”S har tappat kontrollen” ..

.. sa Ulf Kristersson i gårdagens riksdagsdebatt och är det något som jag känner ren och skär fasa för så är det just det – att förlora kontrollen.

Jag är alltså ett kontrollfreak. Det är därför som jag passar så dåligt in i gruppsammanhang som kräver att alla går i takt – politik, föreningar, demonstration/manifestationer, religioner och alla andra sammanhang där jag förväntas nöja mig med en enda åsikt.

Det finns ju alltid fler sidor att ta hänsyn till oavsett vad åsikten eller problemet är, det är min fasta åsikt och ”den andra åsikten” är ju nästan den allra viktigaste om du vill ha kontroll över att din egen håller måttet.

Innan internet var jag, i mitt ihärdiga sökande efter alla olika sanningar som kunde ge mig ett eget svar, en så trägen gäst på biblioteket att de frågade om jag ville börja arbeta där. Vilket jag gjorde under ett antal år då jag till och med fick betalt för att göra det jag gärna gjort alldeles gratis.

Men att vara ett kontrollfreak är också en börda och en förbannelse. Varje problem som kommer i min väg kastar jag mig över lika entusiastiskt som en hund som finner ett lagom ankommet ben. Oavsett vem det gäller och vare sig vederbörande vill det eller inte.

Det finns alltid någon form av lösning eller svar, även om det inte alltid är det du vill ha, eller hur? Jag utkämpar gärna andras strider även om det innebär timslånga kontakter med myndigheter eller obegripliga blanketter. Rätt ska vara rätt och skam den som ger sig.

Men en del människor vill ha sina problem kvar som en del av sin identitet, har jag märkt. Då är en sådan person som jag inte särskilt populär. Andra blir så lyckliga över att få lämna över ansvaret att de sedan förväntar sig att den hjälpsamheten ska vara livsvarig och alltid tillgänglig. Något som ibland skapat egna problem som jag därmed också måste finna en lösning på.

Men vad är motsvarigheten till kontrollfreak? Vad kallar man dem som ignorerar problemen eller lägger över dem på andra?

I dag har jag läst igenom vad jag skrivit under etiketten ”asyl och migration” under åren 2014 och 2015.

Det är något som är avgörande fel, tänker jag efter ett tag. Här sitter jag, en kvinna som passerat bäst-före-datum, mitt i spenaten långt från storstadens stora tänkare och skriver om det som fyra, fem år senare(!) tas upp i Sveriges Riksdag som ”oväntade” problem som de flesta inte verkar veta hur de har uppstått.

Hur är det möjligt?

Den 6 november 2014 skrev jag .. Tystnad - det fulländade uttrycket för förakt. En del kommuner ökar sin befolkningsmängd upp till 25% på mycket, mycket kort tid och även om det medföljer ett visst statligt stöd så ställer det också stora krav på kommunen i form av vård, skola och omsorg.

I en del kommuner kan vi redan se hur problemen kommer att lösas. Varje kommun har X antal skattekronor att fördela när det gäller kommuninvånarnas behov och med en så kraftig ökning av antalet arbetslösa, hjälpbehövande familjer och enskilda individer så krävs det besparingar. Särskilt i kommuner där antalet äldre stadigt stiger och antalet arbetstillfällen stadigt sjunker, och knappast lär stiga med dagens politik.

Besparingar som först kommer att slå mot de svagaste och mest kostsamma i samhället. [….] och så radar jag upp de som offras först för att rädda ansiktet på de ansvariga och avslutar med .. Stefan Löfven brukar producera vad han kallar win-win-lösningar .. men om han inte bryter tystnaden och presenterar en konstruktiv lösning av den situation som fler och fler kommuner befinner sig i så hamnar vi i stället i en olösligt lose-lose-situation där alla är förlorare. Alla!

Det samma gäller oppositionens samtliga politiska partier som står och köar för att komma till makten ... säg något, gör något, visa lite handlingskraft, initiativ, mod eller vad som helst som visar att ni har en aning om vart vi är på väg.

