Pussyhats, festivaltafsande, sexuella trakasserier, våldtäkter, brutala gruppvåldtäkter ..

.. samtyckeslag, en ny jämställdhetsmyndighet, hedersvåld, månggifte, barnäktenskap, nedlagda våldtäktsanmälningar, störta patriarkatet, hata vita, medelålders, heterosexuella män, rör inte min flyktingpojke, rädsla, oro, otrygghet och ångest .. och slutligen exploderade #metoo-vittnesmålen och de feministiska männen föll som käglor, något som till slut fick vår samarbetsregering att reagera och uttala sig med en röst .. detta är oacceptabelt! Så här kan vi inte ha det!

Det är inte svårt att se vad som dominerat samtalen på gräsrotsnivå under 2017, till skillnad från de offentliga samtalen som mest verkar ha gått ut på att få tyst på alla som har en avvikande uppfattning?

Det är inte heller svårt att ana varför samarbetsregeringen redan tidigt såg till att gränserna för sjukskrivning pga psykisk ohälsa stramades åt?

Jag sitter och skissar lite planlöst medan jag förgäves försöker hitta något roligt, hoppingivande eller inspirerande att skriva om som avslutning på året.

Det är inte helt lätt och ska jag vara ärlig så känns det inte längre helt bekvämt att skriva fritt och spontant om det jag tänker eller funderar över. Men jag kan konstatera att jag inte är ensam om att ha svårt att förmedla en positiv framtidssyn.

Ta  den där .. säger Maken och pekar på en bild som jag förgäves försökt färglägga i någon icke-kränkningsframkallande färg. Den är inspirerad av Carl Fredriks Reuterswärds skulptur, Non-Violence, Me too-debatten och, nu senast, kyrkans mässa Fräls oss från patriarkatet .. men med ett helt annat grundmotiv.

Det kan jag väl inte .. säger jag. Då blir jag helt säkert blockerad, avstängd, anmäld eller drabbad av hemskheter jag aldrig tidigare har kunnat drömma om.

Fegis .. säger han. Se det som en gåva till dina läsare. En symbol för år 2017, en mindfulness-bild som dina kreativa läsare kan kopiera och färglägga på ett personligt sätt?

Och vem vill vara en fegis?

Det ärliga svaret är att jag inte alls har något emot det. Men i alla fall? Ja, jag gör det ändå!

Och så hoppas jag att Maken inte lurat ut mig på för djupt vatten, när det enda jag ville var att önska alla ett verkligt ..

Årets nyord - Sanna Rayman

Socialdemokraterna och Aftonbladet.

Jag har delat varje dag av mitt vuxna liv med en hel, halv eller ¾-dels Border Collie.

En Border Collie är tillgiven, lojal, nördig, rastlös och ständigt i behov av stimulans eller sysselsättning. Det finns ingen som kan vara så tydligt uttråkad som en Border Collie, ingen som kan bli så våldsamt entusiastisk vid minsta lilla uppmuntran och ingen som kan vara så maniskt fokuserad på de mest konstiga saker.

Ge en Border Collie lite kärlek och bekräftelse och h*n är din vän för evigt. Kasta en boll hundra gånger och h*n kommer utmattad tillbaka, beredd att hämta den för hundraförsta gången. Border Collien är en hund som följer dig i vått och torrt utan att ifrågasätta varför .. om du lever upp till de krav som en Border Collie ställer på sin människa.

Det finns nog ingen annan hundras som är så lik mig själv som en Border Collie.

Men, egentligen är en Border Collie en vallhund som bör få utlopp för sina nedärvda instinkter. Det har många sagt till mig under årens lopp och en gång bestämde jag mig faktiskt för att leva upp till kraven.

Jag och min dåvarande livskamrat Bessy anmälde oss alltså till en vallningskurs.

Den första lektionen var det ett tiotal hundar som samlandes med vidhängande ägare och vi fick i uppdrag att lära oss kommandona Hit, Framåt, Höger, Vänster och Stanna.

Sedan fick vi åka hem och träna .. utan får. Det var hur lätt som helst och när vi sedan fick öva i grupp var vi precis lika duktiga som alla andra. Självförtroendet var på topp den stora dagen då vi skulle omsätta våra nyvunna färdigheter i praktiken.

Alla hundarna darrade av förväntan när de fick syn på de femton rutinerade vallningsobjekten.

Alla utom min som tryckte sig mot mitt ben medan hon kastade misstänksamma blickar på fårskocken.

