fredag 23 november 2018

Stackars Annie Lööf!



Hon trodde hon var bara en ”gul knapp-tryckning” från en statsministerpost och i stället är det hon som om 12 dagar ställs inför det avgörande valet av ”rätt knapp” i riksdagen.

Det är så orättvist och allt är Socialdemokraternas och Moderaternas fel!

Ska hon välja ”grön knapp” och välja att bli ”stödhjul” till Stefan Löfven eller minister i en ”regering ledd av Stefan Löfven”, ska hon välja ”röd knapp” och fälla Stefan Löfven och därmed krossa Jan Björklunds drömmar om en ministerpost i en S-regering eller ska hon välja den ”gula knappen”- som hon själv begärde att Stefan Löfven och Ulf Kristersson skulle välja för att hon skulle få statsministerposten – för att därmed åter öppna dörren för Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor?

Spänningen är olidlig, som alltid när det gäller den oförutsägbara Annie Lööf som verkar ha kört totalt fast i knapptryckardjungeln.

En vanlig gräsrot kanske tycker att en regeringsbildning handlar om andra saker än röda, gröna och gula knappar, men trots allt tal om sakfrågor verkar det ytterst handla om det personliga maktinnehavet.

Jan Björklund vill kröna sin karriär med en ministerpost. Annie Lööf vill verkligen bli Sveriges första kvinnliga statsminister, Ulf Kristersson anser att valresultatet innebär att svenska folket röstat för ett regeringsbyte, Jimmy Åkesson tänker ge sitt stöd till de partier som gynnar hans parti mest i partiets hjärtefrågor och Stefan Löfven anser sig självskriven som statsminister eftersom hans 28%-parti är störst.

Så då spelar det ingen större roll att alla partier utanför den avsatta regeringen hittills har varit rörande eniga om att den rödgröna regeringen inte varit speciellt regeringsduglig. Kanske rent av skadlig för landet?

Kan det ge några personliga fördelar verkar det inte göra så mycket om den får fortsätta med det i fyra år till?

Jan Björklund sitter gärna i en regering som han hittills sett som usel och handlingsförlamad, Annie Lööf trycker passionerat ner den ”röda knappen” och blockerar sin egen statsministerkandidat och Miljöpartisterna som kunde ha tryckt på ”grön knapp” för en Alliansregering ledd av Annie Lööf kommer nu att lydigt byta ut valet till ”grön knapp” för Stefan Löfven.

Det verkar som om allt engagemang, alla känslosamma, inkännande skildringar från ”folkets” verklighet, alla visioner, alla vackra ord och löften kokar ner till valet mellan de röda, gröna och gula knapparna som kan ge utdelning i form av makt och ministerposter – något som mer och mer börja likna drömmen om att få fyra/fem körsbär i rad och full utdelning på en blygsam insats i en enarmad bandit på en Finlandsfärja?

För vad som helst är bättre än att ge väljarna en möjlighet att rösta fel en gång till.

6 kommentarer:

  1. Än finns det hopp för rödluvan. Sossarna är nog beredda att förhandla bort statsministerposten bara de får fortsätta regera och det är ju bara att vara stödhjul till en sosseregering som Annie sagt nej till, men att LEDA en skulle nog sitta fint! Hon tar därmed "ansvar för den uppkomna situationen", åsså måste det ju bli en kvinna den här gången!

    SvaraRadera
  2. Verkar som att demokratin är svagt förankrad i landet. Kan inte övergångsregeringen göra en skolsatsning med temat Demokrati är bättre än elitfascism?

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att vi har att göra med tvåarmade banditer. Det gäller att sno åt sig så mycket som möjligt.
    Reinfeldt tjänade ju 25 mnkr förra året och Anders Borg lär väl inte vara sämre. Deras jämlikar är också Göran Persson och Pär Nuder.
    I en något lägre nivå finns Åsa Regnér och andra med fina FN-jobb som ger goda löner och businessclass.

    SvaraRadera
  4. Jag hoppas än på nyval. Snart. För människor har så kort minne. Inte kan den stora massan komma ihåg om tre år och nio månader hur politiker grälade i sandlådan, förlåt Riksdagshuset menade jag.
    Sen vill jag ha mindre Riksdag också. De är för många i jämförelse med andra länder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kan nog sluta hoppas på nyval, för även om varenda människa jag möter har samma förhoppning så finns det nog ingenting som våra folkvalda är så rädda för som väljarnas dom över dagens råddighet.

      För min egen del har jag börjat förbereda mig på ytterligare 4 år socialistiska år med allt vad det kommer att innebära.

      Maken däremot har samma syn på riksdagen som du men går ett steg längre. Han vill behålla riksdagen men avskaffa regeringen. Då kan alla beslut och all lagstiftning ske genom omröstning i riksdagen. Problemet han sliter med är hur det ska fungera utan partipiskor som tvingar riksdagsledamöterna att rösta mot sin övertygelse? ;-)

      Radera
  5. Du har rätt, inte tillåter "de som är klokare än vi" oss att ångerrösta.
    (Kan innehålla ironi, ursäkta politiker.)

    SvaraRadera