På
twitter kan du följa en polis på Södermalm – YB Södermalm. För några
dagar sedan berättade han om hur han försökt åstadkomma lite fysisk
distansering mellan en grupp kända missbrukare i en park.
Expressens
corona-krönikör som placerat sig själv och familjen på Gotland, så långt borta
från storstadens parker och gatuserveringar som möjligt, läser tweeten, rubricerar
det hela som ”skvaller”(!?), blir ställföreträdande kränkt och skriver
på sin coronablogg – ”Här görs de utslagnas hopplöshet och dumhet
till humor. Titta på missbrukarna! De är så borta i huvudet att de inte ens
förstår sig på grunderna i smittspridning!”
Den
här ordväxlingen säger tyvärr mer om Alex Schulman än om polisen.
Ögonblicksskildringen
handlar om en polis som visar omtanke när han möter medmänniskor som tar
onödiga risker. Den visade omsorgen uppskattas, men berättelsen visar också på
den uppgivenhet och utsatthet som vem som helst av oss kan drabbas av om livet tar
en oplanerad vändning.
Det är
nog bara Alex Schulman och hans likar som läser YB Södermalms tweet som ”humor”
eller ”skvaller”.
Jag
personligen måste säga att jag varken känner eller någonsin har träffat någon
som drar ett likhetstecken mellan ”utslagna” människor och dumhet! Än
mindre har jag hört eller hört talas om någon som nedvärderat eller hänvisat
till missbrukare som ”så borta i huvudet att de inte ens förstår sig på”
.. något, oavsett vilket.
Alex
Schulman kanske inte vet det - trots att han berättat att hans egen mamma var
alkoholist – men missbrukare och hemlösa är precis lika vanliga och tänkande människor
som alla andra.
Det
som Alex Schulman publicerade på Expressen är rent klassförakt och ett sorgligt
exempel på en elitistisk människosyn.
Alex
Schulman är en vuxen man som fyllde 44 år i februari, socialdemokrat med vidhängande
s-märkt värdegrund, men ser medmänskliga skildringar från samhällets avigsidor
som ”skvaller”? Det är sorgligt och beklagligt att han till och med får
betalt för att göra det.
I en fikiv värld ovan molnen gavs en trög groda den lägsta ersättning som sommarjobbare kunde ha. Man gjorde så för att han skulle känna framtidstro. Man ville inte straffa honom för hans totala oduglighet & närmast makabra slapphet, utan det handlade om välvillig omtanke. Man ville ge honom en hjälpande hand.
SvaraRaderaVärstingen? kommenterade när Notre Dam brann med "Äntligen."
SvaraRaderaDÅ önskade jag honom att brinna inne i samma katedral.
Nu sitter han på Gotland i egen karantän på grund av ett virus.
Som tur är, så är han inte ensam utan har en följeslagare, nämligen...sin egen ömklighet.
Rätt åt honom med denna kompanjon.
En mycket obehaglig människa.
SvaraRaderaTjatas det i tv om fysisk distansering medan det politiska målet är snabb smittspridning? Men så kan det väl ändå inte vara? Inte ljuger dom väl? Inte anses väl mängder med lik vara ett pris man är "villig att betala"? Så cyniskt kan det väl ändå inte vara?
SvaraRaderaTjatas det om mellanrum mellan borden medan de äldres död börjat ses som en sophanterings-fråga? Har 30 års liberal politik lett fram till en avhumaniserad punkt där politiskt & medialt etablissemang gemensamt anser att sminkade lögner behövs därför att sanningen låter så monstruös?
SvaraRaderaAS är hans initialer, nån som är förvånad? Han och hans bror är riktiga äckel!
SvaraRaderatja,människosynen är väl sådär kan man säga. men, å andra sidan , skithögar är skithögar, i synnerhet barnbarn till kverulanten sven stolpe.
SvaraRaderaI en amsaga sa makthavare till sist: "-Det har gått åt fanders". Så sa de varje gång något skulle ordnas eller skötas. Dock betydde bekännelserna aldrig att någon tänkte avgå. Utan det betydde att man tänkte fortsätta misslyckas om & om igen. Det var en anrik tradition man ville hålla på med.
SvaraRaderaI en skröna forsade vattenfall med guldmynt över ett näringsliv. Småfölket fick nöja sig med fickludd. Dock fick de en gåva: en grodas rådgivning. "-Torka er när ni varit på dass" sa den med grötig röst..
SvaraRaderaI fablernas rike stod en man iförd hemsydd regnrock & improviserat munskydd (gjort av en strumpa) & ropade att han levde i det starka samhället, i en kraftfull samhällsgemenskap. "-Ju mer jag fantiserar om detta desto större blir min övertygelse!" skrek han innan sinnessjukhusets personal kom för att hämta honom.
SvaraRadera