En efter en kallades ägare och hund fram för en kortare provvallning. Det gick hyfsat bra för de flesta, ingen hade ju gjort detta tidigare så kraven var ju inte så höga.

Så var det vår tur. Hunden skulle placeras bakom fåren med kommandot LIGG.

Det gick alldeles utmärkt.

Själv placerade jag mig framför fåren och skulle sedan med kommandot SAKTA FRAMÅT, lugnt och behärskat promenera över gärdet med hela fårskocken mellan mig och den vallande hunden.

Där var det något som inte riktigt fungerade?

Bara tanken på att vara alldeles ensam bakom en hög opålitliga får fick min hund att totalt tappa fattningen. Så i stället för en lugn promenad .. sakta framåt .. sprang hon i full fart genom flocken för att få kontakt med mig. Det i sin tur medförde att jag i panik flydde med femton får och en livrädd hund i hasorna.

Det var mycket uppskattat av de övriga deltagarna. En del påstod till och med att de aldrig tidigare haft så roligt. Det var inte riktigt så jag upplevde det hela om jag ska vara ärlig.

Vi gjorde några försök till men det fungerade bara om vi båda arbetade tillsammans. Det vill säga, om jag också var bakom fåren och följde min egna kommandon.

Vi tyckte inte att det var så nödvändigt med vallning efter det. Vi tyckte båda att vi var fina och duktiga ändå.

Nu undrar väl vän av ordning vad Socialdemokraterna och Aftonbladet har med det här att göra?

Och det kanske är långsökt, men när jag läser Anders Lindbergs och Karin Petterssons senaste ledarkrönikor på Aftonbladet är det mina erfarenheter från vallningskursen som är det första jag tänker på.

Planen som Socialdemokraterna och Aftonbladet verkar ha fungerar väl ungefär som fåraherden och vallhunden i valrörelsen. Den ena ger kommandon som den andre ska utföra för att fårskocken .. väljarna .. ska gå åt rätt håll och hamna i rätt fålla.

Men vallningen verkar vara lika amatörmässigt misslyckad som den jag och min Border Collie levererade i fårhagen.

Ingen leder och ingen följer och fåren går vilset och förvirrat hit och dit medan åskådarna viker sig dubbla av skratt över de famlande, fumlande ansträngningarna.

Men vem är herden och vem är hunden? Det verkar lite oklart, men det gjorde det kanske för fåren som vallades av mig och min hund också?

Kanske kan dessa Border Collie regler ge en viss vägledning?

Finansminister Magdalena Anderssons åsikt att ..

.. asylsökande bör söka sig till andra länder är inte regeringens åsikt, säger utbildningsminister Gustav Fridolin.

Vilket gör att jag som medborgare undrar vem som för regeringens talan när statsministern redan uttryckt sitt klara och tydliga ställningstagande när det gäller integrationsfrågor .. det mesta är inte okej utan oacceptabelt eller helt oacceptabelt och som helhet duger det helt enkelt inte.

Har vi en regering med två styrande ministrar eller två regeringar med varsin styrande minister .. samlade under en statsminister som så stadigt ”sitter på styråran” att regeringsskeppet blir omöjligt att styra åt något håll?

”Hon får stå för sin syn, jag står för min syn” .. säger Gustav Fridolin, med hänvisning till finansministern, vilket gör att jag börjar misstänka att han och hans parti har fått frikort att leka regering hur som helst när det gäller asyl- och integrationsfrågor?

Tänk om alla skulle säga som Magdalena Anderssons del av regeringen, då skulle det snart inte finnas någon fristad kvar för dem som verkligen behöver fly!! .. menar utbildningsminister Fridolin, som förmodligen filar på ett förslag som kan göra att vi kan härbärgera världens asylsökande i de svenska skolorna under den tid som de ändå står tomma.

Maten till uppehället har hans regering redan delvis löst genom att ge livsmedelshandlarna i uppdrag att ombesörja att allt matsvinn hamnar i verksamheter där det gör som störst nytta.

WTF, 

Tänk er för ..

.. ”och försök att hitta er inre kompass. Den som säger till er att er röst är för viktig för att slängas bort. Att er röst ska gå till något som ni verkligen tror på och som är det bästa för vårt land. Att vi har en hundraårig framgångssaga bakom oss, som fortfarande har massa potential att förbättras, utifrån den plats vi är på i dag och de människor som bor här i dag. Inte de som bodde här för hundra år sedan. Och att det kräver en politik som vill alla människor väl” .. skriver Nisha Besara i Expressen.

