2015 - året då jag blev en Sämre Människa.

"Det finns böcker som förändrar hur man ser sin värld och sin tid" .. så skriver Åsa Beckman i en krönika i DN:s kulturbilaga i dag. Det får mig naturligtvis att fundera över vilka böcker som jag själv önskar att jag inte hade läst och sedan är steget inte långt till frågan om vad Åsa Beckmans arbetsgivare publicerat under året som jag önskar att jag inte hade läst.

För så är det .. 2015 är det år då den svenska nyhetsrapporteringen förvandlade mig till en sämre människa. I första hand sett ur sanningssägarnas synvinkel, förstås .. men även ur min egen.

Det jag läst har format mina egna reaktioner .. ibland så det överraskat mig själv.

Skillnaden mellan ord och verklighet känns ibland nästan svår att ta in. Det som skrivs och det som faktiskt händer och det jag ser och det jag läser, hör ihop men slits isär för att den önskade berättelsen ska bli sann .. trots att problemen då blir totalt omöjliga att förhålla sig till och göra något åt.

"Efter den här hösten har jag börjat sortera människor i dem som inser hur ömtåliga vi är och dem som inte gör det. Som förstår hur lika vi är i lidandet. Det är detta som flyktingfrågan ytterst handlar om. Utifrån det skapar man sedan politik" .. så avslutar Åsa Beckman sin krönika.

Jag kommer aldrig att börja sortera människor. Vi är alla olika och den som till det yttre framstår som okänslig och kall, kan vara den som bidrar mest genom att stå stark, trygg och pålitlig i vilket oväder som helst. Den som talar högst och varmast om mänsklighetens oförmåga att skydda sig är inte bättre än den som i tysthet bär andras bördor.

Jag har alltid försökt att sätta ljuset på dem som saknar egna röster. De minst intressanta i samhället .. de "tärande" som inte ens duger till valboskap.

De dementa, de psykiskt sjuka, de psykiskt funktionshindrade, missbrukare och alla andra som dragit en nitlott i livslotteriet, kämpat, gett upp och fallit genom de allt glesare maskorna i välfärdens skyddsnät.

Om de sedan har rötter i Sverige sedan Gustav Vasas tid eller har flytt/flyttat hit från ett annat land .. det tycker jag är fullständigt ointressant. Ett samhälle som inte ser till de mest utsatta medborgarnas behov och, utifrån dem, skapar sin politik är inte mycket värt.

De svagaste och mest utsatta gör sig inte särskilt bra i bild, kan inte föra sin egen talan och deras livsberättelser är inte tillräckligt säljande för att motivera till hjärtevarma krönikor. Vem är intresserad av den som, av skäl som vi inte förstår, har missbrukat, förstört och förött sitt eget och sina familjers liv? Vem bryr sig om de dementa gamla som efter ett helt yrkesverksamt, men tråkigt och ointressant liv, nu lever i en ångestfylld ensamhet i en verklighet som de inte kan orientera sig i? Vem kräver att politiken ska skapas utifrån dem?

Vem bryr sig om psykiskt funktionshindrade som inte ens kan påkalla hjälp när de behandlas förödmjukande, blir av med allt som avsatts för deras trygghet och framtid av föräldrar som inte längre finns eller utnyttjas sexuellt .. eftersom de tvingas leva så isolerat och utan insyn att ingen ser vad som händer .. förrän, möjligen, när det är för sent och kan duga till en upprörd artikel?

Vem vill skriva om den som drabbats av en psykisk sjukdom som gör att h*n, under ångest och vanföreställningar, krossar hela sin familj och utgör ett hot för andra och vem talar om att vi fortfarande utplånar stora delar av hjälpsökande människors minne genom elchocker, som en quick fix för lösa "sjukdomssymptom" som sedan visade sig bero på ett medfött handikapp? Innan det blir för sent och duger till rubriker på en löpsedel?

Människor "som förstår hur lika vi är i lidandet" .. så skriver Åsa Beckman samtidigt som hon, som alla andra ledarskribenter och krönikörer .. beskriver flyktingströmmarna som en stor enhetlig grupp hjälplösa handlingsförlamade, ömtåliga offer som är för traumatiserade för att uppfylla några som helst krav.

2015 .. inget annat år har jag följt nyhetsrapporteringen så intensivt och därför vet jag att jag inte lever upp till bilden av den Goda Människan. Jag kanske .. i likhet med Ivar Arpi och de övriga ryttarna i apokalypsen .. kan räknas in bland dem som kallas "främlingsfientliga, utan att vara främlingsfientlig alls?

Men det är kanske skillnad på främlingar och främlingar, beroende på hur man sorterar dem?

Så alla ni goda människor som försökt att forma min tankevärld så att jag ska se världen med era ögon .. ni har misslyckats. För 2015 är året då jag blev en Sämre Människa.

Det känns lite fel att komma med en önskan om ett Gott Nytt År efter det här. Jag skulle inte ens tro på den själv ..

