Koltrasten Morgan.

 I februari 2010 skickade jag ut ett nödrop på den här bloggen – Vad äter en koltrast?

Vid just det här tillfället hade vi två koltrastar i vår carport och full restaurangrörelse i vårt lilla fågelmatsträd, men av någon anledning envisades koltrastarna med att sitta uppburrade och utsvultna under själva serveringen?

Vi fick många tips, bland annat vindruvor, äpplen och russin.

Vindruvorna och äpplena upplevdes som en ren förolämpning men russinen kunde de motvilligt peta i sig.

Två år senare hade vi bara en koltrast, men då hade vi lärt oss att koltrastar kräver att äpplen ska serveras delade! Det var så lyckat att det nästan omgående lockade till sig en annan koltrast och i vår enfald trodde vi att det var en tillgång för den första koltrasten.

Det var det INTE!

Fullt krig utbröt och båda ägnade så mycket tid åt att jaga bort den andre från äpplena att vi började oroa oss för att de skulle svälta ihjäl.

I år har vi SJU koltrastar.

Sex stycken verkar vara något så när sociala, medan den sjunde är fullständigt maktgalen.

Han har startat ett enkoltrast-krig mot sina artfränder och släpper inte fram någon till alla äpplen som Maken ömsint ser till att placera med rätt sida uppåt på marken varje dag.

Det är lite störande att se denna, vid det här laget rätt välnärda, koltrast ensam peta i sig det som borde räcka till hela gänget. Inte kan vi jaga bort honom heller eftersom då sticker ju varenda matgäst i hela området.

Så vi står vid fönstret och hejar på dem som hinner norpa åt sig en bit medan den regerande koltrasten jagar bort de andra.

En dag kommer han att bli så fet att han inte orkar lyfta, säger jag. Och då är risken överhängande att katten får lite tillskott till kattmaten.

Efter det började Maken kalla honom för Tjockisen.

Du kan inte kalla honom, eller ännu värre henne, för Tjockis, säger jag. Kropps- och värdegrundsaktivisterna kommer att hänga, stegla eller förfölja dig i evinnerliga tider om de får veta det. Välj något annat namn om h*n nu ska heta något alls.

Och eftersom det var det enda som vi kunde enas om, så kallar vi från och med nu den maktgalne ”knubbisen” för Morgan.

Men det vet han lyckligtvis inte om själv.