Etableringsersättning eller bidragsfusk?

Det fusk som regeringen Löfven anger som orsak till att dra in på assistansersättningen till funktionshindrade fungerar till största delen som den stora assistanshärvan i Södertälje för några år sedan.

En familj med en funktionshindrad eller påstått funktionshindrad anhörig .. eller påstådd anhörig med funktionshinder .. får permanent uppehållstillstånd.

Med hjälp av medförda eller köpta läkarintyg och efter godkännande av Försäkringskassans utredare beviljas den funktionshindrade personlig assistans.

Familjens överhuvud bildar ett eget assistansbolag och som assistenter anställer denne sedan släktingar och vänner .. som antingen redan finns i landet eller beviljas uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare. Alla tidrapporter fylls i enligt regelverket och Försäkringskassan betalar ut pengarna.

Skatt och sociala avgifter betalas in och den anställde har därmed fullgjort sina plikter mot staten, får rätt till sjukersättning och börjat samla pensionspoäng utan att ha arbetat en enda timme.

Nettolönen betalas ut på pappret men stannar hos arbetsgivaren och den funktionshindrade får ingen assistans.

På pappret finns inget att anmärka på och de som angetts som assistenter kan samtidigt antingen arbeta för någon annan arbetsgivare, försörja sig på svarta inkomster eller på ren kriminalitet.

Det ser lagligt ut, är på alla sätt olagligt och de som bestraffas är de som mister den assistans de behöver för att kunna leva sina liv på samma sätt som vi andra tar för givna. Om sedan straffet kommer från en assistansfuskare eller Åsa Regner spelar väldigt liten roll i sammanhanget.

Nu har fack och arbetsgivare börjat enas om en modell för ”lägre löner”, nämligen så kallade etableringsanställningar.

”Förslaget riktar sig till nyanlända, unga under 25 som varit arbetslösa mer än sex månader samt de över 25 som varit långtidsarbetslösa i över ett år. De ska enligt TT:s uppgifter få en lön motsvarande minimilönen för respektive bransch, i snitt 19 000 kronor. Arbetsgivarna ska betala 8 000 kronor av lönen och staten resten”.

”Ersättningen ska bestå av en lönedel och ett bidrag från staten som betalas direkt till individen. Detaljerna här är inte klara men enligt Ekots uppgifter ska ersättningen totalt motsvara lägstalöner i Sverige som i många branscher ligger mellan 16 000 och 18 000 kronor i månaden. Både arbetsgivaren och den anställde ska vara skattebefriade”.

Detaljerna är i och för sig ointressanta. Vad som är intressant är om detta kommer att fungera enligt Södertäljemodellen?

Dvs .. arbetsgivaren ger arbete och betalar 8000 kr/mån på pappret och staten betalar 11 000 kr/mån till den anställde. Ingen betalar skatt och staten betalar arbetsgivaravgift och sociala avgifter??

Detta kallas för minimilön eller lägstalön?

Om nu arbetsgivaren redovisar arbetade timmar och utbetald lön till staten så har h*n fullgjort sin del av avtalet och den anställde får sina pengar från staten .. så ser det i alla fall ut nu.

Enligt Södertäljemodellen arbetade de påstått anställda inte en enda timme och i det här fallet kan det kanske också fungera så om arbetstagaren har andra lite ljusskygga inkomstkällor. Men arbetsgivaren kan också ge ”riktiga” anställningar till släkt och vänner, plocka ut 8000 kr per månad och anställd skattefritt från sitt företag, medan den anställde får full pensionspoäng och sjukersättning samt en låg lön på 11 000 kr från staten.

Som exempel kan den som har en familjeägd liten restaurang, där den ”arbetslösa” delen av familjen redan arbetar för ”svarta” fickpengar, få ut 8 000 kr skattefritt av vinsten och 11 000 kr i lön till de ”anställda” till ett minimum av ansträngning och risk.

På pappret finns inget att anmärka på. Redovisningarna är helt enligt regelverket, det ser lagligt ut, är på alla sätt olagligt och ger en låg lön till människor som annars inte fått något arbete alls.

Jag kan ha fel, men det känns som om den här idén redan från start bjuder in till bidragsfusk.

Så varför börjar inte arbetet med sådana här ”ersättningsmodeller/lösningar” med att de berörda parterna gemensamt undersöker möjligheterna till fusk INNAN de fattar beslut i stället för att ställas inför fullbordat fiasko flera år senare?