Det första digitala första maj-tåget ..

.. blir nog också det sista första majtåget överhuvudtaget, gissar både jag, Katten och Aftonbladets Lena Mellin.

Sörjt och saknat av ytterst få, om nu någon skulle fråga mig. Det nötta, gamla tågandet med mätta, påstått solidariska och jämlika, välnärda, för att inte säga övergödda, män som efter en kortare promenad under röda fanor, ställer sig på en upphöjd plats och gör sig till talesmän för människor som de inte mött i vardagen på mer än 40 år – samtidigt som de kallar till kamp mot samhällsproblem, som de själva varit synnerligt delaktiga i att framkalla – har inte det en doft av något som för länge sedan passerat bästföredatum?

Att se dem fatta varandras händer och höra dem sjunga Internationalen innan de kvistar iväg till väldukat bord för att skåla för ett Bättre Sverige, känns väl lika tidsenligt, intressant och lockande som en månad gammal mjölk, ungefär? Eller någon annans välanvända strumpor i en idrottshall.

Vänstern har liksom förlorat greppet.

Förr brann socialisterna för folket. Var till och med folket, och svingade sina fanor, spred sina pamfletter och hyllade sin övertygelse på gator och torg. I dag brinner de för MAKTEN och hatar, hånar, förtalar och sprider hemsnickrade rykten om oliktänkande på twitter. ALLA oliktänkande får sitt, även små välmenande tanter som funderar på livet och döden medan de stickar täcken till barnbarnen eller barnbarnsbarnen. Ner med kapitalismen och borgerskapet, men helst lite anonymt så att det inte kommer i vägen för en politisk och lönsam karriär.

- Det är annat med katter, säger jag till den Makalöse Maurice som är den födde aktivisten. Ni är verkligen ärligt och övertygande knallröda tvärsigenom.

- Så sant, spinner den Makalöse. Katter är alltid lidande och förfördelade.

Alltid!

Antingen tvingas vi vara ofrivilligt inomhus eller ofrivilligt utomhus. Bakom eller framför varje stängd dörr i ett kattförsett hem står det alltid en upprörd Katt och beklagar sig. Därför kräver KVP(m) – (Katternas VänsterParti (mjaoisterna) - att Sverige snarast bör införa en ny kattskyddslag som ger alla katter rätt att leva på sina egna villkor i bostäder med separata kattingångar så att onödigt dröjsmål inte uppstår när Katten vill ut eller in.

Maten är alltid slut, försenad, inte tillräcklig eller Någon Annans. Katten är inte bjuden när De Rika frossar, utan är totalt rättslös och den bekvämaste sovplatsen är alltid upptagen av en självisk Människa. Katten för en ständig kamp emot hungerns kval och bojor, med det tydligt uttalade målet att den sista och den avgörande striden ska handla om att alla kylskåp ska förses med en bekväm kattlucka. I vår kampsång ..

Katter, i stad, på landet

en gång skall jorden bliva vår.

.. där kan en kattägare genast se den ursprungliga texten och det underliggande budskapet.

Upp Katter uti alla stater,

som hungern bojor lagt uppå.

Det dånar uti rättens krater,

snart ska utbrottets timma slå.

Störtas skall det gamla snart i gruset.

Katt stig upp för att slå dig fri!

Från mörkret stiga vi mot ljuset,

från intet allt vi vilja bli.

En fet, bortskämd Katt är solidariskt lika mycket ett offer för "hungerns bojor" som vilken Katt som helst. 

Detta är ett budskap som lömskt har kapats av vänsterpolitiken och fackföreningsrörelsens representanter. Det visar de skamlöst upp varje år den första maj, då de som påstår sig att ha störst förmåga att fördela behoven, manar till "kamp emot kvalen" för att få tillgång till hela kylskåpet OCH skafferiet.

- Så ÄR det, säger Katten.