Varje obeskattad timme är en förlust för skattebetalarna?

Nya Wermlands-Tidningen kommenterar Uppdrag gransknings ”avslöjanden” på ledarplats och ställer en fullt berättigad fråga. Om Svenskt näringslivs ordförande Leif Östling ska hängas ut som näst intill kriminell utan att ha gjort något olaglig, hur ska vi då se på dem som väljer att arbeta mindre än alla andra?

Leif Östlings ”brott” sägs vara att han agerat oacceptabelt omoraliskt och oetiskt samt åsamkat skattebetalarna en förlust genom att han fullt lagligt sett till att få behålla så mycket som möjligt av sina egna pengar. Med samma logik så borde vi skattebetalare rasa och tugga fradga över dem som helt lagligt, försörjer sig själva, men tar sig friheten att arbeta så lite som möjligt. Varje oavlönad timme måste väl då i förlängningen ses som en obeskattad timme som försämrar förutsättningarna för välfärden?

Eller de egoister som sparar i stället för att konsumera och tar sig ett sabbatsår. Det måste väl ändå ses som nästan kriminellt omoraliskt eftersom de på så sätt snuvar staten på ett helt års skatteintäkter .. för att inte tala om skatten de inte betalar när de väljer fritid i stället för konsumtion.

Alla ska bidra med sina skattepengar .. säger Stefan Löfven och förutsätter att alla bidragsgivare är moraliskt förpliktigade att arbeta maximalt antal timmar. Om du då väljer att arbeta färre timmar, utan att utnyttja det bidragssystem som dina icke-arbetade skattepengarna är förutsättningen för, smiter du från din skyldighet att bidra med skattepengar till den vård, skola och omsorg som du som boende i Sverige anser dig ha rätt till och begår därmed en icke-olaglig men .. nästan .. kriminellt oacceptabel omoralisk handling.

Eller hur det nu blir om man följer lagen på ett omoraliskt sätt sett från ett  skattemoraliskt perspektiv?

Kanske kan Uppdrag Granskning reda ut begreppen i ett kommande program?