Ett arbetstidsproblem?

Varför ville regeringen ”att riksdagen ska gå med på att regeringen efter den 18 april inte längre skall behöva få riskdagens godkännande av olika åtgärder med anledning av coronakrisen” och varför det är så nödvändigt nu, när det så att säga är smittat och klart över hela landet?

Vad tänker regeringen använda sina nya maktbefogenheter till, så här i elfte timmen, när det största problemet är bristen på vårdplatser, sjukvårdsutrustning, mediciner och personal till alla som kommer att behöva intensivvård de kommande veckorna?

Har Folkhälsoinstitutets epidemiologer, som hittills fått bära allt ansvar för alla beslut, räknat alldeles fel så är det i alla fall försent att stänga in hela svenska folket. Smittan är ju redan omöjlig att isolera eftersom ingen längre vet var den finns, eller inte finns.

Det verkar ju också vara försent för alla äldre och ”äldre-äldre” eftersom de allt tydligare bristerna i äldreomsorgen verkar vara helt omöjliga att åtgärda i nutid.

VARFÖR blev det plötsligt så angeläget att ”runda grundlagen som slår fast att riksdagen stiftar lag”? Vad är det vi inte får veta?

Svaret kommer från Morgan Johansson .. Vi kan behöva fatta ännu snabbare beslut som får direkt effekt de kommande veckorna. Utan bemyndigandelag så måste riksdagen i så fall vara beredd att under hela våren arbeta som vi redan gör i regeringen, dvs dygnet runt, veckans alla dagar, vardag som helg.

Aha, kampen mot coronaviruset har blivit ett arbetsplatsproblem! Det har blivit för jobbigt och krävande att vara folkvald riksdagsledamot?

  

För långa och obekväma arbetsdagar. Ingen tid till annat. Familjen kommer i kläm. De arma riksdagsledamöterna är utslitna, trötta och ett hinder för att regeringen ska kunna fatta hittills okända snabba beslut. Av ren godhet erbjuder sig regeringen att bära den tunga ansvarsbördan så att de 55 mest utsatta ska få minst 3 månaders vila från sitt idoga slit?

Jag förstår det inte och det finns fler som blev förvånade. Magnus Jacobsson KD skriver - Konstig kommentar med tanke på att vi som ledamöter alltid är i tjänst. Om ni bara bjuder in till möten, så kommer vi. Levererar ni propositioner, så levererar vi betänkande och skall det gå fort kan vi jobba med tillkännagivanden, så snälla Morgan skyll inte på riksdagen!

Andra uttrycker sin förvåning över att det är Lena Hallengren som, i stället för statsminister Löfven, lägger fram förslaget om ökade maktbefogenheter.

Eller så tycker regeringen att riksdagen inte längre behövs. Att alla dessa besvärliga ledamöter som Folket av någon anledning tvingat in i riksdagsarbetet, bara är i vägen för dem som Carl Tham, före detta statsråd (S), beskriver som ”regeringen och de arméer av sakkunniga, kommunikatörer och tjänstemän den omger sig med”?

Utan dem kan Morgan Johansson & Co alltså fatta ”ännu snabbare beslut som kan få direkt effekt”?

NU? När det enda partiet som presenterat en framkomlig väg framåt är Moderaterna, behöver regeringen helt plötsligt mer makt för att göra vad den vill - vad det nu är? - för att – göra vaddå?

Men vilka de ännu snabbare besluten som behöver fattas är och vilken den förväntade direkta effekten kommer att bli är hittills okänt.

Just nu förstår jag inte alls vad det är som händer?