Den 11 november 2014:

"Svensk invandringspolitik är som att lämna kreditkortet i baren och säga; "Fria drinkar till alla!" och bli överraskad av notan", var det någon som skrev i ett tweet på #svpol.

Eftersom vi inte har någon integrations- eller invandringspolitik och inte heller har någon debatt eller övergripande plan när det gäller våra öppna hjärtan och fria invandring, så kändes ovanstående uttalande som ett genialiskt, ekonomiskt insiktsfullt uttalande och en frisk fläkt i ett annars totalt mörker.

[ ….]

Är Sveriges ekonomiska framförhållning inte mer värd än fria drinkar i baren, en sen kväll när tankeförmågan begränsar sig till vem som är lättast att övertala till att bli nattens samarbetspartner?

Notan? Den är det Någon Annan som betalar.

11 oktober 2015

Mannen som gav nånannanismen en minister. Ledarskap, utan det kan ingenting fungera. Samordning, struktur och organisation, det är vi bra på i Sverige, sa Morgan Johansson, vår migrationsminister. Men då menade han nog att Nånannan var bra på det, eftersom det råder en skriande brist på ledarskap, struktur, ordning och en samordnande, ansvarstagande organisation.

[….]

Vad gör vår statsminister, mer än att sitta på kammaren och vänta på att Europas övriga ledare ska lösa problemet åt honom?

Jo, han kallar till pressträff/nationell samling, för att informera om att .. ”Flyktingsituationen kräver en kraftsamling för att skapa de jobb, bostäder, utbildningsmöjligheter och den samhällsgemenskap som krävs, så att vi alla, oavsett var vi kommer ifrån, kan fortsätta bygga ett Sverige som är starkt tillsammans”.

[….]

Statsminister Stefan Löfven saknar inte bara en plan, han verkar också vara av den bestämda åsikten att detta inte är hans ansvarsområde utan någon annans .. myndigheter, företag, fackliga organisationer, civilsamhället och andra aktörer .. och ger därmed Nånannanismen en alldeles egen minister.

Nånannanministern?

13 november 2015

Förståndet har sina gränser, endast dumheten är gränslös. Jag har verkligen försökt att inte ifrågasätta förståndet hos våra folkvalda, men nu börjar det bli svårt. En sak verkar de i alla fall förstå och det är att läget är ohållbart, men se´n tar det slut.

Statsministern lämnar över till EU:s medlemsländer som tackar sin himmelske skapare för Sverige, medan de bygger stängsel längs sina gränser och hoppas att Löfven inte ska fatta att han står ensam i kylan förrän det är för sent.

[….]

Det som händer i landet drabbar ALLA som bor i det, på ett eller annat sätt. Oavsett om du kom i går eller föddes här för 90 år sedan. Oavsett kön, ålder, sexuell tillhörighet eller etniskt ursprung.

ALLA! Förr eller senare ..

Det blir inte värdigare eller människovärdigare för att vi blir fler och fler som ska försörjas av färre och färre, välfärdsnätet stormaskigare och svåråtkomligare medan landet blir mer och mer skuldsatt.

Ett gränslöst välmenande land styrt av försiktiga, fega, handlingsförlamade människor utan förstånd?

Vi har ett oändligt antal människor, furstligt avlönade och med en enda uppgift – se till att Sverige fungerar. Vad gör de hela dagarna? Hur ser de på det uppdrag som de fått av väljarna – svenska folket? Det är en fråga som jag ställde redan i mars 2016 - "Vad f*n har vi regering och riksdag till?":

När jag läser vad jag skrivit kan jag inte se att någon ansträngt sig särskilt för att åstadkomma någon som helst förändring de senaste 4-5 åren. Det är nästan ofattbart. Det jag skrev då hade jag lika gärna kunnat skriva i dag!

Därför så har jag inga problem med att förstå varför Sverigedemokraterna växer i opinionsmätningarna. De är ju det enda oprövade alternativet som finns kvar, det sista hoppet, för människor som förlorat förtroendet för dem som blinda och döva bortsett från, eller blundat för, det som varit uppenbart för de flesta som lever i den verkliga verkligheten.

