Jag blir så trött och deprimerad av Socialdemokraterna.

För många år sedan, långt innan jag ens hade hört talas om bloggar, brukade jag säga att jag nog var schablonbilden av medelväljaren. Att jag tyckte och tänkte som majoriteten av de gräsrötter som politikerna trodde att de övertygade när de höll sina retoriskt fulländade valtal.

Ofta reagerade jag med häpnad tillsammans med majoriteten av befolkningen, när förståsigpåarna recenserade valtalen .. eftersom jag tänkt och hört något helt annat?

I dag läser jag Daniel Suhonens manifest, "tio arbetspunkter för en socialism för vår tid". Det andas uppgivenhet, är välskrivet, vackert formulerat och målsättningen är inget att klaga på .. men jag blir deprimerad, trött och lite sorgsen.

Ingenstans i Daniel Suhonens textmassor kan jag hitta mig själv? Han hänvisar till Peter Weiss, Roy Andersson, Kristina Lugn .. ja, till och med till Bergspredikan och Marx .. men ingenstans hittar jag den vanliga människan. Sådana som jag .. som lever i "det offentliga armodets tid"?

Vi som bildar det samhälle som Daniel Suhonen vill förändra och tycker att vi ska bygga upp igen gemensamt? Med hjälp av socialdemokratiska arkitekter, som tillbringat hela livet i politikens stängda värld, ska det skapas teoretiska idyller utan att ens lyssna på oss andra som levt i den "verkliga verkligheten" hela tiden?

"Socialdemokratin uppstod för att människor startade den" .. den meningen, och några svepande formuleringar om Henning och Lotten från "Minns du den stad" av Per Anders Fogelström (1964) som handlar om tiden 1900-1925,  är det enda som tyder på att Daniel Suhonen inser att "den vanliga människan" har haft någon som helst betydelse. Men då handlar det bara om att lösa socialdemokratins problem med "att allt det den stått för håller på att upplösas, dra sig tillbaka".

Vi är bara statister i den stora berättelsen om Socialdemokratins uppgång och fall.

Han skriver inte till mig .. bara om mig .. riktat till sina partikamrater, och varför han behöver DN för att göra det hör väl till det som jag är för obildad för att förstå? Särskilt med tanke på att den bara publiceras i pappersupplagan eller till dem som kan betala för att få tal del av manifestet.

I sin arbetspunkt nr 8 skriver Daniel Suhonen, "Grogrunden för den rasism vi ser i dag är frånvaron av klasskamp. Klasskampen förs i dag bara uppifrån."

Som obildad gräsrot och i avsaknad av det politiska språket, så upplever jag att den av sossarna så omhuldade Klasskampen har ersatts av Kulturklyftan. Men jag behöver bara läsa de nästan pinsamma, socialdemokratifrälsta tio "hårda"(?) budorden som Göran Greider/Socialdemokraternas Moses publicerar i AB, för att inse att det är sant att klyftan skapas uppifrån, oavsett om man ser det från vänster eller höger.

Samhället verkar ha skiktats i två delar, där en sjävutnämnd elit bestående av politiker, akademiker, kulturarbetare, debattörer och mediafolk anser sig ha rätten att tolka majoritetens behov, handlande, önskemål, drömmar och framtidsvisioner. En klyfta som uppstår när de "tolkade" inte känner igen sig i tolkningarna.

Att se stora grupper av samhället som underlägsna och oförmögna att se hur samhället fungerar .. det är ju en slags främlingsfientlighet det också, eller hur?

Rasism är bara en del, feminism och klass är andra delar av det som sysselsätter dem som anser sig ha tolkningsföreträde. Resultatet blir ofta något groteskt som känns som en anklagelse riktat mot människor som inte känner igen sig i hur de beskrivs.

Solidaritet och jämlikhet framställs som en plikt för folket, medan det övre skiktet ser sig själva som så viktiga för samhället att de måste leva efter helt andra villkor än de människor de påstår sig strida för?

När jag läser socialdemokratiska bloggar hittar jag ofta inställningen att "Socialdemokratin ska leda och inte styras av folket" .. när någon föreslår att det kanske skulle vara idé att lyssna på det folk som ursprungligen startade socialdemokratin?

Och det blir jag ju inte mindre deprimerad av.

Jag har inte Daniel Suhonens alla vackra ord och förmåga att glida elegant mellan de politiska sanningarna och flosklerna och jag känner inte honom privat  ... men ändå kan jag lova att jag ensam, genom att engagera mig aktivt, förmodligen gör mer skillnad för fler människor som har det svårt och besvärligt än vad han och hans kamrater gör genom att sitta vid sina skrivbord och tolka deras behov och önskemål.

Socialdemokratin i dag har inte en susning om hur en "riktig arbetare" ser ut, tänker eller vill.

Förmodligen beror det på att partiet inte längre innehåller några "riktiga" arbetare av den sort som bildade det .. och därmed inte heller några "riktiga" socialdemokrater som kan leda och hålla samman partiet.

Och i all anspråkslöshet undrar jag då ... hur ska de då kunna göra anspråk på att leda och hålla samman ett helt land?

Det var länge, länge sedan socialdemokratin hade "ryggrad", "såg möjligheterna och fångade tillfället". Långt innan Daniel Suhonen ens var född.

AB, AB, Expr., DN, DN, SvD, SvD, SvD