”Mindre känd är den så kallade
brukarimporten. Upplägget ser som regel ut så här: Assistansbolaget hittar en
familj i tredje land med ett funktionshindrat barn, som vill komma till
Sverige. Därefter anställs en av föräldrarna, som kommer hit först. Väl på plats
ansöker föräldern om att återförenas med sin familj, vilket är möjligt utan
något försörjningskrav med dagens lagstiftning.
När barnet har anlänt ansöker familjen om
assistansersättning hos Försäkringskassan. Om ansökan beviljas kan föräldern
sedan övergå till att arbeta som anhörigassistent åt sitt eget barn. Det är en
win-win för båda parter - för familjen, som erbjuds en framtid i Sverige, och
för assistansbolaget som har fått en ny kund”.
Det här är något som varit väl känt under
nästan 10 år. Vilken journalist värd namnet hade lätt kunnat hitta dessa
uppgifter som finns i en utredning från ekobrottsmyndigheten, på varje
socialkontor och hos migrationsverket .. om bara någon vågat leta.
Det säger en hel del om samtalsklimatet de
senaste 10 åren. Rädslan för att utpekas som sverigedemokrat eller rasist har
gjort att dessa och andra akuta kostnadskrävande problem har begravts eller ”glömts
bort”. Jag har all förståelse för det, i de fall jag själv försökt skriva om
det har resultatet blivit så försiktigt och luddigt att huvudinnehållet nästan dolts. (https://anybodys-place.blogspot.com/2010/11/att-stjala-fran-sjuka-och-handikappade.html). För vem
vill bli av med jobbet eller stämplas för livet som en ondskefull sverigedemokratiskt nazist/rasist/fascist?
Anna Dahlberg har hittat ett läckt
dokument från Migrationsverket gällande oegentligheter kopplade till ett (ETT!)
utpekat assistansbolag i en större mellansvensk stad. .. ”Läsningen är hårresande. Bara detta
enda bolag ger en träffbild på 200 ärenden i den centrala utlänningsdatabasen
(CUD) och 147 ”kluster” runt brukare har identifierats. Det är sida upp och
sida ner med rubriker som ”bedrägeri”, ”arbetskraftsexploatering”, ”illegalt arbete”, ”brukar-import”,
”misstanke om försök till brukar-import”, ”misstanke om skenanställning/oseriöst
anställningserbjudande”.
Under respektive rubrik radas de konkreta
ärendena upp med beteckningsnummer. Exempelvis: ”Beviljades AT. Sonen X är
handikappad. Åberopade skyddsskäl” (AT = arbetstillstånd). Bolaget ”drog
tillbaka erbjudandet efter att de beviljats tillstånd”.
Utan att ta några större risker kan jag
nog gissa att den här större mellansvenska staden är Örebro. Alla som har haft
den allra lilla minsta insyn i arbetet med personlig assistans har vetat om de
här förhållandena länge. Många har larmat, ingen har reagerat och de som har
haft regeringens öra i de här frågorna har kanske inte varit de mest seriösa
aktörerna.
Men det är väl en bisak i jämförelse med
det som Anna Dahlberg varken kan eller vill se.
Hon skriver .. Assistansbolaget hittar
en familj i tredje land med ett funktionshindrat barn, som vill komma till
Sverige. Om det bara var så enkelt skulle vi kunna säga att det inte är
direkt fel att ett funktionshindrat barn får ett värdigt liv i Sverige. Kanske är
det till och med mer nödvändigt att ge det barnet en chans före en fullt
arbetsför afghansk man som påstår sig vara minderårig?
Men, hur vet Anna Dahlberg att barnet ens
är släkt med dem som påstår sig vara dess föräldrar? Det kanske inte alls är så
att Assistansbolaget hittar en familj i tredje land med ett funktionshindrat
barn, utan tvärtom så att en familj ”hittar” en funktionshindrad som de kan
ta med sig till Sverige som garant för sin försörjning?
I de fall där det avslöjats bedrägeri med
assistanstimmar har de avlönade assistenterna inte ens bott i närheten av brukaren
än mindre arbetat en enda timme. Den funktionshindrade har bott, isolerat och
utan förmåga att kommunicera med någon, i en familj där h*n har haft som enda
uppgift att vara familjens inkomstkälla.
Här skulle Anna Dahlberg och andra
journalister kunna göra avsevärd skillnad om de vågade fråga sig själva .. hur
vet vi att det här inte bara handlar om ”bedrägeri”,
”arbetskraftsexploatering”, ”illegalt arbete”, ”brukar-import”, ”misstanke om
försök till brukar-import”, ”misstanke om skenanställning/oseriöst
anställningserbjudande” och inte ren människohandel med hjälplösa människor
som inte har en aning om vilka de som påstår sig vara deras föräldrar är?
Vem i detta handlingsförlamade land törs misstänkliggöra
ett påstått släktskap när vi inte ens törs ifrågasätta åldern hos en fullvuxen
man som påstår sig vara ett barn?