fredag 18 januari 2019

It´s all about the money.



 

Nu har vi blivit ”räddade” från Sverigedemokraterna två gånger. Först med DÖ och nu med JÖK och jag hoppas innerligt att vi slipper bli räddade med något liknande nästa val – när det nu blir.

Men vad är det då för hemskt och förfärligt som vi blir räddade från?

Ja, inte är det från kriminalitet, sexuella övergrepp, väntetider i vården som i värsta fall leder till döden, hemlöshet, bostadsbrist, ett rättssystem med dubbla måttstockar eller indragna hjälpinsatser för funktionshindrade.

Hur många har hört någon av våra partiledare tala lika varmt och engagerat i dessa frågor som de gör när det gäller att rädda oss från det nationalistiska, populistiska och fullständigt livsfarliga partiet Sverigedemokraterna?

Men är det verkligen själva partiet som de är så rädda för?

Finns det något annat som skakar de ”anständiga” partierna i grunden?

Innan SD klev in i bilden delade de sju ”anständiga” partierna, under mandatperioden 2002 – 2006, på 599 miljoner kronor i statligt partistöd.

(Statligt partistöd utbetalas till partier som är (eller nyligen har varit) representerade i riksdagen, alternativt uppnått en röstandel av 2,5 % i något av de två senaste riksdagsvalen.)

Dessutom var alla 349 riksdagsledamöter som uppbar ersättning i riksdagen också ”anständiga” riksdagsledamöter.

Men nu har Sverigedemokraterna tagit 62 platser i riksdagen. Platser som de sju sett som sina och nu förlorar. Men inte nog med det – de är också med och delar på partistödet/partibidraget!

Partibidragets belopp för stödåret 2016/17 var …

Socialdemokraterna     45 313 650
Moderaterna                37 174 800
Sverigedemokraterna   21 659 100
Miljöpartiet                    14 544 450
Centerpartiet                 13 670 400
Vänsterpartiet               13 312 800
Liberalerna                    12 930 900
Kristdemokraterna        11 858 100
Feministiskt initiativ     1 666 500
Totalt                         172 130 700

En annan form av bidrag ges också av Riksdagen för partigruppernas och riksdagsledamöternas arbete i riksdagen. Det bidraget betalas också till partikanslierna.

Det finns alltså ytterligare en anledning till våra anständiga partiers rädsla för ett nytt, och växande parti.

Men vilka är det de räddar med sina DÖ och JÖK krumbukter?

Oss, eller sig själva?


5 kommentarer:

  1. Usch ja. Tänk sedan den dagen SD blir "normaliserade" och börjar propsa på landshövdingeposter och FN-uppdrag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Plus alla styrelseposter i statliga företag och myndigheter.

      Radera
  2. Det orkar jag inte tänka på nu när vi nyss "räddats" av JÖKen vid randen av avgrunden. Lika lite som jag orkar tänka på det kommunala partistödet som verkar vara störst till Socialdemokraterna i S-styrda kommuner .. som min egen .. medan de borgerliga kommunerna är mer återhållsamma överlag.

    SvaraRadera
  3. I en saga bytte en belåten groda (han såg ut som en mysande tomte, faktiskt) namn på makthyddan, den skulle heta "utrednings-centralen". Sagans allra längsta långbänkar & mest förhalande byråkrater skulle placeras där. "-Hoppas de har gott om tid.." skrockade grodan. Vad som nu menades med det?

    SvaraRadera
  4. I en annan saga "accepterade inte" en sträng idealist diverse saker. Det betydde att han gick och inväntade rätt tidpunkt att bejaka. Vad hans "ja" var värt visste ingen, men att det skulle betyda "nej!" trodde allmogen nog var mindre troligt..

    SvaraRadera