.. så i stället blir det ett från hjärtat menat TACK till alla er som kommenterat och bidragit till och förvissat mig om att det finns fler som är lika omänskliga och oförstående som jag.

Ledarsidorna, Motpol, Dick Erixon, 6mannen, Fnordspotting,

SvD, Expr., Expr., GP,

Det är FAKTA! Det finns dokumenterat?

Den sk Carema-affären med de vägda blöjorna blåstes upp stort i Aftonbladet och Expressen hängde på och illustrerade det hela med en bild av Fredrik Reinfeldt iklädd en läckande blöja, skapad av Elisabeth Ohlson Wallin.

ALLA blev upprörda, förbannade och företagets namn blev så synonymt med vanvård .. all vanvård .. även kommunal vanvård .. så att de fick byta namn.

Fakta och dokumenterade bevis var en artikel DN.

En artikel där DN underlät att kontrollera lätt tillgängliga fakta, siffror och statistik och i stället förlitade sig på skvaller och smutskastning från personer som hade personliga motiv för att skada företaget.

Fakta är i alla fall att det helt saknas fakta i hela den här historien.

Men än i dag finns det många som tror på dessa "fakta", trots att alla inblandade har erkänt att det var en historia i stil med vandringssägnen "råttan i pizzan".

FAKTA .. är ännu ett av alla ord som missbrukats så till den milda grad att det förlorat sin betydelse .. för fakta är inte vad en journalist sitter och tycker och tänker på sin kammare, ett tweet från en kändis eller ett luddigt räkneexempel från en komiker som själv anlitar experter för att sköta sin egen ekonomi. Eller ett påstående från någon som är i konflikt med sin arbetsgivare eller någon annan.

I dag skriver MarcusBirro om priset för vår yttrandefrihet och om den åsiktskorridor som alla förnekar och han om något vet hur högt det kan bli..

I kommentarsfältet finns följande ordväxling .. (klicka på bilden så blir den mer lättläst)

Frågeställaren vill .. leva i en öppen demokrati, där alla har rätt till sin åsikt, även om den inte delas av alla. Jag efterlyser en saklig debatt istället för pajkastning, påhopp och påklistrande av epitet.. och .. [v]ad gäller ängsligheten mot SD skulle jag hellre se sakargument i debatten i stället för luddiga påståenden.

I repliken som följer får vi veta .. Att SD-politiker hotat folk med metallrör är fakta. Det finns dokumenterat, av politikerna själva, dessutom. Alltså, inget luddigt.

Om vi helt bortsett från att det hela handlar om SD, så finns det två fel i repliken.

1. De berusade, flyende SD-politikerna hotade ingen med metallrör och

2. det som finns dokumenterat i en film från den enes mobilkamera, dokumenterar två rädda, berusade män som begärt polisassistans eftersom de tror att de är förföljda.

En sorglig historia med två rätt ynkliga huvudrollsinnehavare .. men det är varken fakta eller dokumentation över att någon hotat någon överhuvudtaget.

Men det skildrades så i tidningen .. och då förvandlades händelsen och minnesbilden av filmen till något helt annat. Om nu personen som hänvisar till den överhuvudtaget har sett den?

För i media blåstes de ensamma, rädda männen upp till hotfulla, råbarkade sällar som gick loss på omgivningen med järnrör. Vilket förmodligen gynnade SD mer än om de skildrat situationen som den var .. två fulla gaphalsar som förolämpade allt och alla och sedan inte vågade stå till svars, utan sprang och gömde sig och ringde polisen för att få skydd mot människor som redan glömt dem.

Man ska vara försiktig med vad som påstås vara fakta .. särskilt nu när det är en sådan bristvara i nyhetsrapporteringen.

Det gamla, goda, välfärdsdrömmen ..

.. som skulle infrias när Stefan Löfven fick makten att laga det Sverige som "gått sönder" under ett borgerligt styre, hur blev det med den?

Var det bara en förhoppning, en myt, en vandringssägen, ett innehållslöst löfte eller blev det den mardröm som jag oroade mig för i slutet av januari 2014?

Det har alltså gått nästan två år sedan dess. Nu vet vi hur det blev och vilka som gjorde vad. Blev det som ni tänkt er eller blev det bättre alternativt sämre? Är det fortfarande någon som tror att det går att "laga" det svenska välfärdssystemet så att det upplevs lika tryggt och behagligt som det gjorde på Ingvar Carlssons och Göran Perssons tid?

Jag brukar inte återanvända gamla blogginlägg. För det mesta är de inaktuella, ibland har jag kommit till insikt om att jag borde ha nalkats ämnet på ett annat sätt och mer än hälften har jag helt och hållet glömt bort att jag har skrivit.

Men det är två inlägg som envisas med att dyka upp minst en gång i veckan .. det ena har rubriken "Vad äter en koltrast?" och det andra kommer härmed i repris med en länk för den som vill läsa de kommentarer som strömmade in då det begav sig  ..

"För att krossa den svenska välfärdsmyten" är det kanske nödvändigt att vi byter regering, oavsett vad det kommer att kosta.

