Mi(S)snöje?

I dag går Socialdemokraterna man ur huse för att visa solidaritet med den idoge, men lågavlönade, arbetaren genom att inte arbeta. Våra välnärda, och högavlönade, makthavare kliver modigt ut i den verklighet de vanligtvis undviker och talar till folket, om folket, för att vinna folkets sympatier.

För att det ska fungera måste det naturligtvis finnas vissa undantag från ledigheten och som av en händelse är det de lågavlönade offentliganställda som får hålla ställningarna medan de mer privilegierade är ute och demonstrerar för deras rättigheter åt dem.

Jag har alltid tyckt att det varit en märklig tillställning. När jag ser tungviktarna (i både bildlik och bokstavlig mening) inom socialdemokratin fatta varandras händer och känslosamt sjunga om hungerns bojor och kamp emot kvalen påminner det inte så lite om den Makalöse Maurice högljudda protester utanför den stängda skafferidörren en kvart efter middagen.

Han är, som alla andra katter, ständigt förfördelad och alltid på fel sida om ytterdörren, kylskåpsdörren och skafferidörren. Maten är alltid slut, försenad, inte tillräcklig eller Någon Annans.

Vilket naturligtvis är mitt fel eftersom jag företräder Kapitalet och därmed Högern.

Min uppgift är, fortfarande enligt katten, att fördela hemmets tillgångar enligt principen, av var och en efter förmåga - åt var och en efter behov, under förutsättning att förmågan är min och behoven är kattens.

Jag är helt övertygad om att katter är vänster. Till och med de storslagna talen som i dag hörs på torgen eller i parkerna den första maj är som klippta ur samma mall som vår katts.

Eftersom han är katt kan han inte kommunicera med våra ord, men budskapet går ändå fram när han vill poängtera att det dånar uti rättens krater och att

snart ska utbrottets timma slå, genom att våldsamt rulla sig i den välanvända kattlådan för att sedan sprida resultatet över den han sedan klättrar upp på eller vilken annan sittplats han väljer att sprida sina åsikter över.

Det händer att vi sätter oss vid ett soff- eller matbord som vi upptäcker har använts som scen för ett flammande protest-tal efter en upplevd oförrätt.

Ingen av våra tidigare katter har använt sig av den här missnöjestekniken och det är tur att vi sällan har middagsgäster som saknar husdjur.

Men medge att det på pricken illustrerar ett lika brinnande förstamajtal från vilken sossetungviktare som helst – så mycket skit på motståndaren som möjligt för att dölja orimligheten i resten av budskapet?

Efter det väntar en festlig middag, tillägnad, tillagad och serverad av de hederliga arbetarna som tyvärr inte kan njuta av ledigheten på sin alldeles egen dag.

Ett fantastiskt initiativ – säger den Makalöse Maurice. Låt oss följa deras exempel fira första maj genom att gemensamt äta en rejäl festmåltid till förmån för alla hungriga och hemlösa katter!