Hon beskriver också vad som händer om vi röstar fel .. ”Sakta förflyttas våra gränser för vad vi tycker går an och sakta börjar vi behandla andra och varandra på ett lite annorlunda sätt. Sakta höjer vi vår tolerans för det som tidigare var oacceptabelt och sakta blundar och andas vi igenom det som tidigare kändes outhärdligt” och att .. ”det finns en risk att vi inte kommer att förstå vad som har hänt förrän det är för sent. Det har nämligen hänt förr”.

Jag känner faktiskt igen mina egna tankar i det hon skriver, men jag ser det från en helt annan synvinkel.

Den ”risk” hon fruktar och de gränser som hon tror ska förflyttas om vi röstar ”fel”, det är något som jag tycker pågår just nu.

Det är förmodligen för sent att återställa det som skadats i förtroende, tolerans och öppenhet under den första .. och förhoppningsvis sista .. S-märkta mandatperioden. Under drygt tre år har maskorna i välfärdens skyddsnät successivt trasats sönder och kommer troligen aldrig att återställas i de skick de en gång var.

Det kanske har hänt förr .. men det är en klen tröst för dem som drabbas nu.

Luften redan är svårare att andas, umgänget mellan människor är försiktigare och vaksammare, det offentliga samtalet har blivit mer begränsat, vi mer eller mindre tvingas att behandla andra och varandra på ett annorlunda sätt. Det som tidigare verkade outhärdligt är för många i dag en verklighet de måste förhålla sig till för att överleva.

En transparent kampanj för en plats i säkerhetsrådet är så tveksam att den hemligstämplas. Hemlighetsmakeriet och lögnerna när det gäller landets it-säkerhet, den ökande kriminaliteten och den skenande våldtäktsstatistiken hanteras med största varsamhet av media och partiboken är viktigare än kompetensen när det gäller ledarskapet över till exempel polismyndigheten.

Det sparas på sjukförsäkringen och på stödet till de funktionshindrade, de dementa, äldre med hjälpbehov, hemlösa och missbrukare, psykiskt sjuka och köerna till livsviktig cancervård växer sig i vissa län så långa att patienten inte överlever .. samtidigt som vår generositet inte verkar ha några gränser när det gäller unga vuxna män utan asylskäl som inget hellre vill än att återförenas med sina familjer här, i stället för i det land som de lämnade i hopp om ett rikare liv.

Svenska kyrkan har blivit socialistisk med fler politiker än troende präster, det är både ord och verkstad när det gäller muslimer, men bara tomma ord när det handlar om judar så .. ja, det har hänt förr och .. ja, det känns redan svårt att andas och det är svårare att skratta .. för tänk om du skrattar åt fel saker!

Jag håller med Nisha Besara .. var du lägger din röst är viktigare det kommande valet än vad det någonsin varit tidigare under min livstid. Så försök att hitta er inre kompass. Den som säger till er att er röst är för viktig för att slängas bort. Att er röst ska gå till något som ni verkligen tror på och som är det bästa för vårt land.

Men vilka är de partier som vill alla människor väl .. som Nisha Besara skriver om? Vilka är de ”som försöker utifrån de idéer som de genuint tror på, att hitta ett sätt som fungerar för de flesta och som kommer att samtala och kompromissa och hitta lösningar som tjänar det här landet som är vårt”?

Jag för min del anser inte att de finns i den regering vi har i dag.

I Otakt, 

Löfven reagerar starkt ..

.. på brandattentatet mot synagogan i Göteborg. Han blev riktigt, riktigt upprörd!

Han hoppas att det här klaras ut och att de som gjort sig skyldiga till detta får rejäla straff.

Han oroas över den antisemitism han ser bland invandrargrupper från Mellanöstern.

Det här är helt oacceptabelt i Sverige. Vi kan inte ha något som helst utrymme för detta judehat. Vi måste arbeta på alla håll och kanter för att få bort det

De som attackerar eller hetsar mot judar i ska lagföras. Allt som vi kan få del av ska anmälas. Vi måste få upp det på bordet och se till att det lagförs.

Han lovar också att .. Vi ska göra allt för att skydda er här och nu. Men vi ska också göra allt för att se till att få bort det här judehatet och se till att det aldrig någonsin accepteras. Vi behöver utbilda mer, informera mer och göra allt för att judar ska känna sig trygga och välkomna i Sverige.

