Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

torsdag 11 april 2013

"Den "moraliska kompromissen", låter motsägelsefullt ....

Kompromiss är oftast ett tecken på svaghet, eller ett erkännande av nederlag. Starka män kompromissar inte, sägs det, och principer bör aldrig äventyras." Det sa Andrew Carnegie någon gång mellan 1835-1919.

När det uppstår problem i en familj eller på en arbetsplats så har i alla fall jag upplevt att den vanligaste problemlösningen går till enligt följande;

1. Problemet är från början ett missnöje som uppgraderats till problem när det uppstår en konflikt. Konflikten döljer ofta själva problemet, eftersom det för det mesta finns mer än en åsikt om vad det består av och vems fel det är att det uppstått.

2. En våldsam diskussion uppstår och uppdämda känslor släpps fria. Till att börja med är alla inblandade upprörda, aggressiva och känner sig förfördelade men när trycket från lång tids kokande missnöje börjar avta, börjar lösningsförslagen skönjas.

3. Förslagen till lösningar visar sig vara många och till stor del orealistiska och samtalen blir mer och mer målinriktade. Till slut har det uppstått två läger där båda parter är exakt lika övertygade om att de vet vems fel det är att problemet uppstått och sanningen om hur det ska lösas.

4. Först då börjar arbetet med att finna en lösning eller kompromiss som tillfredsställer båda parter.

Fast ibland kan man upptäcka att det är en tredje part, som har en dold agenda, som har startat hela konflikten genom att sprida det ursprungliga missnöjet? En person som vill kratta manegen för egna framträdanden genom att få övriga aktörer att tillintetgöra varandra?

Men det är svårt att upptäcka i stridens hetta om man inte är medveten om att möjligheten finns.

Men .. alltså, jag har aldrig i mitt liv hamnat i ett sammanhang där en färdigsnickrad  kompromiss läggs över ett kokande missnöje .. som ett lock på en kokande kastrull .. utan att alla inblandade fått möjligheten att släppa ut det växande trycket och aggressionen som samlats över tid?

En diskussion som ger olika förslag till lösningar är ju det som sänker hettan och skapar underlag till en fungerade kompromiss .. om en sådan är nödvändig. Att kväva diskussionen måste ju vara som att försöka hejda mjölk från att koka över genom att lägga på ett lock i stället för att vrida ner värmen?

Förr eller senare kokar det över ... och det vet man ju hur det blir med vidbränd mjölk. Den kletar fast, luktar illa och det är ett helsike att få bort den.

Så när Socialdemokraterna försöker lösa alla problem, som seglar upp i kölvattnet efter två kortvariga partiledare och två valnederlag, med tystnad eller färdiga kompromisser från förrådet där de särskilt utvalda tillverkar dem .. så misstänker jag att kastrullen förr eller senare kommer att koka över, och att det kommer att bli ett rent helsike med rengöringen.

Jag tror inte Stefan Löfven någonsin gjort rent spisen från överkokt mjölk. Men jag kan tala om att det kommer att ta tid. Tid som han egentligen behöver till annat.

Diskussioner som kan leda fram till insikt, förståelse och problemlösning .. till exempel.

AB, AB, AB, AB, Expr., Expr., SvD, DN, DN,

6 kommentarer:

  1. "4. Först då börjar arbetet med att finna en lösning eller kompromiss som tillfredsställer båda parter."

    En kompromiss är inget som tillfredsställer båda parter, utan något som gör dem lika missnöjda, vilket är tillräckligt för personer med insikt om verkligheten och intressemotsättningens omfattning.

    Lavazza

    SvaraRadera
  2. Lavazza .. men målsättningen med kompromissen måste väl ändå vara att få båda parter att enas på ett sätt som får båda att känna sig som lika stor del vinnare som förlorare??

    SvaraRadera
  3. Jag tänker på det klassiska "konflikt föder konflikt". Och det är väl lite otrendigt idag. Att tänka på det.

    Nu skall ju konflikt vara fint. Och drivande, helst framåt. I princip hela medievärlden jobbar ju med konflikt som dramaturgiskt bränsle. Som leder åskådaren på den vilsna stigen till engagemang.

    Alla militärjuntor runtom i världen, ofta uppstod de med ursäkten att radikala marxistrebeller runtom jorden skulle förinta allting annars. (Och vissa marxistrebellgrupper uppstod för att militärjuntor skulle förinta allting annars).

    Jakten på verkliga eller inbillade fundamentalister. Som i sin okänslighet istället underlättar för dessa grupper att värva nya medlemmar.

    Förståelsen eller det genuina intresset för teologiska alternativ. Nej, rubrikmässigt avståndstagande och ytligt förakt istället.

    Hela tiden eldas konfliktmöjligheterna på från politiska eldsjälar (eller åsiktskorrupta karriärister om man hellre säger så). Det blir en metod som snurrar runt av egenintresse, inte för att lösa problem.

    Diskussion och förmåga att verkligen lyssna slipas bort. Missförstånden blir religion. Känslorna är den värdefulla handelsvaran. Inte idéerna.

    Journalisterna skall inte redovisa och informera. De skall engagera.

    Vi är själva aktörer i en onödigt ytlig pjäs.

    E

    SvaraRadera
  4. Känner mig inte som en aktör i en ytlig pjäs därför att jag kan tänka själv,lägga ihop två och två,dra egna slutsatser,lita till mitt sunda bondförnuft och med min livserfarenhet sålla vad som är trovärdigt, eller inte ,läsa mellan raderna och jag tror inte jag är ensam om det. Sen kommer man långt med en i grunden stark känsla vad som är rätt och fel.
    Vi är många men vi hörs inte så mycket.

    SvaraRadera
  5. Tyvärr kompromissas det alldeles för många gånger vilket leder till en generellt dålig lösning. Precis som nu när (S) bara för att verka invandrarvänligt och för att locka muslimska röster låter en konstaterad islamist eller om man så vill islamisk extremist ta plats i VU.

    Detta gör att jag nu drar öronen åt mig så någon röst i valet 2014 kan de inte räkna med. Detsamma gäller (M) som har extremisten Wabiri i riksdagen av samma skäl som som (S).

    Dessa idiotiska tilltag driver folk i armarna på SD som glatt tar emot deras röster.

    SvaraRadera
  6. vi dansar runt och tror- men hemligheten sitter still och vet. "Frost"

    SvaraRadera