Har Miljöpartiet lyckats ”krossa det socialdemokratiska maktmonopolet”?

Jag genomled partiledardebatten i går. Det var en deprimerande upplevelse att se resultatet av förra årets val. Om detta är det bästa som Sverige har att erbjuda ser det i sanning illa ut för landet.

Vår stackars statsminister mådde verkligen inte bra, priset för statsministerposten verkar ha varit högre än han tänkt sig? Jag förstår hans vånda, Per Bolund visade sig vara den perfekta matchen till det kvinnliga språkröret/vice statsministern Isabella Lövin med samma orubbliga, enögda längtan efter tvingande solidaritet och samma förkärlek för rejäla stenar.

Men ett mål verkar Miljöpartiet nu vara nära att gå i mål med, det måste jag ge dem.

I mars 2010 publicerade Fokus en intervju med det dåvarande språkröret Maria Wetterstrand där hon förbluffande ärligt och uppriktigt berättade om sitt första intryck av Socialdemokraterna ..  "Jag blev extremt provocerad, kan jag säga".

 [….] Jag skulle inte säga att jag var naiv. Jag bara konstaterade hur det var när jag kom dit. För första gången fick jag en bild av socialdemokraterna. Och den kanske var värre än jag förväntade mig.

[….]Jag hade ingen aning då om hur socialdemokrater beter sig när de vill få som de vill. De gjorde klart för oss att de minsann hade möjlighet att se till att vi inte skulle få inflytande i någon kommun i Sverige om vi inte gjorde som de ville. Det var väldigt intressant, de betedde sig helt enkelt förbannat oförskämt och arrogant.

Journalisten hänvisar till två tidigare uttalanden från Maria Wetterstrand, ”Det viktigaste är att vi bryter det socialdemokratiska maktmonopolet!” och ”Krossa det socialdemokratiska maktmonopolet? Det är ju det vi håller på med!”, och drar följande slutsats .. Det var ett helt annat Sverige hon tycktes se framför sig. Ett Sverige som inte styrs av socialdemokrater primärt. Det var ett av hennes viktigaste mål. Det var vad strategin på sikt handlade om. Alldeles som om socialdemokratin närde en orm vid sin barm.

”Det viktigaste är att vi bryter det socialdemokratiska maktmonopolet!” och ”Krossa det socialdemokratiska maktmonopolet” .. det är ju exakt det som Miljöpartiet håller på att lyckas med just nu! Kanske till och med redan har lyckats med, med hjälp av Annie Lööf?

Var det vi såg i går och upplevde som segt, tråkigt och innehållslöst egentligen den dramatiska slutfinalen för ”ett förbannat oförskämt och arrogant” parti som varit Sveriges största och maktfullkomligaste i mer än 70 år?

I så fall lyfter jag på hatten för Miljöpartiet .. GRATTIS!! Bra jobbat på så kort tid.

Jordens undergång!

Det är alldeles för många som mår dåligt nu. Barn som har ångest för att inte få leva hela sina liv innan jorden går under. Vuxna som har ångest för sina barns framtid. Människor som känner skräck för att samhället har förvandlats till en farlig plats där kriminella i princip kan få göra vad som helst när som helst. Äldre som ser äldrevårdens fasor komma närmare och närmare utan hopp och alternativ. Sjuka som inte har en aning om hur de ska överleva när Försäkringskassan tagit sin hand från dem och anhöriga till alla tidigare nämnda som inser att hela ansvarsbördan förr eller senare kommer att hamna hos dem.

Det är inte direkt ett muntert, hoppfullt och glatt samhällsklimat vi har.

Då kanske det kan vara på sin plats att berätta om en vän, en av de få som jag litar obetingat på och tycker väldigt, väldigt mycket om, som redan för länge sedan fann ett botemedel mot undergångsångest.