Vi måste vara väldigt tydliga med att den här antisemitismen och judehatet har ingen plats i vårt samhälle. Den ska inte ha något som helst utrymme. I regeringen har vi exempelvis fattat beslut om att föra till pengar till hågkomstresor för skolklasser. Fler skolungdomar måste se detta på plats och vara i Auschwitz till exempel, eller något annat koncentrationsläger för att verkligen förstå vad som har hänt.

Alltså .. vår statsminister är riktigt, riktigt upprörd och oroas över den antisemitism han ser hos invandrargrupper från Mellanöstern. Han anser att det är oacceptabelt och ska åtgärdas genom att vi(?) .. oklart vilka vi han menar .. ska arbeta på alla håll och kanter .. oklart vilka håll och kanter .. genom att få upp det på bordet .. oklart vilket bord?

Men det han tycker är han väldigt tydlig med?

Attacker och hets mot judar ska anmälas, lagföras och bestraffas – hårt! Hoppas(?) statsministern. Men också förhindras genom mer utbildning, mer information och mer pengar till hågkomstresor till Auschwitz för skolklasser.

Detta ska bidra till att göra att ”judar ska känna sig trygga och välkomna i Sverige”.

Ursäkta en obildad, men här undrar jag verkligen hur statsministern tänker, när han säger att ”judar ska känna sig välkomna i Sverige”? Jag trodde i min enfald att medlemmarna i den svenska judiska församlingen till större delen är svenska medborgare, födda och uppvuxna i Sverige? Hur ser egentligen Stefan Löfvens värdegrund ut bakom alla floskler och klyschor?

Vår statsminister talar .. och säger ingenting. Och ingenting är väl också allt som kommer att göras efter uttalandet om den riktigt, riktigt stora upprördheten.

Är det förresten någon som tror eller är villig att satsa pengar på att det ”rejäla straff” som Stefan Löfven ”hoppas” att de skyldiga ska få, kommer att bli utvisning ur landet? Något som åtminstone jag tycker skulle vara en kraftfull signal till konfliktbenägna nysvenskar att det är ”helt oacceptabelt” att ta med sig hatbrott och våldshandlingar från hemlandet till Sverige.

Men vad är väl några hundra röster från Sveriges judar jämfört med tusentals röster från judehatande män från Mellanöstern? Nästa år är det valår och då gäller det att välja sina strider och sopa antisemitismen under samma matta som assistansersättningen, sjukförsäkringen, välfärdsfrågorna och situationen för de äldre.

Ledarsidorna 1, Ledarsidorna 2, Fristad,

Varför? …

.. frågade jag min mamma när jag som barn för första gången hörde talas om judeförföljelserna och koncentrationslägren på trettiotalet.

Förmodligen hade jag läst och sett bilder någonstans och min mamma, som aldrig någonsin visade något intresse för vare sig politik eller samhällsfrågor, hade egentligen inget annat svar att ge än att det som hänt var fruktansvärt.

Jag hade sett bilder på människor som fråntagits allt och fördes bort från sina hem för att transporteras mot döden. De levde som vi och såg precis ut som vi, men dödades som djur? Varför just dom? För att de var judar och trodde på Gud på ett annat sätt? Det var omöjligt att förstå.

Jag tror .. sa min hårt ansatta mamma .. att det berodde på att de som styrde var rädda för judarna för att så många av dem var rika och hade mycket makt och så ville de inte erkänna det utan pekade ut alla judar som farliga och oönskade.

Det var svårt att ta till sig för ett barn. Några år senare läste jag Anne Franks dagbok, hon var inte mycket äldre än jag då hon skrev den, och jag kunde ändå inte förstå. Varför fick inte hon leva och varför hade jag klarat mig om vi hade levt i samma stad, samma land och samma tid?

Varför protesterade inte tyska folket? Varför var det inte fler som sa ifrån och försvarade sina vänner, grannar och arbetskamrater? Varför gjorde ingen något?

De var rädda och hade riskerat sina liv om de gjort något. Men det kommer ALDRIG mer att hända .. sa min mamma. Så onda människor kommer aldrig mer att få så mycket makt över människorna i ett land.

Och det trodde jag faktiskt på. ALDRIG under min livstid skulle någon kunna glömma! Och OM det skulle ske skulle andra länder reagera, tänkte jag. Nu när alla visste hur stor ondskan kunde växa sig om ingen gjorde något.

