Jag ger upp, ..

.. jag måste ha missuppfattat någonting, för jag förstår inte meningen med det hela eller vart vi är på väg?

Ta de sänkta arbetsgivaravgifterna för ungdomar till exempel. De största arbetsgivarna verkar vara skattefinansierade .. kommuner, landsting och försvaret som då får antingen avsevärt högre kostnader eller tvingas dra ner på personaltätheten. Det känns lite konstigt .. och ännu märkligare blir det när jag förstår att de därför ska "kompenseras" för höjningen .. som då sänks igen?

De enda som får fördyrade lönekostnader är de privata arbetsgivarna som inte driver sina verksamheter på skattemedel och vars anställda betalar in "riktig" skatt och inte återanvänd dito?

Förlorar de ungdomarna sina jobb så blir det ju en ren förlust .. medan de övriga .. med hjälp av "kompensationspengar" ligger kvar på samma nivå som regeringen inte kunde acceptera?

Var ligger den stoooora vinsten?

Jag fattar absolut inte systemet med trainees .. och efter att ha lyssnat på Ylva Johansson så verkar det inte som regeringen gör det heller. Ylva Johansson säger att .. "det finns en rad bristyrken; undersköterskor, murare, bagare, plåtslagare och fordonsmekaniker där det kan finnas stora behov" .. men på vilka orter, vilken utbildning, vilka arbetsgivare och vilka handledare?? Ingen vet .. men du måste skriva på ett utbildningskontrakt och "du måste delta annars blir du av med din ersättning"?

Sedan är jag storögt fundersam inför satsningen på näringslivets största elefanter. Först aviserar regeringen skattehöjningar i miljardklassen .. och sedan slår man sig för bröstet och "satsar" några hundra miljoner, som i sammanhanget ses som småpengar. Något som gör att företag som .. till skillnad från regeringen .. redan nu kan se hur framtiden ser ut, drar ner på de svenska verksamheterna och flyttar tillverkningen till lönsammare platser.

Det ska bli lönsammare att vara arbetslös och att jobba svart och det ska bli svårare att driva småföretag, särskilt för kvinnor och .. särskilt på landsbygden. Och när jag läser vad Johan Westerholm skriver på Ledarsidorna, så verkar det som om mjölkbönderna ska få den storartade möjligheten att driva sina hårt beskattade verksamheter med hjälp av kreditgarantier?

Motsatsen till de onda vinstdrivande verksamheterna .. de goda skuldgivande verksamheterna?

Och med tanke på oenigheten runt försvarsanslagen så kan jag inte låta bli att undra .. hur klarar sig ett land i krig utan egen livsmedelsförsörjning?

Det ska satsas på svensk turism också. Men var ska alla turister turista? Både stora och små turistanläggningar utnyttjas ju av Migrationsverket för att härbärgera människor som vi inte vet var vi ska göra av? Landsbygden med naturupplevelserna avfolkas och småföretagen, med hantverk, service, restauranger, caféer och annat som en turist vill se och uppleva, blir olönsamma och dör ut i samma takt som landsortsbefolkningen.

Ska turisterna irra runt och turista i de stora obebodda skogarna eller skutta runt på de åkrar och ängar som Fredrik Reinfeldt såg från sitt flygplansfönster och bedömde vara som skräddarsydda för nybyggare av Karl-Oskars kaliber.

Men med statliga kreditgarantier då, förstås?

Eller är det storstäderna som ska stå för den svenska upplevelsen? I så fall så undrar jag hur de som har varit här förr kommer att reagera när de inser att den rumänska fattigdomen numera är en del av den svenska storstadsupplevelsen?

Men vi har ju Skansen, Gröna Lund, Kolmården och Liseberg ... det kanske räcker? Allsång är ju väldigt svenskt.

För min del är Stockholm inte längre en lockande storstadsupplevelse .. det räcker så bra med de tiggare, sovplatser och avskrädesplatser som finns i vår egen lilla stad. Dessutom så har alla små udda butiker med nyskapande eller förhoppningsfull design eller de gamla affärerna som drevs av nostalgiska entusiaster, ersatts av samma coffeeshops och sushibarer som finns här.

Men det jag allra minst begriper är decemberöverenskommelsen.

Jag läser Maria Abrahamssons blogg för att försöka förstå hur livet ser ut på den gräddhylla där vi placerar våra folkvalda. Genom åren har jag följt en del andra riksdagsledamöter som bloggar och därför vet jag att det inte spelar någon roll vem jag följer, de är alla lika och skriver enbart för varandra.

I början trodde jag i min enfald att de bloggade för att etablera någon slags kontakt med väljarna, så jag kommenterade och frågade ... och fick aldrig några svar.

Det kändes lätt genant och pinsamt att inse att jag var lika välkommen som en fis på en Nobelmiddag.

För några dagar sedan skrev den moderata riksdagsledamoten om .. Men jag tog också upp den allt mer utbredda kritiken mot överenskommelsen och som i sanning kräver ett stort mått av pedagogisk skicklighet för att bemöta. Och förklarade att Alliansen under tiden opponerar som tusan, bland annat medelst typ 70 tillkännagivanden!

Ett stort mått av pedagogisk skicklighet ..  precis som om den genomsnittlige väljaren inte förstår varför överenskommelsen träffades. Den dumme väljaren begriper inte vilka villkor som gäller för en minoritetsregering och fattar inte att ett nyval förmodligen hade gett en lika svag blå regering som den nuvarande rödgröna?

Herregud!

Om Maria Abrahamsson och hennes kompisar "opponerar som tusan" och sätter käppar i hjulet för regeringen aldrig så mycket så gör det ju ingen större skillnad i de stora frågorna som kommer att påverka min vardag i tre år framöver.

De kan ta sina 70 tillkännagivanden och ... ja, det skriver man väl inte, förstås. Men jag valde inte ett alliansparti för att få Vänsterpartiet och Miljöpartiet i stället och nu när jag vet om det, så kommer jag inte att göra det en gång till år 2018.

Sett ur min synvinkel .. och där är jag inte ensam .. så är Vänsterpartiet ett mycket mer skrämmande alternativ än SD. Oavsett hur mycket det än twittras om motsatsen.

Jag är den förste att beklaga att nästan en miljon väljare inte kan se något annat alternativ än SD. Men en demokrati är en demokrati och nästan en miljon väljare förtjänar att bemötas med samma respekt som de övriga .. framför allt förtjänar de samma respekt som vänster- och miljöpartister.

Sveriges riksdag består av åtta partier det har alla riksdagsledamöter att förhålla sig till, det är min övertygelse.

Men som sagt .. jag ger upp. Jag fattar ingenting .. mer än att det är hög tid för alla skuldsatta att satsa på att betala ner lånen och strypa kreditkonsumtionen.

Det här är bara början på mer än tre oändligt långa år.

Maria Skiddi, DHE, Motpol, Marika Formgren,

DN, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr., DI, DI, DI, GP,