminalitet, välfärdsbedrägerier eller våld/skadegörelse.

Barn rånar barn och hur har Sverige reagerat? Genom utredningar för att komma till klarhet om vem som är offer och vem som är indirekt gärningsperson beroende på socioekonomiska skäl?

I händelse av krig räcker det nog inte med en utredning eller att X antal anställda lägger fram X antal propositioner på försvarsministerns bord.

Hur länge klarar Sverige till exempel landets el- och livsmedelsförsörjning i händelse av krig? Vi som inte ens hade ett uns av beredskapslager inför Covid-19 eller tillräckligt med skyddsutrustning på landets sjukhus och äldreboenden?

Och hur snabbt reagerar en svensk regering? Ser vi i backspegeln ligger vi inte ens i närheten av pallplats jämfört med övriga Europa.

Så 2021 slutar för min del precis som det började – i total förvirring.

Men att hoppas på att 2022 mot alla odds kommer att bli bättre kan vi ju alltid. Vi har ju åtminstone lyckats få en Kvinnlig Statsminister och en ny regering, även om det handlar om nästan exakt samma personer som haft och fortfarande har ansvaret för Sverige sedan nästan 8 år tillbaka.

Så vad kan gå fel?

Och då återstår bara att önska alla som kommenterat och läst …

 

Ett Gott Nytt År!!

tisdag 28 december 2021

Den första (S)tenen är vänd – eller en bra (S)vensk reder sig själv!

Det hände sig, tre dagar in på firandet av Kristi födelse, att det från justitieminister Johansson utgick en önskan om att utvidga tillträdesförbudet även till simhallar och bibliotek.

Eller, som kollegan Napoleon Bonaparte en gång sa .. Om du vill ha något gjort på ett bra sätt så får du göra det själv.

Så om denna nyvända sten kommer att bli en av många i statsminister Anderssons mur mot brottslighet i största allmänhet och kriminella gäng i synnerhet, kommer ansvaret för landets ordning och reda att vila på medborgarna själva.

På något annat sätt kan jag inte se det?

Näringsidkare kommer att få lagens stöd för att själva kunna kräva våldsverkare eller tjuvar på legitimation för att senare få samma stöd för att avhysa, polisanmäla och portförbjuda dem.

Samma  kommer att gälla för bibliotekarier och personal på badhus och liknande offentliga inrättningar och följaktligen tror jag att regeringen Andersson och justitieminister Johanssons nästa åtgärd efter nästa vända sten kommer att bli … tada!! .. utvidgat tillträdesförbud vid skadegörelse och/eller inbrott i enskilda hem.

Kom ihåg var ni läste det först.

Men glöm inte, innan ni gör något alls – begär ALLTID LEGITIMATION så att polisen och domstolarna vet vem de ska åtala.

Lycka till!

onsdag 22 december 2021

I Juletid lek och var så glad det går, för julen kommer bara en gång per år ..

.. sa poeten Thomas Tusser redan på 1500-talet och då visste han inte hur sant det skulle kännas ca 500 år senare.

För just nu upplever jag julen som ett ljus i ett övrigt totalt mörker som råder i en tid som gör att jag nästan inte kan andas och inte längre kan känna mig hemma i, om jag inte helt undviker nyhetsrapporter, debatt- och ledarsidor.

Men här hemma, innanför stängda dörrar och bakom eget staket kan jag fortfarande låtsas att allt är som vanligt.

Generationer av tomtar från längesedan står som vanligt på kakelugnen, granen är lika överhängd med minnesvärda pysselresultat, nästan utnött glitter, uråldriga julgransljus som skulle få en miljöpartist att flämta av förfäran och annat som fått ersätta gamla värderade skatter som inte orkade en jul till.

I kylskåpet finns allt som ska lagas och stressas med, precis som vanligt och i skafferiet finns pepparkakor och sockerskorpor som ska ätas tillsammans med lussebullarna som ligger och väntar i frysen.

En del julklappar ligger redan under granen men de flesta finns i en tomtesäck som en av våra familjehemsplacerade tonåringar motvilligt sydde ihop i skolan och snabbt vidarebefordrade till mig. Den är högt älskad och så lagad att den till och med är i bättre skick än den var från början. Egentligen borde jag låta honom få tillbaka den eftersom han har skaffat oss ett vuxet barnbarn genom att själv öppna sitt hem för ett barn som behövde stabilitet och omtanke.

Livet är lite roligt ibland.

Själv är jag lite mer obalanserad än vanligt eftersom jag ständigt snubblar över vår tjänstvilliga Gnurgla. Överallt där jag befinner mig är också hon och om jag så mycket som sneglar på henne lägger hon sig på rygg och kräver att jag ska ner på knä och klia henne på magen. Jag har till och med fått träningsvärk av all denna uppmärksamhet.

För att överhuvudtaget få något gjort köpte jag ett ben som gjorde stor succé när hon väl förstod sig på det och så fick jag några timmar för mig själv. Men det blev lite kortvarigare än förväntat eftersom den Makalöse Maurice är en Sommar-katt som och hatar vintern hade andra planer och började vandalisera hemmet genom att klösa sönder allt som passade som klovårdande underlag.

Makens lösning på det problemet är att ryta ifrån och jaga katten och Gnurglan ser det som ren underhållning medan den Makalöse själv upplever det som en ren bonus och glatt hoppar från bord och köksbänkar till bokhyllor och soffor och fåtöljer utan en tanke på konsekvenserna.

Till slut kastade jag ut hela gänget så de fick motionera i den lilla snö som ändå finns.

Det kommer alltså att bli en jul precis som vanligt.

Så jag önskar er alla en gammaldags, igenkännbar, traditionell jul med gamla invanda ritualer, prylar och maträtter och så tar jag mig också rätten att önska er alla ..

 

En God Jul

.. trots alla rekommendationer att undvika denna ”exkluderande” hälsning.