Kolla ..

.. en DÖDLA!! .. utbrister jag och bryter nästan samman i en okontrollerbar skrattattack.

Maken skakar på huvudet, suckar och säger .. du är verkligen sjukligt understimulerad.

Något som jag uppfattar som förskräckligt roligt - du menar kanske att jag är i starkt behov av ett STIMULANS-PAKET!!

Och så skrattar jag så jag nästan kissar på mig och tänker på Tage Danielsson och Gösta Ekman och deras stimulanspaket i det revyinslag som inte längre finns tillgängligt pga av det olämpliga innehållet.

Bolla bolla?

Det heter inte längre stimulanspaket – säger Maken pedagogiskt. Numera kallas det för STIMULANSÅTGÄRD som bara är till för dem som har råd att betala tillbaka med drygt 6 procents ränta. Under förutsättning att de redan har gjort slut på den årsbuffert som de inte har haft råd att skaffa sig på grund av statens behov av den vinst som de behövt för att kunna krisberedskapsspara.

Menar du KATTASTROFBEREDSKAPSSPARANDE? – kvider jag, och bryter ihop totalt, skrattar så tårarna rinner och blir raskt förpassad till osynligheten inomhus.

Men jag undrar vad för slags människa jag kommer att vara om jag fortfarande lever när den här karantäntillvaron är över?