Hur är det möjligt? – 4

Jag börjar alltid dagen med att läsa de nyheter som serveras på nätet. Sedan är jag tillräckligt deprimerad för att kunna öppna dörren och ta bort resterna efter den Makalöse Maurice andra frukost från dörrmattan. Det vill säga, allt det som han anser vara oätligt på den eller de möss han satt i sig efter den ordinarie frukosten han väcker oss i gryningen för att få serverad så fort som möjligt.

Förr fanns det en viss igenkänningsgrad i de ledarkrönikor som de gamla pappersredaktionerna publicerade, i dag blir jag mest trött och undrande. Är det verkligen INGEN som lever i samma verklighet som jag? Men om jag orkar läsa samma nyhet i både traditionell press och alternativa nättidningar och sedan ids söka bekräftelse genom ett idogt sökande på nätet, så händer det att resultatet blir något som jag kan känna igen mig i .. men som tydligen är olämpligt eller skadligt för mig att få veta.

Ibland hittar jag till och med intressanta nyheter om Sverige som inte alls verkar vara intressanta nyheter i Sverige?

Som till exempel den här artikeln i den danska alternativtidningen 24NYT som hävdar att ”Indvandringen er katastrofal for Sverige: Kommuner skylder nu 1000 milliarder kroner”.

Möjligen är 24NYT en sådan sida jag bör skambeläggas för att överhuvudtaget ha läst, men siffrorna kommer från SCB och blir förmodligen varken bättre eller sämre oavsett var jag hittar dem?

Även om våra svenska journalister stryker biten om den katastrofala invandringen så borde kommunernas gemensamma skuld på nästan 1000 MILJARDER kronor vara en rubrik som är angelägnare än att prins Harry och hans Meghan vill försörja sig själva?

Hur är det möjligt att den nyheten har kunnat passera utan att ha hamnat på förstasidorna och löpsedeln?

Finns det verkligen inte en enda journalist värd namnet som är intresserad av hur stor del av kommunernas budget som är räntor på enorma lån?

Den fackliga tidningen Kommunalarbetaren och Lotta Gröning har visserligen varnat för följderna av kommunernas underskott i budgeten, men själva budgeten handlar ju om utgifter och tillgångar och vad som finns kvar. Men vad blir kvar när räntorna på tidigare utgifter börjar äta upp tillgångarna innan de ens är i närheten av de verksamhetsområden där de är själva förutsättningen?

Hur är det möjligt att regeringen får full panik när Ivar Arpi och Hanif Bali uttalar sig på twitter eller när Ebba Busch Thor och Ulf Kristersson samtalar med Jimmie Åkesson, men ignorerar kommunernas växande skuldberg samtidigt som Stefan Löfven talar om att bygga ”ett starkare Sverige” därför att: ”Vi socialdemokrater kommer alltid sätta välfärden, i hela landet, främst. Därför kommer vi Socialdemokrater alltid att prioritera ökade resurserna till välfärden, i hela landet”?