Jag kommer inte att aktivt bidra till ett regeringsskifte, det har jag inte samvete till .. men om majoriteten av Sveriges väljare tror att en vänsterregering kan backa tiden och återinföra det välfärdssystem som redan hade slutat fungera på Perssons tid .. när alla tyckte det var som bäst .. så är det hög tid att de får möjligheten leva med resultatet av sina drömmar.

Kanske kan det bli början till en attitydförändring i vårt sätt att se på samhällets skyldigheter vs våra rättigheter. För i nuläget är det ingen som ens tänker på sin egen skyldighet att planera för framtiden och samhällets rätt att kräva den inställningen.

De som tycker kraven är för hårda nu bör noga läsa villkoren i de alternativa förslagen och tänka efter lite innan de fattar beslut som de sedan inte vill leva med.

Redan före millennieskiftet började vår familj se över framtidsplaneringen på allvar. Det var så uppenbart att de enorma kostnaderna för bl.a sjukförsäkrings och arbetslöshetssystemen, det kommande akuta behovet av ökade resurser inom sjuk- och äldrevården, samtidigt som 40-talisternas pensionsavgångar, skulle tvinga fram åtstramningar som skulle drabba de allra svagaste hårt.

Oavsett vilken färg det skulle bli på de kommande regeringarna och utan att veta vad som skulle hända med världsekonomin lite senare.

Göran Persson visste det och gjorde sitt bästa för att sopa det problemet under mattan. Alliansen var helt klart medvetna om både problemet och behovet av snabba åtgärder och .. även om de blev lite väl snabba och ogenomtänkta .. så har det åtminstone funnits en urskiljbar plan bland alla beslut och förslag. Bland annat så har jobbskatteavdraget gynnat konsumtionen och därmed bromsat arbetslösheten och de privata riskkapitalisterna bidragit en hel del genom att investera i vård, skola och omsorg ... även om villkoren kanske varit för ogenomtänkta, ospecificerade och generösa.

Stefan Löfven, Gustav Fridolin och Jonas Sjöstedt bör också vara medvetna om att det inte finns någon möjlighet i världen att återställa välfärden till den nivå många förväntar sig .. men det kommer de naturligtvis inte att låtsas om .. före den 14:e september.

Men, som sagt .. jag tror inte att polletten ramlar ner förrän förlusten av drömmen är ett faktum och för att få den effekten så måste vi kanske byta regering i höst?

Även om det innebär att vi får betala dubbelt så mycket för samma politik. Ett omvänt "Köp 3 och få den billigaste gratis" .. dvs, "Köp 3 och betala dubbelt så mycket för alltihop".

För egen del så har vi använt de senaste 15 åren till att betala ner alla skulder så att vi är skuldfria vid nästa årsskifte och sett över vad som går att effektivisera för framtiden, så att vi klarar 4 eller högst 8 år med en "rödgrön regering". För längre tror jag inte att de kan dölja att det gamla, goda, välfärdsdrömmen för länge sedan förvandlades till en förhoppning, en myt, en vandringssägen .. eller, i värsta fall, en mardröm.


6mannen, SvD,

Den vite, den röde, den svarte och den ..

.. gulbleke var hästarna som reds av de fyra ryttarna som tillsammans förebådade världens undergång .. apokalypsen .. i en uppenbarelse för aposteln Johannes.

Ryttarnas namn var Segraren, Kriget, Svälten och Döden.

Det vet alla som kan sin Bibel eller sitt Google.

Nu vet alla som kan sitt Aftonbladet att Apokalypsens fyra ryttare som förebådar Sveriges undergång heter ... Anna Dahlberg, PM Nilsson, Alice Teodorescu och Ivar Arpi?

Aftonbladet har alltså gått från att vara en vanlig kvällstidning till en egen nationalistisk version av Bibeln .. om jag tolkar Anders Lindberg rätt?

Sveriges undergång kännetecknas av att de fyra ryttarna har skapat ett politiskt samtal  där bara åsikter inom vissa allmänt accepterade ramar får plats och där tonfallet blev råare och nyanserna försvann.

Hujedamej!!

I dag säger du ”systemkollaps”, eller är utanför samtalet .. läser jag och inser att det måste vara det värsta som kan hända en journalist. Ungefär lika hemskt som när en vanlig människa talar om kommunens/statens ekonomi och blir kallad nazistfacistrasist i en icke namngiven kvällstidning.

Förkunnelsearbetet går dåligt för sanningssägarna på Aftonbladet, där den förestående apokalyps som de utpekade stora tidningarna försöker skrämmas med, redan verkar vara påtagligt nära.

Det apokalyptiska tonfallet, hysterin, beskrivningen av ett Sverige som faller i bitar på grund av invandringen och kraven på hårdare tag .. allt är lögner från Expressen, Dagens Industri, Göteborgsposten och Svenska Dagbladet som i Anders Lindbergs version symboliserar de ystra springarna.

Det är ju för HEMSKT!!

Låt oss alla få PANIK och söka räddningen genom den vänstra nödutgången!!!

