I dag går
Socialdemokraterna man ur huse för att visa solidaritet med den idoge, men
lågavlönade, arbetaren genom att inte arbeta. Våra välnärda, och högavlönade,
makthavare kliver modigt ut i den verklighet de vanligtvis undviker och talar till
folket, om folket, för att vinna folkets sympatier.
För
att det ska fungera måste det naturligtvis finnas vissa undantag från
ledigheten och som av en händelse är det de lågavlönade offentliganställda som
får hålla ställningarna medan de mer privilegierade är ute och demonstrerar för
deras rättigheter åt dem.
Jag
har alltid tyckt att det varit en märklig tillställning. När jag ser tungviktarna
(i
både bildlik och bokstavlig mening) inom socialdemokratin fatta
varandras händer och känslosamt sjunga om hungerns
bojor och kamp emot kvalen påminner
det inte så lite om den Makalöse Maurice högljudda protester utanför den
stängda skafferidörren en kvart efter middagen.
Han är,
som alla andra katter, ständigt förfördelad och alltid på fel sida om
ytterdörren, kylskåpsdörren och skafferidörren. Maten är alltid slut,
försenad, inte tillräcklig eller Någon Annans.
Vilket
naturligtvis är mitt fel eftersom jag företräder Kapitalet och därmed Högern.
Min
uppgift är, fortfarande enligt katten, att fördela hemmets tillgångar enligt
principen, av var och en efter förmåga -
åt var och en efter behov, under förutsättning att förmågan är min och
behoven är kattens.
Jag är
helt övertygad om att katter är vänster. Till och med de storslagna talen som i
dag hörs på torgen eller i parkerna den första maj är som klippta ur samma mall
som vår katts.
Eftersom
han är katt kan han inte kommunicera med våra ord, men budskapet går ändå fram
när han vill poängtera att det dånar uti
rättens krater och att
snart ska utbrottets timma slå, genom
att våldsamt rulla sig i den välanvända kattlådan för att sedan sprida
resultatet över den han sedan klättrar upp på eller vilken annan sittplats han
väljer att sprida sina åsikter över.
Det
händer att vi sätter oss vid ett soff- eller matbord som vi upptäcker har använts
som scen för ett flammande protest-tal efter en upplevd oförrätt.
Ingen
av våra tidigare katter har använt sig av den här missnöjestekniken och det är
tur att vi sällan har middagsgäster som saknar husdjur.
Men
medge att det på pricken illustrerar ett lika brinnande förstamajtal från
vilken sossetungviktare som helst – så mycket skit på motståndaren som möjligt
för att dölja orimligheten i resten av budskapet?
Efter
det väntar en festlig middag, tillägnad, tillagad och serverad av de hederliga
arbetarna som tyvärr inte kan njuta av ledigheten på sin alldeles egen dag.
Ett fantastiskt initiativ –
säger den Makalöse Maurice. Låt oss följa
deras exempel fira första maj genom att gemensamt äta en rejäl festmåltid till
förmån för alla hungriga och hemlösa katter!