Aldrig hade jag väl kunnat ana att jag som vuxen skulle upptäcka att jag levde i ett land där judar attackeras och hotas till livet, medan mitt eget lands regering bagatelliserar och blundar för vilka som står för ondskan i vår tid, samtidigt som de förminskar graden av hot och hat vilket gör att det tillåts att växa.

Vi ger till och med bidrag till människor och organisationer som stöder den typen av åsikter och gärningar?

En regering som har särskilt överseende med dem som tillhör en religion som ser Förintelsen som ett gudomligt straff mot judar? Människor som försvarats, välkomnats och fått tillgång till alla rättigheter i vårt land återgäldar generositeten med mordhot och förföljelse av svenska medborgare. Det vill säga skattebetalare som bidrar till deras försörjning?

Och nu står jag där med samma frågor som jag hade som barn .. hur kunde det bli så här? Hur är det möjligt att människor ostraffat kan propagera för att judar inte har rätt att leva? I Sverige?

Vad gör den regering som vi valt i tron att de aldrig skulle tillåta att det som skedde då skulle kunna hända igen? Och vad gör vi, som växte upp i tron att det som hände i trettitalets Tyskland ALDRIG MER skulle kunna hända någon annanstans?

Beklagar det inträffade, tillsätter en utredning eller fokuserar på metoo-debatten??

Hur många städer ska bli obeboeliga för judar?/SvD

Antisemiterna/Fristad

Den dova undertonen av svensk antisemitism/Ledarsidorna

Kristallnatt i den humanitära stormakten/Fnordspotting

Socialdemokraterna hade fått 32 % ..

 .. om det hade varit val i dag, enligt SCB:s novembermätning som publicerades i dag.

Det är en ökning med 1,6 % jämfört med valet 2014?

Det är alltså FLER som är nöjda med sossarna nu än då? Jag kan ärligt talat inte fatta varför?

Och hur kan det då komma sig att de partier som öppet visat sin vilja att ta över Miljöpartiets samarbetsroll i en framtida sosseregering faller som höstlöv i oktober?

Det är också märkligt att läsa statistiken från DN/Ipsos som säger att 27 % vill se Stefan Löfven som statsminister efter nästa val jämfört med 20% som vill se Ulf Kristersson i samma roll. Av det kan man möjligen utläsa att de socialdemokratiska väljarna är mer intresserade av makten än av Stefan Löfven.

Men vilka är det egentligen som är så nöjda med den regering vi haft i drygt tre år att de vill ha ytterligare fyra år?

Det har ju alltid sagts att det är bidragsberoende och äldre som är Socialdemokraternas kärnväljare, men det kan väl knappast vara aktuellt i nästa val? Det som den här regeringen verkligen har satsat på är ju indragningar och försämringar som främst drabbar dem?

Andra menar att Socialdemokraterna har blivit ett invandrarparti som lockar nyblivna svenskar. Men varför är det då så få som är intresserade av det generösa Miljöpartiet? Och varför stiger inte Liberalerna och Centern. Finns det några som är villiga att öppna sina hjärtan och landets gränser så är det väl de? Kan det vara så att de som fått sina svenska medborgarskap tycker att det räcker med invandring nu?

Företagarna kan knappast önska sig mer av socialistisk politik? Barnfamiljerna kan väl knappast undgå att se att de förlorar mer än den 100-lapp de får i höjt barnbidrag? Pensionärerna, särskilt de som tjänat stat, kommun och landsting, borde väl ha insett att de inte har mycket att hämta hos regeringen Löfven?

Alla som ser vad som sker eller arbetar inom polisen, vård, skola och omsorg, de kan väl ändå inte påstå att livet har blivit lättare och bättre efter 2014? Till och med sjukförsäkringen är hårdare, svårare och sämre nu än när Mona Sahlin talade sig hes om borgerlighetens stupstock?

Vilka är det som röstar på Socialdemokraterna??

De enda som faktiskt tjänar på en socialdemokratisk regering är högre tjänstemän inom stat, kommun och landsting, fackpampar, heltidsanställda politiker och deras familjer, bidragsberoende medieanställda/kulturarbetare/genusforskare och alla inom SR/SVT samt partianslutna pärmbärare/byråkrater, chefer, direktörer och generaldirektörer inom den ofantliga, offentliga sektorn.

Men kan de verkligen vara så många som 32 % av väljarna?