Innan Greta ens var påtänkt, innan klimat-, miljö- och konsumtionsångesten spred sig som en vaccinlös pandemi över världen och långt före den Tvingande Solidariteten som nu ersatt begreppet Folkhemmet, började barnen till denna fantastiska mamma grubbla över jordens undergång.

Särskilt hotande kändes den dagen före julaftonen. Den magiska kvällen när allt var färdigt och julklappar, julmat, julgodis och julkakor nääästan fanns inom räckhåll.

Men .. TÄNK, OM JORDEN GÅR UNDER I NATT??

Vad gör då en ensamstående utarbetad och trött mamma med fem speedade uppskrämda barn och fem par förhoppningsfulla ögon dagen före julaftonen?

Just den här mamman lade grunden till en framtida familjetradition och öppnade för en ny helgdag .. Firandet av Jordens Undergång.

Bara för säkerhets skull ..

Finns det någonting som jag är avundsjuk på så är det detta traditionella firande av Jordens Undergång den 23:e december varje år. En kväll där barnen infinner sig mangrant, numera med respektive, och samlas runt julmaten, skålar, festar och skrattar till långt in på småtimmarna, utan en tanke på morgondagen.

Något som helt klart överträffar mitt eget totala sammanbrott på kvällen den 23:e december, efter att ha utfört mina egna julförpliktelser.

Det är nog bra med ångest och panik när det gäller mycket av det som händer .. och framför allt INTE händer just nu. Men jag önskar att någon ansvarsfull person kunde ansvarsbefria oss och vika en enda dag på året till att bejaka paniken och ångesten och fira Jordens Undergång på samma hämningslösa sätt som den här lilla fantastiska familjen.

Tänk vad bra vi skulle må om vi gemensamt kunde tillåta oss det, en enda kväll om året. Kanske kunde vi till och med få lite inspiration till att hitta nya framgångsrika lösningar för att inte missa nästa års Undergångsfirande.

Ylva Johansson sätter ord på socialdemokraternas politik.

Vad är egentligen målet med Socialdemokraternas politik? Det har jag funderat mycket på under de senaste 5 åren.

Vad vill Socialdemokraterna? Vad är meningen? Och om det finns någon, hur ska de göra för att nå den?

Vad finns det som inte är förhandlingsbart eller till salu när det gäller Makten och den heliga Statsministerposten? Inte mycket, har vi fått veta efter både DÖ- och JÖK-överenskommelser.

Inte ens det som sossarna genom tiderna har påstått sig värna om .. Samhällskontraktet som vi betalar för att kunna skydda och värna de sjuka, äldsta, svagaste och mest utsatta .. har varit befriat från kohandel när valresultaten dalat och makten nästan har varit utom räckhåll.

Är det bara Makten för maktens egen skull som driver partiet? Eller finns det något annat mål som jag inte ser?

I går fick jag svaret från Ylva Johansson. Hon upprepade det gång på gång under stigande förtjusning - ”Tvingande Solidaritet” – det är målet, meningen och medlet för Socialdemokraterna.

Halleluja .. där och då tändes det verkligen ett ljus.

Som vanligt känns det självklart när du vet svaret. Tvingande Solidaritet är ju precis det som dödat samhällsdebatten och format det svenska samhället under de senaste årens sossestyre. Tvingande solidaritet är ju också kittet som håller samman Centern och Miljöpartiet, och även Vänstern, med Socialdemokraterna.

Ja till och med Svenska Kyrkan har ju anammat Socialdemokraternas mantra Tvingande Solidaritet i sitt förhållande till andra religioner, även om solidariteten med vissa känns mer frivilliga och olämpliga för offentliga samtal.

Men nu vet vi i alla fall vad vi får om vi röstar på Socialdemokraterna eller något av deras lydpartier – Tvingande Solidaritet, med dem eller det som för ögonblicket känns gynnsammast för ett socialdemokratiskt maktinnehav.

Tack Ylva Johansson!

Brukarimport eller människohandel?

