Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

fredag 9 juni 2017

85000 skäl till att bli jätteförbannad!


Stadsmissionen arbetar i godhetsbranschen. I styrelsen sitter fina, välavlönade människor med rätt människosyn och rätt värdegrund, och fördelar välgörenhet till samhällets olycksbarn.

Under de senaste åren har landets välgörenhetsorganisationer haft händerna fulla med att fördela välgörenheten bland "Refugees" och tiggare från Rumänien, vilket har haft till följd att "vanliga" uteliggare och trista fattigpensionärer har hamnat sist i kön till välgörarnas öppna hjärtan.

Detta uppmärksammades av Sverigedemokraterna vintern 2015/16 men den insamling som de startade till förmån för de "gamla" hemlösa som fått lämna härbärget för att ge plats åt "nya" och mer aktiva hemlösa togs naturligtvis inte väl emot.

Välgörenhet ska bedrivas med rena pengar som inte besudlats av personer med fel värdegrund och fel människosyn. Sedan kan man ju undra hur en människa som vill värna om de mest utsatta genom att skänka pengar till välgörenhetsorganisationer kan beskyllas för att ha fel människosyn?

Behovet av insatser för hemlösa, missbrukare och det ständigt ökande antalet medellösa fattigpensionärer har inte minskat nu ett och ett halvt år senare. Det har inte heller antalet svenskar som funderar på att rösa på Sverigedemokraterna.

Enligt Demoskops senaste mätning är det så många som var 5:e väljare!

I april i år tog SD:s kommunikationschef Joakim Wallerstein kontakt med Stockholms Stadsmission för att ge en gåva på 85 000 kr till stöd för behövande äldre.  På Stadsmissionens egen hemsida kan man räkna ut att 85 000 kronor räcker till 3400 måltider.

Någon kanske till och med hade kunnat fått ett bidrag till ett välbehövligt tandläkarbesök?

Men Stadsmissionens direktör Marika Markovits avvisade gåvan med motiveringen .. ”Som vi tidigare meddelat väljer vi, Stockholms Stadsmission, att avstå från gåvor/sponsring från företag och organisationer vars verksamhet eller målsättning strider mot Stockholms Stadsmissions människosyn”.

Så nu vet vi det. De hungriga mottagarna av de skänkta pengarna kommer aldrig att få se röken av dem, eftersom de mätta administratörerna som skulle förmedla dem inte ville smutsa ner fingrarna av beröringsskräck med Sveriges näst största parti? (kanske till och med största enligt Sentios junimätning.)

Den pensionär som hamnar sist i soppkön och blir utan, kan i alla fall trösta sig med att soppan inte tillagats med hjälp av pengar skänkta av "fel människor".

Till dig som misstänker att du inte har godkänd människosyn och tycker att du fått 85000 nya skäl att rösta på Sverigedemokraterna, vill jag bara säga .. skänk inte pengar till Stockholms Stadsmission - de vill ändå inte ha dem.

Då stadsmissionen livnär sig på donationer av saker, kläder osv. från privatpersoner uppstår nu ett moraliskt dilemma: kan man vara säker på att inte lömska och illvilliga SD-anhängare och nynazister donerar kläder, saker, porslin och annat...? Donation som donation, inte sant? Hur ska man i så fall förhålla sig till det? Det enda logiska måste nu vara för landets stadsmissioner runt om i landet att sätta upp överkryssade SD-dekaler på entrédörrarna med texten: "Donationer från politiska meningsmotståndare undanbedes (de hungriga har överseende)!". .. skriver Jenny Wickman i GP och jag kan inte göra annat än att hålla med henne.


12 kommentarer:

  1. Det är märkligt vad allt det här pratet med värderingsgrund gör med oss. Åtminstone med mig.
    Från att ha varit en engagerad person, villig till volontärsuppgifter, generös till givande och med en välvillig inställning till främmande människor har jag blivit annorlunda.
    Inga frivilliga uppdrag och inget engagemang utan kanske där jag kan känna igen mig och därför ha extra känslor för.
    Min likgiltighet inför tiggares nedskrivna lidande eller välgörenhetsorganisationers tiggeri på stan kan förvåna mig själv. Jag trodde aldrig jag skulle kunna erhålla något sådant. Det är bekvämt, nästan skönt men inte alltid vad jag egentligen vill vara.
    Människor jag inte tycker om eller finner vara trevliga har jag ingen tolerans mot längre. Det har inget med hudfärg eller etnicitet att göra men hänger ibland ihop. Jag har större tolerans mot främmande människor som kommer hit och ser sig som gäster och beter sig som sådana, dvs helt enkelt är trevliga och uppför sig vettigt.
    Vad som är orsak och verkan till detta kan man fundera över men jag nöjer mig med att känna känna det jag känner och tycka det jag tycker. Min tidigare välvilja har ju knappast gjort landet bättre.
    Det där med värdegrund förstår jag inte heller men jag förstår att jag inte längre passar in vare sig som volontär eller bidragsgivare på Stadsmissionen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller helt med dig. Min negativa inställning till alla med "rätt värdegrund" innebär t ex gamla kläder inte läggs till någon hjälporg längre. De går till sopor o förbränning istället.