Teflonpartiet (S) behåller greppet om opinionen

I Otakt,

Livet blir inte alltid som man tänkt sig.

I fredags gick årets stora julbord av stapeln och jag och Dottern fick vräka i oss för tre .. så snabbt som det överhuvudtaget var möjligt .. eftersom Maken låg nyopererad och eländig hemma tillsammans med katten som i sin tur var fullt och fast övertygad om att den bästa boten mot smärta är ett kattskinn .. med nästan fem kilo katt inuti.

Och inte nog med det, den Makalöse jägaren Maurice visade sig vara full med mask och var minst lika hängig och stackars som den stackare han envisades med att söka tröst hos.

Det enda som saknas nu är att den Illamående Maurice kräks på de delarna av Maken som vi försöker hålla så rena som möjligt.

Så nu stänger jag dörren för den Lidande Maurice när den utmattade Maken intar viloläge. Eftersom de båda är minst sagt tighta är det värre än vad det låter. Den Övergivne Maurice GRÅTER utanför den stängda dörren och Maken envisas med att vandra omkring som en osalig ande hellre än att göra katten ledsen genom att sätta sig eller lägga sig för att få den vila han måste ha för att hämta sig. Något som gör mig, som verkligen tycker om att vara ensam, stressad upp till ögonbrynen.

Jag är alltså den Onda Häxan i sammanhanget. Den som tvingar, bestämmer över livet utanför, stänger dörrar, hämtar och hjälper till med eftervården, samtidigt som jag också, motvilligt, måste sätta en spruta i låret på min spruträdde man en gång per dag.

Så även om Maken är den som har störst anledning att klaga så måste jag erkänna att jag har haft roligare. Men jag lär mig massor av nya saker, om jag försöker se det hela positivt.

Måndagens tillkännagivande av sossarnas och miljöpartiets luddiga, ansvarslösa och obegripliga överenskommelse gjorde inte heller att stressnivån var på lägsta nivå från början.

Varje gång jag ser Gustav Fridolin eller den ständigt frånvarande Stefan Löfven i text eller på bild får jag ett starkt behov av att andas i en påse för att överhuvudtaget orka ta mig igenom dagen.

Och så får Staffan Heimersson sparken från Aftonbladet efter över mer än 50 års trogen tjänst, bara för att han hade en åsikt som inte stämde med tidningens ”Värdegrund”?

Värdegrund? Är det någon tidning som fullständigt saknar värdegrund så är det väl Aftonbladet som utan att darra på manschetten ödelägger människors liv för pengar och höga läsarsiffror. Det mest sorgliga är kanske att det inte verkar finnas en enda människa kvar på tidningen som kunde ha genmält .. och det fanns ju verkligen en hel del att sätta tänderna i .. och startat en frisk debatt som, kanske, kunde ha bidragit till en värdegrund som hela metoo-rörelsen kunde ha bottnat i.

Men i stället för utrymme för flera åsikter än en, blev det bara ett skräckslaget primalskrik från tidningens handlingsförlamade chefredaktör Sofia Olson Olsén.

Jag mår nästan lika illa som katten.

Helst skulle jag nog vilja göra som Rackarkotten som tar avstånd från hela cirkusen genom att tillbringa större delen av tiden i min säng på övervåningen. 

Stefan Löfven har vikt ner sig för Miljöpartiet ..

 .. det borde han inte ha gjort."Det hade varit bättre att låta Miljöpartiet lämna regeringen än att skapa nytt kaos i den svenska migrationspolitiken".

 Dagens besked borde ge en signal till Socialdemokraternas kärnväljare ..

1.    Tro inte och lita inte på något som regeringen Löfven lovar och säger. Förutsatt att du inte applåderar de enda utfästelser som hittills levererats, de höjda skatterna och de försämrade villkoren för funktionshindrade, för då ska du naturligtvis lägga din röst på S även i fortsättningen. Men lägg först märke till att inte ens de mest rättrogna sossarna tycker längre att det är så värst häftigt att betala skatt.

2.   Socialdemokraterna ser medborgarna enbart som skatteboskap som kan finansiera allt som kan ge dem regeringsmakten. För vad är väl några gamla utslitna hemtjänstslavinnor, sönderstressade offentliganställda och ett stort antal värdelösa funktionshindrade värda i förhållande till köpta röster från en sprillans ny befolkningsgrupp?

Det finns inget löfte, ingen lag, ingen politisk heder och inget sk samhällskontrakt som går före målet att ha en socialdemokratisk statsminister.