För enligt Anders Lindberg så är inte allt som står i tidningarna SANT?

Förutom det som står i Aftonbladet som skildrar sanningen som den KÄNNS och inte som något som mäts med futtiga verktyg som statistik och myndighetsrapporter.

Men det som gör mig nyfiken när jag läser Anders Lindbergs krönika är vem som han anser vara vem av de fyra ryttarna?

För om han nämner ryttarnas namn i rätt ordning .. då blir ju Anna Dahlberg (!) SEGRAREN som beskrivs på följande sätt i Uppenbarelseboken 6,2 ..

..  Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge, och en segerkrans gavs åt honom, och han kom fram som segrare.      „

Vilket gör att hela texten kan tolkas som en hyllning till konkurrenten Expressen!?

Motpol, Ledarsidorna, 6 mannen, Rebecca Uvell,

Alla vet ..

.. att det finns många miljoner människor som väntar på chansen att kunna ta sig från trånga flyktingläger till södra Europa och vidare upp till, främst, Tyskland och Sverige.

Alla vet också att den största orsaken till de minskade flyktingströmmarna är årstiden, kylan, regnet och mörkret.

Alla vet. Det vill säga, alla utom regeringen och statsvetaren Ulf Bjereld .. sossen som vilar trygg i partiets verkställande utskott .. som anser att regeringen nu har sitt kanske bästa tillfälle under hela mandatperioden att försöka ta sig ur den onda cirkeln och istället få fokus på samhällsbyggarfrågor. Det handlar inte bara om att kommunicera sin politik utan även om att ändra politiken i sig – för att verkligen få en minskad arbetslöshet, få ett ökat bostadsbyggande.

Det dåliga förtroendet för ministrarna hänger samman med att både Socialdemokraterna och Miljöpartiet har gått dåligt i opinionen .. svamlar statsvetaren och socialdemokraten Ulf Bjereld vidare, i SvD.

Tänka sig .. men det var väl ingen som trodde att ett dåligt förtroende för landets högsta ledning skulle kunna höra ihop med en stark opinion för partierna i den sittande regeringen?

Eller tvärtom?

Trots att alla vet .. utom Ulf Bjereld, som verkar vara den ende som får analysera och kommentera regeringens vikande siffror .. att förändringar, ändrad politik och fokus på samhällsbyggarfrågor bara är andra ord för utredningar och nya kostsamma, politiskt valda, myndighetspersoner .. som i sin tur omorganiserar genom att tillsätta nya utredningar.

Se bara hur det står till inom polisen efter politikernas krafttag och satsningar.

Alla vet .. men när våren kommer så kommer också den stora förvåningen .. överraskningen, naiviteten .. käbblet om EU och nya meningslösa slag i luften fram till i november då det plötsligt påstås att alla "beslut" har "resulterat" i minskande flyktingströmmar som "bevisar" att .. NU, nu, vänder det!

Om regeringen ska kunna vända uppåt i opinionen krävs mer av beslutsamhet, anser den socialdemokratiske specialisten Bjereld.

Sant! Men då är det nog dags att de redan nu planerar och beslutar sig för hur de ska hantera den andra flyktingvågen som kommer över Europa nästa sommar. Den lär bli större än det vi hittills har sett.

Och med dagens regelverk får vi nog anta att antalet flyktingbarn .. vars ålder inte får ifrågasättas .. kommer att hamna på svindlande höjder.

Mer av beslutsamhet?

Hur i helsike ska Sveriges mest obeslutsamma, konflikträdda regering någonsin kunna uppbåda tillräckligt med beslutsamhet för att kunna fatta några som helst genomtänkta, nödvändiga, beslut?

Det snabbaste och mest aktiva beslut statsministern tagit hittills var väl när han befriade sig själv från ansvaret för landets krishantering och lade det på inrikesminister Ygeman.

Motpol, Ledarsidorna, 6mannen,

Expr., Expr., SvD, GP,

Att namnge en katt ..

 .. är knepigt som katten, enligt T S Eliot.

Att ge namn åt en katt, det är knepigt som katten.

Det finns inte många som duger till de´!

Man grubblar sig tokig av grubbel om natten.

ETT namn är för lite. En katt vill ha TRE!

Men eftersom jag fick en sedan länge efterlängtad katt från Aaron Jackson i julklapp och eftersom vi är tre i familjen så borde det väl inte ha varit så svårt.

Men det var det .. för vi upptäckte snar att det var omöjligt att kombinera vilka namn som helst, särskilt när vi var helt oense om det var en han, hon eller hen.

Misserabel, Missantropen och Trisse  .. var slutbuden. Så var så goda .. vår nya familjemedlem ..

Den Misserable Missantropen Trisshen!

För dig som längtar efter ett utrymme att fylla med is och öl finns det en tjur, med kapsylöppnare på ryggen, som redan heter Bruce the Bull Cooler .. Världens bästa kompis en stekhet sommardag bredvid solstolen. Den som hellre vill ha en förvaringsplats för dina pelargoner kan placera dem i Clarence the Cow Planter.