”Så möjliggjorde alliansen ”brukarimport” till Sverige”, är rubriken på Anna Dahlbergs krönika i Expressen idag och det var nästan det enda som berörde brukarperspektivet i en text som sedan i sin helhet handlade om fusket med arbetskraftsinvandring.

”Mindre känd är den så kallade brukarimporten. Upplägget ser som regel ut så här: Assistansbolaget hittar en familj i tredje land med ett funktionshindrat barn, som vill komma till Sverige. Därefter anställs en av föräldrarna, som kommer hit först. Väl på plats ansöker föräldern om att återförenas med sin familj, vilket är möjligt utan något försörjningskrav med dagens lagstiftning.

När barnet har anlänt ansöker familjen om assistansersättning hos Försäkringskassan. Om ansökan beviljas kan föräldern sedan övergå till att arbeta som anhörigassistent åt sitt eget barn. Det är en win-win för båda parter - för familjen, som erbjuds en framtid i Sverige, och för assistansbolaget som har fått en ny kund”.

Det här är något som varit väl känt under nästan 10 år. Vilken journalist värd namnet hade lätt kunnat hitta dessa uppgifter som finns i en utredning från ekobrottsmyndigheten, på varje socialkontor och hos migrationsverket .. om bara någon vågat leta.

Det säger en hel del om samtalsklimatet de senaste 10 åren. Rädslan för att utpekas som sverigedemokrat eller rasist har gjort att dessa och andra akuta kostnadskrävande problem har begravts eller ”glömts bort”. Jag har all förståelse för det, i de fall jag själv försökt skriva om det har resultatet blivit så försiktigt och luddigt att huvudinnehållet nästan dolts. (https://anybodys-place.blogspot.com/2010/11/att-stjala-fran-sjuka-och-handikappade.html).  För vem vill bli av med jobbet eller stämplas för livet som en ondskefull sverigedemokratiskt nazist/rasist/fascist?

Anna Dahlberg har hittat ett läckt dokument från Migrationsverket gällande oegentligheter kopplade till ett (ETT!) utpekat assistansbolag i en större mellansvensk stad.  .. ”Läsningen är hårresande. Bara detta enda bolag ger en träffbild på 200 ärenden i den centrala utlänningsdatabasen (CUD) och 147 ”kluster” runt brukare har identifierats. Det är sida upp och sida ner med rubriker som ”bedrägeri”, ”arbetskraftsexploatering”, ”illegalt arbete”, ”brukar-import”, ”misstanke om försök till brukar-import”, ”misstanke om skenanställning/oseriöst anställningserbjudande”.

Under respektive rubrik radas de konkreta ärendena upp med beteckningsnummer. Exempelvis: ”Beviljades AT. Sonen X är handikappad. Åberopade skyddsskäl” (AT = arbetstillstånd). Bolaget ”drog tillbaka erbjudandet efter att de beviljats tillstånd”.

Utan att ta några större risker kan jag nog gissa att den här större mellansvenska staden är Örebro. Alla som har haft den allra lilla minsta insyn i arbetet med personlig assistans har vetat om de här förhållandena länge. Många har larmat, ingen har reagerat och de som har haft regeringens öra i de här frågorna har kanske inte varit de mest seriösa aktörerna.

Men det är väl en bisak i jämförelse med det som Anna Dahlberg varken kan eller vill se.

Hon skriver .. Assistansbolaget hittar en familj i tredje land med ett funktionshindrat barn, som vill komma till Sverige. Om det bara var så enkelt skulle vi kunna säga att det inte är direkt fel att ett funktionshindrat barn får ett värdigt liv i Sverige. Kanske är det till och med mer nödvändigt att ge det barnet en chans före en fullt arbetsför afghansk man som påstår sig vara minderårig?

Men, hur vet Anna Dahlberg att barnet ens är släkt med dem som påstår sig vara dess föräldrar? Det kanske inte alls är så att Assistansbolaget hittar en familj i tredje land med ett funktionshindrat barn, utan tvärtom så att en familj ”hittar” en funktionshindrad som de kan ta med sig till Sverige som garant för sin försörjning?