Ett annat budskap som dagens beslut ger är att om du inser att de rättigheter du trodde du hade har försvunnit i ett politiskt maktspel bör du ägna våren och sommaren 2018 till att sitta utanför Socialdemokraternas högkvarter på Sveavägen 68.

Det verkar vara ett effektivt sätt att få miljarderna att flöda och kan få redan fattade beslut att bli ofattbara.

Men främst och först och viktigast av allt är att de protesterande utsatta grupperna får en slagkraftig hashtag som omfamnas av vänsterfalangen i svensk politik. Utan det kommer din röst aldrig att hamna på tidningarnas förstasidor, SVT:s debattprogram eller beröra beslutsfattarna.

Så ett tips till pensionärs- och handikapprörelserna, alla cancerpatienter som riskerar livet i halvårs- eller årslånga köer i den offentliga vården, alla utbrända, stressade offentliganställda, alla andra som står på kö för att offras på maktens altare och alla anhöriga som går under när samhällslöften förvandlats till en bytesvara i politiken .. hota och hata oliktänkande, demonstrera, ljug om det behövs, sittstrejka, skrik, maila, twittra, skapa grupper på facebook, engagera minst 31 kändisar och skaffa en allomfattande god hashtag. Till exempel ..  #fårvifinnas, #värdamer eller #vioffras eller #viorkarintemer eller #visominteräknas. Kräv högljutt och aggressivt er rätt, för ni är fler än dem som i dag lyckades få rätt till det de (och alla deras anhöriga) inte hade enligt lagen.

Bara pensionärerna är över 2 miljoner väljare som lätt kan ge ett oväntat valresultat, tänk på det.

Tillsammans är ni alltså så många att ni kan göra stor skillnad på valdagen och i dag har vi fått bevis på att det lönar sig skrika högt och länge.

Men det är väldigt mycket i sista minuten just nu – ni har inte mycket mer än ett halvår på er att göra er hörda och sedda och skapa en folkstorm.

I Otakt/S is for spineless, Fristad/Whiplash,

Regeringen fryser indragningarna i personlig assistans, ..

.. när det gäller omprövningar av redan beviljade assistanstimmar. Men de familjer som redan har förvandlats till besparingar i regeringens budget får däremot inte mycket glädje av den nyvunna empati som Åsa Regner gav uttryck för i dag.

”Frysningen” beräknas gälla från beslut, någon gång fram på vårkanten enligt Försäkringskassan, fram till i oktober, det vill säga under den hetaste delen av valrörelsen, vilket förmodligen inte är en tillfällighet.

För trots att dagens beslut är både efterlängtat och välkommet, är det nästan så att jag misstänker att det inte fattats så mycket av omsorg om funktionshindrade utan mer av omsorg om Socialdemokraterna, som på detta sätt fryser ner den besvärande frågan om utrensningar bland samhällets svagaste till efter valet.

Vi kan kanske till och med se fram emot en kommande, årslång, nerfrysning av besluten om utvisningar av de ”ensamkommande vuxna” som Miljöpartiet är villiga att utlösa en regeringskris för? En fråga som kan förvandla valrörelsen till en verklig mardröm för Löfven om han inte kan frysa ner den fram till att det presenterats nya typer av åldersbedömningar, som i sin tur kan frysa ner de utvisningshotade vuxna till en mer hanterbar ålder.

En sådan nedfrysning kan med fördel användas i stället för ytterligare ett pinsamt kappvändande som kan landa olyckligt i väljaropinion.

Sedan kan regeringen på samma eleganta sätt frysa ner polisens svårigheter att upprätthålla lag och ordning i någon kylslagen utredning fram till oktober 2018, tillsammans med alla andra frågor som kan vara besvärande för statsministern i valrörelsen.

Till exempel begränsningarna i sjukersättningen som främst drabbar offentliganställd vård- och omsorgspersonal, lärare och socialassistenter som dagligen utsätts för hot, hat och personangrepp?

Och efter valet kan det vara fullt möjligt att det återigen blir fritt fram att göra besparingar på funktionshindrade till förmån för dem som plötsligt kanske förvandlats från ”ensamkommande vuxna” till ensamkommande barn igen.

Så jag skulle inte bli förvånad om det hela slutligen landar i att den ena gruppen, efter en valrörelsepaus, får mindre av det lagen säger att de har rätt till och den andra gruppen får mer än lagen säger att de har rätt till.