Jag har en vän som är stolt ägare till en av dem och även om jag inte kommer ihåg vilken, så jag har avundats henne den i flera år.

Nu har jag mitt alldeles eget oljefatshusdjur ... en storslagen, välkommen och uppskattad julklapp.

Andra plåtdjur kan du hitta här, om du behöver något att längta efter.

God Jul alla vänner .. både kända och okända!

 Julmaten är klar, julljusen tända, klapparna ligger i drivor under granen och friden sänker sig över hemmet ...

.. då upptäcker den Makalöse Maurice att det inte bara går att ligga under den oklädda delen av granen utan att det också är fullt möjligt att klättra i den för att kunna strippa den på glitter och julpynt.

Så alternativen denna jul är ..

A .. att jag får bära den Makalöse som en chick handväska under armen fram till tjugondag Knut?

B .. att jag raskt slår in honom i ett vackert julpaket, kontaktar en budbil och levererar honom som julklapp till katten Gustav i södra Sverige?

C .. att vi tejpar fast den Förskräcklige i granen som ett exklusivt julpynt? (Makens förslag)

D .. att vi ställer granen utomhus och behåller katten inomhus?

Är det någon som har några andra förslag???

Inte ens Stefan Löfven litar på Stefan Löfven!

Aldrig mer, sa vi vid den här tiden för 11 år sedan, när makthavarna sprang runt som handlingsförlamade höns under tsunamikatastrofen. Statsministern för tillfället, Göran Persson, som var den ende som hade tillräckligt med befogenhet för att kunna fatta snabba beslut, hade julledigt och ingen vågade eller ville störa julfriden .. med den påföljd att Sverige var det land som var sist med att bistå sina medborgare.

En KRISKOMMISSION, måste vi ha!! .. ekade makten när allt var över. En särskild enhet, Kansliet för krishantering, som lydde direkt under statsministern inrättades därför år 2008.

NU var vi med på banan. NU skulle vi ALDRIG MER överraskas, försenas eller åsamka skada genom en snårig beslutsgång. NU var statsministern den ytterst ansvarige och kunde därmed fatta de snabba beslut som förhindrar att kriser blir stora katastrofer.

Sedan vet jag inte vad som hände. Vad tänkte den nyutnämnde statsministern förra året när han blev varse att det var han .. och bara han .. som bar det yttersta ansvaret för all krishantering och i synnerhet den akuta kris som alla såg segla upp vid horisonten?

Hörrni grabbar, det här är inte okej! För det första är det bara käbbel och ansvaret är förresten Ygemans och det är hans bord och så är det jag som bestämmer och då bestämmer jag att jag inte längre har det ansvaret för det är inte okej. Sköt ni ert på er kant så sköter jag mitt på min kant och räcker ut handen om jag behöver hjälp från EU.

Så  det första den nye statsministern gjorde, som en tidig julklapp till sig själv, var att ändra instruktionerna. I smyg och största hemlighet och .. vips .. så blev ansvaret för alla eventuella kriser i samband med de allt stridare flyktingströmmarna Någon Annans eller EU:s och för det andra så är naivitet helt okej och ändrad krishantering?? .. det var som f*n? Det hade jag ingen aaaaning om?

Så nu befinner vi oss i exakt samma situation som innan tsunamin drabbade Thailand 2004.

Och statsminister kan ostört fira jul och planera för sin framtid som kompis till en särskilt utvald nyanländ kompis som SÄPO granskat och godkänt.

Att statsministern väljer ut en särskilt utvald nyanländ till jul kanske till och med blir en stämningsfull och vacker svensk tradition i stil med den ceremoni som presidenten i USA har i samband med Thanksgiving, då han benådar en särskilt utvald kalkon som tecken på barmhärtighet och godhet?

Expr., DHE,

Vem tackar polisen?

I de flesta andra länder tror jag att de flesta medborgarna uppskattar sina poliser .. även om inte ALLA älskar dem. Det ligger liksom i yrkets natur, för om alla älskade polisen så hade vi förmodligen inget behov av dem. Vilket gör att jag betraktar alla som uttalar ett offentligt polishat med största misstänksamhet.

Engelsmännen talar både familjärt och uppskattande om sina bobbies, fransmännen verkar uppskatta sina uniformerade gendarmer, en tysk polizei verkar inte vara utsatt för hatkampanjer med rötter hos landets kultur- och mediaelit.

Men när det gäller svenska poliser finns det inga gränser. Ingen verkar uppskatta det de gör men alla kritiserar dem för det de inte hinner med. Att hata polisen offentligt verkar till och med vara bra för karriären för den som vill ha toppjobb inom det som kallas public service.

Så .. trots att jag ensam bara är ett enda strå bland alla gräsrötter .. så vill jag börja julen med att tacka landets alla arbetande poliser.

