torsdag 16 december 2010

Det blev lite mörkare än vanligt.

Jag kämpar på med jobb, hem och julpanik och försöker förtränga tidningarnas svarta rubriker. Oavsett vad som händer och sker så vill jag inte att det ska påverka mitt vardagliga liv i en negativ mening .. det känns som om det skulle vara att ge någon annan en belöning?

Men när jag åker ner till vår lilla stad för att hämta ut rena mattor från kemtvätten så har något förändrats. Familjen som äger den har vi "känt" i över 10 år .. alltid pratat bort en stund med, blivit glada när vi träffats på stan och tyckt om. Jag har fått hjälp när saker gått sönder, fått låna en vuxen son när jag inte orkar bära och mycket annat som jag varit väldigt tacksam över .. även om det bara gällt helt vanliga möten mellan en kund och en näringsidkare i en mycket liten stad.

I dag hade ett ljus slocknat i affärsinnehavarens ögon, vi möttes försiktigt och jag .. jag höll inne med den vanliga hälsningsfrasen .."hur är läget!!" .. för det var inte svårt att se att det inte var som vanligt.

Jag mår dåligt av att en människa, som brukar bli glad när jag kommer in genom dörren, kände sig osäker på hur jag skulle bemöta honom i dag. Visst det gick över .. allt blev som vanligt och när vi skildes var det med skratt och "jobba inte ihjäl dig!!" och "ha en bra jul och hälsa familjen".

Men som en tagg i hjärtat sitter det kvar. Hur ser deras dagar ut nu .. vem eller vad skapade den första försiktigheten??

Det är svårt att skriva just nu .. vad skriver man .. HUR skriver man och hur kommer det att tolkas och tas emot??

Och jag undrar och funderar över ..

.. om jag kanske inte ändå ska ta och göra om den här bloggen till en liten bitsk hund- eller kattblogg som inte har större problem än ett kuddkrig mellan Hittekatten och mig eller Rackarkottens bravader??

Så kan jag spara alla andra åsikter till familjen och den närmsta bekantskapskretsen .. tänk vad glada de kommer att bli då!

4 kommentarer:

  1. Jag tycker du skall fortsätta som du gör nu om inte annat i rent skilsmässopreventivt syfte. Din make skall nog inte utnyttjas som ditt bollplank i allt även om ni delar ljuvt och lett ihop.Använd maken till nytta och nöje och fortsätt i din blogg med dina tankar och funderingar.

    SvaraRadera
  2. Du ger mig många gånger mycket goda skratt. Jag kanske inte alltid delar absolut alla Dina åsikter men Du bidrar till perspektiv och eftertanke på ett synnerligen trevligt sätt. TACK FÖR DET!/G

    SvaraRadera
  3. Men du får väl inte sluta. Hur det man skriver uppfattas ar ju omöjligt att veta - folk tänker ju så olika. Fritiof Nilsson Piraten sa ungefär så här; man kan inte ens skriva om en synål utan att nån enögd dj-v-l känner sig trampad på tårna. Så fortsätt.

    SvaraRadera
  4. Men gör en BlondinBella och strunta i dem som tar illa vid sig av det du skriver. Resonera om du orkar, men vi tycker inte alla lika.

    För sjutton gubbar den största behållningen med din blog, enligt mig, är när du skriver om samhället i stort och smått.

    Keep up the good work!

    SvaraRadera