Etableringsersättning eller bidragsfusk?

Det fusk som regeringen Löfven anger som orsak till att dra in på assistansersättningen till funktionshindrade fungerar till största delen som den stora assistanshärvan i Södertälje för några år sedan.

En familj med en funktionshindrad eller påstått funktionshindrad anhörig .. eller påstådd anhörig med funktionshinder .. får permanent uppehållstillstånd.

Med hjälp av medförda eller köpta läkarintyg och efter godkännande av Försäkringskassans utredare beviljas den funktionshindrade personlig assistans.

Familjens överhuvud bildar ett eget assistansbolag och som assistenter anställer denne sedan släktingar och vänner .. som antingen redan finns i landet eller beviljas uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare. Alla tidrapporter fylls i enligt regelverket och Försäkringskassan betalar ut pengarna.

Skatt och sociala avgifter betalas in och den anställde har därmed fullgjort sina plikter mot staten, får rätt till sjukersättning och börjat samla pensionspoäng utan att ha arbetat en enda timme.

Nettolönen betalas ut på pappret men stannar hos arbetsgivaren och den funktionshindrade får ingen assistans.

På pappret finns inget att anmärka på och de som angetts som assistenter kan samtidigt antingen arbeta för någon annan arbetsgivare, försörja sig på svarta inkomster eller på ren kriminalitet.

Det ser lagligt ut, är på alla sätt olagligt och de som bestraffas är de som mister den assistans de behöver för att kunna leva sina liv på samma sätt som vi andra tar för givna. Om sedan straffet kommer från en assistansfuskare eller Åsa Regner spelar väldigt liten roll i sammanhanget.

Nu har fack och arbetsgivare börjat enas om en modell för ”lägre löner”, nämligen så kallade etableringsanställningar.

”Förslaget riktar sig till nyanlända, unga under 25 som varit arbetslösa mer än sex månader samt de över 25 som varit långtidsarbetslösa i över ett år. De ska enligt TT:s uppgifter få en lön motsvarande minimilönen för respektive bransch, i snitt 19 000 kronor. Arbetsgivarna ska betala 8 000 kronor av lönen och staten resten”.

”Ersättningen ska bestå av en lönedel och ett bidrag från staten som betalas direkt till individen. Detaljerna här är inte klara men enligt Ekots uppgifter ska ersättningen totalt motsvara lägstalöner i Sverige som i många branscher ligger mellan 16 000 och 18 000 kronor i månaden. Både arbetsgivaren och den anställde ska vara skattebefriade”.

Detaljerna är i och för sig ointressanta. Vad som är intressant är om detta kommer att fungera enligt Södertäljemodellen?

Dvs .. arbetsgivaren ger arbete och betalar 8000 kr/mån på pappret och staten betalar 11 000 kr/mån till den anställde. Ingen betalar skatt och staten betalar arbetsgivaravgift och sociala avgifter??

Detta kallas för minimilön eller lägstalön?

Om nu arbetsgivaren redovisar arbetade timmar och utbetald lön till staten så har h*n fullgjort sin del av avtalet och den anställde får sina pengar från staten .. så ser det i alla fall ut nu.

Enligt Södertäljemodellen arbetade de påstått anställda inte en enda timme och i det här fallet kan det kanske också fungera så om arbetstagaren har andra lite ljusskygga inkomstkällor. Men arbetsgivaren kan också ge ”riktiga” anställningar till släkt och vänner, plocka ut 8000 kr per månad och anställd skattefritt från sitt företag, medan den anställde får full pensionspoäng och sjukersättning samt en låg lön på 11 000 kr från staten.

Som exempel kan den som har en familjeägd liten restaurang, där den ”arbetslösa” delen av familjen redan arbetar för ”svarta” fickpengar, få ut 8 000 kr skattefritt av vinsten och 11 000 kr i lön till de ”anställda” till ett minimum av ansträngning och risk.

På pappret finns inget att anmärka på. Redovisningarna är helt enligt regelverket, det ser lagligt ut, är på alla sätt olagligt och ger en låg lön till människor som annars inte fått något arbete alls.

Jag kan ha fel, men det känns som om den här idén redan från start bjuder in till bidragsfusk.

Så varför börjar inte arbetet med sådana här ”ersättningsmodeller/lösningar” med att de berörda parterna gemensamt undersöker möjligheterna till fusk INNAN de fattar beslut i stället för att ställas inför fullbordat fiasko flera år senare?