TACK .. för att ni sliter och tar risker på tider och för löner som inte många av oss andra skulle acceptera,

TACK .. för att ni vågar stå som en mänsklig mur mellan fredliga demonstranter och hatiska aktivister och mellan fotbollsintresserade och fotbollshuliganer .. vilket i princip är samma sak,

TACK .. för att ni orkar all övertid och alla veckor borta från hem och familj för att bringa någon form av ordning i den röra som våra handlingsförlamade politiker har skapat,

TACK .. för att ni inte kastar in handduken och söker mer välbetalda väktarjobb när ni hamnar i en omorganisation som verkar lika oklar och otydlig som landets regering och som dessutom leds av en man som få av oss andra skulle vilja bli ledda av,

TACK .. för att ni gör ert bästa för att finnas till hands vid all oro och alla missnöjesyttringar som ständigt uppstår vid landets överbelastade asylboenden .. oavsett vilka som står för vad,

TACK .. för att ni försöker skapa ordning och reda i de utanförskapsområden där många av de boende lever under rädsla och ångest,

TACK .. för att ni riskerar skador och livet i farliga situationer, trots all kritik som kommer från människor som lever i en trygg och skyddad tillvaro .. mycket tack vare att det fortfarande existerar någon form av lag och ordning,

TACK .. för att ni inte ger upp när er egen högste chef .. som uppenbarligen presterar för ca 2 miljoner kronor om året .. går ut offentligt och talar om "lön efter prestation". Dvs  några hundralappar över 27.000 i månaden kr för den som riskerar livet i de 12 värsta "nogo zonerna" bland de farligaste 54.

Och slutligen TACK för att ni i dagens pressade läge ändå inte ger upp utan kämpar vidare för rimligare arbetstider och rimligare lön.

Jag står helt bakom er i båda frågorna .. för vad det nu kan vara värt .. och önskar er både ett större folkligt stöd och en God Jul och ett Gott Nytt År.

Dag Öhrlund,

Jul, jul, strålande jul?

 Min pappa växte upp som enda barn i ett hem där julen innebar förväntan och besvikelse. Det enda han egentligen berättade om sin barndoms jular var hur han gick på gatorna i den norrländska stad där han växte upp, och tittade in genom upplysta fönster och avundades alla lyckliga familjer.

Min mamma däremot var en av sju syskon och växte upp med övre medelklassens traditionsrika julfirande med överdådiga julbord, släktträffar, lekar och julklappsfirande.

Man kan gott säga att förväntningarna var högt ställda inför julen i vår familj.

Men aldrig någonsin levde vi upp till de höga förväntningarna som min pappa hade på oss när det gällde julfirande. Aldrig någonsin tindrade vi tillräckligt, aldrig var vi tillräckligt glada, snälla och tacksamma och aldrig fick han det som han som barn trodde att alla andra fick .. en alltigenom lycklig jul, där alla var lyckliga, nöjda, glada och firade i gemensam kravlös kärlek under ett helt dygn.

En jul som skulle förverkliga hans orealistiska bild av det som han trodde var normen för  en lycklig familj.

Vi barn svek när vi ville gå ut och leka med våra kompisar. Julglädjen stod aldrig tillräckligt högt i tak när vi högg in på julmaten. Bara det att vi ungar inte åt sill var ett misslyckande, bristen på oavbruten lycka och uppmärksamhet var ett misslyckande och julklapparna vi köpte var aldrig tillräckliga bevis på den kravlösa kärlek som förväntades av oss.  Vi förstod aldrig .. inte förrän långt efteråt .. att det egentligen var pappa som var det mest förväntansfulla barnet på vår julafton.

Så det är väl inte så konstigt att det tagit nästan ett helt liv för mig att få ett något så när normalt förhållande till julen.

Länge, länge var julen ett nästan omöjligt projekt. Jag slet som ett djur veckorna före jul för att åstadkomma den PERFEKTA julaftonen. Jag bakade alla kakor som min egen familjs tradition krävde, kokade egen kola, knäck och karameller, försökte laga julmat på Bullerbyvis, städade som besatt, lade ner oändligt med tid på julklappar som skulle passa och glädja mottagaren .. helst gjorde jag dem själv på nätterna för att följa min mammas exempel .., pyntade varje möjlig och omöjlig vrå med juldekorationer .. ett år hade vi till och med girlanger i taket i alla rum .. och på något konstigt sätt så lade jag hela ansvaret för julen på mig själv. Alla skulle vara glada .. och var de inte det, så var det mitt fel.

Droppen som fällde hela bygget kom den julen då vi köpte en halv gris och jag bestämde mig för att vi skulle fira en gammaldags jul med hemgjord korv, sylta och allt annat som fanns på julbordet hemma hos Emil i Lönneberga.

Den alltigenom VERKLIGT PERFEKTA julen skulle bli min julklapp till hela familjen!

Jag vet inte hur många av er som styckat en gris, saltat in en julskinka, gjort era egna syltor, malt er egen köttfärs och stoppat er egen korv osv .. men jag kan tala om att det inte är värt besväret. Särskilt inte tre veckor före dagen D.