I de fall där det avslöjats bedrägeri med assistanstimmar har de avlönade assistenterna inte ens bott i närheten av brukaren än mindre arbetat en enda timme. Den funktionshindrade har bott, isolerat och utan förmåga att kommunicera med någon, i en familj där h*n har haft som enda uppgift att vara familjens inkomstkälla.

Här skulle Anna Dahlberg och andra journalister kunna göra avsevärd skillnad om de vågade fråga sig själva .. hur vet vi att det här inte bara handlar om ”bedrägeri”, ”arbetskraftsexploatering”, ”illegalt arbete”, ”brukar-import”, ”misstanke om försök till brukar-import”, ”misstanke om skenanställning/oseriöst anställningserbjudande” och inte ren människohandel med hjälplösa människor som inte har en aning om vilka de som påstår sig vara deras föräldrar är?

Vem i detta handlingsförlamade land törs misstänkliggöra ett påstått släktskap när vi inte ens törs ifrågasätta åldern hos en fullvuxen man som påstår sig vara ett barn?

Ta ert an(s)var - säger Annie Lööf ..

.. och vänder sig till de forna allianskollegorna som hoppade av de blocköverskridande samtalen, om åtgärder mot den ökande gängkriminaliteten, förra helgen.

Hon vänder sig också direkt till de kriminella gängen .. Vi kommer inte att vika oss, vi kommer inte att backa, vi kommer jaga er och knäcka er.

Där fick dom!

Ja jädrans, det var verkligen inte bara ord och inga visor, utan en kraftfull signal till landets gängkriminella att Annie Lööf tar frågan på djupaste allvar.

”På djupaste allvar” .. det var starka ord från Centerledaren, ord som helt klart var inspirerade av samarbetsministrarna Morgan Johansson och Stefan Löfven som redan den 26 augusti gav samma kraftfulla signal till samma gäng med de djupt allvarsamma orden: De ska jagas till världens ände om det behövs. Kallblodiga mördare kan inte få gå lösa och Det är oacceptabelt!

Annie Lööf tycks ha anpassat sig väl till sina jök-kamraters handlingskraftiga språkbruk, och vad kan gå fel .. de har ju tillsammans hela 34 punkter i sitt brottsförebyggande förslag jämfört med oppositionens futtiga 13 och det vet ju alla att flest punkter vinner.

(S)ådan herre, sådan hund .. är ett gammalt ordspråk som verkar fungera fortfarande?

(S)vammel på hög nivå?

Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna hoppar av (S)amarbetpartiernas trevliga (S)amtalsgrupp som hade som mål att lösa allmänhetens missnöje med den otrevliga gängkriminaliteten med sprängningar, skottlossning med automatvapen, knivvåld, misshandel, mord, rån och inbrott.

Det är dålig stil tycker Samarbetspartierna som inte för ett ögonblick tänkt sig att samarbeta med någon som ens kan misstänkas samarbeta med SD som inte ens får delta i den nationella samlingen mot gängkriminalitet. Men vad kan man förvänta sig av partier där partiledarna hellre deltar i Micael Bindefelds födelsedagsfirande än kastar bort sin tid på samtal som bara sammankallats för att ge ett bedrägligt sken av ”handlingskraft”.

Jag måste erkänna att jag hade gjort samma val. Vem skulle välja att slösa bort timmar av livet på ett otal meningslösa timmar tillsammans med Morgan Johansson i stället för att slå klackarna i taket på festernas fest för att fira en pigg 60-åring? Till och med en burgare på donken tillsammans med trevliga vänner känns mer lockande.

Men det blev visst ett resultat ändå.

34 smarta förslag som kan få marken att skaka under de kriminella gängen. 