      Radera
    2. Att läsa din kommentar är som att höra mig själv. Jag trodde inte heller att jag skulle kunna bli så likgiltig inför en del samhällsfrågor som jag är i dag.

      Men om inte de som vi väljer och avlönar vill eller kan erkänna de problem som vi väljer och avlönar dem för att lösa .. hur ska då vi kunna göra någon skillnad?

      Och om någon under valrörelsen inför valet 2010 hade sagt till mig att jag sju år senare bara skulle ha 2-3 partier kvar att välja på, och att ett av dem skulle vara SD, då hade jag trott att de skämtat.

      Radera
  2. Hej.

    Å ena sidan är det ett gott mått på trovärdigheten, fastheten i tron, och att man konsekvent följer sina värderingar även när man förlorar på det.

    Å andra sidan samarbetar Stadsmissionen gärna med muslimska subversiva rörelser, verkar tro på värdegrund istället för Kristus förkunnelse, samt att de konsekvent låter de som skulle behövt hjälpen betala priset.

    Hmm.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Jag hoppas innerligt att Stadsmissionens inställning sprider sig runtikring i samhället. I nästa deklaration skall jag vara noga med att beskriva min värdegrund i målande termer i all dess skröplighet.

    SvaraRadera
  5. Som vanligt skriver du helt klockrent (tummen upp)....
    Jag har under många år skänkt både pengar och kläder till Stadsmissionen i Gbg för ett, vad jag tycker, ett behjärtansvärt ändamål... 2014 valde jag att lägga min röst på SD men fortsatte som vanligt med att skänka till Stadsmissionen men enligt deras senaste utspel är jag alltså en nazist-rasist-homofob etc., etc., etc.... Skall man kontakta Stadsmissionen och fråga om de fortfarande är intresserade av mina gåvor? Lustigt hur man kan döma människor så lätt. Jag trodde i min enfald att kristna var öppna men det gäller kanske bara åt ett håll? Så jag med mina homosexuella vänner och arbetskamrater från jordens alla hörn får väl se mig om efter ngn annan organisation att skänka till som är mindre politiserad?

    SvaraRadera
    Svar
    1. I så fall kan jag rekommendera Erikshjälpen .. mitt favoritställe .. som vad jag vet varken betalar bankdirektörslöner eller sorterar givarna efter politisk åsikt. För att inte tala om att kanontrevlig personal serverar gott kaffe och hembakat för en spotstyver. :-)

      (gratis kaffebiljett till alla som lämnar in gåvor!!)

      Radera
    2. Tack för tipset att kolla Erikshjälpen. Personligen anser jag att man kan leva jättejättegott på lön på 40 000, så jag ratar alla hjälporganisationer med chefer med högre lön än så. Försöker finna andra vägar.

      Anser det otroligt att folk (de borde SKÄMMAS) kan anta chefsjobb för dylika organisationer och få/kräva få dylika löner.

      Radera
    3. Helt fantastiskt. Tog och googlade på chefslöner hos hjälporganisationer.
      Den här är från 2013
      https://www.svd.se/sa-mycket-tjanar-cheferna-pa-valgorenhetsorganisationerna

      Flertalet känner man igen som att det finns folk som jobbar idealt, på sin fritid samlar pengar utan att ta en krona för det. Vet man att det finns överkuckus som tjänar mängder på deras gratistid? Vete fan om jag skulle klara att jobba gratis för en sådan organisation. När jag tänker på saken, Nope, och inte tänker jag skänka till dem heller, hur bra anledningen än kan vara. Så fort chefen för ideella organisationer vill ha rejält över 'värnskattegränsen', så ska man nog också betänka hur mycket pengar denne får, om inte de behövande får.

      Vis av hur CVn kan se ut och vad som ANSES vara bra, så skulle jag bra gärna vilja veta vad dessa högavlönade tillför, som inte en brinnande själ från lite längre ned i stegen hade kunnat tillföra betydligt billigare.

      Radera
  6. Hej anybody! Stadsmissionens vägran att ta emot pengar från ett riksdagsparti till fattigpensionärer i Sverige är anmärkningsvärd! Noterade också att stadsmissionens chef heter Marika Markovits och kvinnan som anföll Jimmie Åkesson med tårta, Irene Matkowitzc. Har det månne samband?

    SvaraRadera
  7. Ja, det va ju ett enkelt beslut att skriva till Stadsmissionen och avsluta månadsbidraget, vilket jag gjorde.

    Inte lika enkelt är det att acceptera mängden av politiska aktivister som besitter alltför många höga positioner på våra myndigheter och flera av de svenska välgörenhetsorganisationerna.

    Jag är gammal nog att minnas hur förvånande det kunde vara när någon hög myndighetsperson drog sig tillbaka och avslöjade att hans/hennes politiska hemvist inte alls var den jag trott i alla år. Idag är den politiska inriktningen och deklarerade "värdegrunden" något av det första som förs fram hos alldeles för många av de som avlönas med våra skattepengar.

    Utan att förhärliga gamla tider kan man väl ändå få önska sig myndigheter som ser som sin främsta uppgift att på bästa sätt utföra uppdraget de fått från Riksdagen och välgörenhetsorganisationer att fokusera på hur de ska göra mest gott för pengarna. Eller?
    //Gunnie

    SvaraRadera