Den julen minns jag som i ett töcken. Jag tror att det gick bra. Hemmet var i alla fall pyntat in i minsta detalj, golven var nytorkade klockan ett på natten, det fanns inte ens tvätt i tvättkorgen och julfirandet startade programenligt med varm choklad och valfritt tillbehör på morgonen. Morgonpaketet till Dottern fanns på plats och jag tror till och med att jag sjöng en liten truddilutt när hon fick det .. men sedan är det svart, jag minns inte resten.

Jag tror till och med min pappa fick totalt nog av julfirande det året?

Nu för tiden sätter jag rutinmässigt upp julpyntet, plockar undan det värsta, bakar pliktskyldigast pepparkakor, mördegslöv och småskorpor. Maken ansvarar för lussekatterna och skinkan, Dottern fixar rödbetstzatziki  och revbensspjäll, köttbullarna gjorde jag i förra veckan, korvar finns i frysen och julklapparna handlar jag under hela året så fort jag ser något som jag bergsäkert vet att mottagaren behöver. Mitt bidrag är att jag fixar ägghalvor och sockerbomben "Glömda kakan" med jordgubbar, glass och vispgrädde.

Sedan sover jag lääääänge på julaftonens morgon och överlåter väckandet åt resten av familjen, som redan ätit frukost när jag hasar mig ur sängen. Lyckligt utsövd och utan något speciellt att göra, eftersom julmaten som vi tillsammans har fixat till dagen innan redan står i kylskåpet och väntar.

Vi går ut med hunden, en lång julaftonspromenad, pratar med varandra och lägger ut lite äpplen till hjortarna som envisas att stå i vägen som vanligt. Vi spelar spel, tar oss tid, äter hela tiden och när vi vill och gör det som faller oss in .. fram till den stora stunden då jag förvandlas till det förväntansfulla barnet som sitter i soffan och väntar på tomten, som av tradition är Dottern som kommer och överraskar med tomteluvan på huvudet och Maken som får bära julklappssäcken .. symboliserande antingen släden eller renen..

Ibland har vi varit många som firat jul tillsammans, men nu är det för det mesta bara vi. Det är skönt .. för är det något som åtminstone jag törstar efter så är det en dag helt utan måsten och förpliktelser.

En riktigt lycklig jul är för mig en kravlös jul där ingen förväntar sig det ouppnåeliga, alla får vara och göra vad de vill  .. en dag då det helst inte händer någonting alls.

”Svensk ekonomi är urstark. Den går lika bra som en nyproducerad Tesla” .. sa Magdalena Andersson,

.. och det var ju en perfekt liknelse, eftersom Tesla verkar ha lika stora kvalitetsproblem som Sveriges regering.

Consumer Reports, en amerikansk konsumentjätte, rekommenderar inte längre köp av Teslas nya modell och informerar också om att .. "när de äldre bilarna har rullat ett tag ser vi en del bilar där elmotorn måste bytas ut och där laddsystemet i bilen inte laddar batteriet. På nyare bilar ser vi problem med att soltaket inte fungerar som det ska och dörrhandtagen fortsätter vara ett problem".

Så .. ja .. svensk ekonomi går nog lika bra som en nyproducerad Tesla.

Dessutom så vet var och en som arbetat på ett ekonomikontor på ett större företag att detta är den tid på året när bokföringen helt plötslig blir föremål för stort intresse av dem som har ett minst lika stort intresse av att maximera eller minimera vinsterna för innevarande år. Det kan vara väldigt lönsamt att antingen skjuta betalningar framför sig eller låta dem vänta över årsskiftet .. något som både Magdalena Andersson och Anders Borg vet allt om.

Det finns mycket roligt som den insatte kan göra med en bokföring .. om syftet är att lägga problemen i knät på någon annan .. men i längden går det inte att manipulera verkligheten.

Och en prognos är varken ett löfte eller en sanning, utan bara en förutsägelse, framtidsutsikt, förväntad utveckling, kvalificerad gissning eller spådom.

En "besparing" som finansministern kommer att visa upp som en framgång är de miljarder hon kommer att spara in på assistansersättningen 2016. För från och med årsskiftet kommer assistansersättningen att betalas ut i efterskott i stället för som nu i förskott .. vilket gör att det bara blir 11 månaders utbetalning år 2016.

Men på pappret så kommer "besparingen" att användas som ett kvitto på regeringens handlingskraft.

Teslan Andersson försöker le, tala förtroendefullt och hoppfullt för att få svenska folket att känna så mycket trygghet att de inte ifrågasätter budskapet om den urstarka ekonomin. Men verkligheten i de kommuner som drar in på allt som går att dra in på, utan att människor tar direkt fysisk skada, talar emot finansministerns nästan ystra och optimistiska framtidsprognos.

Cornucopia,

DI, Ledarsidorna,

Statsminister Stefan Löfven och hans hustru ska bli ..

.. kontaktpersoner för en nyanländ person, avslöjar han i en intervju i Expressen.