1. Polisen får möjlighet att läsa krypterad kommunikation

2. Enklare att använda hemliga tvångsmedel i fråga om grov organiserad brottslighet

3. Ge polisen bättre möjligheter till husrannsakan kopplat till skjutningar och gängmiljöer

4. Obligatorisk häktning för flera brott

5. Utvidga och permanenta arbetet med snabbare lagföring

6. Ordningsvakter kan avlasta polisen

7. Automatisk kamerabevakning av fordon i gränsområden

8. Förstärk det myndighetsgemensamma arbetet mot grov organiserad brottslighet. 

9. Ökade möjligheter att förverka brottslingars tillgångar

10. Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott

11. Avskaffa straffreduktionen för unga vuxna vid grov brottslighet

12. Utred vistelseförbud inom ramen för påföljdssystemet

13. Ytterligare medel till LVU-placeringar

14. Fler SIS-platser med förbättrad kvalitet

15. Skärp straffen för den som rekryterar unga till kriminalitet

16. Skärp straffen för brott kopplade till kriminella uppgörelser

17. Skärpta straff för vapen- och sprängmedelsbrott

18. Skärp straffen för den som överlåter narkotika till andra

19. Koppla villkorlig frigivning till deltagande i återfallsförebyggande åtgärder

20. Inför påföljden ungdomsövervakning

21. Straffansvar för falska uppgifter i polisförhör utreds

22. Utred system med kronvittnen

23. Höj minimistraffen för övergrepp i rättssak kraftigt

24. Utred höjning av straff för mened samt skyddande av brottsling

25. Se över skyddet av och stödet till vittnen och deras anhöriga, och utred anonyma vittnen

26. Förstärk vittnesskyddsprogrammet

27. Trygghetsberedning

28. Satsa långsiktigt på skolor och socialtjänst i socialt utsatta områden

29. Socialtjänsten måste kunna gripa in tidigare och i fler situationer (s.k ”mellantvång”

30. Socialtjänst på kvällar och helger i socialt utsatta områden, samt sociala insatsgrupper

31. Lagstifta om brottsförebyggande ansvar för kommuner

32. Samordnade insatser för barn och unga i riskzon

33. Inför ett nationellt avhopparprogram

34. Effektivisera arbetet mot penningtvätt

Bara dessa 34 punkter passerar nålsögat i riksdagen så kommer medborgarna åter att kunna sova lugnt om natten och jag känner mig genast mycket, mycket tryggare.

För vad kan gå fel med skarpa och effektiva åtgärder som .. hemliga tvångsmedel, ett utvidgat och permanentat arbete, förstärkt myndighetsgemensamt arbete, ökade möjligheter, förbättrade åtgärder, utredning av vistelseförbud, ytterligare medel till LVU-placeringar och fler SIS-platser, återfallsförebyggande åtgärder, ungdomsövervakning, utredning om straffansvar vid falska uppgifter, översyn av skydd och stöd av vittnen, lagstiftning om skärpta straff för dem som skjuter, spränger, langar och sysslar med kriminella uppgörelser, trygghetsberedning, satsningar på skola och socialtjänst samt att socialtjänsten och sociala insatsgrupper arbetar på kvällar och helger i utsatta områden (kostnaden läggs på konkursmässiga kommuner?), samordnade insatser för barn och unga (kommunernas ansvar?).

Men det bästa av allt tycker jag i alla fall är punkt 27, TRYGGHETSBEREDNING (vad det nu är och hur man nu bereder trygghet?) och det kraftfulla och SKARPA förslaget .. Lagstifta om brottsförebyggande ansvar för kommuner. För det är ju ändå i kommunerna de kriminella gängen bor och verkar och då är det ju logiskt att de får ta det fulla ansvaret för att se till att gängkriminaliteten upphör.

(S)mart!!

Eller är det bara (s)vammel?

Men nu förväntas vi åter känna hur den svenska tryggheten omfamnar oss. Bara problemen eller utmaningarna, kalla det för vad du vill, väl har landat hos landets alla kommuner så kan (S)amarbetspartierna lugnt luta sig tillbaka och låta tiden gå till nästa valrörelse eftersom ingen av de 34 punkterna kan genomföras NU, när det verkligen behövs?

Och om tre år, då kommer bristen på ”åtgärder” att vara oppositionens fel!