"En nyanländ person" .. det är ju också ett sätt att uttrycka sig på. Jag måste gå till SVT:s ordlista för att förvissa mig om att det är det godkända, korrekta och begripliga sättet att beskriva människor som under det senaste året kommit till Sverige och fortfarande håller på att etablera sig i samhället .. och det visar sig att statsministern har tagit del av SVT:s Sverigespegling.

Duktigt!

Annars hade man ju lätt kunnat tro att det handlade om vilken nyanländ person som helst som besöker landet.

Nu hoppas jag att statsministern förstår att uppdraget som kontaktperson är ett rent privat åtagande och att det inte är okej om det delegeras ut på någon underordnad person på regeringskansliet.

Möjligen är det okej om det är hustrun som ska stå för kontaktarbetet, men eftersom Stefan Löfven ser fram emot uppgiften och verkar ha tid över för ideellt arbete, så kan jag tipsa om att det råder en stor brist på kontaktpersoner som kan hjälpa funktionshindrade och/eller rörelsehindrade äldre att få komma utomhus .. åtminstone ett par gånger om året .. eller få hjälp att med oviktigheter som julmatsinköp i stället för hemtjänstens lilla grå låda eller möjlighet att ta sig till det nöjesliv som erbjuds .. gratis julkonserter, julotta eller de ideella organisationernas julfirande.

För av någon anledning har landets kommuner inte längre råd med den typen av lyxförmåner.

Så jag .. och förmodligen många andra .. håller med landets statsminister när han inleder sitt jultal med .. det finns minnen ifrån den här hösten som jag kommer att bära med mig resten av mitt liv.

SvD, GP, GP-Alice Teodorescu,

"Vårt enda barn".

Vi bor några 100 m från en kyrka och eftersom våra egna anhöriga är begravda på mils avstånd, så brukar vi tända våra ljus i den minneslund som ligger närmast.

En kyrkogård är inte bara en vilsam plats utan också en plats fylld av historia och under årens lopp har vi skapat våra egna berättelser kring människor som verkar ha förlorat sina anhöriga.

På ett påkostat järnkors finns texten .. "Vårt enda barn" .. en kort mening som förmedlar en oerhörd smärta.

Hilma Erika Charlotta levde mellan 1856 och 1864 och blev bara 8 år. Vart hennes föräldrar tog vägen sedan och var de är begravda förtäljer inte historien, men de finns i alla fall inte här och under alla år har ingen lagt en blomma eller tänt ett ljus på hennes grav.

Utom vi. För denna enda mening .. "Vårt enda barn" .. gör att vi undrar över hennes historia, vad som hände, var hon bodde, hur hon dog och hur hennes föräldrar kände när de tvingades lämna henne bakom sig när de flyttade till en annan plats. Vi har vår egen historia runt Hilma Erika Charlotta och lämnar en bukett eller tänder ett ljus inte bara för henne utan också för hennes föräldrar och jag vet egentligen inte varför, bara att det känns bra.

Kanske är det så vi själva vill bli ihågkomna ... som någon som berört någon annan förbipasserande?

På en annan plats står ett urgammalt träkors. Det är täckt av vit mossa och ser så ankommet ut att det är ett under att det fortfarande står upprätt. Ursprungstexten är för länge sedan borta, men någon har kostat på en metallplatta som talar om att här vilar Matilda som dog någon gång på 50-talet vid 98 års ålder.

Vem var hon? Vem gjorde korset som är så uppenbart hemsnickrat .. men ändå förmedlar att hon var av stor betydelse för den som gjorde det?

Hela kyrkogården är full av fantasieggande historier .. män med betydelsefulla titlar som har sällskap av hustrur och, förmodligen, ogifta döttrar som enbart finns nämnda med förnamn.

Nutida barngravar med  ingraverade dikter som kramar sönder hjärtat, stenar i form av nallar och ett berg av blommor, nappar och mjukisdjur. Att förlora någon som inte ens blev ett halvt år måste vara det mest fruktansvärda som finns.

Under en 3-4-års period kom det alltid en hare skuttande längs vägen mot vårt hus vid 22-tiden varje kväll. De första månaderna så reagerade vi inte nämnvärt, men sedan började vi hålla utkik för att se om den kom .. och det gjorde den. Efter något år nämnde vi det för kyrkovaktmästaren som häpet replikerade .. men den brukar jag hitta varje morgon på en och samma grav?

Och nu är den borta. Harar blir nog inte så gamla, tror jag? Men jag kan inte låta bli att undra över sambandet mellan den målmedvetna haren som vilade på den sedan länge avlidne direktörens grav?

En kyrkogård påminner om livets ändlighet, men är ändå inte en sorglig plats. Precis som i verkliga livet så är en del älskade och ihågkomna medan andra vilar i ensamhet utan att tilldra sig någon större uppmärksamhet.

Läser man mellan raderna på inskriptionerna så finns det material till hur många historier som helst, men inget av allt det vackra som finns skrivet har berört mig så ända in i hjärtat som texten ..

Vårt enda barn

Hilma Erika Charlotta

Så  vi kommer att tända ett ljus för henne .. och alla andra ensamma och bortglömda den här julhelgen också.